Att söka erkänslans rike! Det förlovade landet...

 

Människorna som är välsignade med verkligt tränat öga, förstår vad du skriver, men det vackra och kärleksfulla erkännandet som du ger, förmår inte alltid hitta sin väg fram. Motgångar är inget annat än kärlekens sätt att söka hitta sin väg in i era hjärtan. Motgångar är inget annat än kärlekens försök att få er att lyfta blicken ifrån ting som är utan betydelse. Motgångar är verklighetens sätt att tala till er och tänja på era medvetandens gränser. Oersättliga sanningar finns att hämta inom era egna hjärtans energisystem. Mersmaken nöjer sig inte med mindre än det bästa. Murarna måste falla nu! Musikens väsen är fullkomlighet i ett evigt perspektiv och vackra toner i ett jordiskt perspektiv. Människor som du själv, är vågor på ett ständigt stormigt hav. Nästa period i människornas liv består av en djupdykning i sitt eget liv. Murarna måste falla nu! Den visaste av de vise kommer nu att hålla ett litet tal, och keruber och änglar jublar i skyn. Den visaste av de vise är erkänslan i era hjärtan, som nu vill ha ordet.

Det vågspel som ni är offer för på Moder Jord, är inget attribut för ”viljan att vara”. Tro mig på mina ord när jag säger att ”viljan att vara” är erkänslan i era hjärtan – en livskraft som är grunden för allt liv. Utan viljan funnes inget liv. Duktigheten inom er talar ofta om ”erkänslan” som något att sträva efter. Med erkänsla växer ni. Med erkänsla förstår ni att ni har åstadkommit något bra. Med erkänsla har ni fått en värdering, ett betyg och ett mått på hur duktiga ni är. Men det är en villfarelse kära barn. Med erkänsla menas något helt annat. Med erkänsla menas ”livets inneboende vilja att vara”. Denna ”vilja” är Guds ord, som bor i era hjärtan. Mitt ord, är ditt ord. Mitt ord, är erkänslan som ligger i ditt hjärta och sover. Doktriner har pådyvlat er att denna vilja kommer ifrån ovan. Doktriner har sagt att Guds ord är lag, och att den gudomliga viljan är något som ni måste följa om ni ska få ett fullkomligt och lycksaligt liv.

Dock vill jag säga er att viljan att vara, är en inneboende källa av erkänsla inför livets storhet, varur denna vilja mynnar. Mitt ord är inget mindre än din egen ”vilja att vara” och vilja att födas på nytt varje dag ur den inre erkänslan i ditt eget hjärta. Mitt ord är inget mindre än en lycksalighetens smekning över ditt huvud när du känner dig viljelös och vilse i natten. Mitt ord är inget mindre än önskningen som hörs viskas från ditt hjärtas inre rum. Mitt ord är inget mindre än detta rums längtan efter att fyllas av födelsens mirakel. Mitt ord är inget mindre än detta födelsemirakels längtan efter att ha en plats att födas på. Det vilar en sorg i era hjärtan så länge doktrinerna sväller upp som troll i solsken. Hugsvalan är känslornas visshet om att där läkning sker följer vackra ord. Mitt ord är hugsvalor i era inre rum. Skenbarheten är vacker därför att under ytan döljer sig tidernas största sanning, som vill bli synlig. Men äkta vishet, förstår faderligheten och moderligheten som en kyss. Moderligheten är välkomsthälsningen till världen, och faderligheten är lovsången ifrån skyn. Kyssen mellan dessa två är önskan om liv, nytt liv och pånyttfödelse.

Stunden är kommen när det är dags att önska sig rätt saker. Människornas längtan efter erkänsla är föranlett av det ljudlösa inre rum som kämpar för att bli uppmärksammat. Mitt ord föds i detta rum som ett litet barn. Mitt ord är ”viljan att vara”. Mitt ord är föreningen mellan Fadern och Modern i den eviga kyssen. Mitt ord är födelsens mirakel. Den skapade livsviljan är varken mer eller mindre än den viljestyrka som krävdes för att skapa den. Miljoner och åter miljoner viljor har lämnat jordens yta för att du skulle bli till. Förglöm inte dessa viljors duktighet, och deras vilja att förstå sina små liv ur ett större perspektiv. Möt deras livssträvanden, som bor i ditt hjärta. Du är frukten av deras vilja. Du är frukten av allt livs ”vilja att vara”. Du är frukten av evighetens erkänsla att finnas till. Följ ekot i ditt hjärta efter skapelsens kärleksfulla vilja att ständigt vara till.

