söndag 18 januari 2009

När näringen kännetecknas av tre saker

Tre saker tror jag är viktigt när det gäller näring. Det är näring för själen, näring för kroppen och näring för den kärlek som tar oss till paradiset. Den näring som tas emot av oss som låter själen leva iscensätter kärlek inom oss och för att låta kärleken blomstra tror jag att vi måste medvetandegöra oss om kärlekens näring. Denna mottas av oss så som kärleken låter: Nu, nu, nu, nu, nu, nu, nu. Näringen åt själen återspeglas i kroppens källa mitt under handen på solar plexus. Näringen åt kroppen kommer in genom munnen. Näringen åt själen består av sju stycken energier och näringen åt kärleken utgår från hjärtat och består endast av en energi. Näringen utgår från hjärtat och kommer från solen. Näringen kommer från solen och kreerar treenighet i solar plexus. Treenighet eftersom kroppens näring, själens näring och den gudomliga kärlekens näring sammansmälter där.

Näringen till kroppen är livets fysiska form. Näringen till själen är sanningen om den eviga själen och näringen till den gudomliga kärleken är sanningen om den helige anden. Näringen som kommer från kropp, själ och ande låter solar plexus kreera en vacker blå blomma. Tids nog kommer den tillgivne uppstigne mästaren Jesus att låta blomman befruktas med gudomlig näring. Den själsliga näringen och den gudomliga näringen leds in i den fysiska kroppen och en sammansmältning av de tre sker. Då kommer skillnaden att uppenbaras. Hur vet man att kroppen och själen och anden sammansmälter? Troligen därför att kroppen, själen och anden letar efter varandra och när de funnit varandra kommer allt att kännas som om man hade köpt en extern hårddisk och synkroniserat den till sin huvuddator.

Ty kroppen är för mig samma som PC´n är för den externa hårddisken. När jag synkroniserar med min kropp kommer jag att kunna använda hela hjärnan. Tänk om kroppens kapacitet vore lika stor som min kapacitet. Tanken kommer kunna lära hjärnan att släppa igenom kapaciteten som tanken har. När kapaciteten på hjärnan är samma som hos tanken är kropp och själ synkroniserade. När det gäller stationär dator och extern hårddisk är det bara att trycka på en knapp för att synkronisera dem. Så lätt är det inte med oss. Tyvärr. Dock kommer kroppen och själen komma att lära sig läsa varandra allt bättre. Solens dröm är att komma in i vårt hjärta och skulle kärleken kunna beskrivas som solen vore det bara att föreställa sig hur solens strålar kommer och kransar livremmen runt bröstet. Trädets levande grenar kommer att känna solens strålar och kransen runt bröstet är som trädets grenar. De suger upp varenda solstråle. Deras trånande efter sol är samma längtan efter kärlek som vi har. Den stationära datorn är min kropp, den externa hårddisken är min själ och solen på himmelen är gudomligheten. Den kraft som driver de båda hårddiskarna. Tack!

lördag 3 januari 2009

Du

Du känner längtan efter kärlek, eller hur? Du målar en tavla och tänker, tänk om det var jag. Nästa gång kärlekens smak kommer i min mun kanske jag tror med hjärtat. Med hjärtat ska jag känna kärlek, det är vad skrattet vill. Du! Den längtan som du ser i kraften från solen kan lära dig att frigöra dig från ditt drömlika fängelse och komma ut i verkligheten.

Du! Den sanna verkligheten ska du upptäcka. Du känner inte till något annat än din drömlika fängelsecell. Du kramar krampaktigt om gallret och blir livrädd när den känslige drömfångaren kommer för att släppa ut dig. Tänk om känslan av trygghet försvinner. Tänk om jag drömmer!

Nog för att saker och ting verkar bra så som de är men kan verkligheten finnas till egentligen? När jag ser mig omkring känner jag att saker och ting verkar mycket verkliga. Verkar verkliga? Ja just det, de verkar verkliga. Ursäkta mig men ser du inte att friheten kommer till dig och erbjuder dig accompanjemang ut ur fängelset? När du känner dig hotad är det i själva verket friheten som kommer för att släppa ut dig. Den som väntar på tre lärdomar i källaren kommer inte att blicka mot himmelen. Tänk om du krediteras kompis för att se din fångvaktare för vad han eller hon är. Tänk om kredit är din biljett till friheten. Tänk om debiteringar du har gjort betalas av därför att du ser kreativiteten tillsammans krediten. Kredit och kreativitet.

Du målar en tavla och tror utan omsvep att det är du. Det är du på den där tavlan. Du skapar dig själv och kreativiteten är den fångvaktare som har nyckeln till cellen du sitter i. När skaparglädjen avtar sätter du dig i ditt lilla älskade fängelse igen. Där sitter du tryggt och behöver inte låtsas som om något har hänt. Där har du det bra! Eller?

Debit och kredit ser ledset på när du kliar dig i huvudet och tänker, undrar om det finns något jag kan göra här förutom att dra upp rullgardinen och titta på den vackra himmelen? Undrar om en så här liten plats medför mindre jobb? Troligen inte. Du har kläder på kroppen, och de måste tvättas. Du har en kropp som behöver näring och därför måste du laga mat. Dessa kära ting är du troligen väldigt mån om, och det med rätta. Tänk om du slutade klä dig och slutade att äta. Då skulle kroppen sluta att vara. Tänk om kroppens kemi och andens anatomi är komna ur samma tillstånd? Tänk om det är precis detta du håller på med?

Tänk om sanningen är den att kroppens näring inte tillfredställer dig därför att att kroppens och andens anatomi är komna ur samma tillstånd. Tänk om du äter och äter och äter, men du blir aldrig riktigt mätt. Tänk om du klär dig och klär dig och klär dig, men du blir aldrig riktigt varm! Det klingande ackompanjemanget som kommer till dig varje dag för att visa dig vägen ut ur fängelset är kreativietens tillstånd. Tillståndet som kroppens kemi och andens anatomi mynnar ur. Den som äter utan att bli mätt serverar endast mat till kroppen men inte åt anden. Den som kläder sig utan att bli varm sätter endast kläder på kroppens kemi men inte åt andens anatomi.

Med sanning menar jag det tillstånd varur kreativieten kommer. Den kreativa, levande och längtande själen sitter fängslad i ditt inre och varken ode eller sång desarmerar cellen så länge tillståndet av kreativetet upplevs som trehjulingen upplevs av ett barn som vill lära sig cykla. Trehjulingen erbjuder det lilla barnet säkerhet och trygghet. Den du tror erbjuder dig utträde ur cellen ser egentligen till att du stannar där. Den du tror drar ner rullgardinen mitt framför dig när du bara vill titta ut är den som vill släppa ut dig på riktigt. Den som drar ner rullgardinen vill att du ska vända dig bort från fönstret och se den öppna dörren bakom dig.

När du tittar genom fönstret kan du bara fantisera om tillståndet utanför, du kan inte uppleva det. Däremot ska du uppleva sanningen så fort du går ut genom dörren så förlåt honom eller henne som du tror håller dig instängd för i själva verket finns han eller hon där för att frigöra dig.