Evigheternas bok

Budskap 1; Den du är!

2011-10-03T00:46:00.000-07:00

Den DU ÄR, visar sig när den du inte är, försvinner. Den du inte är, är mycket lättare att verifiera. Du är inte dina tankar, dina känslor och dina kvarlåtenskaper. Du är välsignelsens form från evigheten. Arbetet med att upptäcka vem du egentligen är, fortgår hela tiden. Vi som vägleder dig kommer verka för att lust och fägring stor, känns igen så som välsignelsens märke. Vi som vägleder dig kommer verka för att kontakten med ditt eget inre andrum blir kostruktivt i den bemärkelse att luften du andas kommer att öppna dörren till himmelriket. Ta en djup suck av lättnad och känn andetagets konstruktiva kraft öppna porten i halsen. Tomhetskänslan kommer att försvinna när du upptäcker den enorma skatt som ligger dold i ditt hjärta.

Evighetens bok läker alla sår och talar tidlöshetens språk. Lägg handen på hjärtat och läs sanningens ord. Välsignelsens tid är här. Moder jord och Fader himmel lägger sin hand på din kind. Varsamt kommer du att lyfta blicken och sakta förstå att konstruktivitet formar välsignelsens form i från evigheten och den fylls av din moder jord och fader himmel. Välsignelsens form, det är du! Du är konstruktiv därför att känslan och tanken har du fått för att vara konstruktiv. Dock är du inte dina tankar och dina känslor. Dessa instrument finns hos dig att använda konstruktivt för att skapa den välsignade och eviga formen, som är DU.

Du välsignades med en kropp och den eviga formen skapar du själv med hjälp av konstruktivitetens nycklar... tanke och känsla. Dessa nycklar kommer att vägleda din själ att konstruera en väv som liknar en puppa. Denna puppa är konstruktivitetens kära, kära form som leder till att en vacker fjäril kan vakna. Du är en vacker fjäril som kommit till Världen för att känna igen dig själv. Du är kärlekens konstruktiva vingslag. Du är källan till allt liv. Du är andetaget. Du är livspulsen. Du är vägen. Du är allsmäktig. Du är allseende. Du är leendet på mina läppar. Vårt käraste barn, är DU.

Din moder och fader i evigheten

Evigheternas bok har äntligen kommit till Moder Jord

2011-09-12T05:10:00.000-07:00

Ynnesten att få ta emot budskapen från Evigheternas bok är mycket stor. Det är en källa till sådan glädje och sann livslust att få kommunicera källans ord i Evigheternas bok. Följ hjärtat och låt skapa den eviga bilden av er själva en gång för alla. Välkomna att kommunicera källans sanna språk. Välkomna att möta citaten i hjärtat och träna sinnet att känna igen evighetens välsignade källa till kraft. Allt finns inom oss så som det är av begynnelsen.

Skänk dig själv den största gåvan i livet. Att känna igen dig själv.

Forma den vackraste skattkista du sett. Sätt dig ner och upptäck dess innehåll.

Förstå att du är skattkistan. Innehållet släcker törsten efter sanningen om livets djupaste visdom.

En skattkista kan fyllas med kraft och rikedom. I Evigheternas bok skipas rättvisa.

Formen skapar Du och tillsammans hjälps vi åt att fylla den med ditt rättmätiga arv, det gudomliga arvet.

Din moder och fader i evigheten

Jennyli Gustafsson

Jorden vi ärvde

2011-04-20T07:29:00.000-07:00

http://www.litenupplaga.se/768

Nu är den här! JORDEN VI ÄRVDE, den tredje och sista delen i trilogin "Evigheternas bok" erbjuds oss äntligen! Moder jord drar en lättnande suck. Äntligen kommer hon till tals. Vårda sanningens lustgård i ditt inre och du ska få se ett paradis på moder jord! Ske din vilja så som i himmelen så och på jorden!

Vi är alltid samma

2011-02-25T09:38:00.000-08:00

Underbart att vara hemma! Tålamod är vad tiden är här för att lära oss. När allt kommer kring verkar tiden med oss enbart för att vi ska komma till insikt om tidlösheten. Vi är tidlösa och kind emot kind kommer vi i kontakt med källan till första gnistan till allt liv. Tillsammans utgör vi den kosmiska massan som är och förblir samma. När vi kosmiska varelser vet att vi fredsskapar då fredsskapar vi. När vi kosmiska varelser ler så ler vi lika mycket från munnen som från himmelen. Vi är och förblir samma. När vi är och förblir samma så kan vi aldrig förändras. Tänk på det! Vi kan komma ihåg vilka vi är och förblir, men vi kan aldrig bli något annat. Vi tänker väldigt mycket på förändring men det som vi tror är förändring är bara verkligheten som upptäcks. De vi verkligen är uppenbarar sig som en förändring inom oss. Vi är och förblir samma allt sedan tidernas begynnelse. Tidernas begynnelse lågar inom oss alltjämt, detta tillblivelsens mirakel som ligger inom oss känns som en låga och vetenskapen kallar den big bang.

Vårt eget inre big bang kommer till uttryck därför att vi lever. Den första dagen kommer till uttryck därför att vi kommer ihåg känslan av att ligga i vår moders livmoder (moder jord), den andra dagen kommer till uttryck därför att vi kommer ihåg känslan av att plaska runt i vattnet i vår moders livmoder (moder vatten), den tredje dagen kommer till uttryck därför att vi föds och kommer i kontakt med luften (fader vind), den fjärde dagen kommer till uttryck därför att vi tas emot av vår faders kärleksfulla famn (fader sol), den femte dagen kommer till uttryck därför att de fyra elementen omsluter oss och vårt inre frö kan slå ut i blom (längtans blåa blomma), den sjätte dagen kommer till uttryck därför att längtans blåa blomma blir befruktad av lilla fågel blå från paradiset (Kristi blod) och ett litet barn blir fött, Kristusbarnet. Den sjunde dagen kommer till uttryck därför att Kristusbarnet viras in i en mantel av ljus (Kristi kropp).

De nya tvättäkta kläderna viras vi i som mycket, mycket små barn, men som vuxna utvecklas denna ljusa väv till en mantel av ljus vid vårt bröllop med Jesus Kristus eller Jungfru Maria. Tillsammans med vår själsvän tar vi tillbaka vår rättmätiga plats i himmelen som evighetens fredliga furste. Vi tar bort vårt tvivel och förstår vilka vi är, vi är vår egen verklighet, vi är vår egen Gud, vi är livet, vi är lusten, vi är lekfullheten, vi är kärleken, vi är lovsången, vi är saligheten, vi är ljuset, vi är sanningen, vi är verkligheten. Först och främst är vi allt som är och kosmos är kosmos inom oss och kosmos är kosmos utom oss. Vi är verklighetens mittpunkt där allt blir till. Vi är lovsången mellan moder jord och fader himmel. Sanningens lustspel och uttryck. Flamman i vårt bröst är big bang som kommer till uttryck nu och alltid! Njut av fungerandet! Fungerandet lär oss om källan, om kärleken och kunskapen, om Moder jord och Fader himmel.

Nu är det jul igen

2010-12-20T01:01:00.000-08:00

Snart är det jul igen och tomten som i över hundrar år har grubblat på en underlig gåta, talar lika undrande i år, eller? Snart vet vi vad gåtan säger och så är det ingen gåta längre.

TOMTEN.

Ursprungligen publicerad i Ny Illustrerad Tidning 1881.

Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
djupt under midnattstimma.
Månen vandrar sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.

Står där så grå vid ladgårdsdörr,
grå mot den vita driva,
tittar, som många vintrar förr,
upp emot månens skiva,
tittar mot skogen, där gran och fur
drar kring gården sin dunkla mur,
grubblar, fast ej det lär båta,
över en underlig gåta.

För sin hand genom skägg och hår,
skakar huvud och hätta ---
»nej, den gåtan är alltför svår,
nej, jag gissar ej detta» ---
slår, som han plägar, inom kort
slika spörjande tankar bort,
går att ordna och pyssla,
går att sköta sin syssla.

Går till visthus och redskapshus,
känner på alla låsen ---
korna drömma vid månens ljus
sommardrömmar i båsen;
glömsk av sele och pisk och töm
Pålle i stallet har ock en dröm:
krubban han lutar över
fylls av doftande klöver; ---

Går till stängslet för lamm och får,
ser, hur de sova där inne;
går till hönsen, där tuppen står
stolt på sin högsta pinne;
Karo i hundbots halm mår gott,
vaknar och viftar svansen smått,
Karo sin tomte känner,
de äro gode vänner.

Tomten smyger sig sist att se
husbondfolket det kära,
länge och väl han märkt, att de
hålla hans flit i ära;
barnens kammar han sen på tå
nalkas att se de söta små,
ingen må det förtycka:
det är hans största lycka.

Så har han sett dem, far och son,
ren genom många leder
slumra som barn; men varifrån
kommo de väl hit neder?
Släkte följde på släkte snart,
blomstrade, åldrades, gick --- men vart?
Gåtan, som icke låter
gissa sig, kom så åter!

Tomten vandrar till ladans loft:
där har han bo och fäste
högt på skullen i höets doft,
nära vid svalans näste;
nu är väl svalans boning tom,
men till våren med blad och blom
kommer hon nog tillbaka,
följd av sin näpna maka.

Då har hon alltid att kvittra om
månget ett färdeminne,
intet likväl om gåtan, som
rör sig i tomtens sinne.
Genom en springa i ladans vägg
lyser månen på gubbens skägg,
strimman på skägget blänker,
tomten grubblar och tänker.

Tyst är skogen och nejden all,
livet där ute är fruset,
blott från fjärran av forsens fall
höres helt sakta bruset.
Tomten lyssnar och, halvt i dröm,
tycker sig höra tidens ström,
undrar, varthän den skall fara,
undrar, var källan må vara.

Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
gott intill morgontimma.
Månen sänker sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.

Var är källan? Var kommer vi ifrån och vart går vi? Dessa frågor verkar i oss alltjämt. Varifrån och varthän? Värmen i tomtens kära luva ska lära oss om gåtan. Varifrån och varthän? De varma stövlarna ska också säga något om svaret. Där emellan finns en lurvig tomtekappa som låter oss värma skapelsens mitt. Värmen är livet och livets källa väller tveklöst fram under luvan, i stövlarna och under kappan. Vi är skapelsens källa och vi bär på ursprunget och målet. Vi är varifrån och varthän. Vi är svaret på gåtan. Vi har i alla tider tittat utåt för att finna svaret på gåtan, nu är det dags att titta inåt. Vi är ved och vi är eld. Vi är tändstickan och vi är röken. Svaret på gåtan ligger strax under bröstet i solar plexus. Vi är tomten, vi är gåtan, vi är barnet, vi är luvan, vi är stövlarna, vi är kappan och vi är svaret. Vi är allt som är. När vi undrar över gåtan skådar vi ut. Om vi skådar in skänker vi kraft åt källan, åt svaret att lysa klart i vinternatten. För snön lyser vit på taken, endast tomten är vaken. Snart är det jul igen och klappar ska öppnas. Varje klapp är en klapp på kinden av kärlek. Varje klapp är vad tomten längtar efter. När han ger en julklapp verkar han i kärlek. Den som visar kärlek får kärlek. Denna universella lag verkar i oss i juletid mer än någon annan tid på året. Dock ska den verka året om från och med nu, eller hur? Tack

Gudomlig närhet

2010-11-21T07:30:00.000-08:00

Den gudomliga närheten skiljer sig ingenting ifrån den mänskliga. Den som längtar efter mänsklig närhet längtar verkligen efter gudomlig närhet. Närheten verkar i oss även när vi är ensamma. Så¨som i himmelen så och på jorden, eller så som på moder jord så och i himmelen. Vad kommer först, hönan eller ägget? Sanningen är den att hönan och ägget är samma sak. Den ena kommer inte före den andra. De kommer samtidigt. Det ägg som kläcks är detsamma som hönan som lade det. Vad kom först, du eller dina föräldrar? Först och främst verkar vi i nuet vilket är det enda som finns. Varken då eller sen är verkligt. Vad som är nu är det enda verkliga. Vad kom först, du eller dina föräldrar? Skolan säger att våra föräldrar kom före oss men Gud säger att vi ÄR här nu, samtidigt. Sanningen är att i samma stund som våra föräldrar föddes så föddes även vi. Sanningen är att vi och våra föräldrar är samma sak. Vi är våra föräldrar. Förälskelse fungerar på samma sätt. Vi är vår förälskelse. Sanningen om föräldrarna är samma som sanningen om förälskelsen. Vi är våra föräldrar och vi är förälskelsen.

När sanningen om kärleken går upp för oss vet vi att skolan iscensatt sanningar som kanske inte är så sanna. Verkligheten visar sig när vi ska svara på evighetens frågor till oss. Verkligheten uppenbarar sig när vi hörsammar dessa frågor. Verkligheten felanmäler och felanmäler och felanmäler ända tills vi upptäcker vad som är fel. När vi upptäcker vad som är fel erbjuds oss en lösning. När vi erbjuds en lösning vet vi vad vi ska göra. När vi vet vad vi ska göra verkar livet med oss. Viljan verkar med oss. Viljan känns igen som längtan efter närhet. För verkligheten förstår alltid ensamma själars törst, eller längtan efter närhet som en längtan efter Gud. Verkligheten är en gång konstruerad likt en kontrastverkan. När vi häller i kontrastvätska framträder bilden klart. Verkligheten förstår vår längtan efter att verka i kärlek. Människans kontrasterande verkan uppstår när vi föds till människor och kontrastvätska behövs för att vi ska se hela bilden. Vi lever i kontrasternas värld och kontrasterna är verkligheten obstruerad.

Vår uppgift är att våga hälla kontrastvätska i våra liv så att vi förstår verklighetens hela bild, inte bara den ena som våra ögon ser. Vi har verkligheten för vår inre syn och kroppens alla andliga ögon reagerar väldigt lätt på kunskapen om Kristus, Gud och Moder jord. Förlovningen med Kristus frigör oss i själen. Våra kärlekar är många men vår kropp och själ är EN. Sanningen om kärlekarna vänder på nästa blad i boken. Varje kärlek är ett blad i boken. Varje kärlek är vacker, varje kärlek är sann, varje kärlek är vågen, varje kärlek är som vår egen inre källa - sann i djupet. Varje kärlek är i skolan kunskapen om umgänget med andra människor och källans förståelse av samma sak är livet självt. Sanningen om livet självt är att kärleken blåser liv i oss. Den gnista som blåser liv i oss kommer från vår inre källa och kallas kärlek. När vi övar oss på att tända gnistan förstår vi att kontakten med andra människor är en hjälp och en gåva till oss men för att tända gnistan är andra människor inte vår enda möjliga väg. Sanningen är att värmen från vårt inre ska tända gnistan. Sanningen är att livets värme inom oss kommer att verka och källan öppnar sig. Var och en av oss känner kärlek därför att vi ÄR kärlek. Vi är evighetens hopp. Finn källan under handen strax under bröstet och hörsamma den. Vet att Verkligheten ljuder från topp till tå och mitt emellan sker livet i källans ursprungliga lovsång. Att vara NÄRA är att leva i mittens rike, skapa resonans för källan så att kärleksgnistan kan tändas och hållas brinnande. Ske din vilja så som i himmelen så och på jorden. Så som i himmelen inom så och på jorden utom.

Fri är den som känner igen sig själv. Fri är den som kommer nära sig själv. Fri är den som säger: Gud - alltså jag, åberopar källan inom varje gång orden stockar sig, varje gång ensamheten sätter in, varje gång skolan blir för tuff. För Gud - alltså jag är vad jag längtar efter. Gud - alltså jag lovar mig själv att aldrig någonsin svika. Gud - alltså jag älskar mig själv av hela mitt hjärta. När jag lovar mig själv evig trohet sker något som är utan sans. Min själ går in i Kristus själ och jag blir ETT med honom. Vd för Kristusmedvetenheten är jag själv och kommer jag inte vidare förebrår jag ingen annan än mig själv. När jag vill vidare vill jag vidare och källan erbjuder mig lösningar. När jag blir erbjuden lösningar vet jag med hela min kropp vad jag ska göra, eller vad jag är. För en lösning är inget handlande utan endast en knut som löses upp. Det du vet är sanningen. Det du vet är vad du vill uppnå. Det du vet är vad du ska göra. Det du vet är sanningen om kärlekens källa. Förståelse är lösningen. Vad är då förståelse? Förståelse är en knut i oknuten form. Att förstå är att knyta upp. Att förstå är att veta och att veta är att komma till insikt. Förståelse är verklighetens sätt att visa sig. Sanningen om kunskapens källa är kärlek.

Sann kärlek löser upp vägen till källan. Sann kärlek löser upp vägen till kärlek. Vårt sätt att se världen handlar om avstånd. Vi står i kontrast till och med ett visst avstånd till allt annat. När vi längtar känner vi avståndet som ett hinder att komma NÄRA allt, källan, kärleken, människor, Gud, oss själva. Den du och jag är, är fri ifrån avstånd. Vi är närheten, vi är källan, vi är kärleken, vi är människor och vi är Gud. Närhet handlar om att veta vilka vi är och omslutas av oss själva. När vi kommer ihåg vilka vi är sker något oemotståndligt med oss. När vi känner igen oss själva känner andra människor också igen sig själva. När vi känner igen kärleken känner andra människor också igen kärleken. Vibrationen finns alltid där och den verkliga vibrationen känns sann och vacker och ren. Nu känner vi kärlekens vibration. Här känner vi kärlekens vibration. Vi frigörs kind emot kind med Kristus och Jungfru Maria. Vibrationen treenighet blir ETT i dig och mig. I dig och mig finns Gud, Moder jord och Kristusbarnet som ETT. Du är ETT och jag är ETT och tillsammans är vi ETT.

Vägen till Gud går genom vår egen självinsikt

2010-11-19T08:55:00.000-08:00

Vägen till Gud går genom vår egen självinsikt. Nu vågar jag påstå att var och en av oss vet vad jag talar om. Magkänslan säger dig att det är sant. Vägen till Gud går genom vår egen självinsikt. Lär känna dig själv och du lär känna Gud. Var och en av oss längtar efter svaren på de stora frågorna om livet. Nu när vi vet att var och en av oss är vägen till Gud så behöver vi inte längta mer. Du är vägen, sanningen och livet. Du och jag är vägen till Gud. Sanningen lever inom oss. Du längtar efter dig själv. Den sorg du känner i hjärtat beror på att du inte är i kontakt med dig själv. Sorgen i hjärtat beror på att du längtar efter den du en gång var, den sanna bilden av dig själv. För att den sanna bilden av mig ska bli synlig tvivlar jag inte en sekund på vad jag måste göra. Den sanna bilden av mig själv blir synlig så fort jag välkomnar vårsolens strålar där jag har handen på bröstet. När jag känner solens strålar värma mig mitt i natten eller på vintern då tvivlar jag inte. Den sol som värmer mig på sommaren skapar också skön värme och kanske det är svårt att känna skillnad och veta vad som är vad. Solen på himmelen och solen i hjärtat är två sidor av samma sak. Du är vad som skiljer den ena sidan från den andra. Du är kanten på myntet. Det tvåsidiga myntet är verklighetens dualistiska umbäranden.