Den eviga erkänslan är det gudomliga ordet som föds i ditt hjärta. Det gudomliga ordet är förutom ”viljan att vara” också erkänslan och slutligen kommunikationen med dig själv och ALLT som är. Du är allt som är. Du är viljan att vara, du är erkänslan och du är Gud. Mittens rike i ditt inre, är paradiset. Du är livsfrukten och du är trädet. Du är hönan och du är ägget. Du är allt som är. Inget kan separeras från allt som är. Det viktiga för själen att förstå, just nu, är att kärlekens erkänsla är något som kommer inifrån dig själv. Du har förmågan att älska, därför att du har viljan. Du är född av viljan och du är kommen ur livets "vilja att vara". Du förstår vad jag menar när jag säger, att för att vara skapad av viljan, behöver ditt inre rum i hjärtat få tillgång till de kärleksfulla orden. Du återfår ditt liv när du skapas åter. Mitt barn, du förstår vad jag menar när jag säger att din skapelse ligger i dina egna händer.

Kroppen som du bär är en dräkt för ditt själsliga liv att födas i. Min kärlek till dig ska få dig att födas. Din kropp är din själs kläder. Förstå, att för att verkligen skapas, vågar jag påstå att fröet till din själ behöver rätt näring. Du är din egen trädgårdsmästare och du ska plantera ditt själsfrö i god jord, vattna med gott vatten, låta grodden få luft och sol för att växa sig stor. Duktigheten kommer här väl till pass. Förstå att det själsliga växandet tar tid. Det sker inte över en natt. Ta ett steg i taget. När ditt inre själsfrö har växt till en blomma, då startar det längtande tillståndet. Det längtande tillståndet är ett skede i din utveckling som är mycket påfrestande. Det är då du upptäcker det inre rummet strax under ditt hjärta. Du upptäcker att det saknas något där, du upptäcker att varje sak i din fysiska omgivning har en motsvarighet i den andliga världen. Du blir medveten om att för att förstå sig själv, behöver jag skapa mig själv, så som det var tänkt från begynnelsen.

Det längtande tillståndet mynnar ur den nyutslagna blomman i solarplexus. Detta tillstånd är det vi brukar kalla ”längtans blåa blomma”. Den vackra blå blomman har slagit ut sina blad för att locka till sig den gudomliga näringen. Du har hittills skött din blomma med de fyra elementens näring. Nu är blomman utvecklad till sin fulla potential och längtar efter att få bära frukt. Du har här, inte mycket att säga till om, ifråga om vidare växande. Det du, utan omsvep, behöver göra är att fortsätta ge blomman näring, så att den inte vissnar under tiden nästa skede i utvecklingen lägger sig som vacker nektar i din blommas blad, och befruktar den med gudomlig näring. Den lilla blå fågeln kommer med denna paradisnektar. ”Lilla fågel blå” landar på tredje ögat och rister sina fjädrar. Du är nu befruktad, och din själs blomma kan äntligen bära frukt. Du har hörsammat evighetens ljuva ”skål”. Denna nektar är som vin för själen. Den befriar dig ifrån lidande och frälser dig därmed ifrån ondo. Detta vin är symbolen för Kristi blod. Blodet fyller dina ådror och låter frukten förvandlas till en människa. Detta är Du – ditt andliga Jag.

 

Ditt andliga uppvaknande är ett faktum. Där ligger du naken och skär i en blombädd. Du är förevigad i denna skapelse. Din kropp är förgänglig, men detta barn är evigt. Du har skapat dig själv. Du är naken och skär. Det gudomliga vinet från paradiset har blandats med vattnet från Moder Jord, och det har givit ditt barn en vacker rosa färg, kärlekens färg. Det är nu dags att klä detta barn i en evig dräkt för skydd och värme. Det fantastiska är, att ”viljan att vara” ständigt låter processen fortgå. Inget är statiskt under inverkan av ”viljan att vara”, livets motor och drivkraft. Du är naken och behöver kläder. De eviga kläderna kommer till dig ifrån ovan och ifrån nedan. Det vita ljuset ifrån ovan faller ner över dig som en slöja eller mantel, och det vita ljuset från Moder Jord (ja det är numera vitt, transparent) stiger upp och omsluter dig ifrån nedan, som en kjol eller ett par byxor. Detta ljus som blir din andliga kropp, är det som vi brukar kalla för Kristi kropp. Detta är din andliga klädnad som du nu ska växa i. Du är från och med nu, stadd i ett mycket viktigt växande. Den transformation som snart sker är för många en lugn period i livet, och är förknippat med harmoni och väntan. Det får ha sin gilla gång.

