Nu vet vi att kunskapen till vårt liv talar rakt ur hjärtat, därför vågar jag låta mitt hjärta tala ut i en av tidens viktigaste frågor. Vi tror med hjärnan och inte med hjärtat. Vi låter inte hjärtat komma till tals. När vi försvarar oss vågar vi inte låta hjärtat tala därför att vi tror inte att det har något att komma med som är tillräckligt. Fler och fler vågar släppa taget om vad som skulle kunna kallas för mänsklighetens psykos. Vi erbjuds komma ut ur denna psykos nu. Nu sker sanningen med oss och upptäckten att allt inte är vad det ser ut att vara kan komma som en chock för många. Vår psykos är vår verklighet. Den som är inne i en psykos vet inte sitt eget bästa. Vi behöver hjälp för att komma ut och se det som verkligen är. Allt är inte vad det ser ut att vara.
Behovet vi har av att vara vid våra sinnes fulla bruk är mycket starkt och hör till en överlevnadsprincip hos människan. Vi inpräntas vid unga år att detta är inte på riktigt, detta är bara på låtsas. Vem vill bli uppfattad som annorlunda eller rent av galen. Förr eller senare kommer vi ändå upptäcka att vi är alla galna som gått på vuxenvärldens kväde "Akta dig för det", "Akta dig för det andra". Vi växer upp i en värld där vi ska akta oss för det mesta. Vi lever i en ständig bubbla som, om den brister, kastar oss ut i en verklighet som kommer att sluka upp oss. Därför vill vi inte vakna upp. Det skrämmer oss. Försvaret vi har mot allt som kan skada oss eller döda oss följer oss i graven och vi undkommer ändå inte vårt öde. Drömmen vi lever i ska ta slut en vacker dag och vi ska vakna upp och inse att allt bara var en dröm. Vuxenvärldens förmaningar fick oss att vara verksamma inne i bubblan, inne i drömmen. Nästa generation får lära sig samma sak.
Dock med en skillnad. Nästa generation kommer att veta om det. De kommer att veta att de lever i en bubbla och om de vill kan de ursäkta sig en stund och komma ut ur bubblan för att känna sanningens vingslag lyfta själen. Nästa generation förstår med hjärtat och tänker med hjärtat. Nu har vi också chansen att göra det. För den som tänker med hjärnan kämpar mot demoner som inte finns. Vi som kämpar mot demoner som inte finns är fortfarande kvar i bubblan och psykosen har grepp om oss. Ínom oss möter vi demonerna och utom oss fortsätter paradiset att vara ett paradis. Fortfarande finns paradiset utanför bubblan och fortfarande vågar vi inte se det. Fortfarande tror vi på demonerna där utanför som ska komma och förgöra oss. Fortfarande missar vi chansen som moder jord och fader himmel erbjuder oss att ta del och bli ett med detta paradis. VARFÖR GÖR VI DÅ INTE DET? Nästa generation drar inga slutsatser, de kommer till tals direkt ur hjärtat. Vi däremot vågar inte känna, lita på, möta eller verka i kärlekens kysska kraft. Varför tar vi inte emot erbjudandet om ett verkligt paradis? Varför försvarar vi oss emot demoner som inte finns. Verkliga demoner finns inte, bara de vi själva skapar och bär inom oss. Vi skapar ett fängelse åt oss själva därför att vi är rädda för dessa demoner som kan skada oss eller skapa ett helvete för oss. Det vi inte tänker på är att dessa demoner som vi är rädda för och vill stänga ute, de finns innanför murarna. Fängelset vi skapat åt oss själva gör så att dessa demoner inte kan komma ut. Fängelset vi skapat för att försvara oss mot demoner fungerar plötsligt tvärtom. Fängelset blir ett verkligt lidande därför att hur vi än gör slipper vi inte undan tveksamheter, tvivel, lidande, rädsla, ångest, kväljningar, fruktan, förföljelse osv. Fängelset som ska skydda oss mot faror erbjuder endast faror. Därför att farorna kommer inte ut. Förföljelsekänslan upphör aldrig och psykosen är ett faktum.
Varför vill vi inte vakna ur psykosen? Varför plockar vi inte fram nyckeln, låser upp dörren, släpper ut demonerna och slutligen vandrar ut själva? Varför lever vi kvar i en verklighet som kväver oss? Skulle friheten från fängelset förstås på rätt sätt vore det en enkel match. Nu är det faktiskt en enkel match, men vet man inte det så blir det inte en enkel match. Det första steget är att inse sanningen om detta fängelse. Först måste vi erkänna att ett fängelse existerar och att vi finns i det. Sedan måste vi inse att det går att bli fri. Sedan måste vi veta hur man blir fri och sedan måste man frigöras. Jag skriver frigöras därför att erbjudandet om att bli fri tar oss i handen varje dag utan att vi ser det. Erbjudandet från moder jord och fader himmel står oss till förfogande varje dag. Det enda vi behöver göra är att inse att vi är instängda i en bubbla, vilja ta emot erbjudandet om befrielse och sen verkligen ta emot det. Frigörelsen är inget vi behöver kämpa oss till utan den är varje ärlig människas rättighet.