Dröm och verklighet är samma sak men befinner sig på var sin sida av myntet. Den ena sidan representerar himmelen och den andra jorden. Du står mitt emellan och fungerar som en tolk, som en brobyggare, som kommunikatör och drömtydare. Men ändå är allt samma sak. Det är bara du som kan förstå att världen är ETT. När vi förstår att världen är ETT då händer något. Då sker kommunikationen mellan vänster och höger hjärnhalva, mellan kropp och själ, mellan himmel och jord (inte himmel och helvete som många trodde förr), mellan evigt och ändligt och mellan dåtid och framtid. När vi förstår att allt är ETT sker något. Förståelse handlar om kommunikation och förståelse verkar frigörande. När vi förstår lämnar vi kunskaper bakom oss som vi trodde på. När vi förstår vet vi att det vi trodde på innan inte var sant. Vi förstår att vi har förmåga att växa och se nya samband. Vi har kommit till en punkt i historien när vi måste förstå att ETT är sant och endast ETT. När vi förstår att den ena sidan av myntet är livet ur ett vetenskapligt perspektiv så förstår vi att livet ur den andra synvinkeln är religiöst. Det är dags att låta dessa två bli ETT, så som de alltid har varit. Förståelse är kommunikation, kommunikation är förståelse. När vi förstår, förenar vi ena sidan med den andra.

Nu är det dags att öga för öga kommunicera sanningen om evigheten via vår kroppsliga självinsikt. Varje öga på vår kropp kommunicerar med evigheten på sitt sätt. Varje längtan som vi känner handlar om att våga kommunicera med källan inom och utom. Förståelse vägleder oss att våga se med våra andliga ögon. Välkomna klangen som frigör dig. Välkomna sanningen som förför dig. Välkomna kraften som älskar dig. Välkomna orden som försvarar dig. Välkomna verkligheten som omsluter dig. Välkomna livet som triggar dig. Välkomna lusten som gläder dig. Välkomna lärdomarna som tar dig ut ur vetenskapens kruka. Välkomna evigheten som frigör dig. Välkomna ärligheten som kommunikationen bygger på. Välkomna värmen som föder dig. Välkomna skönheten som välgör dig. Välkomna skeden som matar dig. Välkomna litenheten som förverkligar sig. Välkomna storheten som kungör dig. Välkomna skapelsen som treenigheten fyller dig med.
Välkomna Dig själv som Gud!

Sjunde dagen är här

2010-11-01T08:45:00.000-07:00

Enligt Mayakalendern börjar den sjunde dagen nu på onsdag den 3 november. Det som händer i detta skifte är att de manliga och kvinnliga energierna integreras med varandra. Nu är det dags att vi lägger undan alla stridigheter mellan man och kvinna. Det är dags att hela vår relation där som såret en gång uppkom. När vi känner väl igen känslan av att såras då vet vi också var vi ska helas. Man och kvinna blir ett! Nu är det dags att bli hel, att verkligen finna sin själsvän och att läka såret. Det sår som en gång uppkom när helheten separerades i två har smärtat oss och det är nu dags att läka såret och bli hel. Smärtan blir ett minne blott. Finn själsvännen i hjärtat och känn igen din andra hälft. Öppna dina armar och välkomna honom eller henne i kärlek. När du känner igen Kristus eller Jungfru Maria sker din vilja. När du känner igen din trolovade sker det heliga bröllopet mellan er två. Ta din gemål i famnen och bli ett med honom eller henne. Den sjunde dagen är här enligt Maya, och kännetecknande för ett heligt bröllop är att vid sjunde livsenergin på kroppen kommer den universella livsenergin in som lyser upp ditt väsen och kläder dig i en vacker ljus bröllopsklänning eller kostym. Du är nu redo att ingå ditt eget heliga bröllop med Kristus eller Jungfru Maria. Le och känn kärlekens ljuva sötma famna dig. Skapelsens femte dag är avklarad och det arbete som återstår skall göras på en enda dag innan vilodagen kommer. Vilodagen är söndagen. Den sjunde dagen. Den sjunde dagen följs av en åttonde och en nionde enligt Maya.

JAG ÄLSKAR DIG!

2010-10-19T09:09:00.000-07:00

That´s all there is to it. Detta enda frigör oss. Svaret på alla frågor. När kärleken sker i oss är vi hemma. När skapelsens mirakel talar väller kärleken fram ur vårt bröst. ALLT leder fram till denna enda fras. Detta är det enda som betyder något. Skäll inte mer. Tala om att du älskar! För kärleken är det enda eviga. Det enda som är värt att tala om, det enda som kommunikaiton verkligen är. Sann kommunikation är kärlek. Sann kärlek är vågad. Den är både vågen och havet. Den är både sångaren och durackordet. Nu och alltid!

Autenticitetens ideal

2010-10-19T03:12:00.000-07:00

En liten inblick i den historiska utvecklingen av "autenticitetens" ideal från början av 1700-talet. Det som följer nedan är ett utdrag ur "Det mångkulturella samhället och erkännandets politik" av Charles Taylor.

"Ett sätt att beskriva dess utveckling är att se hur det utgår från 1700-talsföreställningen att människor är begåvade med en moralisk känsla, en intuitiv känsla för vad som är rätt och fel. Det ursprungliga syftet med denna lära var att bekämpa den konkurrerande uppfattningen, att kunskap om vad som är rätt och fel var en fråga om att beräkna konsekvenser, särskilt sådana som hade med gudomliga belöningar och straff att göra. Idén var att insikten om vad som var rätt och fel inte var en fråga om torr beräkning utan var förankrad i våra känslor. Moralen har på sätt och vis en inre röst.

Föreställningen om autenticitet utvecklas ur en förskjutning av den moraliska tonviketn hos denna idé. Den inre rösten var ursprungligen viktig därför att den säger oss vad som är det rätta att göra. Att var i kontakt med sina moraliska känslor har här betydelse som ett medel för målet att handla rätt. Vad jag kallar en förskjutning av den moraliska tonvikten sker när att vara i kontakt med sina känslor får en självständig och avgörande moralisk betydelse. Det blir något som vi måste uppnå om vi ska vara sant och fullt mänskliga.

För att inse vad som är nytt här måste vi se analogin med tidigare moraluppfattningar, enligt vilka människan uppnådde sitt fulla vara genom att stå i förnbindelse med någon källa, till exempel Gud eller det Godas idé. Men nu finns den källa vi måste knyta an till djupt i vårt inre. Detta faktum är en del av den moderna kulturens massiva subjektiva inriktning, en ny form av inåtvändhet, där vi kommer att uppfatta oss själva som varelser med inre djup. Denna idé att källan finns i vårt inre utesluter till att börja med inte att vi står i förnbindelse med Gud eller Idéerna; det kan betraktas som vårt riktiga sätt att förhålla oss till dem. Det kan i viss mening ses som en fortsättning och intensifiering av den utveckling som inleddes med Augustinus, som menade att vägen till Gud gick genom vår egen självinsikt. De första varianterna av denna uppfattning var teistiska, eller åtminstone panteistiska.

Den filosofiska författare som mest bidrog till att åstadkomma denna förändring var Jean-Jacques Rousseau. Jag anser inte att Rousseau är viktig för att han inledde förändringen, utan jag skulle snarare vilja påstå att hans stora popularitet delvis har sitt ursprung i att han artikulerade något som på sätt och vis redan ägde rum i kulturen. Rousseau främställde ofta frågan om moral som att vi följer en naturens röst inom oss. Denna röst dränks ofta av de lidelser som väcks av vårt beroende av andra, där den viktigaste är l´amour propre, eller självkänslan. Vi vinner moralisk frälsning om vi åter kommer i autentisk moralisk kontakt med oss själva. Rousseau ger till och med ett namn åt den intima kontakt med en själv som är mer grundläggande än någon moraluppfattning och som är en källa till sådan glädje och förnöjelse: "förnimmelsen av tillvaron".

Autencitetens ideal ställs i centrum genom den utveckling som vidtar efter Rousseau och som jag förbinder med namnet Herder - än en gång som den som först artikulerade idealet snarare än skapade det. Herder förde fram idén att vi alla har ett eget sätt att vara mänskliga på: varje person har sitt eget "mått". Denna idé har grävt sig mycket djupt in i det moderna medvetandet. Det är en ny idé. Det finns ett visst sätt att vara mänsklig på som är mitt sätt. Jag uppmanas att leva mitt liv på detta sätt och inte efter mönster från någon annans liv. Men detta ger ny vikt åt föreställningen om att vara trogen sig själv. Är jag inte det missar jag poängen med mitt liv.; jag uppfattar inte vad det att vara mänsklig betyder för mig.

Detta är det mäktiga moraliska ideal som har lämnats i arv till oss. Det ger moralisk vikt åt ett slags kontakt med mig själv, med min egen inre natur, som riskerar att gå förlorad, delvis genom trycket från en yttre likriktning men också för att jag genom att inta en instrumentell attityd till mig själv kan ha förlorat förmågan att lyssna till denna inre röst. Det förstärker i hög grad betydelsen av denna självkontakt genom införandet av egenartens princip: alla våra röster har något unikt att säga. Inte nog med att jag inte ska låta mitt liv formas efter den yttre likriktningens krav; jag kan inte ens finna mitt livsmönster utanför mig själv. Jag kan bara finna det i mitt inre.

Att vara trogen sig själv betyder att vara trogen sin egenart, som är något bara jag kan artikulera och upptäcka. När jag artikulerar den definierar jag också mig själv. Jag förverkligar en potentialitet som är i egentlig mening min egen. Detta är bakgrunden till det moderna autenticitetsidealet och till de självuppfyllelsens och självförverkligandets mål som idealet brukar dölja sig i."

Charles Taylor 1994

Det är så fascinerande att se hur filosofer och tänkare har visat i ord det mänskliga medvetandets utveckling och visst är det just detta vi brottas med än i dag. Människan är människa och liknande frågor ställs från tid till annan.
Jennyli

Ut ur vetenskapens kruka

2010-10-16T09:10:00.000-07:00

Det andliga ögat

Det är dags att vandra ut ur vetenskapens kruka. När vi gör det vet vi att det vi visste innan bara var sanningen om insidan på krukan. När vi vandrar ut ur den vet vi. När vi ser vad som finns utanför vet vi och känslan av att vara inne i krukan kan aldrig komma tillbaka. Även om vi går tillbaka så vet vi ju vad som finns utanför. När vi var innanför visste vi inte vad som fanns utanför, om vi ens visste att det fanns ett utanför över huvud taget. När vi väl börjar förnimma att det finns ett utanför då börjar vi också att längta efter att se detta utanför med egna ögon. När utvandrandet börjat, verkar upptäckterna konstiga och framöver visar det sig att vad du egentligen har upptäckt fanns redan där på insidan. När du upptäcker att vad du längtar efter visar sig ligga närmare än du tror fortsätter vandrandet ut ur vetenskapens kruka i sittande ställning. När du slutar vandra och sätter dig till ro, det är då du kan börja vandra på riktigt.

Sätt dig ner och börja din vandring. Vad du tror att vandringen handlar om visar sig vara att värma upp skapelsens kommunikationsorgan, de andliga ögonen, de andliga dörrarna eller de andliga borden. De andliga förnimmelserna serveras på dessa bord. När du kommunicerar med evigheten skapas kontakten först och främst via insikter och utsikter i dessa ögon. Nyckeln du behöver för att öppna eller väcka dessa ögon så att kommunikationen kan ske, finns i hjärnan. När tvivlet kommer över oss verkar våra ögon inte. När tilliten lever, lever också ögonen och kommunikationen med evigheten kodar om vårt medvetande. Alltså måste vi med vår hjärna styra vår vilja att öppna upp, väcka de andliga ögonen på vår kropp. När vi med vår intention kontrollerar dessa portar kan vi bestämma det mest avgörande tillståndet - Att leva! När vi öppnar porten till himmelriket verkar evigheten i oss och känslan av att leva visar sig med besked. För frigörelsen sitter i kommunikationens centrum som är halsen. Den mänskliga kommunikationen sker via halsen och den andliga kommunikationen sker i halsen men också i de övriga andliga ögonen på kroppen. På dessa ögon eller bord serveras den gudomliga livsenergin. När viljan att vandra ut ur vetensksapens kruka infinner sig längtar vi efter att se vad som finns utanför krukan. När vi sätter oss ner och kommunicerar med verkligheten utanför krukan känner vi frustrationen lätta. Hemligheten med krukan är att det är vi som ÄR krukan. När vi vandrar ut ur den vandrar vi ut ur oss själva. Vi öppnar ögonen och sker medvetet med evigheten. Den andliga kommunikationen sker med oss. När skeendet sker verkar kommunikationen som den ska.

Att kommunicera är att älska. Att visa krukmakaren att nu är jag redo att klara mig själv, är att leva. Att kunna vara i krukan, i sig själv, samtidigt som man åberopar evigheten skapar frigörelse. Tvättäkta frigörelse. Vid halsens port kommer vandraren ut och känslorna som kändes instängda blir frigjorda. När tvättäkta frigörelse verkar, föds vi på nytt. När vi föds på nytt erkänner vi att vi skapar vad vi tror på. När vi skapar vad vi tror på känner vi inom oss att flickan eller pojken som föddes kommer att växa upp till min avbild. Du är Gud och det nyfödda barnet är din avbild. Nu har du chansen att visa vem du vill bli. När du kämpar emot viljan upplever du enstaka lyckliga stunder men mestadels upplever du konflikt. När du välkomnar viljan kommer du uppleva lycka och frihet. Följ evighetens vilja där under handen strax under bröstet för frågan är inte vem det är som vill utan vad egentligen viljan är. Viljan är vacker, viljan är vis, viljan är källan, viljan är evig,viljan är välkomnandet och viljan är du. När du välkomnar evigheten ser du sanningen om dig själv. När du välkomnar evigheten vet du att vem du vill vara tvivlar inte viljan på. När du känner med hela hjärtat kärlekens kraft födas förstår du vem du är. När du vet vem du är vet också barnet till vems avbild det ska växa upp. När du vet vem du är vet också viljan i solar plexus tillståndet som det ska skapa. När du vet vem du är vet viljan också metoden för att återskapa dig om och om igen. När du inte vet vem du är, eller när du tror att du är någon annan än du egentligen är då tror också den eviga viljan att du är något annat än du är och då återskapas detta andra om och om igen.

Förstår du vikten av att veta med hela hjärtat vem du är? När du vet vem du är vet viljan det också. När du inte vet vet inte viljan heller. När inte viljan vet heller verkar viljan så som felidentifikationen talar om för den. Nu är det dags att ta reda på vem du är. När du vet det verkar skeendet värdigt och ärligt. När du vet vem du är vågar nåden skipa rättvisa. Den du är vid evighetens strand lovar och svär på att källan vid dina fötter känns konstruktiv och källan vid ditt huvud talar esoteriskt. När värmen från moder jord och det eviga medvetandet förenas vilar vetskapen skönt i sin kruka. Mästaren är DU!

Därför vill vi inte vakna ur psykosen

2010-07-01T09:27:00.000-07:00

Nu vet vi att kunskapen till vårt liv talar rakt ur hjärtat, därför vågar jag låta mitt hjärta tala ut i en av tidens viktigaste frågor. Vi tror med hjärnan och inte med hjärtat. Vi låter inte hjärtat komma till tals. När vi försvarar oss vågar vi inte låta hjärtat tala därför att vi tror inte att det har något att komma med som är tillräckligt. Fler och fler vågar släppa taget om vad som skulle kunna kallas för mänsklighetens psykos. Vi erbjuds komma ut ur denna psykos nu. Nu sker sanningen med oss och upptäckten att allt inte är vad det ser ut att vara kan komma som en chock för många. Vår psykos är vår verklighet. Den som är inne i en psykos vet inte sitt eget bästa. Vi behöver hjälp för att komma ut och se det som verkligen är. Allt är inte vad det ser ut att vara.

Behovet vi har av att vara vid våra sinnes fulla bruk är mycket starkt och hör till en överlevnadsprincip hos människan. Vi inpräntas vid unga år att detta är inte på riktigt, detta är bara på låtsas. Vem vill bli uppfattad som annorlunda eller rent av galen. Förr eller senare kommer vi ändå upptäcka att vi är alla galna som gått på vuxenvärldens kväde "Akta dig för det", "Akta dig för det andra". Vi växer upp i en värld där vi ska akta oss för det mesta. Vi lever i en ständig bubbla som, om den brister, kastar oss ut i en verklighet som kommer att sluka upp oss. Därför vill vi inte vakna upp. Det skrämmer oss. Försvaret vi har mot allt som kan skada oss eller döda oss följer oss i graven och vi undkommer ändå inte vårt öde. Drömmen vi lever i ska ta slut en vacker dag och vi ska vakna upp och inse att allt bara var en dröm. Vuxenvärldens förmaningar fick oss att vara verksamma inne i bubblan, inne i drömmen. Nästa generation får lära sig samma sak.

Dock med en skillnad. Nästa generation kommer att veta om det. De kommer att veta att de lever i en bubbla och om de vill kan de ursäkta sig en stund och komma ut ur bubblan för att känna sanningens vingslag lyfta själen. Nästa generation förstår med hjärtat och tänker med hjärtat. Nu har vi också chansen att göra det. För den som tänker med hjärnan kämpar mot demoner som inte finns. Vi som kämpar mot demoner som inte finns är fortfarande kvar i bubblan och psykosen har grepp om oss. Ínom oss möter vi demonerna och utom oss fortsätter paradiset att vara ett paradis. Fortfarande finns paradiset utanför bubblan och fortfarande vågar vi inte se det. Fortfarande tror vi på demonerna där utanför som ska komma och förgöra oss. Fortfarande missar vi chansen som moder jord och fader himmel erbjuder oss att ta del och bli ett med detta paradis. VARFÖR GÖR VI DÅ INTE DET? Nästa generation drar inga slutsatser, de kommer till tals direkt ur hjärtat. Vi däremot vågar inte känna, lita på, möta eller verka i kärlekens kysska kraft. Varför tar vi inte emot erbjudandet om ett verkligt paradis? Varför försvarar vi oss emot demoner som inte finns. Verkliga demoner finns inte, bara de vi själva skapar och bär inom oss. Vi skapar ett fängelse åt oss själva därför att vi är rädda för dessa demoner som kan skada oss eller skapa ett helvete för oss. Det vi inte tänker på är att dessa demoner som vi är rädda för och vill stänga ute, de finns innanför murarna. Fängelset vi skapat åt oss själva gör så att dessa demoner inte kan komma ut. Fängelset vi skapat för att försvara oss mot demoner fungerar plötsligt tvärtom. Fängelset blir ett verkligt lidande därför att hur vi än gör slipper vi inte undan tveksamheter, tvivel, lidande, rädsla, ångest, kväljningar, fruktan, förföljelse osv. Fängelset som ska skydda oss mot faror erbjuder endast faror. Därför att farorna kommer inte ut. Förföljelsekänslan upphör aldrig och psykosen är ett faktum.

Varför vill vi inte vakna ur psykosen? Varför plockar vi inte fram nyckeln, låser upp dörren, släpper ut demonerna och slutligen vandrar ut själva? Varför lever vi kvar i en verklighet som kväver oss? Skulle friheten från fängelset förstås på rätt sätt vore det en enkel match. Nu är det faktiskt en enkel match, men vet man inte det så blir det inte en enkel match. Det första steget är att inse sanningen om detta fängelse. Först måste vi erkänna att ett fängelse existerar och att vi finns i det. Sedan måste vi inse att det går att bli fri. Sedan måste vi veta hur man blir fri och sedan måste man frigöras. Jag skriver frigöras därför att erbjudandet om att bli fri tar oss i handen varje dag utan att vi ser det. Erbjudandet från moder jord och fader himmel står oss till förfogande varje dag. Det enda vi behöver göra är att inse att vi är instängda i en bubbla, vilja ta emot erbjudandet om befrielse och sen verkligen ta emot det. Frigörelsen är inget vi behöver kämpa oss till utan den är varje ärlig människas rättighet.