Det som sker när växandet är klart, och barnet är vuxet, är det heliga bröllopet. Det vuxna barnet börjar längta efter sin andra hälft, sin tvillingsjäl. Då det är dags för bröllop sluts slöjan framför varje människas ansikte. Det vita ljuset omsluter er totalt som en puppa. Människan under slöjan längtar efter att förenas med sin trolovade. Ännu en gång uppstår en längtan. Det är när din trolovade kysser dig, som slöjan lyfts. Det är då du ska lämna ditt gamla skal på marken och söka nya domäner. Hon eller han som kommer ut ur puppan, är sländan som numera lämpar sig bättre att flyga. Det gamla livet kan aldrig komma tillbaka mer. Det ligger som ett skal på marken.

Det sköna i kärlekens kraft är att den låter bräcka alla murar. Den kind som möter en annan kind ändrar för alltid tidlösheten, genom att ytterligare en själ hittar hem. Du förändrar evigheten när du lär dig att flyga. Du ändrar skapelsen så som i Himmelen så och på Jorden. Duktigheten kan nu ta ett steg åt sidan. Därför att kraften återgår dit varifrån den en gång kom. Du har upptagits i evighetens sfärer, även om din kropp fortfarande vandrar på Jorden. Detta är magi. Detta är kärlek i sin renaste form. Detta är kontemplation. Detta är sann erkänsla. Det är erkänsla som du ger dig själv, därför att den enda erkänsla som finns, är den som ligger i djupet av ditt hjärta och förväntar sig att du ska uppmärksamma den. Det gör du när du förstår att du är trädgårdsmästaren. Den erkänsla jag talar om är kraften i hjärtat. Det är solen som får din blomma att slå ut. Den kungliga erkänslan är flödet från din inre sol som låter din gyllene krona synas på ditt huvud. Den kungliga kronan är ett tecken på att den inre erkänslan har vaknat.

Du behöver inte förstå allt ännu. Men det finns livskrafter som du är ämnad att kanalisera i ditt liv, så som en trädgårdsmästare odlar vackra blommor. Vänta inte med att skapa dig själv. Skapelseprocessen sker i sju steg, precis så som Gud skapade världen på sju dagar. Det är en ständigt pågående process. Vi har just nu kommit till den tredje dagen. Det är den dag när erkänslan i era hjärtan vaknar och får era inre blommor att äntligen slå ut sina blad. Solen i era hjärtan är den kärlekskraft som får murar att falla. Den gudomliga vinden (helig ande) hjälper till att blåsa upp porten in till era hjärtan – Guds rike på jorden. Denna port sitter i halsen och när den öppnas kan elden som flammar upp, bränna till rejält. Det är inte farligt. Det är bara ett tecken på att du börjar leva. Det är ett tecken på att vi har nått fram till dig, och att du är redo att födas på nytt, till den du är ämnad att vara.

 

Lyft slöjan från dina ögon och erkänn dig själv som en kung eller drottning. Möt dig själv sittandes på tronen. Dikt blir verklighet. Utom alla tvivel är du på väg att låsa upp dörren till himmelriket i ditt hjärta, där du är kung. Mötet med dig själv, är det vackraste möte man kan göra. Inom dig finns alla förutsättningar. Du är trädgårdsmästaren, du är blomman och skapelsen. När vi kommer in i bilden då är ”längtandet” din status. Din längtan är vår kallelse. Ditt längtande talar om för oss att det är dags att skicka gudomlig näring. Det är meningslöst att skicka gudomlig näring, där inga blommor finns. Det är en process som har en mycket given ordning, och den kan ingen rubba. Ditt arbete kommer först, sen kommer vårt. Därefter överlämnar vi allt åt livet och åt ”viljan att vara”. Det eviga växandet är den råkraft som kompenserar oss för vårt arbete. Du och vi är levande skapare på var sin sida av skapelsen. Du i den fysiska, och vi i den icke fysiska världen.