Medvetandets tid är här och kommunikationen är vägen ut ur vårt fängelse. Frigörelsen kommer även om vi känner oss förorättade. När känslan av att våra demoner vill ut kommer, fungerar det som en nyckel till porten. Så länge demonerna är inom oss äter de av vår energi. När vi släpper ut dem och tar emot erbjudandet om frihet får vi ny näring och ny energi, vi börjar leva. Fängelsematen är ingen höjdare precis. Tacksamhet är verklighetens livsmäle. Tacksamhet korrellerar med friheten och erbjuder en väg ut. Samtidigt erbjuder kommunikationen nycklar till frihet. Kommunikation sker främst via halsen och faktum är att halsen är porten till friheten, porten till himmelriket. Verklig kommunikation erbjuds dock på mer än ett plan. Talet är en mänsklig gåva där vi använder luft som pressas genom stämbanden och skapar vibration, ljudvågor. När vibrationen fortplantas vidare uppfattas den av en annans öron och kommunikationen är ett faktum. Kommunikation sker via halsen, luften och via vibration. Så för att bli fri behöver vi öppna porten som sitter i halsen. Vuxenvärldens förmaningar verkade fängslande på oss och våra demoner är inget annat än dessa förmaningar som vi bar med oss och stängde dörren om. Skyddet blev ett fängelse. Så länge vi tror att vi skyddar oss mot ondska så vill vi inte vakna från vår psykos. Faktum är att utanför murarna väntar paradiset. Det är synd att missa det tycker jag. Världens kunskap ligger dold från halsen och neråt, i hjärtat och i solar pluxus. Världens kunskap och källan till allt liv ligger dold där. Sanningen talar via halsen från hjärtat. Vuxenvärldens förmaningar är tegelstenar som lagts mitt i halsen och förmaningarna skapade blockeringar i kommunikationen. Vem som helst skulle bli galen av att inte kunna uttrycka sig, förmedla vad man känner, vill och önskar. Förvisso är det just vad som hänt. Vi har blivit galna. Dock verkar det i våra ögon som om vi är väldigt kloka och skulle vi råka ta oss ut och upptäcka skönheten i paradiset anses vi plötsligt galna.
Den som upplevt en personlig psykos förstår vad jag talar om. Verkningarna är de samma, dock under en kortare tid och mer intensiva. Den individuella psykosen är den mänskliga psykosen manifesterad i en enda person. Vilka hjältar! En människa som tar på sig hela världens vilsenhet och instängdhet. Det kan inte bli annat än chockartat. Vi måste alla ta vårt ansvar och se till att komma ut ur vår psykos. Vi kan inte lämna jobbet åt några enstaka individer att bära hela bördan. Vi måste hjälpas åt i stor skara och eftersom sanningen är den att vi får hjälp av moder jord och fader himmel, behöver vi bara vända oss till dem för hjälp och råd. Även om vi inte uppfattar hjälper så får vi hjälp. Vi behöver bara be om den. Solen som lyser i vårt bröst blåses liv i så fort vi öppnar porten i halsen. Vår hals representerar vindens energi och hjärtat representerar solens och kärlekens energi. Om du blåser på elden brinner det bättre. Så erkänn först att du är fången i en illusion, i en bubbla, i tron att världen går under om bubblan spricker. Erkänn sedan att vad du har trott är precis tvärt om mot vad det egentligen är. Ta sedan emot erbjudandet om hjälp att spräcka bubblan, att öppna porten till himmelriket, solen, kärleken, Gud, dig själv!
Frihet kan bli verklig först när du erkänner att du är fången. Behovet av bekräftelse blir uppfyllt i ett enda slag när denna port öppnas. Sanningen flödar fram och friheten är total. Frige dina demoner. Demoner som består av förträngda och förstenade förmaningar. Citaten ur hjärtat, är de sanna citaten. Våga tala, våga känna, våga leva! Fängelset ska ersättas av ett gigantiskt palats där en vis kvinna eller man är uppväxt och förvarar sanningen om livet. Fängelset förborgar inga sanningar, bara stenar som är tunga att bära på. Innanför murarna finns endast rädsla, förstenade och föråldrade övertygelser om något som inte finns. Vi förborgar endast vetskapen om att vi en gång kommer att dö och att vi kommer att veta sanningen den dagen vi dör. Sanningen är den att vi kan veta den nu, här, idag, när vi vill, om vi vill. När vi har bestämt oss för att frigöra oss frigör vi oss. Faktiskt frigörs vi tillsammans därför att vi kommunicerar med varandra. Vi fungerar tillsammans och desarmeras därför att vi interagerar. Ser vi sambandet blir lidandet i en konflikt inte lika svår att hantera. Demonerna kommer ut och dörren tvingas upp. Dörrar som öppnas ofta ska gå lättare och lättare att öppna för varje gång. En gisten gammal dörr som aldrig öppnats är svår att öppna. Därför är det värt att komma igång med dörröppnarträning med en gång.
Dra in ett djupt andetag och känn vindens energi vibrera genom din hals. Känns det som om du vill gråta, så gråt. Gråt bekräftar att dörren börjar öppnas. De tunga stenarna bakom dörren börjar pressas ut och det bränner. För elden börjar blåsas liv i. Vinden som kommer in blåser liv i solen och om det blir för häftigt så verkar befrielsen som ett helt vulkanutbrott. Vuxenvärldens alla förmaningar kommer ut på en enda gång och försvinner ut i tomma intet. Varför bära på de i ett helt liv, helt i onödan. Frigörelsen kan vara smärtsam. Smärta kan krävas för att verkställa befrielse. Förlossningens tid är här. Frigörelsens tid är här. Frälsningens tid är här. Ske din vilja så som i himmelen, så och på jorden. I faderns och moderns och det heliga barnets namn, amen.