Medvetandets tid är här och kommunikationen är vägen ut ur vårt fängelse. Frigörelsen kommer även om vi känner oss förorättade. När känslan av att våra demoner vill ut kommer, fungerar det som en nyckel till porten. Så länge demonerna är inom oss äter de av vår energi. När vi släpper ut dem och tar emot erbjudandet om frihet får vi ny näring och ny energi, vi börjar leva. Fängelsematen är ingen höjdare precis. Tacksamhet är verklighetens livsmäle. Tacksamhet korrellerar med friheten och erbjuder en väg ut. Samtidigt erbjuder kommunikationen nycklar till frihet. Kommunikation sker främst via halsen och faktum är att halsen är porten till friheten, porten till himmelriket. Verklig kommunikation erbjuds dock på mer än ett plan. Talet är en mänsklig gåva där vi använder luft som pressas genom stämbanden och skapar vibration, ljudvågor. När vibrationen fortplantas vidare uppfattas den av en annans öron och kommunikationen är ett faktum. Kommunikation sker via halsen, luften och via vibration. Så för att bli fri behöver vi öppna porten som sitter i halsen. Vuxenvärldens förmaningar verkade fängslande på oss och våra demoner är inget annat än dessa förmaningar som vi bar med oss och stängde dörren om. Skyddet blev ett fängelse. Så länge vi tror att vi skyddar oss mot ondska så vill vi inte vakna från vår psykos. Faktum är att utanför murarna väntar paradiset. Det är synd att missa det tycker jag. Världens kunskap ligger dold från halsen och neråt, i hjärtat och i solar pluxus. Världens kunskap och källan till allt liv ligger dold där. Sanningen talar via halsen från hjärtat. Vuxenvärldens förmaningar är tegelstenar som lagts mitt i halsen och förmaningarna skapade blockeringar i kommunikationen. Vem som helst skulle bli galen av att inte kunna uttrycka sig, förmedla vad man känner, vill och önskar. Förvisso är det just vad som hänt. Vi har blivit galna. Dock verkar det i våra ögon som om vi är väldigt kloka och skulle vi råka ta oss ut och upptäcka skönheten i paradiset anses vi plötsligt galna.

Den som upplevt en personlig psykos förstår vad jag talar om. Verkningarna är de samma, dock under en kortare tid och mer intensiva. Den individuella psykosen är den mänskliga psykosen manifesterad i en enda person. Vilka hjältar! En människa som tar på sig hela världens vilsenhet och instängdhet. Det kan inte bli annat än chockartat. Vi måste alla ta vårt ansvar och se till att komma ut ur vår psykos. Vi kan inte lämna jobbet åt några enstaka individer att bära hela bördan. Vi måste hjälpas åt i stor skara och eftersom sanningen är den att vi får hjälp av moder jord och fader himmel, behöver vi bara vända oss till dem för hjälp och råd. Även om vi inte uppfattar hjälper så får vi hjälp. Vi behöver bara be om den. Solen som lyser i vårt bröst blåses liv i så fort vi öppnar porten i halsen. Vår hals representerar vindens energi och hjärtat representerar solens och kärlekens energi. Om du blåser på elden brinner det bättre. Så erkänn först att du är fången i en illusion, i en bubbla, i tron att världen går under om bubblan spricker. Erkänn sedan att vad du har trott är precis tvärt om mot vad det egentligen är. Ta sedan emot erbjudandet om hjälp att spräcka bubblan, att öppna porten till himmelriket, solen, kärleken, Gud, dig själv!

Frihet kan bli verklig först när du erkänner att du är fången. Behovet av bekräftelse blir uppfyllt i ett enda slag när denna port öppnas. Sanningen flödar fram och friheten är total. Frige dina demoner. Demoner som består av förträngda och förstenade förmaningar. Citaten ur hjärtat, är de sanna citaten. Våga tala, våga känna, våga leva! Fängelset ska ersättas av ett gigantiskt palats där en vis kvinna eller man är uppväxt och förvarar sanningen om livet. Fängelset förborgar inga sanningar, bara stenar som är tunga att bära på. Innanför murarna finns endast rädsla, förstenade och föråldrade övertygelser om något som inte finns. Vi förborgar endast vetskapen om att vi en gång kommer att dö och att vi kommer att veta sanningen den dagen vi dör. Sanningen är den att vi kan veta den nu, här, idag, när vi vill, om vi vill. När vi har bestämt oss för att frigöra oss frigör vi oss. Faktiskt frigörs vi tillsammans därför att vi kommunicerar med varandra. Vi fungerar tillsammans och desarmeras därför att vi interagerar. Ser vi sambandet blir lidandet i en konflikt inte lika svår att hantera. Demonerna kommer ut och dörren tvingas upp. Dörrar som öppnas ofta ska gå lättare och lättare att öppna för varje gång. En gisten gammal dörr som aldrig öppnats är svår att öppna. Därför är det värt att komma igång med dörröppnarträning med en gång.

Dra in ett djupt andetag och känn vindens energi vibrera genom din hals. Känns det som om du vill gråta, så gråt. Gråt bekräftar att dörren börjar öppnas. De tunga stenarna bakom dörren börjar pressas ut och det bränner. För elden börjar blåsas liv i. Vinden som kommer in blåser liv i solen och om det blir för häftigt så verkar befrielsen som ett helt vulkanutbrott. Vuxenvärldens alla förmaningar kommer ut på en enda gång och försvinner ut i tomma intet. Varför bära på de i ett helt liv, helt i onödan. Frigörelsen kan vara smärtsam. Smärta kan krävas för att verkställa befrielse. Förlossningens tid är här. Frigörelsens tid är här. Frälsningens tid är här. Ske din vilja så som i himmelen, så och på jorden. I faderns och moderns och det heliga barnets namn, amen.

Little grandmother

2010-06-16T16:13:00.001-07:00

Hon talar till hjärtat, från hjärtat! Underbart vackert att lyssna på. Medvetandets tid är här för att stanna. Nu missar inte moder jord chansen att verka genom oss. Vi är hennes barn och vi är alla bröder och systrar som kommit till jorden under den mest omvälvande tid man kan tänka sig. Vem skulle inte vilja dö för att få födas här i den här tiden. Tänk att vi är bjudna att vara med. Vi är utvalda. Vi är stjärnbarn tveklöst. Människan är en enda stam om än av många färger. Det är dags att förenas i ett enda uppdrag: Iscensätta fritt flöde av hjärtats vackra röst - kärleken. Förena oss för att få Moder jord att åter andas, åter skapa liv, åter verka i oss alla. Tack vare den här vackra och välsignade kvinnan kommer vi att kunna vandra i ett paradis igen. Vackrare uppenbarelse får man leta efter. Följ länken och titta på de tre avsnitten av filmen "The return of the ancestors".

http://www.cosmic-heart.net/start/kiesha/return-of-the-ancestors

Fjäril vingad syns på haga

2010-05-26T08:02:00.000-07:00

Det är sommar och värmen lockar varje själ ut ur sina gömmor. När vi längtat hela vintern efter värme och sol vill vi när den kommer verkligen njuta av den och känna känslan av att verkligen leva. Värmen återvänder alltid, varje år, det är väl det vi lever för under vintern. Nästa sommar ska vi göra det. Nästa sommar ska vi göra det! Nästa sommar ska vi göra det eller det andra! Kanske planerar vi för mycket och glömmer att vi äntligen ska kunna förstå sommarens budskap. Nästa sommar ska jag göra det. När då nästa sommar kommer försöker vi att hinna allt vi planerat och det vi inte hinner med det får vi göra nästa sommar istället. Bara vara, är inte att tänka på. Ta ett djupt andetag och lyssna till värmens doft finns inte på kartan. Om vi får en stund i solen så är det också planerat. Idag ska vi åka till stranden, i dag ska vi göra allt som man brukar göra en varm sommardag när vi är lediga. Om vi är lediga. Vi måste hinna med så mycket och fötter springa omkring likt förirrade krabbor som blir lockade och pockade av människors bete.

Människan är precis likadan. Nu erbjuds vi än det ena och än det andra att göra och köpa. Vi lockas och pockas för att fångas in. Så tror vi att det är just det vi vill. När vi har blivit lockade till betet, upplockade ur vattnet och lagd i en liten spann tillsammans med 20 andra krabbor, då blir vi helt plötsligt ikastade i vattnet igen, bara för att någon annan ska kunna leka med oss en stund och fånga upp oss ur vattnet och suga ut lite av musten ur oss. Denna årliga cirkus kännetecknar vår kortsiktiga livsåskådning. Likt krabborna så åker vi upp och ner ur vattnet hela sommaren. När vi har legat på stranden då måste vi hem och grilla. När vi har varit på ett nöjesfält måste funderar vi på vad vi ska göra nästa dag. Värmen lockar oss till torget där det finns allehanda attraktioner och marknader osv osv. Sommaren är handelsmännens paradis och levebröd. När de sugit ut oss kastar de tillbaks oss i sjön igen.

Visst har vi roligt och visst finns det glädje i överflöd, men när sommaren är slut är vi så trötta som vi inte har varit under hela året. Först ett par veckor in i det normala arbetet börjar vi återhämta oss. Förlorade? Njaä, det vet jag inte men förirrade kanske. När allt kommer omkring välkomnas sommaren även på vintern. När som helst finns sommaren här och nu. När som helst lever vi som om det vore sommar. Men det glömmer vi lätt. Vi tänker bara på nästa sommar och funderar på vad vi ska göra då. Fjäril vingad syns på haga. Fjärilar påminner oss om förvandlingen. När vi ser en fjäril så ser vi sanningen om oss själva. När vi längtar till sommaren så kämpar vi inne i vår lilla puppa för att veckla ut vingarna och flyga. När vi under vintern planerar vad vi ska göra nästa sommar så handlar det om just detta. Skaka av oss kokongen och äntligen veckla ut sina vingar, bli fria. Så det vi har längtat efter är att frigöra oss. Från vad? Från kokongen! När tvånget under sommaren lyfter oss upp ur vattnet fängslas vi istället. Fängelset kokongen utgjorde under vintern ersätts av ett nytt fängelse. En spann med vatten. Fjärilsvingarna får inte chans att vecklas ut denna sommar heller. Sinnet lockas så av alla godsaker och lustfyllda upplevelser att vi blir ett lätt byte för krabbfiskare. Dessa krabbfiskare lever som utsugare och känner inte för att lära oss flyga eller låta oss i lugn och ro krypa upp på land så att våra vingar får chans att vecklas ut och torka i solen. Solen som känns som ett tvång borde vara befriaren. Samma sol som fångar oss i ett tvång borde frigöra oss i evigheternas evighet.

Den som ser en fjäril i hästhagen en vacker sommarkväll och känner igen sig själv fängslas allt mindre av sommaren. Nästa sommar är oväsentlig eftersom den enda sommar som räknas är den som är här och nu, alltid. Bakom känslan av instängdhet och kyla ljuder alltid sommaren. När vi inser evighetens funktion kan lust och gärning stor verka året om. När visan om fjäril vingad syns på haga undsätter oss på vintern förstår vi seendets nya vision. Seendets vision frigör oss. Nu ser vi med ögonen, men ett sant seende ser vidare, det ser med hela kroppen. Från svanskota till hjässa. Fjärilen fångas inte så lätt. När vi kommit ut ur vår puppa väntar vi inte med att börja flyga. Känslan av att flyga ger oss en ljuv förnimmelse av evigheten, i kontrast till vårt korta fjärilsliv. När vi börjar flyga blir vi medvetna om känslan av tyngdlöshet och ändlöshet.

Förnimmandet av evigheten frigör själen från sitt tidigare fängelse. När själen är fri lurar vi döden. När vi lurar döden finns inget att vara rädd för mer. När vi lurar döden så snuvar vi döden på konfekten. Döden vandrar bort i fjärran. Fria och eviga själar vet att kroppen endast är ett tillfälligt "fängelse" i vilket vi kan lära och uppleva mycket roligt och kärleksfullt. Förvisso är det ett fängelse men som jag tidigare sa är det fyllt av glädje och lustfyllda attraktioner att åka med i. Förvisso kostar det pengar men förtjänar vi mycket pengar då har vi ju råd. Förvisso är det mycket tröttsamt men vilar vi oss emellanåt så orkar vi. Förvisso är det mycket kort och vi längtar alltid efter mer tid. Förvisso är skadan inte så stor om fängelsetiden får oss att vända om. Förvisso erkänner jag nu att vad fängelset har för uppgift är att frige oss, göra oss fria. När vi inser vad livet är och gör med oss så inser vi också att vi är dömda på förhand. Om vi erkänner livet för vad det är, sker med oss det som ska ske. När vi kommer ut ur fängelset och förstår vad fängelset egentligen är, då tackar vi livet för undervisningen. Därför kan man säga att vi är dömda på förhand. Att födas till en mänsklig kropp är att dömas till undervisning. Alltså ett fängelse för ett fritt liv!

Jorden vi ärvde

2010-04-21T01:12:00.000-07:00

Det verkar som om den sista delen i trilogin ur "Evigheternas bok" är färdigställd. Sändebud till Jorden ligger fortfarande kvar på förlaget till försäljning och nu vet jag inte vad som kommer att hända med den sista delen och när det kommer att hända. Skeendet har sin gång och jag överlämnar totalt till universum att visa mig vägen i detta. Ska jag sammanfatta min resa under de här fyra åren så är tiden mer än oväsentlig. Dock är vi vana att uppfatta allt i tid så därför gör jag det. De redan klara och tryckta upplagorna av Gud har en plan och Sändebud till Jorden kommer så som jag tror att vänta tills den sista trillingen, Jorden vi ärvde, är född innan de börjar att leva sitt liv. Varför har jag annars skrivit dessa böcker om läsandet av dem inte tar fart. När jag ser på det så är det en omöjlighet att böckerna ska komma att stå i lådor här hemma hos mig. Det var inte därför jag utsågs att skriva dem.

Däremot kan kanske kroppen bli annorlunda. När skeendet sker så kanske samtliga böcker trycks i en samlingsbok. Nu dröjer det säkert minst ett år innan det sker, om det blir så. Nu snurrar det inte så mycket i alla fall. Jag upplever det inte så därför att vad jag har gjort under den här tiden är att ha tagit mig ifrån hjulets yttre kant där det snurrar som fortast, till navets absoluta mitt där det inte snurrar alls. Det är en något konstig känsla av intighet och tomhet. Jag skulle även kunna säga att det finns en känsla av trötthet och lesshet på allt andligt sökande. Det har varit en tid nu där jag rensat bort alla andliga grupper på facebook till exempel, jag vänder bort blicken när jag ser reklam för olika kurser i meditation, mediala rådgivningar mm. mm. Allt som har med sökande att göra, allt som har med att befinna sig någonstans längs en av ekrarna i hjulet är jag mätt på. Böckerna kom till och jag kom till samtidigt. Här är allt lugnt medans allt snurrar runt omkring mig. Om jag blundar slipper jag att se det och då slipper jag också bli yr i huvudet.

Dock kan jag fortfarande känna en tillfredsställelse av att utforska denna stillhet och detta absoluta som jag upplever att jag befinner mig i nu. När skeendet sker runt omkring mig står jag kvar och känner tillförsikt till att livets mirakel dras till mig. När jag står still dras kompisar, kollegor, livskamrat och familj mot mig. Då jag också snurrade runt så kanske vi aldrig möttes därför att vi befann oss på olika ekrar i hjulet. Nu har jag bara att vänta på att skeendet ska ske. Nu har jag bara att vänta på att Evigheternas bok skall uppenbaras i varje människas hjärta. Nu har jag bara att vänta på att alla lär sig läsa Evigheternas bok som står skriven i sitt hjärta. Nu har jag bara att vänta på att kunskapen och sanningen kommer att växa på alla de grenar som vi människor är. Sanningen är att för att kunna känna igen livets träd behöver vi känna igen oss själva som en gren på detta träd. Här och nu ska kunskapen blomma och små söta frukter väntar på att få plockas.

Skeendet sker och kunskapens frukt måste plockas och ätas. Så som kunskapens äpple en gång plockas och äts. När vi sätter tänderna i kunskapens frukt för andra gången ler vi igenkännande, men den här gången skäms vi inte för de vi är. Den här gången skyler vi inte våra kroppar med kläder därför att vi skäms för vår nakenhet. Den här gången ler vi igenkännande därför att kunskapen om oss själva är så åtråvärd. Fröet som ligger dolt inom oss kommer att slå rot och när det växt upp kommer det att blomma och när det blommat och befruktats av lilla fågel blå kommer det att bli en frukt i vilken vårt inre barn ligger. När barnet fötts och växt upp kommer Kristus eller jungfru Maria att kyssa det eller sätta tänderna i det och med kyssen införlivas det heliga bröllopet. Nu blir vi hela och vi inte bara ser vår gudomlighet utan blir gudomliga igen. Vi återförenas med vår själsfrände. Brudslöjan vi bar vid bröllopet blir nu en kokong, en boning där vi kan transformeras. När vi lämnar kokongen och vecklar ut våra vingar är vi svaret. När vi lämnar kokongen på marken och lyfter så är vi svaret på frågan. När vi kommit ut ur kokongen är vi fria! När vi är fria kan vi vandra ut ur vetenskapens kruka och lämna fiskarnas tidsålder. När vi lämnar krukan ser vi vem som håller krukan i sin hand - Vattumannen. När vi lämnat krukan ser vi sanningen om Boken med alla blad. När vi ser krukan ligga kvar på marken kan vi bara konstatera att krukan blivit för liten. Vi har växt ur den. Från och med nu ämnar vi växa utan begränsning. Nu verkar krukans kraft inte längre på oss. När kraften från krukans vägg är borta kommer expansionen att ske snabbt. Halleluja sister, Halleluja brother!

Samsandets tid har börjat!

Meckandet av själen - Så som i himmelen så och på jorden

2010-03-08T00:40:00.000-08:00

När jag läste Björns inlägg om meckande då drog jag mig till minnes mina egna uppenbarelser vad gäller själens eget inre Mecka! Detta är ett ämne som jag redan har skrivit mycket om men det kan inte bli för mycket. Tänk om vi slapp att söka oss utåt för att få den andliga utbildning vi behöver. Tänk om vi slapp att göra långa resor för att nå fram till den heliga orten Mecka. Tänk om all kunskap, all helighet och all erfarenhet finns inom oss själva i vårt eget inre Mecka. Då behöver vi bara vända oss inåt varje dag för att söka den helighet, storhet och kunskap vi behöver.

Det första steget tror jag är att inse att vallfartsorten Mecka är både en yttre och en inre företeelse, både en fysisk och icke fysisk företeelse och slutligen en jordisk och en himmelsk företeelse. Varje företeelse i världen, på jorden har en evig motsvarighet i himmelen. Så som i himmelen så och på jorden. Varje sak som är levande i himmelen är också levande på jorden. Varje känsla som du och jag känner inom oss lämnar avtryck i verkligheten. Så som i himmelen så och på jorden. Varje sak som kännetecknar vårt inre liv manifesteras i verkligheten. Jag tror att det beror på att vi människor behöver en konkret och fysisk manifestation av skeendet och skapandet av liv inom oss. Vi behöver se med våra fysiska ögon och känna med våra händer och höra med våra öron. Syn, känsel och hörsel är levande bevis på att vi är människor.

Sinnena och hjärnan lurar oss dock ofta att tro att det enda verkliga är det som uppfattas av sinnena. Så som jag ser det är det bara halva sanningen. Varje fysisk manifestation har en icke fysisk och evig motsvarighet i himmelen. Så som i himmelen så och på jorden. Det eviga Mecka som vi har fröet till inom oss finns där och väntar på att vi ska upptäcka det. Så ett frö och ge det vatten, sol och luft och jag lovar att det växer upp och slår ut i blom. Det inre frö som skapades i begynnelsen ligger där och väntar på att få gro, slå rot, växa upp och slå ut i blom. Det ursprungliga fröet ligger under handen på solar plexus och väntar på näring från dig och från mig. För att plantera fröet behöver vi jord. Moder jords energi dras upp via benen så klart. Det andra vi behöver är vatten. Moder vattens energi dras också upp via fötter och ben. Sedan behövs luft och sol som dras ner uppifrån via huvudet. Dessa energier är faderliga energier. Två energier från moder jord och två energier från fader himmel. Så fort alla fyra energier flödar i solar plexus slår det ut en blomma. Längtans blåa blomma!