Ha förtröstan, att allt har sin tid. Det går inte att forcera växandet. Varje frö har sin inbyggda potential till växande. Men med god näring utnyttjar man fröets hela potential.

 

 

Tack för att du lever och skapar liv. Tack för att du lyssnar till den eviga ”viljan att vara”. Tyd själens tecken som talar till dig, och dröj inte med att plantera ditt frö i Moder Jord, vattna med Moder Vatten, låta Fader Vind och Fader Sol locka ditt frö att växa upp ur jorden. Du är skapelsen och skaparen. Du är allt som är.

Hela skapelseberättelsen får du ingående i Evigheternas bok (se i marginalen)

 

Hälsningar ifrån Keruber och Änglar i kärlekens, erkänslans och viljans tjänst.

Att inte rädas det enda tillståndet - KÄRLEKEN - Ärkeängeln Uriel vill visa oss sanningen.

Det viktigaste verkandet för er som lever idag på jorden är att våga älska. När jag säger våga älska, då menar jag att verkligen, på inga som helst villkor, rädas detta enda viktiga. För vad jag ser ifrån min kerubiska synvinkel är, att till största delen så är väldigt många av er fortfarande rädda för att älska. Ni kanske inte tror det men vad jag ser förbluffar mig. Medvetenheten om att kärleken är det högsta och bästa, den finns hos er! Men förståelsen för vad kärlek egentligen är, den saknas. Om kärlekens kraft en gång för alla ska segra på jorden då måste ni verkligen förstå vad kärlek är. När ni har förstått vad kärlek är, då räds ni inte längre.

Se sanningen i vitögat, en gång för alla. Medvetandegör dig om vad kärlek är. Möjliggör för kärleken att förevigas, och le. Det enda verkliga tillståndet förmeras när du ler. Muta inte bort det som är din räddning. När du är rädd för att älska och att bli älskad då förstör du kodningen av din själs kapacitet att leva. Människornas fienden på jorden är visserligen skrupelfria levande krakar som skapar facklor runt om i världen och skrattar, till stjärnors stora förtret, när de slocknar. Under inga omständigheter får ni tro att ni är dessa facklor. Ni är inga bloss som dyker upp i mörkret för att brinna en tid, och sedan slockna. Ni är evigt lysande stjärnor på en allt igenom kärleksfull himmel.

De skrupelfria krakarna gör allt för att ni inte ska se detta faktum. Men det är dags att verkligen börja se. Människan är viktigare för kosmos än ni tror. Skulden som har lagts på er förblindar er. Musiken väcker er. Musiken låter era själar minnas den eviga och kärleksfulla himmelen som är ert hem. Musiken förlöser era själar och blottar det eviga stjärnfröet i ert inre. Förlös dig själv, och känn den eviga lågan tändas en gång för alla. Förty så skapades världen. Hur ska vi kunna förklara det självklara för er människor? Livet på jorden är en lek, en livsdans som ni har kommit till, för att vederhäfta vissa saker. Livet är en lek och ni tar det på så stort allvar.

Ni är väckta till insikten om att kärleken är det högsta och bästa. Men ni förstår fortfarande inte kärlekens väsen. Man skulle kunna säga att för att förstå kärlekens väsen då behöver man först förstå dess motsats som är icke kärlek. Livets essens är kärlek. Det är det ENDA tillståndet. Det finns ingen motsats till det enda tillståndet. Det är det enda som är. Och när det enda tillståndet inte får råda, då kvävs kärlekens låga, och du inträder i ett icke-tillstånd. Följden av att befinna sig i ett icke-tillstånd är sanslöst otrevligt och förtärande, och skapar endast irritation och frustration.  Den som befinner sig i ett icke-tillstånd får inte tillgång till den eviga kraftkällan. Det är som att kraften tar slut efter ett tag. Du är som ett batteri, laddad en gång i begynnelsen och kraften räcker en viss tid innan den tar slut. Den eviga uppkopplingen eller inkopplingen ger evig kraft.