Det som händer när blomman slagit ut är att själen börjar längta efter gudomlig näring. Blomman kallas längtans blåa blomma för att den längtar efter att återförenas med sitt ursprung, det paradis varifrån den kommer. Vad som nu händer är att blomman visar sin vackra färg och lockar till sig lilla fågel blå, som kommer från paradiset med gudomlig nektar (vin) och befruktar blomman. Detta är dopet, Ett barn föds i blommans vackra blad. Den eviga och gudomliga bilden av oss själva. Det lilla barnet ligger där och längtar efter sin mor och far, längtar efter näring och efter kläder att växa i. Det eviga ljuset skapar en vacker skrud att växa i och kraften från moder jord och kärleken från fader himmel ger barnet energi att växa. När barnet är stort behöver det återförenas med sin andra hälft, sin själsfrände. Det heliga bröllopet kan stånda när vi tar emot Kristus och ljungfru Maria (vi kan själva välja).

Nu sker Meckandet av själen därför att så fort det heliga bröllopet ståndat behöver det lyckliga paret någonstans att bo. Vi bygger oss ett bo för att vårda vår eviga relation och för att lära oss om tvåsamheten, om kärleken, om samsandet och om drömmen om evigt liv. Vi lär oss att allt som livet har att erbjuda i fråga om kunskap, erfarenhet, vägledning och gemenskap finns att hämta i detta gudomliga hem, vars motsvarighet på jorden så klart finns i våra fysiska hem och sociala sammanhang.

Detta är förstås svårt att se, uppfatta och tro på. Dock vill jag lova att ensamheten och känslan av att vara missförstådd försvinner totalt när vi börjar inse detta. Vi är vägen, sanningen och livet. Ske din vilja så som i himmelen så och på jorden. När vårt inre Mecka har skapats då finns inget som kan rubba oss längre. Då står vi stadigt och centrerade omkring vårt eget ursprung och vår egen djupa sanning och övertygelse om livet. Själens Mecka är sanningen om livets ursprung. Själens Mecka talar om för oss att vi kan slå oss till ro. Vi har tillgång till den eviga sanningen inom dessa fyra väggar.

Jesus är min skuggfigur fast tvärt om

2010-02-21T14:21:00.000-08:00

När jag spelade i kyrkan i kväll kungjordes det för mig att Jesus är min skugga i omvänd bemärkelse. Det sanna ordet sades inte från någon utan det kom inifrån så som alla sanna ord gör. Först såg jag fadern uppifrån och sen såg jag moder jord nerifrån och mitt emellan dem stod jag. I bilden av mig såg jag Jesus brevid mig och för en stund, vände jag mig i någon riktning och bilden av Jesus följde med som om han vore min skugga (fast tvärtom). När jag inser att Jesus är min ljusa skuggfigur räknar jag med att det också finns en mörk skuggfigur bredvid mig. När jag inser att vanföreställningen om satan nu är avslöjad frigörs min själ. Satan är inget annat än den mörka skuggan av mig själv. Den ljusa skuggan av mig själv är Jesus, Guds avbild. Men hur hänger allt det här ihop egentligen? En skugga kan inte vara ljus, eller hur? Alltså är Jesus egentligen ingen skugga. Jesus är ljuskällan och för den observante skulle det betyda att satan är dilemmat som aldrig går att upptäcka, aldrig går att avslöja och som aldrig visar sig för den observante.

Rätt och slätt därför att vad mörker är, är avsaknad av ljus och inget annat. Mörker har ingen egen existens. Satan ,ännu känd som mörkrets makt, vårdar sig om att du och jag inte ska genomskåda det (en mekanism i vår hjärna som kallas rädsla vårdar sig om att vi inte ska genomskåda satan för då har rädslan ingen funktion längre och försvinner). Tills nu är vi inlärda att tro på satan som en mörkrets makt, med egen livskraft. Nu genomskådar vi det. Sanningen om satan är att när Jesus kommer nära oss, känns ljuset igen som gudomligt och skuggan på andra sidan som den lede. Hur kan ljuset lura oss att tro på något som inte finns, det undrar jag. Vi möter den lede i samma stund som frälsaren närmar sig. Den tränade hjärnan känner igen ljuset på sin skugga. Vi känner igen Jesus genom smärtan inom oss. Vi känner värmen från solen som starkast när vi fryser. Mörkret ter sig svartast precis innan solen går upp.

Tänk om vi tog mod till oss och knöt sidenband mellan ljuset och mörkret. Ursäkter som vi har för att låta mörkret leka kurragömma med ljuset har pågått länge väl och kännetecknar frustrationen av en dualistisk värld. Sidenbandet som vi ska knyta mellan ljuset och mörkret heter: ta en titt över axeln när världen verkar som allra bäst. För när världen verkar som allra bäst då är skuggan som allra störst men tittar du aldrig över axeln så ser du det inte. När Jesus är som allra närmast då är skuggan som allra störst. Vänd citatet och säg: när skuggan är som allra störst (och smärtan) då är Jesus som allra närmast. Titta över axeln så lovar jag att du blir bländad av hans ljus. Nu, nu är det dags att låta skuggan rinna ut i sanden. När mörkret pockar på känns det som om Kristus är långt borta, men som sagt är det just då han är som närmast. Prova att föra en lampa mot dig och ifrån dig och se vad som händer med din skugga. När mörkret pockar på då är Jesus dig som allra närmast. När Jesus är som allra närmast då har du inget att frukta och då behöver du inte vara rädd att göra fel. Frigörelsen kommer när du låter mörkret lägga sig runt dig och komma in i dig, bli en del av dig.

Vad händer då? Jo då kommer också Jesus in i dig och blir en del av dig. Acceptera mörket och låt det bli en del av dig, då accepterar du även Jesus och låter honom bli en del av dig. Det är du och jag som är sidenbandet. Nu kan inga skuggor längre uppstå! När ljuset är en del av mig äts mörkret upp. Det kan inte existera längre, därför att det har ingen egen kraft. Nu är ljuskällan du och jag. När ljuset strålar ut ur mig, runt om hela mig, då har jag ingen skuggfigur längre. Nu känner du ingen rädsla längre. Hela tiden var du rädd för något som inte fanns. Tiden kommer få en ny dimension. Då och sen och nu lägger sig på varandra precis så som Jesus, jag och satan gör. Vi blir ett. Tre blir ett. Precis så som fadern, sonen och den heliga anden, eller så som fadern, modern och barnet. När människor får barn då blir de EN familj. Familjen är bara EN men individerna är många. Mänskligheten är en sådan familj där, då, nu och sen har förenats. Mänskligheten kan bli EN familj först när då, nu och sen har förenats, eller först när Jesus, människor och satan har förenats.

Hur ska detta gå till? Svar: Ta emot mörkret, acceptera det som ditt. Då blir också ljuset ditt och mörkret är ett minne blott.

Att låta Jesus uppstå

2009-10-19T05:29:00.000-07:00

Det är vad jag har framför ögonen just nu. Att låta Jesus uppstå i mig, låta honom bli ett med mig. Det är mitt projekt och jag vet inte hur mycket det bara sker och hur mycket jag måste kämpa. Det tvivelaktiga i leken livet är att vi känner igen oss i det fysiska därför att det är leken. Men leken avbildar verkligheten precis som ett barns lek avbildar den vuxna världens verklighet. Det vi känner igen är leken, det fysiska livet, därför att det är den som våra ögon är vana att se. Men kännetecknet för en lek är att den avbildar en verklighet, för att vi ska lära oss om den verkligheten. Vad är det i vår lek som är kännetecknande för verkligheten som vi ska lära oss om? Viljan att vara två, tvåsamheten är ett kännetecken i leken som lär oss om något i verkligheten.

Denna vilja skapar olika intriger i leken vis avi verkligheten. Tager du denna man/kvinna till din äkta maka/make att älska i nöd och lust? Verklighetens bild är helheten och där är man i kvinna en helhet och kan inte läsas man och kvinna längre. När vi i tiden skapar eviga band till varandra så gör vi det i förhoppning att komma närmare denna verkliga helhet. Vi vill lära oss att leva i denna helhet genom vår lek här på jorden. Vågar vi se detta kan jag utan att ljuga allt för mycket våga påstå att ett plus ett blir ett.

Arbetet att våga se detta pågår alltjämt och arbetet att våga se hur ett plus ett blir ett är ett tufft arbete eftersom ETT är ett ensamt tal. Vem vill blir ensam efter att ha förenats med sin make/maka? Tänk då ett steg längre! Varje människa är skapad till trots mot denna lag (att allt är ett) och skulle täckmanteln som våra kroppar är avslöja livets sanna lag då ler livet åt att trotset är avslöjat. Varje människa är ett bevis på detta trots och varje leende ett bevis på att trotset är avslöjat. Varje gång du ler talar livets sanna källa rakt igenom trotsets kcal. Varje gång du ler igenkännande skapas enhet mellan man och kvinna i dig. Vemod ligger i tiden därför att i tiden är inte enhet. Bara barnet ligger emellan nu och då, bara barnet ligger mellan himmel och jord, bara barnet ligger likt en levande tvåsamhet i enhetens vagga. När Kristus låg som en enhet mellan himmel och jord i sin vagga, så såg människan för första gången livets eviga mirakel med egna ögon. Tids nog, tror vi människor på detta mirakel och låter det ske i oss.

Tids nog vet vi att tiden till trots sker livets mirakel, här och nu. Vem har sagt att denna födelse, död och uppståndelse skedde för tvåtusen år sedan? Tiden till trots är vi födda och dukar upp tidernas måltid på tidernas bord för att avslöja den lek tiden har givit oss. Vågar vi se tiden an ler vi snart igenkännande när vi känner igen oss själva i detta lilla barn. Vackrare uppvakande finns inte och ler vi mot detta barn ska det växa sig stort och starkt. Suturen efter kejsarsnittet är borta men saknaden är stor efter barnet som vandrade bort i tiden. När vi tar emot tidernas barn, Jesus Kristus, återuppstår enheten inom oss. När vi låter Kristus omfamna oss då omfamnar vi oss själva (ett plus ett blir ett) och såret läks. Den sanna bilden av oss lyser igenom och vi lämnar den blodiga leken bakom oss och går in i verkligheten. Nu ser vi leken för vad den är och skapar i stället lek och smek i syfte att tala om för varandra att evighetens dröm är att lysa över oss i tid och otid. Tråkigare blir det inte för att den trotsiga leken är avslöjad, tvärt om, tvåsamheten råkar i lag med livets enhet och två plus två blir två och dessa två blir ETT.

Den nya dimensionens lek får en annan betydelse därför att viljan att vara två är genomskådad och kärleken vet att känna igen denna lekens vilja som söker att efterlikna livets vilja. Vad vill livet då? Tro det eller ej men livet vill vara. Viljan att vara, närvara, hela tiden (tiden som helhet). När vi erkänner att kärleksleken på jorden går ut på att förstå denna vilja då cementeras ingenting längre. Viljan att vara lever. Viljan att vara lever i ett ständigt levande flöde. Viljan att förstå detta ligger återigen i leken och intrigerna.

Tillbaka till utgångspunkten, att låta Jesus uppstå. Ske din vilja så som i himmelen så och på jorden. Det lilla barnet i vaggan är symbolen för detta skeende. Uppståndelsen sker i det ögonblick när vi uppfattar oss själva som detta barn, ligamentet mellan tid och otid, mellan himmel och jord, mellan far och mor, mellan då och sen...NU. Varmed vi ser att denna eviga bild av oss själva lägger sin hand i vår hand för att hela såret efter förlossningen. Varmed vi blir hela och känner igen oss själva igen. Vackert eller hur? Det heliga bröllopet är namnet på denna återförening mellan oss själva och den eviga Kristusbilden av oss själva. Ta emot kristus och bli ETT med dig själv och livet, helheten. Drömmen om själsvännen ligger dold i detta bröllop. Ta emot uppståndelsens barn och tala till det som till en vuxen människa. Tala med dig själv så som i himmelen så och på jorden.

Såret läks i denna återförning och lidandet är för alltid borta. Vad är jag nu om jag inte är man, kvinna eller man/kvinna? Vad är jag nu? Hur är jag nu? Vem är jag nu? Är jag nu? Ta bort jag från den sista meningen så blir det ÄR NU! ÄR! ÄR! ÄR! hÄRligt, ÄRligt, nÄRvarande! Utan kön! Man och kvinna på samma gång. En helig ande! En stor själ! En enda, du, jag och alla människor!

Lycka ÄR

2009-08-26T06:50:00.000-07:00

Detta påstående har väntat på att få talas om ett tag nu. Vad är lycka? Denna fråga är det många som i otaliga skrifter försökt att svara på. Det jag gör nu är att påstå detta enda. Lycka ÄR! Det enda som är, visar sig verka inom oss som verklig lycka. Verkar det inte inom oss, känner vi oss olyckliga. Vi känner oss olyckliga därför att vi inte ÄR. Det som inte är, talar inte, skriver inte, sjunger inte, spelar inte, målar inte, arbetar inte osv. Det som ÄR lycksaligör oss. Vad är då lycka, jo, allt som ÄR. Det som inte är behöver vi inte bry oss om. Ändå gör vi det varje dag. Vi oroar oss och räds för det som inte är och som vi tror talar till oss. Det som talar till oss då, är varken det som ÄR eller det som inte är, utan det tvivel som lär oss att tro på det som inte är.

Svart och vitt är bästa exempel. Vitt är alla färgerna i spektrat och svart är ingen färg. Sanningen om en enda färg i spektrat är att den ryms i den vita färgen. Skulle vi tala om det som inte är? Nej det är omöjligt, hur kan man tala om något som inte är. Svart är ändå en färg i våra ögon, därför tror vi på den. Olycka är ändå ett tillstånd i våra ögon därför tror vi på det. Slipa synen och du ska se att lycka är det enda som ÄR. Stäng porten till vakumet och se det som ÄR. Stäng porten till vakumet genom att först gå in dit och se att det inte finns något där. Se med dina egna ögon att vakterna utanför denna port, vaktar INGENTING! Skulle vi inte se vakterna utanför denna dörr vore vi heller inte rädda för mörkret.

Lycka ÄR och olycka är inte! Vad som händer när vi upplever olycka är att tvivlet på det som ÄR låser dörren till det som ÄR. Utanför det som ÄR lever vi inte och när vi inte lever lycksaliggörs vi inte heller. Vakumet som vi upplever skrämmer oss välsignade människor därför att vi kommit till jorden för att upptäcka sanningen om det som ÄR. Samtidigt stänger vi dörren till det som ÄR därför att vi inte kan se det med våra fysiska ögon. När vi tvivlar tror vi inte. När vi inte tror stänger vi dörren till det som ÄR. Tro öppnar dörren till lycksaligheten. Tro öppnar dörren till livet. Tro och du ska se att bakom den svarta dörren med de skrämmande vakterna finns INGENTING.

Tänk på hur det var när du som barn trodde att det låg ett monster under sängen. Varför? Jo för att det var svart och du kunde inte se. Mörkret skrämmer oss därför att vi inte kan se! Tänk om det är samma sak med ljuset, det som ÄR. Det skrämmer oss därför att vi inte kan se det med våra fysiska ögon. Vi tvivlar på det och stängs ute. Tro och du ska se! Ditt seende är nyckeln till livet, lycksaligheten och himmelriket. Vitt ljus innehåller allt som ÄR. Svart färg är ingen färg alls. Det som inte är, är inte och kan då inte heller kallas för helvetet. Vad som inte är, kan inte ha något namn. Inte heller används det som inte är för att straffa människor. Varje människa ÄR redan och lycksaliggörs redan utan att han eller hon vet om det. Varje människa lever redan det som ÄR. Hur skulle det kunna vara på något annat sätt. Vad det handlar om är att sinnet lätt hamnar utanför medvetandets dörr. Att inte se kan vara som ett helvete (något annat finns inte) men den som inte ser är ändå i himmelriket, fullkomlig i sig själv.

Tro! och tanken övar sig på att se med hjärtat! Uppvaknande handlar om att se fullkomligheten i sig själv. Varje människa ÄR denna fullkomlighet i sig själv. När vi inte tror på det vågar vi inte se ljuset i oss. När vi inte vågar se ljuset i oss stänger vi med hjälp av tvivlet denna dörr. När vi endast ser svart omkring oss är det inte för att vi är utanför, utan för att vi inte ser ljuset. Tro, och du ska börja se! Det du ska tro på är dig själv och din egen fullkomlighet. Värmen vi alla söker och lyckan vi alla söker ÄR det enda tillståndet. Till detta tillstånd och i detta tillstånd är vi födda. Tvivlet lurat oss att inte se det. Börja tro på dig själv så ska du SE! Tro och du ska upptäcka sanningen om dig själv!

Lycka ÄR det som ÄR. Inget annat är, så varför tro på det. Släpp taget om alla rädslor, de är bara en illusion. När det vi är rädda för faktiskt inte finns, varför ska vi då vara rädda? Det vi är rädda för är tomheten, vakumet och det vi längtar efter är lycksaligheten och värmen. Vad vi inte förstår är att ljuset, värmen och livet hela tiden är HÄR eftersom det är det enda som ÄR. Det är bara vår syn det är fel på. Ta på andra glasögon och se det som ÄR. Genomskåda mörkret. Le åt dess meningslöshet och intighet. Det som inte är, har inget värde och inget namn. Låt oss en gång för alla se det som ÄR och genomskåda det som inte är. När vi genomskådar det som inte är, ser vi bara det som är. Det som inte är, uppehåller oss inte längre. Tack livet för att du ÄR i mig och tack Jennyli för att jag ÄR i livet. Tack för att jag ÄR. Livet är vackert!

Köp "Sändebud till Jorden"

2009-08-18T06:50:00.000-07:00

Här kan du snart köpa min andra bok Sändebud till jorden.

http://www.litenupplaga.se/473

Just nu trycks boken men blir tillgänglig för beställning inom kort.

Håll er uppdaterade!

hälsningar
jennyli

Bok under förläggning

2009-07-30T02:26:00.000-07:00

Ja det har varit tyst här ett tag. Det är tröttsamt med semester. Dock har jag skickat in min nästa bok till förlaget nu och jag kommer att ge er länken till försäljningsstället så fort som möjligt. Det känns skönt att ha fått iväg manuset för det har legat på datorn länge nu. Den sista delen är också i full färd att färdigskrivas.

Viljan att vara

2009-06-15T11:05:00.000-07:00

Den starka viljan att vara är en inbyggd princip. När vi säger att Gud gav oss en fri vilja var det förmodligen för att livet skulle fortsätta att existera. Vi gavs fri vilja som tvång. Den vilja vi har visar sig som viljan att överleva. Viljan att vara! Vad skulle annars hända. Vore livet inte viljestarkt skulle det upphöra. Vad lär vi oss av den fria viljan? Viljan att vara är vad jag kallar tvungenheten. Livets vilja att vara är kraften att vara. Viljan att vara visar sig överallt i naturen. Vad gör en hungrig varg? Vad gör en hungrig tiger. Vad gör en hungrig människa. Vi skulle kunna döda för att själva överleva. Viljan att vara är med andra ord inget val vi gör, det är skapat till oss för att vi ska överleva. För vad skulle hända om viljan att vara försvann. Då försvann också vi.

Denna princip är inbyggd i skapelsen. Vakna människor vet att använda denna vilja till medvetandehöjning. Vakna människor ser att denna princip verkar och lär sig att låta den verka. Skulle vi lägga sordin på viljan att vara våndas vi över att kraften inte räcker till. När vi våndas över att kraften inte räcker till förstår vi inte att fri vilja betyder oändlig kraft och liv. Den kraft vi lär oss att vara i är livskraften som är inbyggd i oss. Fri vilja handlar om att låta denna kraft vakna.

Något vi vuxna sökare vill ha

2009-06-14T01:38:00.000-07:00

När vi vuxna sökare vill ha svar, vet vi inte vad det är vi vill ha svar på. Sökandet vi sysslar med verkar vara mer vad vi söker. Vad vi söker verkar vara mindre viktigt att värna om. Vad som verkligen beyder något vet vi inget om och vågar vi inte veta något om. Vad är det då vi vuxna sökare vill ha? Sökandet visar oss att vi vet svaret på frågan utan att egentligen veta det. När vi vet att vi alltid har vetat visar det sig att vi nöjer oss med det. Vi vet att vi vet. Vi vet att svaret ligger där inom oss och vi vet att vi alltid har burit på denna skatt. Varför ska vi då söka öppna skattkistan. Vad vi finner under locket vore väl intressant att veta. Vackra smycken och vackra virkade vävar kanske. Vi vet inte innan vi lyft av locket. Så som katten går runt het gröt, går vi väluppfostrade människor runt denna skattkista. Vi vet att den är där och det räcker för oss.

MEN VARFÖR? Ibland gör det mig så frustrerad. Skulle det vara värre att veta sanningen om sig själv. Vore det värre att välta väck locket och se det som lovsången handlar om. Det vi vill ha ligger där men det vi tror vi vill ha är vackra vitsord om hur underbar denna skattkista är. Tänk att jag har en så vacker skattkista inom mig. Jättebra! Men tänk om skatten som ligger där aldrig blir din. Tänk om skatten svarar på frågan varje gång du frågar och tänk om du aldrig hör svaret. Så hur gör vi för att öppna locket? Hur gör vi för att våga välta bort locket? Hur gör vi för att veta att vi inte vågar välta bort locket? Vet vi att vi inte vågar eller tror vi att vi redan har funnit vår skatt. Vad som är viktigt verkar vara att förstå att sakerna i lådan saknas oss även om de finns där. Vad som är viktigt att förstå när vi upptäckt skattkistan är att vi återfunnit litografin som säger sanningen om oss, men om vi inte läser den hur ska vi då veta vad som står.

Vad som är viktigt när vi funnit skattkistan är att veta att det är då arbetet börjar. Vad som är viktigt att förstå när vi har vaknat upp är att säga TACK. Tack för att jag har blivit visad till denna skattkista. När jag vet allt det här om mig själv det är då arbetet börjar. Vad ska jag göra för att öppna skattkistan. Det vackra i kråksången är att det finns sju nycklar. Vad ska jag göra för att hitta dessa sju nycklar. Vad ska jag göra verkligen för att veta vad sanningen om denna skattkista är, vad sanningen om mig är? Herre Gud tänker jag ibland. Vi snackar så mycket hit och dit, ditt och datt och allt vad vi säger stryker bara handen utanpå locket. Vi vandrar runt skattkistan och beundrar den, vi talar om den, vi undrar hur vi ska öppna den, vi tror att det är omöjligt. Men en sak är säker, det är inte omöjligt! Det kan göra mig förbannad i bland att vi tror så. Även jag gör det, jag tvivlar, men jag blir ledd tillbaka och påmind om mitt uppdrag. Samma uppdrag som vi alla har. Att öppna skattkistan. Varför gör vi då inte det? Satans latmaskar är vi allihopa. Den är ju så vacker där den står. Det är så skönt att veta att den är min. Varför ska jag göra mer. Tänk om det är något där i som jag inte vill ha. Det vore ju hemskt.
Urs, det där får vi sluta med.

Den vuxna sökaren vill ha kraft att verkligen öppna skattkistan. Det är vad den vuxna sökaren egentligen söker och vill ha. När vi funnit kraften då kanske vi har mod att öppna kistan. Men ska jag tala om en sak för er. Det är här vi kommer till den omöjliga ekvationen, så som det kan tyckas. Var finner vi denna kraft? Jo, i skattkistan så klart. Det här liknar hönan och ägget. Eller kanske snarare moment 22.

Så kommer vi då till klagomuren och ställer oss där och beklagar oss för att vi inte har kraft att öppna locket till kistan där vår kraft ligger. Vad är det vi ska ha kraften till? Jo, till att öppna skattkistan så klart. Men behöver vi verkligen kraften då om det enda vi ska ha kraften till är att öppna skattkistan. Nu vet vi ju vad som finns där och om vi får ut kraften är den ju meningslös verkar det som. Det är en ödets ironi kan det tyckas.

Skattkistans belägenhet vet vi inte mycket om men vet ni vad? Det vackra i kråksången är att varje nyckel som vi sätter i kistan kommer att ge oss en liten bit av den där kraften. Varje nyckel avslöjar en liten bit av oss själva. Varje nyckel får oss att vilja fortsätta. Varje nyckel avslöjar en bit av sanningen. När vi ser kraften växa och känner viljan växa förstår vi att vad vi vill är av mindre betydelse. Vad vi själva vill är oväsentligt. När vi känner urkraften sippra ut genom det ena hålet efter det andra vet vi att sanningen vi sökte visar sig först när vi erkänner att skattkistan är värdelös så länge den är stängd. Vi förstår inte detta innan vi börjar öppna locket. Hur ska vi göra för att verkligen förstå att kistan vi bär ligger begravd i mörk jord så länge vi tror att allt är väl.

Därför vill jag påstå att vi måste anstränga oss. Annars ska vi alltid vakta en dold skatt. Till vilken nytta då? Vi ska alltid tro att vi har allt vi behöver därför att det ligger i tryggt förvar. Så vad krävs för att vi satans latmaksar ska förstå? Under oss i marken ligger sanningen om den första nyckel. Den första nyckeln låter gräva upp kistan ur marken. Den första nyckeln kan vi kalla moder jords nyckel. Då vi lär oss ta emot denna nyckel vevar vi upp skattkistan ur marken. Den andra nyckeln är vattnets nyckel. Den tvättar skattkistan ren och vi kan börja se dess glans och vi glädjs och spritter av glädje. Den fjärde nyckeln är vindens nyckel och den låter blåsa bort alla tvivel och fungerar som den hårblås som ska torka upp den vackra men mycket fuktiga träkistan. Till slut värmer solens nyckel den vackra kistan och låter träet komma loss. När värmen torkar kistan klibbar den inte igen utan öppnas. De övriga tre nycklarna har andra funktioner men det blir för mycket att ta med en gång.

Det som visar sig i kistan är upp till var och en att upptäcka. Varsågoda och pröva själva. Moder jords nyckel sätter du där du har svanskotan, moder vattens nyckel sätter du strax under naveln, fader vinds nyckel sätter du i halsen och fader sols nyckel sätter du i hjärtat. Värmen som strålar vet. Värmen vet. När värmen vet behöver inte du veta. Värmen som vet, vet vad, hur och när. Så låtsas inte längre som om allt är i sin ordning. Sätt igång och börja gräv. Gräv i ert anletes svett. Vem tror att andligt sökande är ett lätt arbete? Den som tror det har inte börjat gräva. Den som har börjat gräva, den vet! Sätt i gång, vi har ingen tid att förlora. Därför att det inte finns någon tid som är verklig, hi hi. Bra va!

Edens lustgård

2009-06-13T12:13:00.000-07:00

Mitt under handen strax under bröstet ligger Edens lustgård. Ta en titt vid vattendragen i Sverige och Världen. Där vatten finns känns paradiset igen. Du har vattendraget inom dig. Du har vad som krävs för att skapa ett paradis på moder jord, så varför inte göra det. Vatten, jord, vind och sol. Dessa fyra vårdar ditt inre frö så att en vacker blå blomma kan slå ut. När en blomma slagit ut börjar den längta efter att bli befruktad. Den längtande blå blomman längtar efter lilla fågel blå som kommer från paradiset med gudomlig nektar. Den lilla blå fågeln kommer och befruktar vår inre blomma och ett barn föds. Tillblivelsens mirakel är ett faktum. Vin och vatten är vad dopet handlar om. I vänners goda lag vankas vin och i kyrkan vankas vatten. Vin och vatten döper vårt inre barn i Edens lustgård. När sanningens barn vilar i blommans blad längtar det efter kläder. Vita kläder från evigheten viras runt barnet. Virkade trådar av evighetens ljus viras runt barnet och kroppen låter barnet få kläder att växa i. Den lilla blå fågeln fyllde barnet med gudomlig nektar och blod. Glimten från evigheten kläder barnet i en vacker vit kaftan.

Det inre barnet växer upp i moderlig och faderlig omsorg och när barnet är vuxet längtar det efter en gemål. Trolovning och bröllop låter barnet bli knutet till sin själsvän. Det heliga bröllopet kan stånda när kaftanen eller slöjan lyfts bort och kyssen låter oss förenas med vår själsvän. Den längtan vi känner upphör. Den ensamhet vi känner upphör. Vuxenheten är sanningen om längtandets upphörande. Citaten ur Evigheternas bok kungör vad som kännetecknar växandet. Vuxenheten utvinner sant gehör vis avi källförening mellan liv och död, tid och otid, skratt och gråt. Tur och retur låter vi ligga vid sidan av. Dur och moll lyssnar vi till och vet att vid sanningens vattendrag skapas varken dur eller moll. Tvungenheten låter varken dur eller moll. Tvungenheten kan bara vara och verka. Tvungenheten kräver vakenhet. Tvungenheten flätar vackra trådar vid sidan av citaten. Smicker och kränkande ord ligger vid sidan och klangen kvarstår. Den klang som varken är vacker eller ful. Vad är vackerful klang? Svaret ligger dold där under handen strax under bröstet vid sidan av kärlekens vackra land. Edens lustgård värms upp av kärleken och vilar vid denna källa. Vad är vackerful klang? Svaret!

Det som livet handlar om

2009-06-13T12:02:00.000-07:00

Skräpmat och slåttergille

2009-06-13T11:12:00.000-07:00

Den sanna vägen är inte alltid den sköna vägen! Eller? Troligen behöver vi ta itu med tvivel, lidande och ondska ibland för att verkligen dra en lättnande suck. Därför vågar jag ta itu med vad som enklast kan beskrivas som lidandet. Vad händer om jag låter lidandet tala. Skadan anmäler sig vid skvallerpressen. Avarten liknar läderlappen och skulle vi sätta namn på läderlappen släppte vi satan lös. Nu kämpas det för liv och död. Nu kämpas det vid ratten. Nu svartmålas vita hus och lador. Nu skräpas vackra skrifter ned med vanvettsord. Tvungenheten lider stor vånda hur som helst därför att tvungenheten snaras. Snarorna viskar skvaller i våra öron och klaviaturen låter strängarna klubbas. Strängarna auktioneras ut. Där inga strängar finns klingar inga toner. Nu stryps kanalen av och kvar blir varken bu eller bä..........................................................................

Den upplevelse som jag, Jennyli har nu är som en snara runt min hals. När snaran dras åt stryps jag och det gör ont. Jag känner en fysisk smärta i min hals. Denna vanföreställning vill jag inte vara en del av. Nu ser jag vad som händer om jag säger, ut, ut, ut, ut, ut, ut, ut! Suck. Den lättnande sucken fyller mig när lidandet lämnar mig. Sanningens väg uppenbarar sig när viljan ersätter lidandet. När viljan kanaliseras värmer det i hjärtat och sanningens väg uppenbarar sig där snaran tidigare satt.

Vad kan slåttergillet erbjuda som inte skräpmaten kan? Den underbara gemenskapen, musiken och livets gröda som skördas och förvaras över vintern. Vad kan skräpmat erbjuda? Sand och kilometervis av sand. Där skräpmat utvinns försinar marken och många träd försvinner som låter vatten hållas levande i ekosystemet. När slåttern går vårdas marken. När stubbar och stenar välts bort vid kreatursuppfödning eroderar marken. Det är skillnaden på slåttergille och skräpmat.

Med detta experiment ville jag visa vad sand och åter sand kanaliserar. Bara vemod, födokris, näringsbrist och lidande. Vattenbristen visar sig som

Födobristen visar sig varken som

Detta b

Sk

.

Vad är viktigt nu?! Det är frågan?! Vad är svaret?!

2009-06-11T05:47:00.000-07:00

Med mitt sätt att se det vill jag påstå att det som är viktigt nu är vad som är viktigt alltid. När viljan att vara visar sig vet vi vad som är viktigt. Hem ljuva hem, eller hur? När viljan att vara visar sig vet vi hur nåden verkar. När viljan att vara visar sitt rätta ansikte vet vi med säkerhet vad som är viktigt. Vad är viktigt? När viljan att vanföreställningen ska visa sitt rätta ansikte visar sig, ser vi vad detta ansikte föreställer. Vanföreställningens ansikte visar vad spegel, spegel på väggen där säger, men tittar du noga ser du vad människan i spegeln verkligen föreställer. Vad är viktigt? Titta noga efter och känn igen skaparen!

Titta noga efter vad du ser i spegeln eftersom den vackra bilden sannerligen vet vad den vill. Titta noga efter vad du ser i spegeln eftersom det vackra ansiktet skapar vackerhet, värme och skratt. Nu är frågan, vad är viktigt att veta när uppenbarelsen i spegeln visar sitt rätta ansikte. När visionen uppenbarar vad jag nyss sagt möts tvivel med vänners mod och uppmuntran, tacksamhet och kärlek. Tävling visar sig helt onödig vad mig anbelanger eftersom visionen som uppenbarar sig i liknande ansikten lurar ingen. Värmen som visar sig i visionen strålar. Titta noga och minns med exakthet hur vännen tog tag i din arm och tittade in i samma ansikte. Visst kan vi göra det! Visst läser du i din väns ansikte vad du nyss såg i det egna. Den verkliga visionen som visar sig vet vad den vill. När viljan att vara visar sig vet vännerna vem du är. Verkligheten uppenbarar sig när vi tar en ordentlig titt i spegeln.

Nu skapas visionen och tätt, tätt efter ligger visionen som en bild på näthinnan. Nu tittar visionen ut via dina ögon och ser vad svaret är. Svaret visar sig långt in i källans ögon vid den verkliga visionens ursprung. Visionen virkar vackra trådar och långt ut i timmens land sveps dina vänner in av denna magiska tråd. När visionen virkar trådar visar sig ditt rätta ansikte. Vem vet vad? Titeln på ett program tror jag. Du vibrerar vision och källan ser vem du är och litar på dina ord. Veva ner fönstret och tala. Nu. Tala nu! Tala nu! Tala NU! Svaret vi talar om är talet. Talet kommer via uppenbarelsen i spegeln och leder ner via halsen till hjärtat. När du ska tala måste du ta ett djupt andetag för att få kraft att ljuda. Ta en titt i spegeln och låt andetaget fylla dig med luft. Tala nu och se! Se vad som händer. Visionen uppenbarar sommaren som omfamnar hela din kropp. Visionen känns i hela kroppen så som liv ser ut genom dina ögon.

Skulle jag säga detta med vanliga ord tror jag att det skulle låta helt annorlunda och visserligen skulle jag kunna försöka men vanliga ord kan inte sätta ord på lovsången som ljuder ur mitt hjärta. Tala nu och upplev tidernas vision uppenbara sig i hela din kropp. När du ljuder virkas trådar ur källan till svaret i evigheten. Visionen möter svaret i evigheten och kroppen du bor i blir en projektor. Tiittaa noga i spegeln och känn igen bilden. Titta noga och upptäck visionen som projiceras. Titta noga och säg; Tacksamhet leder till sant skapande och tack källan för den vackra bilden jag visualiserar. Vita trådar ur källan låter genom din strupe och smaken talar om för dig att fången är fri. Sanningen är den att källan inom dig visualiserar tidernas skapelse. Fången som lurats att veta vad, återtar sin berättigade plats i evigheten. Veva ner fönstret och tala. Värna om kärleken. Tala ut och andas in. Tala om skojiga saker, tala om viktiga saker och tala om verkliga saker. Frihet är sanningen om kanaliserandets ord. Våga visa källan i ditt ansikte. Våga visa visionen som ligger dold i ditt hjärta.

Så om någon tror att, från min mun kommer bara strunt, vill jag säga. När du talar visar sig visionen oavsett vilka ord som kommer. Vill smuts och grus komma ut så låt det komma ut. Efter regn kommer alltid sol. Våga veva ner rutan. Tala och känn skapandet ske. Frimodighet är lovsångens tecken. Frimodighet är svaret på frågan. Ta ett djupt andetag och känn smaken från små partiklar. Tala och känn smaken av små vibrationer. Nu. Säg något nu och nu och nu. Skål! Svälj! Diktera sanningens ord. Säg sanningen. Lura inte dig själv genom att vara tyst. Tala ut! Tala om vad ditt hjärta säger. Visa ditt rätta ansikte. Visa vem du är.

Närmare än så här vet jag inte om vi kan komma i detta livet. Vem vet vad? Tveögdade människor som vi själva ser världen tvådimensionellt. Svaret vi söker visar sig visserligen överallt men visionen som lyser genom våra ögon ser varken tvådimensionellt eller tredimensionellt. Visionen som syns via våra ögon ser klärvoajant. När synskadade vet sanningen om visionen är vetenskapen långt bort. Vetenskapens vision är vad lsd handlar om. När krutet uppfanns kunde explosioner ske. När viljan vaknar så kan också explotioner ske. Vem vet vad, slutar med att visionen säger sanningens ord. Visionen tvekar inte och ser likadan ut oberoende på ur vilka ögon den lyser. Vem vet vad, blir då kvarlåtenskapen som ligger kvar på marken när uppenbarelsen i spegeln ser ut som tveklöshetens tidlösa frimodighet.

Frimodighetens vackra uppenbarelse är livets verkliga klang och den återkopplar till hem ljuva hem. Tidlöshetens vackra och frimodiga uppenbarelse i ditt andetag återkopplar till sanningens hem där under handen på solar plexus. Verkligheten lotsas via sanningens vision ut via dina ögon och tillbaka igen. Vem vet vad! Du och jag vet vad! Nu!

Jennyli

HÄR

2009-06-01T05:04:00.000-07:00

Vad ligger i detta uttryck egentligen. Nu lever vi och HÄR lever vi. Detta nästan klyschartade uttrycket, här och nu lever vi, vad ligger egentligen i detta uttryck? HÄR är jag. HÄR är du, HÄR är vi osv. Det spelar ingen roll var vi befinner oss för vi är alltid HÄR. Det som är nu är alltid nu. Tidigare var det också nu. Tidigare är konstruerat av oss, precis som sen är konstruerat av oss. HÄR är det enda som existerar. HÄR är viljans kraft. HÄR skapar vi kvädet som är vårt liv. Tanken erkänner en tid som varit och en tid som kommer. Nu länkar lätt till nu osv. Nu längtar efter nu. Tanken talar om en tid som har varit och vi kan längta tillbaka till den tiden. Tänk om det vi längtar till är just känslan av NU och HÄR som vi liksom tappat bort på vägen. Nu tror vi att det var bättre förr. Nu tror vi att kärleken aldrig kommer tillbaka. Nu tror vi att det var bättre förr.

Svaret på varför vi tänker att det var bättre förr tror jag ligger i att vi lägger mer och mer band på oss själva ju äldre vi blir. När vi var unga snavade vi mer därför att vi sprang fortare. När vi var unga levde vi mer därför att kunskapen om den här världen inte var lika stor. Därför vågade vi leva. Därför vågade vi springa fort och trottoarkanter var inget hinder. Skratt och gråt avlöste varandra därför att spring och fall avlöste varandra i en ständig ström av liv HÄR och NU. Det är vad vi saknar. Sedan tog tiden tag i oss och leken kom av sig. Det våra föräldrar sa till oss kunde låta så här. Var försiktig, akta dig för det, ha inte för bråttom, se dig för, spill inte, osv osv. Tur i oturen så älskade våra föräldrar oss förbehållslöst. Tur i oturen så invigde våra föräldrar oss i tidens tand. Så går det när man gör si och så går det när man gör så. Tidens tand eller erfarenhet. HÄR tänker vi inte på hur det går ifall man gör si eller så. HÄR lever vi i stunden.