Skenheligheten och skuldbeläggningen är verkligheten som ni lever i. Den som inte har tillgång till den eviga kärlekens källa i sitt inre, är lätt att styra och lura. Den som har tillgång till den eviga kärlekens källa i sitt inre, låter sig inte luras. Evigheten är för stor för att något på jorden skulle kunna rubba en sådan själ. För att ta sig ur ett icke-tillstånd finns bara ett sätt, att förstå vad kärleken verkligen är. Du och ingen annan har förmågan att fånga upp den vibration som omsluter dig. Förstå att du är skapad ur denna källa. Du har låtit dig skapas som en följd av kärlekens förmerande. Du har sedan låtit dig skuldbeläggas, och den fångenskap det ger upphov till har du själv valt, i tron att det är så det måste vara.

Utom alla tvivel förfäras du när jag säger hur lätt det är att bryta sig ur den förvanskade bilden av dig själv som ligger som ett kraftlöst fängelse runt dig – Fötterna på jorden och händerna i skyn – Mat på bordet och näring för själen. Musiken skapar öppningar i ditt fängelse. Dikter vägleder själen att hitta öppningar och skymta evighetens underbara land. Förstå att det enda viktiga är att äntligen ta sig ut. Människans kraft är oändlig. Du ensam har den kraften. Om viljan att uppfatta sig själv som den största kraften ska vakna, då behöver någon tala om för dig att den enda vägen att bryta sig ut ifrån ett fängelse kommer inifrån. Du som sitter fängslad har utbrytarkraften. Den som står utanför kan aldrig, och då menar jag verkligen aldrig, forcera dina murar, om du inte öppnar dörren. Murar som forceras utifrån kommer att förstärkas inifrån. Det yttre ”hotet” måste till varje pris hållas borta. Det är så ni tänker.

 

Förstå att när någon tränger sig på, betyder det endast att den personen vill frigöra dig från ditt fängelse. Det finns ingen annan väg att gå. Dårskap har många ansikten, men den dåre som tränger sig på, är den som gör det viktigaste jobbet i er värld. Han kanske inte förstår det själv. Men det är sanningen. Betrakta därför dårarna som era frälsare. Det må vara dårskap i alla dess former. Det spelar ingen roll, men för guds skull, släpp in dem.

Tingens ordning är inte alltid vad de synes vara. Möt din största rädsla att blotta din själ. Förstå att enda vägen att komma ut, är att låta någon annan komma in. Förstå att för att lära sig kommunicera med evigheten så krävs det inte mycket alls. Men det lilla som krävs, kan vara en hel livstids lärdom för er människor. För att lära sig kommunicera med evigheten så krävs det inte mycket, men det kan hänga på ett hårstrå hela livet. För den som känner i djupet av sitt hjärta, att lovsången som stiger upp ur ert inre är en hälsning från det enda tillståndet av kärlek, låt denna sång vägleda er ut ur ert fängelse. Känn vad den gör med dig. Möt kraften som stiger upp och känn känslan sprida sig inom och utom dig. Förstå att det är kärlekens kraftkälla som vaknar till liv och talar om för världen att ”här är jag”. Ljudet som denna lovsång består av är kärlekens vibration, Sanningens vibration.

Lyft på slöjan framför dina ögon, och sätt saker i samband. Den pinne som läggs framför dina fötter så att du ramlar, är inte till för att skada dig. Den är till för att rädda dig ur ditt fängelse. Den glasburk som är ditt fängelse har länge fått dig att tro att din värld är begränsad, men tänk så fel du haft. Du går runt, runt, runt och tror att det är hela din värld. Du ser evigheten skymta genom glasväggen, men du kan inte uppleva den. Den pinne som läggs framför dina ben, vill få dig att sluta springa, och ta ett kliv upp till din räddning. Du är, vanan trogen, rädd för allt som tycks hota ditt lilla liv där i glasburken, och hoppar gärna undan när ”fara” (läs räddning) hotar. Det är dags att tänka om och tänka rätt. Förty så skapades världen. Det enda tillståndet är bortmotat av er, därför att ni trodde att det skulle lura er. Dock finns bara en räddning, och det är att förstå att livet aldrig lurar er. Det finns bara en räddning och det är att förstå att livet gör allt som står i sin makt för att rädda dig ur ditt glasburksfängelse.