Tvivelsutan kan man inte leva tror vi men tvivelsutan är det enda sättet att verkligen leva. Tvivelsutan är det enda sättet att befinna sig HÄR. Tvivel är erfarenheten som talar och erfarenhet är lärdomen vi får av bla. våra föräldrar och den här världen. Tvivel är vad som talar till oss tandfeer. Tidens tand talar till oss i form av tvivel. Tidens tand kännetecknas av tvivel och tvekan. Tidens tand överöser oss med tankar om vad vi inte klarar. Tidens tanke är, äter jag inte så dör jag, går jag ut i gatan när det kommer en bil så dör jag, träffar jag inte den rätte så dör jag osv. När erfarenheten vet vad som kommer att hända så skapas inget nytt. Visdom och erfarenhet är två helt olika saker. Visdom är vad erfarenhet borde handla om. Visdom är vad ålderdomen borde handla om. Tvivelsutan kommer visdomen fram Tvivelsutan skvalpar visdomen över. Tvivelsutan sker märkliga saker.

Nu och här verkar kraften. Här och nu drömmer vi vår sanna dröm. Drömmen känns igen just i ordet Här. Så visdom respekterar sidenbandet i ditt hår eller sneluggen och fräknarna. Nu tvivlar du inte längre på sanningens andedräkt. Du älskar vad du är därför att sanningen är att den du är har du alltid varit. Tiden är en illusion. Tiden är viskningen inom dig som säger att det var bättre förr. Den viskningen är tidens tand som gnager själens boning. Tur i oturen så kallar vi erfarna människor det som var, för den gamla goda tiden. Tur i oturen så lever vi upp när vi tänker på den gamla goda tiden. Tur därför att vi lever upp och otur därför att vi måste tänka på den gamla tiden för att hitta tillbaka till HÄR (vilket är samma som NU).

Särdeles tidlöst tänker vi alltså inte, men tanken som hör tiden till ser till att komma ihåg hur livskraften känns. Då och sen är tankens konglomerat. Tanken åberopar endast då och sen. Tanken kan inte existera HÄR. Tankens konglomerat av då och nu tar oss bort från livet. Tankens konglomerat av då och nu lär sig tyda tecken på liv dock. Tanken lär sig förstå när själen kommer till uttryck HÄR. Tanken lär sig att känna igen smaken av detta uttryck. Därför tycker vi att det var bättre förr. Smak och lukt försämras med åren. Uttrycket kvävs och själen vågar inte springa, för tänk om den ramlar. Skratt och gråt lär oss dock att tyda skådespelets kuvande klurighet. När vi skrattar och gråter kuvas vi inte. Skratt och gråt låter tanken lära sig att stå tillbaka. Tanken är när allt kommer omkring, samlad sinnlig kunskap. Skratt och gråt knäcker koden till visdomens källa och tidens viskning hörs inte längre.

Arbetet med att ta kraften och livet HIT går ut på att våga skratta och gråta och värna om klangen som leken har. Tidens tand umgås med ledsna människor. När vi slutar umgås med tiden sker något. Tidlösheten vinkar och blinkar åt oss och leendet sprider sig i hela ansiktet. Nu lever vi därför att vi blir till HÄR. Tillblivelsens mirakel sker HÄR. Drömmen blir verklighet HÄR. När vi inser detta börjar vi leta på det rätta stället. När vi ser HÄR och upplever HÄR och slutligen är HÄR behöver vi inte tänka på den gamla goda tiden för att påminna oss om hur det var att leva. Tidlösheten inom oss är samma som alltid. Tidlöshetens tvivelsutan lovsjunger skapelsefröet. När skapelsefröet lovsjungs tillkommer det. Tillkommer ditt rike. Sker din vilja så som i himmelen, så och på jorden. Tillblivelsens mirakel är när fröet inom oss kommer till, slår rot och skapar en vacker blomma. Tillbliver. Tillbliver. Tillbliver. Tillbliva HÄR. Den kraft som låter livet fröa av sig är HÄR. Synergieffekter låter fröet växa upp. Synergieffekter kvarstår och lägger sig där vi är som kuddar. Tillstår vi detta behöver vi inte längre vara rädda för att springa för då gör det inte ont ifall vi ramlar. Smärtan sätter sig fort i tanken som ett tidens minne. Tanken kan programmeras om och seendet likaså.

Seendet tittar efter det som erfarenheten lärt det att se. Seendet ser nu äntligen kraften som är HÄR och låter tanken förstå att livet är HÄR, samma liv som alltid. Seendet läser teckenförklaringen HÄR lika läraktigt som själen säger, tidens kvarlåtenskap lämnar du när kroppen dör och då är HÄR det enda som finns. Tanken kommer vinna insikt därför att källan till allt liv erbjuder oss allt vi gått och längtat efter sedan vi föddes. Tanken ser tiden an och kommer veta när det är dags att stå tillbaka. Tidens tanke ämnar ta oss bort från livet för att sedan föra oss tillbaka. Tanken kan inte vara allsmäktig därför att tanken hör tiden till. Tanken kan inte verka. Ta livet lite som ett barn. Skratta och gråt och spring så som du aldrig tidigare har sprungit. Våga leva, våga ramla, frigör dig själv från timglasets kaksmulor. Tidlösheten erbjuder dig kakor i evighet. Nöj dig inte med smulorna på golvet. Det finns mer och det finns så det räcker till alla och blir över. Tack för att ni läser och begrundar vad som ligger i ordet HÄR. Tack för att ni begrundar livstörstens bröd och livshungerns brunn. Skipa rättvisa åt dig själv. HÄR skipas rättvisa. Du är livets källa, skatten vid regnbågens slut.

Vad var det jag såg egentligen?

2009-05-28T13:22:00.000-07:00

I kväll den 28 maj såg jag något märkligt på himmelen. Det var fortfarande ljust och det fanns en ridå av moln som tydligt låg som en matta. Plötsligt såg jag något som jag upplevde som en fågel som segelflög långt bort. Den var vit och platt men väldigt långt bort. Plötsligt rörde den sig bakåt och försvann i molnridån och snart kom den fram igen. Den rörde sig också i sidled åt båda håll och en aning upp och ner också. Det avgjorde saken, en fågel som befinner sig i molnkanten går inte att se med blotta ögat. Var det ett UFO månne? Den rörde sig fram och tillbaka åt olika håll ett tag, försvann och kom tillbaka några gånger innan den försvann i horisonten. När den försvunnit uppstod omedelbart en vacker regnbåge på samma plats. Därefter kom solen och tio minuter senare var alla moln borta. Detta tycker jag var märkligt. Jag kan inte förklara det. Eftersom, vad det nu var, rörde sig in i molnen och fram ur molnen så förstod jag att det inte var ett föremål som flög i luften strax intill. Det var långt bort men syntes tydligt. Det kunde inte vara ett flygplan eftersom sådana rör sig från en punkt till en annan. Nå, med tanke på att många människor gjort liknande iakttagelser och att jag sett filmsnuttar på internet med liknande föremål kunde jag inte annat än häpna.

Lycka är...

2009-05-26T13:57:00.000-07:00

Lycka är att vakna varje morgon och låta världen veta att den är det bästa som har hänt mig. Dualismen visar sig i detta uttryck. Lycka är... visar att det också finns ett olycka är... Dock tror jag att lycka är... säger en hel del om tiden. Tiden väntar inte på att vi ska ta reda på vad lycka är... När vi ser vad lycka är kommer vi så nära sanningen som vi väntande människor kan komma. Nu ser några att lyckan kommer och lyckan går. Andra ser att kärlekens kraft emanerar ur kreativitetens centrum inom oss och skapandet är lycka. Därför tror jag att den sanna lyckan tecknas inom oss därför att vi låter kärlekens kraft uppväckas och sätta fart på kreativiteten. Någon säger tur eller otur. Andra säger att kärlek uppstår när vi låter den uppstå. Så låter den som tror att skapandet sker här och nu hela tiden. Tur och otur åberopar den som tror att kläderna som kristus bar är begravda med honom. Den vita skrud som Jesus bar kastas ut för oss alla att klä oss i.

Du och jag litar lika mycket på Kristus som på tomten. Du och jag klär ut oss varje år lika känslosamt till tomte för att riktig stämning ska uppnås. Tänk om Kristus skrud kunde välkomnas på samma sätt. Lycka är att på julafton se ett barns lyckliga ögon när jultomten kommer. Tyget råkar vara rött men tänk om det vore vitt. Skruden som skapar Kristusgehör ser vit ut året om. Tänk om skruden som Kristus hade skapas av oss kreativa människor därför att skapandet skänker oss lycka. Skruden skänker oss lycka. Tillställningen som kommer är livets bröllop. Skruden kommer vi att bära under det heliga bröllopet som vi brudar och brudgummar har med Kristus eller hans mor, ljungfru Maria. Så lycka är känslan vi känner när det heliga bröllopet skapas. Lycka är triumfen i att släta ut tyget i skruden, lyfta bort slöjan från ansiktet och kyssa sin gemål. Säg efter mig, tager du mig Jesus Kristus till din äkta make att älska i nöd och lust... eller tager du mig ljungfru Maria till din äkta maka att älska i nöd och lust.

Sändebud till jorden kommer till oss i det heliga bröllopet. Sändebud till jorden kommer till oss i det som för oss människor är den lyckligaste stunden i livet, förutom när vi föder barn. Drömmen om kärlek och att hitta den rätte/a är längtans grund. Tänk om denna dröm ligger framför våra fötter varje dag att uppfylla när helst vi själva vill. Tänk om vi själva bestämmer när och om vi vill uppfylla denna dröm. Tänk om kunskapen om detta bröllop ligger under handen strax under bröstet, i solar plexus. Tänk om tiden är här då vi ska sluta tro på tur och otur och börja tro på lyckans skapande. Tro på att kärleken mynnar ur oss själva och slår ner som en blixt så fort skapandet tillåts ske. Ske din vilja så som i himmelen, så och på jorden. Undrens tid är inte förbi. Undrens tid är här och nu. Undrens tid återkommer så fort du och jag låter skapandet ske. Tur och otur skapar ingenting. Skapandet sker när vi låter skapandet ske. Tidlösheten inom oss dikteras tydligt av oss själva. Tidlösheten känner inget förrän skapandet sker. Tidlösheten utträder ur tidlösheten och möter tiden. Tid och otid tecknas som kreativitet när de smälter samman. Tur och otur tecknas som kreativitet när de smälter samman. Tur och otur förlorar sin betydelse. Tid och otid förlorar sin betydelse. Tid och otid kreerar ett skeende som inom oss iakttas som sinnlighet. Tid och otid skapar ett skeende där vi upplever det ena eller det andra. Så kommer dualismen lägga sig som kreativitetens eviga plåga. Tid och otid tar oss till tydlighetens centrum inom oss och skapar liv.

När drömmen om evigheten skapar kraft luras vi att tro att det bara är en dröm. Tänk om det inte är en dröm. Tänk om det är verklighet. Både kreativitet och lust och fägring stor uppstår ur tid och otid. Tid och otid smälter samman och låter skeendet ta fart. Tålamod är en bra egenskap och tålamod behövs då svaret på gåtan ska läsas. Tid och otid slätar ut frågetecknet. Tick tack, tick tack, tick tack. När frågetecknet blir rakt förstås det som ett utropstecken. Det raka strecken talar om för oss att livet har upphört. Skeendet slutar.... Lycka är... att vakna upp varje morgon och låta världen veta att den är det bästa som har hänt mig.

Medvetandet

2009-03-25T02:30:00.000-07:00

Sättet vi definierar medvetandet på är nog medvetandets största fiende eftersom det är svårt att enas om en tolkning. Troligen är medvetenheten återupptäckten om vilka vi är och alltid har varit. Medvetandet är inget som ligger i vår tanke utan något som talar genom oss. Tanken arbetar med att förstå talet ur medvetandet men sinnet är alldeles för begränsat för att till fullo förstå medvetandet. Tanken är "limited edition" så att säga. Den tanke som du har kännetecknas av din omgivning och min tanke kännetecknas av min omgivning. Men medvetandet kännetecknas av källans ton och denna ton är samma för alla. Medvetenheten om detta lär tanken att förstå medvetandet. Det är alltså inte samma sak att säga medvetenhet och medvetande. Det absoluta medvetandet är när allt kommer omkring evigt och oföränderligt. Medvetenhet är något som hör tanken till. Den medvetna tanken lär sig om medvetandet.

Medvetandet ansvarar utan tvivel för att skapa. Skapa är medvetandets ämne. Skapelsen erhåller detta ämne och skapar ur sig själv. Så länge vi inte ser detta ämne i oss själva kommer vi att stå maktlösa i vårt liv men så fort vi ser detta ämne inom oss själva medvetandegörs tanken om vår egen styrka och skaparförmåga. Drömmen blir verklighet äntligen. Så som i himmelen, så och på jorden. Tonen inom oss kommer att väckas till liv och börja tala. Tal är uttåtriktat i sin karaktär och tonen sprider sig alltså till sin omgivning. Så som i himmelen (vårt inre) så och på jorden (vår fysiska omgivning).

Tanken ansvarar för att förstå medvetandet och medvetandet ansvarar för skapandet. Tanken ansvarar alltså för att förstå skapandet. Tänk om skapandet erkänns i det ögonblick som tanken ser konsten för vad konsten är. Skapandet är sanningen så som talet uttrycker den ur källan i vårt inre. Konsten låter detta uttryck bli synligt på olika sätt. Konst är detta uttryck manifesterat i fysisk form. Sanningen bakom konsten blir synlig när tanken förstår detta. Det verkliga skapandet sker inte ur tanken utan ur sanningens ton i vårt inre. Sanningens ton är samma oavsett var vi bor i Världen och läkekraften som denna ton har är osviklig. Den helande tonen inom oss kommer att skapa liv och liv är alltid kraftfullt, smärtfritt, skapande och seende.

Under ytan ligger medvetandet och över ytan skapas medvetenhet om detta medvetande. När skapandet uttrycks i formen sker en koppling mellan medvetandet och vår tanke som då medvetandegörs. Treenigheten uppstår ur denna koppling. Det som är över ytan (det fysiska, modern) möter det som är under ytan (det gudomliga, fadern) och det Kristuslika barnet föds. Fadern, modern och det heliga barnet. Barnet som föds det är vårt medvetande som vaknar inom oss. Tanken är medveten om detta uppvaknande. Tanken betraktar detta uppvaknande. Tanken tankar in upplevelsen av detta och formas därmed av detta. Tanken kreeras. Tanken ser vad som händer och lär sig vad det betyder. Tanken lär sig läsa den eviga berättelsen om sanningen i tonens ljudande.

Sanningen i tonens ljud äntrar oss därför att tanken medvetandegörs om medvetandet. Tanken är livets verktyg, medvetandets verktyg. Så fort lusten uppstår lär sig tanken att sanningen ligger i tonens centrum, lustens centrum. Tanken lär sig förstå att lusten är drivkraften. Drivkraften är tonen och tonen är medvetandet inom oss. Drömmen går i uppfyllelse. Drivkraften att uttrycka sig är samma kraft vi ser på våren när grönskan fullkomligt exploderar. The big bang är inget annat än sanningen om explosionskraften på våren. Tonen ämnar lära oss att kraften ligger i skapelsens mitt och kommer till uttryck genom melodier, texter, tavlor, skulpturer, pjäser mm.

Tanken om tonen som varande livets extistensiella iscensättande låter oss förstå sanningen bakom lusten som citerar evighetens ord där själens frö ligger och trånar efter kärlek. Tanken lär sig förstå att ensamheten tar slut när medvetandet tror på tanken och tanken tror på medvetandet. Tro är nyckelordet här. Tro är tankens verktyg för att upptäcka och komma i kontakt med medvetandet inom oss. Tro är livets hopp. Urkraften ser sanningen i trons kraft och lägger sitt hopp till den. Urkraften serveras i kärlekens tecken ur värmen där under handen på solar plexus.

Du och jag är samma medvetande men har olika medvetenhet om detta. Du och jag serverar oss själva kärlekens melodi därför att den tro vi har låter oss komma i kontakt med medvetandet. Hem ljuva hem är sålunda drömmen om medvetandet och paradiset. Drömmen om kärlek och sanningens hem blir sann därför att tron ser till att medvetandegöra tanken om medvetandet, den högsta sanningen om livets essens, den högsta tanken ur vilken du och jag är skapad, ditt eget högsta varande i evigheternas evighet. Tanken är för liten för att verkligen förstå detta men tron ser till att frigöra tanken från tvivel och därmed skapas kontakt till källan och tonen ur storheten inom dig väller fram. Storheten inom dig talar ur den sanna källan och tanken talar ur det begränsade sinnets källa. Det vetgiriga sinnet ger sig aldrig och samma gäller för sanningens källa inom oss. Tro, hopp och kärlek ska tala om sanningen om livet och medvetandet. Tro, hopp och kärlek visar vägen. Du är vägen, du är sanningen och du är livet.

Det vetgiriga sinnet vill veta och inte tro därför har tanken särskilt svårt att acceptera något som inte går att bevisa ur sinnets sätt att se det. Därför har kampen mellan medvetandet och det begränsade sinnet pågått så länge. Den kampen kännetecknas av lika mycket hopp som hopplöshet. Vetgirigheten ser till att vi fortsätter söka men samtidigt verkar det hopplöst därför att sanningen ligger i att släppa taget om denna vetgirighet. Det är först när vi släpper taget om siffror och formler som upplevelsen av skaparkraften kan komma till uttryck. Det är vår uppgift i detta liv att släppa taget om vetgirigheten. Denna vetgirighet vågar inte se storhetens storslagenhet utan söker efter detaljer för att bryta ner livet i tusen miljoner små delar. Dock är sanningen om livet tvärtom att skapelsen är en enda storhet och fungeras som sådan.

Visst kan vi efter att vi brutit ner livet i tusen miljoner delar börja bygga upp livet igen och förhoppningsvis se en helt annan bild än vi gjorde från början. Tänkvärt är ändå att den snabba vägen är den enkla vägen och släpper vi taget om tanken så kommer källan att uppenbara sig. Det är medvetenheten om detta som låter medvetandet vakna. Släpp livet loss. Nå sanningens ton inom dig lika lätt som skutan sjunker till botten när vi slutar ösa vatten ur den. Tanken luras av att vilja förstå genom att ständigt ösa. Då vi slutar ösa kommer vattnet att forsa in och källans storhet uppenbaras för oss.

Vänd blicken mot himmelen

2009-03-06T11:19:00.000-08:00

Du har vandrat den långa vägen skapande människa. Händer och fötter har skådat mycket och skratt och gråt har ersatt varandra. Du är vägen, sanningen och livet lika mycket som Jesus en gång var och fortfarande är. Du är sanningen om kraften i uppståndelsen. Det eviga livet uppstår i det ögonblick som torsdagens utbildning manifesteras inom dig. När skutan håller på att sjunka ser sanningen sådan ut att du lär dig att bli neråtseende. Du ser ner i botten på båten för att se om du kan täta de hål som får båten att sjunka. Du skaffar mer trä och mer spik för att laga båten. Du märker snart att det börjar sippra in vatten igen och du skolar dig i hur du ska täta båten på bästa sätt. Du tjärar båten och tätar sprickorna med lämpligt material. Det slutar att läcka och du pustar ut.