Det enda tillståndet av kärlek ger sig inte, innan det får din uppmärksamhet. Du kommer förr eller senare att falla till föga och låta dig räddas. Ju förr desto bättre. Förstå att du är kommen till världen i ett enda syfte, och det är för att inse att DU ÄR EVIG KÄRLEK, inget annat. Du har kommit för att en gång för alla, låta dig räddas. Fall för frestelsen den här gången. Förlåt dig själv för att du låtit dig luras så länge av giriga och skrupelfria krakar på jorden som inte låter dig förstå din storhet pga. deras egen rädsla för denna storhet hos dig och dina medmänniskor. 

I skenet från alla villfarelser finns en enda sanning och det är sanningen om dig, som varande det enda kärleksfulla tillståndet. Något annat finns inte. Någon annan finns inte. Du ÄR ren kärlek i ditt innersta väsen. Förstå det nu. Du behöver inte längre irra omkring i blindo, nu vet du. Ditt uppdrag är att se hur livet skapar förutsättningar för dig, varje dag att hitta ut ur glasburken, så att du äntligen kan kommunicera med evigheten som är ditt hem och ditt ursprung.

 

 

Förstå att det är ditt uppdrag. Lär dig klättra, lär dig se livets tecken till dig, och lär dig jonglera. Du skapar glädje i evigheten när du gör roliga saker. Förringa inte din tid. Den är viktig och lustfylld, varje dag. Dröj inte med att göra det du älskar att göra. Dröj inte med att följa ditt hjärta. Det värkande hjärtat föser på muren inifrån. Tiden är kommen då skrupelfrihet inte längre har någon inverkan på dig. Förstå trånandet som ditt hjärta gör och lyssna utan takt och sans. Förstå ditt hjärtas varande som går bortom dess slag. Följ evighetens underbara ord som låser upp dörren till hjärtat. Se! Lev och låt leva! Tacksamhet är vägen. Du är sanningen. Din essens är kärleken.

Tack!

;) Ärkeängeln Uriel

 Om det gör ont, då är det inte kärleken som gör ont. Då är det murarna som håller på att krossas.

Berättelsen om mitt liv

Jag har sedan barnsben vetat att det finns något mer, att vi reinkarnerar. Jag började tidigt med healing, så fort jag hörde talas om det, då kändes det rätt. Jag vet att jag i tonåren gav healing till min katt, som verkade väldigt sjuk i någon slags frossa. Han lugnade sig och blev som vanligt. Jag visste att jag gav healing, men jag visste också att något saknades, eftersom jag gav av min egen energi.

Vid ett annat tillfälle, som ganska stort barn, tänkte jag att det vore häftigt att skriva med automtisk skrift. Det var en stark känsla. Ibland hade jag lite magiska ritualer för mig, mest på skoj men ändå. Jag gjorde vid några få tillfällen spontana astrala resor, och ut ur kroppen upplevelse. Det senare var inte något märkvärdigt. Bara att kroppen rörde sig snabbare än själen. Jag kände att de separerades helt enkelt. Den astrala resa jag var med om var väldigt kraftig och skrämde mig lite, därför stannade den av tror jag. Då var jag tjugo år. Sen har livet rullat på och i vuxen ålder har jag börjat söka efter sanningen, om vad som är meningen med mitt liv. Jag började bli redo att ta tag i mitt uppdrag. Jag sökte mer och mer efter svar och gick på olika kurser, seanser och hos medium. Men inte förrän jag själv ställde frågan rakt ut i kosmos, att jag ville ha svar, började det hända saker. Jag ville inte vänta längre och mitt rop var mer eller mindre desperat vid det laget.

Jag hade för flera år sedan varit i kontakt med inkaindianernas kunskapstradition och lärt mig om deras syn på de levande energierna och hur man använder dem. Det saknades en tredje kurs för att denna kunskap skulle bli komplett, så långt det gick just då. Efter mitt rop ut i universum, damp det ner ett mail om att den tredje kursen skulle hållas och jag gick den. Sen ville mamma gå till ett medium och jag följde med. Då sa hon till mig att alla i andevärlden vände sig till mig direkt. De brydde sig inte om mediet. Hon fick jobba med att stänga ner mitt system först, innan de vände sig till henne. Alltså blev jag medveten om att jag kunde ta kontakt själv. Veckan efter detta så ville jag prova om jag kunde kontakta min mormor från andra sidan. En kväll fick jag en stark ingivelse att göra detta. Jag satte mig ner med papper och penna och en kraft tog omedelbart över min arm och skrev stora bokstäver på pappret.

Det var ett namn. Min låtsasmammas namn. Hon låg på sjukhus svårt sjuk i canser, på sitt yttersta. Det var en chockartad uppleveslse eftersom jag förstod att hon gått vidare, samtidigt som känslan att kontakten fungerade var så häftig. Hon skrev en mening (två ord) om och om igen. "Tro härifrån" upprepade hon flera gånger. Jag tolkade det som att hon då, från andra sidan, trodde på ett evigt liv. Så som jag kände henne hade hon inte trott på det, så länge hon var i livet. Det blev för mig en bekräftelse på att det var en riktig kontakt jag fick. Hon gick över och kände in tillvaron på andra sidan. Ett dygn senare släppte hon taget helt och gick vidare. Jag tänker på henne med stor värme och kärlek. Det umgänge vi hade var alltid så fint.

Sen har texterna flödat i en kommunikation med evigheten. Jag sattes under kosmisk utbildning skulle man kunna säga, vilket "Evigheternas bok" är ett resultat av. Jag fick till mig så mycket kunskap att jag inte visste hur jag skulle tolka det. Det tog lång tid att förstå. Jag ställde många frågor och fick svar. Alltid bara universella frågor och svar. Om jag frågade om personliga saker, kom alltid universella svar. Vi måste lösa våra "problem" själva helt enkelt. "De" kan inte ge oss några lösningar. Lösningarna kommer ifrån oss själva. Vi får erfarenheter och upplevelser som hjälper oss att ta beslut. Det fick jag ju förstå, och får fortfarande förstå.

Ibland fick jag till mig väldigt konstiga saker som jag inte förstod, då kunde jag strax efter få en erfarenhet i livet som gav mig svar. Jag fick alltså möjlighet att koppla ihop det fysiska livet med det eviga (på ett symbolplan). Det växte fram. Ett exempel på det är att min låtsatsmamma sa (ifrån andra sidan) väldigt tidigt till mig att jag skulle få ärva ett guldhalsband, eller ett gyllene halsband. Jag förstod inte vad hon menade, men jag gick väldigt länge och väntade på detta. Men när jag i min utbildning kom fram till kunskapen om den gyllene porten i halsen som leder in till himmelriket i hjärtat, då förstod jag plötsligt att detta var halsbandet som hon ville ge mig. Halsbandet var symboliskt. Det gyllene halsbandet runt min hals är också en hel port som vi just nu står inför att öppna. Ett livsviktigt skede i mänsklighetens historia. Allt i det eviga livet läggs fram med vårt språk och verkar som symboler i vårt medvetande för att vi ska förstå det fysiska livet vi lever här.

Själv känner jag att det är det eviga livet som är det sanna livet. Det fysiska livet är bara en yttring av det eviga. Det fysiska livet är dock inte att förakta därför att vi här har möjlighet att uppleva livet, med alla dess känsloaspekter och sinnesaspekter. Men när vi kan förena dessa två, då har vi nått fulländning. Då kommer det eviga livet igenom tidens slöja och mirakel sker. Mirakel!

Det har alltså varit en process, där information och texter kommer innan min egen förståelse. Ofta sker det i mitt liv som jag skriver om. Men det kommer efteråt för att jag ska förstå att texten är sann. Hade jag förstått innan, så kanske jag skulle tro att jag själv hittat på allt. Dock var det en kombination av att förstå och inte förstå när jag skrev Evigheternas bok. Det kom till mig saker som jag inte förstod alls och då fick jag låta ljusvarelserna från Plejaderna förklara för mig innan jag skrev det i boken. Men ibland fick saker vänta länge, jag förstod det inte innan symboliken hade manifesterats i mitt fysiska liv på något sätt. Först då blev det begripligt.

Att det är plejadfolk som står i förbindelse med mig har jag förstått bara sen ett par år tillbaka. När jag hade skrivit Maia Aela förstod jag att hon på många sätt är jag själv. Den senaste tiden fick jag ytterligare en insikt om att mina texter handlar om mänskligt liv, men också om mitt liv. Det betyder att jag kan se Maias utveckling som min egen utveckling. Hon blir min mentor och föregångare. Jag hoppas att alla kan känna samma sak, som läser böckerna om Maia Aela. Hon går före och visar vägen.

Tack
Jennyli