Dock talar vi olika språk och så småningom börjar båten läcka igen. Du ser hur hopplös situationen verkar och undrar hur rätt tillvägagångssätt ser ut. När båten läcker som ett såll lutar du dig tillbaka och tänker: Ja nu finns det inget mer jag kan göra. Skeendet har sin gång hur mycket jag än kämpar emot. Då ödets väg får medvetandegöra dig om skeendets gång upptäcker du att skutan du sitter i nu, är som en smällkaramell på julafton. Det som sker är att smällkaramellen håller på att brista och alla godsaker som finns inuti börjar bli synliga. Det som du har kämpat så för att hålla instängt är i själva verket som det bästa godis du kan tänka dig på julafton. Det som du trodde kunde rädda dig från att sjunka var i själva verket det som fick dig att sjunka. I den stund som du gav upp och lät skutan sjunka upptäckte du sanningen som låg dold bakom skutans skrov.

Ske din vilja, så som i himmelen, så och på jorden. Din vilja är min vilja och så länge du vill laga skutan så lagar vi skutan. Så länge du skruvar och spikar för att hålla dig flytande så skruvar och spikar vi. Det är du som bestämmer. När du vågar skåda upp mot himmelen så ser saken helt annorlunda ut. Det du ser när du vänder blicken uppåt är solen och solen ombesörjer så att träd och grödor växer. Tack vare solen kan du leva. Tack vare solen ser du. Tack vare solen skapas nytt liv. När du vågar blicka mot himmelen skapas nytt liv. När skutan sjunker ligger godiset kvar på vattenytan och glittrar som ljusreflexer. Det du ser i vattenytan är en spegelbild av evigheten. Det skeende som ligger till grund för själens växande iscensätter kriser därför att viljan du har idag ligger till grund för vad som sker i morgon. Ske din vilja. Nu är bästa tiden att låta din vilja ske. Det du vill i dag sker i morgon. Det sanna uppvaknandet sker när du intalar dig själv att livets kreativitet ligger i dina händer. Du har viljan och skeendet tar dig på orden. Då du säger att kraften ligger utanför dig då ligger kraften utanför dig. När du säger att du har vad som krävs för att tro på dig själv då har du det.

Det du tackar för som om det vore sant är sant. Du märker snart att viljan att förstå det som händer dig ombesörjer att du märker hur skeendet verkar. Dirigenten i en orkester ser till att alla spelar i samma takt och känslan bakom kreativiteten lärs ut av honom eller henne. Du är dirigenten och du lär din kropp hur du ska känna och agera. Den vilja som styr skeendet det är dirigenten. Dirigenten ämnar se till att din kropp spelar med samma känsla som alla andra människor. Mänskligheten är som en enda stor orkester och sanningen om dirigenten är att dirigenten är du. Det klockrena ackompanjemanget tämligen läcker in som ett såll när skutan sjunker. Nu är sanningen uppenbarad. Din vilja är att lära sig se sanningen bakom de läckande hålen. Det vatten som läcker in är det klockrena gudomliga ackompanjemanget. Det verkliga uppvaknandet sker när du förstår att skutan egentligen inte håller på att sjunka utan att skutan håller på att ta ny gestalt.

Med ny gestalt dämpas ångesten därför att den nya gestalten inte behöver lära sig flyta på vattnet. Den nya gestalten känner inga gränser. Den nya gestalten reser sig upp och tar sina första steg på land. Den nya gestalten skiner i solen och upptäcker värmen och glöden i bröstet. Nu har den nya gestalten kommit upp på land och ser sanningens klockrena ackompanjemang komma upp ur vattnet med vågornas skvalp. När sanningens livlina blir synlig har den tid kommit när du rätar ut dina ben för att börja gå. Du har tagit ett steg upp på land och känner inte längre någon ängslan över att viljan ska svikta och låta skutan sjunka. Nu klarar du dig utan båt. Den som står på land behöver ingen båt. Den som kommit upp på land erhåller kreativitet av annat slag. När nåden visat dig vägen kommer sanningen att uppenbaras. Den sanning som sipprade in genom skutans hål talar om för dig att verkligheten ligger bortom sådant som känns svårt. Tacka för sånt som känns svårt för bortom klanglösheten upptäcker du livets devinska mirakel. Nåden tar dig med upp ur vattnet. Nåden ser till att ske din vilja. Du oroar dig för att leva därför att livet verkar skrämmande. Du märker inte att värken i kroppen är förlossningsvärkar. Du kämpar för att fjärma dig från det motiga som gör ont utan att förstå att det sanna livet vaknar ur denna förlossning.

Ta emot värkarna och förlossa livet inom dig. Den som litar på Gud kommer att lita på kraften inom sig. Den som litar på Gud kommer att lita på det klingande, kärleksfulla skeendet där under handen på bröstet. Den som litar på Gud tackar för att medverka i edens lustgårds saliga orkester. Den som skapar musiken är du därför att verkligheten säger att ske din vilja. Dirigenten skapar inte ett enda ljud utan sin orkester. Dirigenten särskiljer sig på så vis att skeendet sker, därför att det finns en orkester, en mänsklighet. Dirigenten är ingenting utan sin orkester. Du är skaparen, du är den som skapar musik. Tack vare dig blir det vacker musik. Du skapar musik, du skapar liv. Dirigenten samordnar tonerna så att musik kan uppstå. Dirigenten samordnar tonerna så att livsrytmen inte kommer av sig. Dirigenten ordnar ditt skapande så att det klingar tillsammans med hela orkestern. Därför älskar trakteraren lärdomarna som får honom eller henne att börja lyssna och titta på dirigenten. Dirigenten är läromästaren, dirigenten är din lotsbåt, dirigenten är Gud, dirigenten är vattnet som sipprar in genom hålen i din gistna och trasiga skuta. Dirigenten längtar efter att vattna ditt frö med vatten. Dirigenten längtar efter att värsta scenariot inträffar, därför att värsta scenariot ur din synvinkel är bästa scenariot ur kärlekens synvinkel. Dirigenten lotsar dig med stadig hand mot evigheten och den stora kärleken. Dirigenten visar vägen och färgar klangen inom dig i kärlekens vackra färger.

Dirigenten lär dig att spela i takt till den eviga pulsen. Kunskapen om etuiet som din kropp är ser ut att behärskas av läkarvetenskapen. Kunskapen om själva instrumentet som ligger där i behärskas utan tvekan av själen därför att själen besitter all kunskap om sig själv. Ljudet som kommer därför att själen skapar, kännetecknas av skratt eller gråt. Dirigenten dirigerar de ljud som kommer och ett verkligt mästerverk kan uppstå först när den som skapar tonerna verkligen börjar veta dirigentens syfte. Dirigentens syfte är att skapa vacker musik, vacker symfoni och tillsammans med symfonikerna lyckas han lysande. Du är denna symfoniker och skapandet som du gör är avgörande för hur symfonin kommer att låta. Den underbara klangen blir vackrare och vackrare ju fler som börjar lyssna och titta på dirigenten. När tillräckligt många spelar i takt och ljuder samman med de andra i orkestern så låter symfonin vacker även om några fortfarande spelar ur takt och klingar i en annan tonart. Vid det laget har ljudet blivit så starkt att dessa kreatörer lobbas in i orkestern utan att de ens märker det. Plötsligt är de bara där och plötsligt klingar deras instrument lika vackert som alla andras. Evighetens vackra symfoni har överröstat all klanglöshet.

Nu leder verklighetens läckage i skutan till att viska treenighetens vackra visa i ditt öra, dirigenten, symfonikern och kärleken. Du är sanningen om dessa tre. Du är sanningen om edens lustgårds skomakarverkstad. Tänk om sanningen om livet är att värmen i bröstet uppstår i det ögonblick som klangen ifrån evigheten sipprar in mellan plankorna i en gisten båt. Tänk om sanningen om livet är att verkligheten återspeglas där skutan en gång lämnade den krusade vattenspegeln. Tänk om sanningen om livet ljuder inom dig i det ögonblick du börjar lyssna till den gudomliga symfonin under handen på bröstet.

Sändebud till jorden läser citat ur sanningens lovsång. Odet edens lustgård lovsjunger lyder: Umgänget med dig själv erbjuder sanningens kamratskap. Du är vägen, sanningen och livet. Du är sanningen om längtan. Du är elskåpet som kopplar samman ord och visor. Du är ord och visor. Sången som ljuder i ditt hjärta är kärlekens sändebud till jorden. Sången som sipprar in mellan plankorna i den gistna båten är sanningens kärleksbudskap. Tänk om sången som klingar under handen på bröstet är sanningen som du söker. Nu slipper du längta efter värmen älskade själsfrände. Människans torsdag är här och lätta fötter springa lätt, lätt, lätt. Sländan letar sig upp ur sjön och tar av sig sin skrud. De vackra vingarna vecklas ut och skalet sjunker till botten. Larven tar ny gestalt. Larven lämnar sitt gamla skal, låter det sjunka till botten och tar klivet upp på land. De vackra vingarna torkar i solen och se, den lär sig att flyga. Du är denna slända och så som sländan lärt sig flyga ska du lära dig flyga.

Ty så älskade Gud världen att han gav den sin enfödde son. Du drömmer varje natt om att förenas med din själsfrände och kärleken som du känner till tvillingsjälen värker i dig tills den dag människosonen lär blinda att se och döva att höra. Den kärlek som du längtar efter visar dig vägen. Ta kärleken inom dig på allvar. När du känner kärleken värka i bröstet krossas larvens skal och värken går över. Skutan sjunker och lidandet försvinner. Drömmen om själsfränden blir sann. Du möter själsvännen äntligen därför att du skådar ljuv musik och hör vacker syn. Du mästrar lidandet därför att sändebud till jorden umgås med dig och blir ett med dig. Sändebud till jorden kompenserar dig för lidandet. Det heliga bröllopet förenar dig med själsvännen och skadan låter sig repareras därför att vetskapen om kluvenheten medvetandegör dig om känslan bakom kvinnans och mannens ursprung. Tillsammans är de fullkomliga men åtskilda uppstår lidande längtan. Tillsammans skapas kärlek, åtskilda lider skutorna sjönöd.

Du människobarn kämpar för att längtan ska upphöra. Nu är vilodagen nära. Barnet inom dig har fötts och växt upp. Heligt bröllop har ståndat och kunskapens munsbit kommer upp ur halsen. Nu har kunskapens frukt lossnat ur halsen. Du har låtit kunskapens äpple spottas ut och återigen vågar du se på dig själv som den du är. Tiden är kommen då du åter igen ska inträda i paradiset och skådespelets alla dryga regler upphör. Tiden är kommen då tro, hopp och kärlek blir allenarådande. Tiden är kommen då värmen från solen talar sitt entydiga språk. Händer och fötter lämnar skruden bakom sig och känner ljuset smeka den nakna huden. Tiden är kommen då floden kommer att upphöra. Tiden är kommen då syndafloden porlar som en liten bäck genom värmeböljan från solen. Tiden är kommen då ljudet från känslornas längtande klang uppropas i klassen. Människobarnen längtar efter klasskamraterna komna till fredagens utbildning. Här närmar vi oss längtandets ursprung och skolklassen medvetandegörs om idet vi håller på att lämna. Idet lär oss att sova men fredagens utbildning lär oss att den långa dvalan är över.

Sov du lilla videung
Än så är det vinter
Än så sova björk och ljung
Ros och hyasinter
Än så är det långt till vår
Innan rönn i blomma står
Sov du lilla vide
Än så är det vinter.

Nu är sommaren här och bländande solsken når långt in i vårt ide. Den varma solen får oss att börja sträcka på oss. Nu är sommaren äntligen här och tjocka kläder åker av. Tack för att du har vandrat med mig den långa vägen och tack för att du äntligen läser med öronen och lyssnar med ögonen. Tack för att sången i ditt hjärta syns och tack för att konstverket i ditt hjärta hörs. Tack för att kreativiteten reser sin mänskliga gestalt genom dig. Tack för att kraften känns i dig. Tack för att känslostormen fått bedarra och lämna plats åt solsken. Tack för att kraften färgar evigheten genom dig. Tack för att skärtorsdagen är över. Den långa fredagen har just börjat. Tack ödets barn för att längtan har fört dig hit och för att visheten klingar inom dig. Tack för att kraften skänker värme.

Ur askan i elden har du vandrat och kanske har detta varit den svåraste biten av resan hittills. Du är på väg att lära dig kompisskapets kreativa umgänge. Helheten är tecknad inom dig människobarn och tillsammans kommer du och dina medmänniskor att frigöra moder jord ur sin slummer. Nu är tiden kommer när skolklassen mänskligheten ska lyfta moder jord till skyarna. De skyar som kännetecknar den nya tiden. De skyar som reflekterar vattnets kluckande ljus.

Här är ditt liv och skeendet visar vägen. Det skeende som kommer ur din vilja. Den vilja som skapar skeendet är din vilja. Din vilja är det som sker nästa dag. Hummandet som kreeras i din själ i dag kommer tillbaka nästa dag. Tur och otur existerar inte. Tur och retur existerar däremot. Tudelningen är konstgjord men det eviga kretsloppet är verkligt. Dur och moll åberopar utan tvekan inget annat än två olika tillstånd i detta kretslopp. Det ena talar om att du utträder ur källan och det andra talar om att du närmar dig källan. Tudelningen åberopar utträde eller inträde i källan. Tudelningen åberopar motgång eller medgång. Tudelningen åberopar endast en riktning i vilken du rör dig. Hela livet kreeras med hjälp av livscykler och så som i himmelen så och på jorden. Du åberopar livstonen som mäler inom dig. Tudelningen tar dig än hit eller än dit. Tudelningen är konstgjort men livets kretslopp är verkligt. Dualismen är vad människan skapat för att förklara livscykelns kretslopp av död och födelse.

Dualismens tur och retur ser varken god eller ond ut men tur och otur uppfattas genast som bra eller dåligt. Tur och retur är endast en riktning precis som ut eller in. Livets tur och retur åberopar skeendets natur som inte har något med gott eller ont att göra. Då vi åker på en resa har vi gott mod och ser på framtiden med spänning och lust. När vi åker tillbaka väntar endast vardag och i många mått tristess. Den som åker tillbaka upplever tillvaron annorlunda än den som åker ut på tur. Den som åker tillbaka är den som är lyckligt lottad egentligen. Den som åker tillbaka hem åker på retur. Den som åker hem är den lyckligt lottade. Den som åker hem upptas återigen i källans kärleksfulla livston. Tur och retur är livets puls, livets ebb och flod. Tur och otur är så som människan tolkat livsrytmen. Tolkningar är komna ur den enskilda individens tankar och skapar endast uttryck för utträdet ur källan. Tiden är kommen när människan åter ska träda in i källans kärleksfulla livslust.

Tiden är kommen när vi är på väg tillbaka hem. Nu är biljetten bokad. Returbiljetten är utkvitterad och loket har vänt. Den kunskap som själen har visar till människans glädje att detta inte har något med otur att göra. Tur och retur, livets eviga kretslopp. Tempot och pulsen medvetandegör er om urkraftens karaktär, tidvattnets karaktär och om sanningen bakom konsten att dirigera. När du lärt dig konsten att dirigera tonen inom dig att följa sanningens devinska klang och den eviga pulsens tempo kommer urkraften att skapa liv inom dig i evighet. Det eviga livet verkar ur medvetenhetens direktiv. Du låter skeendet ske genom att överlåta direktiven åt dirigenten. Du är dirigenten kära gudomliga människa. Du är sanningen om källans mirakel och så fort själens kunskap får komma i dagen kan kraften få verka, kan dirigenten få verka. Du är dirigenten och så fort du litar på din egen inre dirigent sker din vilja. Tala om för skapelsen vad du åberopar och känn tacksamhet för att du får det. Tala om för skapandekraften inom dig vad du åberopar och känn tacksamhet för att du har det. Tacka för det du vill ha som om du redan hade det. Din tacksamhet visar skeendet vägen. Din tacksamhet klingar i en livston som kommer att dra till sig samma ton ifrån evigheten. Din tacksamhet kommer att dra till sig precis det du tackar för. Lika attraherar lika.

Du har vad som krävs för att skapa ett paradis på moder jord. Ta vara på din möjlighet och din potential att skapa detta paradis. Tala med dina kamrater och lätta ditt hjärta. Ditt hjärta är en direkt länk till evigheten och när du lättar ditt hjärta för någon skapar du kommunikation mellan kropp och själ. Säg ditt hjärtas sanna ord och lita på kraften som du har att förbereda jorden för soluppgången. Nu skolas troende själar att lyfta blicken mot himmelen. Nu talas de sanna orden i midvinternattens köld som säger att sommaren är nära. Umgänget med själsvännen iscensätter heligt bröllop och som sagan säger kommer tårarna att trilla av glädje. Hur kan tårar trilla av glädje? Tur och retur eller tur och otur, det är frågan. Dur och moll, kärlek och hat, ser inte ut att vara motsatser utan konstruerade uttryck för att beskriva en riktning i skapelsens livscykel. Tur och retur är resor med olika riktning, kärlek och hat är känslor med olika riktning. Tur och retur är kärlekens melodi.

Nu återstår inget annat än att tacka för mig och önska en mycket trevlig sommar. Ta kraften i egna händer och skapa lust och fägring stor. Tala om för dirigenten hur du vill ha det och lita på att så som i himmelen så och på jorden. Det du skapar inom dig skapas även utom dig. Umgänget med själsvännen återspeglas inom dig där du har handen strax under bröstet och känslan mäler som kluckande vatten i skymningen. Tonen inom dig stäms upp och klangen höjs lite i taget. Snart kommer du att förberedas för klustret utanför den planet du bor på. Klustret iscensätter koden som kommer att få jorden att ta steget upp i dimensionerna. Tillsammans kommer du och dina medmänniskor hjälpa henne att låta tyda denna kod.

Tack för den här gången och på återseende.

Sändebud till jorden - utdrag 2

2009-02-13T02:12:00.000-08:00

Sändebud till jorden ska bli er vapendragare och ständige följeslagare. Gehöret för moder jord, vattnet, vinden och solen är själva grunden för allt liv. Gehöret för Kristi blod och Kristi kropp är det som ska transformera den längtande blå blomman till ett litet barn som sträcker sig ut i hela din kropp. Skeden som du drar till din mun och gehöret som du serverar dig själv genom dina sju ögon ämnar föra sanningens barn till altaret och sammanföra dig med din själsfrände. Det heliga bröllopet ska göra dig hel. Ansvaret om dig själv är sedan uppfyllt. Så fort bröllopet ståndat är du flygfärdig. Skapelsen har givit dig två vingar och smärtan du upplevt av att ständigt halta är nu borta. Människans torsdag är här och hon är redo att gå ut i Världen och möta de andra som tillsammans med henne ska hjälpa moder jord i sitt uppvaknande och uppstigande.

Det mänskliga meccandet

Så nu är det dags att mecca själen på riktigt. Mekka är en helig stad dit miljontals människor vallfärdar en gång om året minst. Genom att mecca själen skapar ni er egen heliga plats som omgående svarar på er bön. Gehöret för mecca inom er ska bli lika stort som gehöret för Mekka i Saudiarabien. Ansvaret som givits dig att börja leva är ett ansvar som hör ihop med smäktandet i evigheten. Smäktandet i evigheten är evigt och livet är evigt alltså är det ett evigt ansvar, kära barn! Den mecciska drömmen är här. Skapandet av det egna inre meccat är drömmen om mästerlighet i mänsklig och gudomlig form. Barmen är varm och gehöret för den mänskliga själsfränden har vaknat. Gehöret för den manliga och kvinnliga aspekten inom dig har vaknat och det är dags att skapa en hemvist för dessa två. Dessa två ska bli ett och då behövs ett tempel. Detta tempel reser sig där du har handen strax under bröstet. Längtans blåa blomma emanerar ur moder jords sköte och räcker fram sina blad för att bära sanningens barn till dopet. Sanningens barn växer upp och börjar längta efter sin själsfrände. När sanningens barn meccas innebär det att erkännandet från evigheten klär barnet i en vit skrud och transformerar det till den du är.

Barnet blir ett med dig. Ser du kvinnlig ut blir barnet gedigen Jungfru Maria och ser du manlig ut blir barnet gedigen Jesus Kristus. Gehöret för själsfränden reser sig nu ännu tydligare upp. Sanningens barn (som nu är vuxet) längtar efter själsfränden i det motsatta könet. Den som är Maria längtar efter Jesus och den som är Jesus längtar efter Maria. Emanerandets frö blir alltså först en blomma som bär fram ett barn. Evighetens ljus låter barnet växa och skänker det sin identitet. Tiden är kommen när emanerandets frö ska bli ett vackert tempel där ditt inre vuxna barn kan förenas med sin själsfrände. Heligt tempel meccas i din själ och tar emot dig i varje stund av ditt liv. Själslivet frodas i detta tempel i evighet. Det sant heliga livet finns i detta tempel. Skänk evigheten morgonstjärnans ljus som lyser över detta tempel för de älskande två.

Se hur de älskande två skapar ett nytt barn i det heliga templets mitt. Gud – alltså jag säger er alla. Genom de älskande två skapas nytt liv. Genom de älskande två reser sig så nästa barn därför att skapelseprocessen fortsätter i evighet. Detta barn är samma som föddes i din längtans blåa blomma men denna gång reser sig barnet i ett nytt ljus och med nya ögon. Ansvaret om växandet möter du om och om igen. Dock sker det varje gång på en högre nivå. Skapelsen uppstår i varje ny människa, i varje nytt år, i varje ny livstid. Sanningen är den att ni kan födas flera gånger i en och samma livstid och det gynnar det andliga växandet oerhört. Livet är väldigt kort om du jämför med en evighet så därför ska du födas så många gånger som möjligt. Blinka lilla stjärna där är en sång som alla barn gillar. Skänk dig själv blinka lilla stjärna varje dag så ska din födelse blomma om och om igen.

Du äntrar världen nu därför att vetskapen om att du lever får dig att se det som verkligen är. Mecca slänger bort sten och grus därför att där det finns ett mecca där finns det väldigt mycket människor. Där det finns en väg som miljontals människor har trampat där finns inte vare sig sten eller grus kvar. Allt är bortsopat. Heligt tempel är välbesökt byggnad därför ska du se till att du blir ett heligt tempel. Godheten inom dig får mänskligt gehör och gudomligt gehör. Ansvaret om att leva där du har handen strax under bröstet är vägen du ständigt ska vandra. Ju oftare du vandrar denna väg desto renare blir vägen från sten och grus. Ansvaret om att vandra denna väg målas upp som en tavla därför att du ska förstå. Ansvaret om att leva börjar när du ser denna tavla för din inre syn. Tavlan visar det heliga templet och där inne i templet ler två älskande mot varandra. De två är i stånd att ingå det heliga bröllopet och sången som hörs känns långt in i själen. Godheten som sprider sig mitt bland deras bröllopsgäster gör festen mycket varm och behaglig. Detta brudpar är du. Du är både mannen och kvinnan. Genom att förstå denna bild förstår du också att du är drömmen som du drömmer varje natt. Din dröm blir sann när du inser att detta mästerverk är du.

Sålunda känner omsorgen om dig själv inga gränser. Genom att förstå hur du älskar dig själv förstår du också hur någon annan älskar dig. Härvidlag dröjer det inte länge innan du med stor självinsikt kan ta emot den kärlek som ges dig genom andra människor. Du är den dröm som du äntligen får möta i verkligheten. Du är den dröm som du längtandes sökte efter utan att veta om det. Drömmen blir verklighet. Du blir verklighet. Gläntan där du har handen strax under bröstet blir sanningens tempel som ger dig lycka i evighet. Gläntan där du har handen strax under bröstet längtar efter att leva och när du börjar värna om det liv som längtar efter att vara ska du se på mirakel efter mirakel. Släpp älskandet loss och äntligen får du tillgång till all visdom du någonsin kan önska dig. Släpp älskandet loss och sanningen om ditt liv uppenbaras. Godhetens mecca får se dagens ljus. Godhetens mecca blir den ort som du kommer att vallfärda till om och om igen. Godhetens ort reser sig där du har handen strax under bröstet därför att du menar det du säger. Godhet är samma som ärlighet. Att vara ärlig är det första steget mot sanningens möte med denna människans heliga ort. Att vara ärlig är vägen, sanningen och livet.

Sändebud till jorden - ett utdrag

2009-02-13T01:39:00.000-08:00

Den andra delen i trilogin är den bok som du håller i din hand. Det sändebud till jorden som hälsas välkommen i denna tid är Jesus själv. Det sändebud till jorden som serveras genom denna bok är Jesus själv. Han älskar livet så mycket att på tredje dagen uppstod han ifrån de döda. Sändebud till jorden är serverandet av själens utbildning som gör att det mänskliga seendet går in i det som skapelsen kallar onsdagsseendet. Detta är tredje dagen i skapelsen. På tredje dagen uppstod Jesus ifrån de döda. Han är vägen, sanningen och livet. Genom dig uppstår Jesus ifrån de döda. Du är vägen, sanningen och livet. Han lever endast genom dig. Därför gestaltas den andra utbildningen i denna bok som skapelsen kallar onsdagsutbildningen.

Du reser dig upp för att Han ska kunna uppstå ifrån de döda. Det som händer är att själens möte med sig själv sänder signaler till det eviga livet att snart ska det heliga bröllopet stånda, det heliga bröllopet mellan dig och Jesus. Glöden i ditt hjärta säger att du lever och edens lustgård gestaltas strax under denna gudomliga sol. Han lovar att du blir den sanna mästaren i ditt liv och edens lustgård blir själens sanna hem därför att själens sanna hem alltid varit menat att frigöra människan från lidande. Lidandets frigörelse inom dig sänder signaler till evigheten att nu finns det plats för sant liv. Det sanna livet får nu plats att blomstra i den dröm som är människans liv. Du reser dig upp för att frigörelsen är här. Du reser dig upp för att livets mirakel har skett och det lilla barnet där du har handen strax under bröstet fötts och sätter nu båda fötterna på jorden och sträcker båda armarna upp i skyn.

Älskade barn! Det sanna livet har just börjat. Du är mitt barn och du har just insett att så är fallet. Detta barn litar på mig även om du inte gör det. Detta barn är födelsens mirakel som sker om och om igen. Herrens lovord till detta barn lyder; Du är vägen, sanningen och livet. Genom dig hälsas Guds rike till jorden välkommen. Genom dig möter det gudomliga livet seendet på planeten jorden. Du är detta sändebud till jorden. Där du är, är också jag. Där jag är, är också du. Älskade barn! Gestalten som gäller för att vara själens sanna gestalt har drömt sin sanna dröm och förstått sin gudomlighet. Detta uppvaknande leder själen till nästa steg i medvetandeskiftet, det heliga bröllopet mellan dig och Jesus Kristus.

The human light

2009-02-11T00:31:00.001-08:00

The human light

Everyone needs space to grow
Everyone needs time to learn
Do you see the star that light up my life
It´s far far away but close in my heart

The day when you see it you´ll know me.
You will feel me and understand me
Everyone´s outstanding
Noone´s outside

Just take a look at the night sky
Be aware of every single star
that carries a human heart
and think of the strenge we have got

Be aware of the human light
And blow it stonger with your love
The Earth need it
We all need it

Jennyli
(År 2000)

Urkraftens devinska och mänskliga gestalt

2009-02-10T00:18:00.000-08:00

Moder jord, moder vatten, fader vind och fader sol. Här är grunden till allt liv. Hur ska vi kunna leva utan de fyra elementen. Hur ska kroppen leva utan de fyra elementen och hur ska själen leva utan de fyra elementen. Här lurar vi ofta oss själva. När vi tänker på jord, vatten, vind och sol så ser vi kanske bara den mörka myllan på marken, vattnet vi dricker, luften vi andas och solen som värmer oss. Livet består och kropp och själ, därför är även den näring vi behöver både kroppslig och själslig. Hädanefter måste vi se livet i lika mycket kropp som själ. Hädanefter måste vi se moder jord som både solid och esoterisk. Hädanefter måste vi se fader himmel som både solid och esoterisk. Den solida jorden ger vår kropp näring och den esoteriska jorden ger vår själ näring. Det fysiska vattnet ger vår kropp liv och det esoteriska vattnet ger vår själ liv osv.

Det spelar ingen roll hur mycket jag talar om andliga saker för i sista änden kommer jag alltid tillbaka till detta. Detta enda att livet består av kropp och själ. Livet består av det solida och det som finns däremellan. Näring för kropp och själ är det som vi resenärer har kommit för att lära oss upptäcka och lära oss äta. Hur äter man själslig näring? Hur äter man kroppslig näring? Dessa livsuppehållande urkraftsskänker är vi här för att ta emot. Händer och fötter ser till att vi får mat i magen och händer och fötter ser till att själen får näring. Det kan tyckas att för att få i sig den fysiska näringen lägger vi något i munnen. Men det är inte bara att lägga något i munnen. Om det ska vara en urkraftsskänk då måste det vara den föda som innehåller urkraft. Den föda som innehåller urkraft kommer alltid att vara den föda som lever. Den föda som lever kommer lägga urkraft i den fysiska kroppen.

Då var det dags för den själsliga urkraftsnäringen. Hur lägger vi själslig näring i själen? Detta är för de flesta kanske det enda och det viktigaste att ordna med. Den själsliga näringen är lika viktig som den fysiska. Humör, välmående, lycka och kärlek är beroende av denna näring. Hur ska vi orka att leva utan att ha ett gott humör, utan att känna lycka och kärlek i livet. Det psykiska välmåendet är lika viktigt för kroppen som det fysiska. Det ena är beroende av det andra.

Hur äter man då själslig näring. Hur lägger man liv i mellanrummet? Det mellanrum som kundalini leds i skapar kanske ett stort tomrum inom oss därför att de murar vi bygger upp är så oerhört starka. Hur krossas dessa murar och hur leds kundalini, livsenergin in i oss? Tank you, är ordet! Livet leds in i soliditeten när vi börjar tacka. Hur vill du ha ditt liv? Tacka för att du har det du vill ha även om du inte har det. Livstonen i din tacksamhet läses av kundalinikraften och lika attraherar lika. Den ton som din själ ljuder i kommer att frisätta kundalini i samma ton. Din tacksamhet över att du känner dig lycklig och att du har allt du behöver i ditt liv skapar en ton som ki-gehöret sällskapas av.

Den ton du skapar genom din tacksamhet kommer att dra till sig samma ton och ki-gehöret är ett faktum. Detta ki-gehör leds in i kroppen och ger näring åt själen. Ki är den universella livsenergin och även det som jag kallar Kristusinspiration. Den universella Ki-kraften är kristusinspirationen, Kristusgehöret som tar bort lidandet i kroppen. Detta gehör krossar alla murar och låter skräp falla till marken och ren livskraft fyllas på. Därav av symbolen i Bibeln som säger att Jesus tog på sig mänsklighetens lidande och synder. Han är symbolen för detta Ki-gehör som renar kroppen från det tunga vi bär på i onödan.

Där du har dina fötter, källan till de två moderliga energierna, skapas kontakten med moder vatten och moder jord (moder Gud). Näringen från de två jordbundna energierna är skapelsens två första och kanske de viktigaste. Där det inte finns jord och vatten kan man inte plantera ett frö. Dessa två energier dras upp via fötterna och benen och landar på det bord där de ska serveras. Moder jords energi serveras på bordet du har där du har din svanskota. Moder vattens energi dras upp via fötterna och benen och serveras på det bord du har strax under din navel.

Skapelseprocessens två första steg är avklarade. Skapelseprocessens två följande steg är kännetecknet för klangen i luften. De två luftburna energierna är luft och eld (sol). De två faderliga energierna är luftburna. Därav uttrycket fader himmel. Tack vare mina lärdomar och insikter i den andinska kunskapstraditionen har kunskapandet om detta lästs in av min själ och låtits förmedla via mitt hjärta. Det som kommer ur hjärtat är sanningen och den sanningen sammanlänkar i mycket med Inkaindianernas andliga visdomar. Tack Juan Nuñes del Prado från Peru för allt du har lärt mig och många andra.

Med luften och solen så kan det lilla fröet som ligger i fuktig jord börja gro och växa upp. Där strax ovanför pannan och hårfästet sker kopplingen till fader vind och fader sol (fader Gud). Där kommer näringen från dessa energier in. Vindens energi dras ner till halsen och serveras på det bord som finns där och solens energi dras ner till hjärtat och serveras på hjärtats bord (chakra). Då alla fyra energier har desarmerat själen och skapat liv kommer fröet att servera en vacker blå blomma där du har solar plexus. De fyra energierna sammansmälter i solar plexus och krampen släpper.

Den vackra blå blomman som nyss slagit ut börjar nu längta efter gudomlig näring. Den gudomliga näringen är exakt samma näring som jag tidigare benämde Ki-gehör eller Kristusinspiration. Detta gehör består också av två energier, Kristi blod och Kristi kropp. Hmm ytterligare två starka symboler från Kristendomen. Kristi blod benämner jag i min terminologi för Lilla fågel blå och hör hemma i tredje ögat. Den gudomliga näringen som lilla fågel blå kommer med är nektar från paradiset. Lilla fågel blå kommer med nektar (Kristi blod) från paradiset och landar på tredje ögat varpå den befruktar den längtande blåa blomman. Då befruktningen skett sker något märkligt. Den gudomliga nektarn förenas med den mänskliga vätskan vatten och ett litet barn föds. Kristi blod och kroppens blod läker alla sår och den blå blomman befruktas så att ett barn kan födas. Detta barn är Du, det växande medvetandet.

Så fort barnet är fött behöver det kläder. Vad passar då bättre än Kristi kropp. Denna energi är den sjunde och det högsta gudomliga ljuset. Nu har barnet en dräkt/kropp att växa i. Eftersom evighetens ljus sällar sig till vår själ via kronchakrat längst upp på hjässan är detta också kroppens bord för att ta emot glimten från evigheten (Kristi kropp). Umgänget med Kristus iscensätter sålunda kundalini i kroppen och därmed liv. De sjätte och sjunde energierna medvetandegör oss om själens källa till evigheten. Den reella källan till livet möter oss livs levande där den längtande blåa blomman reser sig. Du har väckt blomman till liv i solar plexus och tillsammans med Kristi kropp tar sig blomman upp och täcker huvudet med sina kronblad.

Tack längtande blommor för att ni lyssnat och kommit till klarhet om hur vi kreerar medvetandet och samtidigt krossar den skitiga muren genom att lära oss insupa själslig och devinsk näring. Tack än en gång för att ni ser friheten i dessa ord och för att ni ser skapelseprocessens sju dagar uppenbaras framför era ögon. Tack för att den första och andra dagen redan är avklarad och tack för att ni är i färd med att låta skapa er själva i den tredje dagen. Den tredje dagen är här och handlar om vindens energi, kommunikationen, som serveras på bordet där under handen på halsen. Tack så mycket för att glöden i hjärtat får liv av denna vind. Hädanefter kommer kanske klangen i sången återspegla kraften i själen. Tack längtande blommor för skådespelets tredje dag. Kommunicera mera ;)

Tack!

När näringen kännetecknas av tre saker

2009-01-18T08:30:00.000-08:00

Tre saker tror jag är viktigt när det gäller näring. Det är näring för själen, näring för kroppen och näring för den kärlek som tar oss till paradiset. Den näring som tas emot av oss som låter själen leva iscensätter kärlek inom oss och för att låta kärleken blomstra tror jag att vi måste medvetandegöra oss om kärlekens näring. Denna mottas av oss så som kärleken låter: Nu, nu, nu, nu, nu, nu, nu. Näringen åt själen återspeglas i kroppens källa mitt under handen på solar plexus. Näringen åt kroppen kommer in genom munnen. Näringen åt själen består av sju stycken energier och näringen åt kärleken utgår från hjärtat och består endast av en energi. Näringen utgår från hjärtat och kommer från solen. Näringen kommer från solen och kreerar treenighet i solar plexus. Treenighet eftersom kroppens näring, själens näring och den gudomliga kärlekens näring sammansmälter där.

Näringen till kroppen är livets fysiska form. Näringen till själen är sanningen om den eviga själen och näringen till den gudomliga kärleken är sanningen om den helige anden. Näringen som kommer från kropp, själ och ande låter solar plexus kreera en vacker blå blomma. Tids nog kommer den tillgivne uppstigne mästaren Jesus att låta blomman befruktas med gudomlig näring. Den själsliga näringen och den gudomliga näringen leds in i den fysiska kroppen och en sammansmältning av de tre sker. Då kommer skillnaden att uppenbaras. Hur vet man att kroppen och själen och anden sammansmälter? Troligen därför att kroppen, själen och anden letar efter varandra och när de funnit varandra kommer allt att kännas som om man hade köpt en extern hårddisk och synkroniserat den till sin huvuddator.

Ty kroppen är för mig samma som PC´n är för den externa hårddisken. När jag synkroniserar med min kropp kommer jag att kunna använda hela hjärnan. Tänk om kroppens kapacitet vore lika stor som min kapacitet. Tanken kommer kunna lära hjärnan att släppa igenom kapaciteten som tanken har. När kapaciteten på hjärnan är samma som hos tanken är kropp och själ synkroniserade. När det gäller stationär dator och extern hårddisk är det bara att trycka på en knapp för att synkronisera dem. Så lätt är det inte med oss. Tyvärr. Dock kommer kroppen och själen komma att lära sig läsa varandra allt bättre. Solens dröm är att komma in i vårt hjärta och skulle kärleken kunna beskrivas som solen vore det bara att föreställa sig hur solens strålar kommer och kransar livremmen runt bröstet. Trädets levande grenar kommer att känna solens strålar och kransen runt bröstet är som trädets grenar. De suger upp varenda solstråle. Deras trånande efter sol är samma längtan efter kärlek som vi har. Den stationära datorn är min kropp, den externa hårddisken är min själ och solen på himmelen är gudomligheten. Den kraft som driver de båda hårddiskarna. Tack!

Du

2009-01-03T06:49:00.000-08:00

Du känner längtan efter kärlek, eller hur? Du målar en tavla och tänker, tänk om det var jag. Nästa gång kärlekens smak kommer i min mun kanske jag tror med hjärtat. Med hjärtat ska jag känna kärlek, det är vad skrattet vill. Du! Den längtan som du ser i kraften från solen kan lära dig att frigöra dig från ditt drömlika fängelse och komma ut i verkligheten.

Du! Den sanna verkligheten ska du upptäcka. Du känner inte till något annat än din drömlika fängelsecell. Du kramar krampaktigt om gallret och blir livrädd när den känslige drömfångaren kommer för att släppa ut dig. Tänk om känslan av trygghet försvinner. Tänk om jag drömmer!

Nog för att saker och ting verkar bra så som de är men kan verkligheten finnas till egentligen? När jag ser mig omkring känner jag att saker och ting verkar mycket verkliga. Verkar verkliga? Ja just det, de verkar verkliga. Ursäkta mig men ser du inte att friheten kommer till dig och erbjuder dig accompanjemang ut ur fängelset? När du känner dig hotad är det i själva verket friheten som kommer för att släppa ut dig. Den som väntar på tre lärdomar i källaren kommer inte att blicka mot himmelen. Tänk om du krediteras kompis för att se din fångvaktare för vad han eller hon är. Tänk om kredit är din biljett till friheten. Tänk om debiteringar du har gjort betalas av därför att du ser kreativiteten tillsammans krediten. Kredit och kreativitet.

Du målar en tavla och tror utan omsvep att det är du. Det är du på den där tavlan. Du skapar dig själv och kreativiteten är den fångvaktare som har nyckeln till cellen du sitter i. När skaparglädjen avtar sätter du dig i ditt lilla älskade fängelse igen. Där sitter du tryggt och behöver inte låtsas som om något har hänt. Där har du det bra! Eller?

Debit och kredit ser ledset på när du kliar dig i huvudet och tänker, undrar om det finns något jag kan göra här förutom att dra upp rullgardinen och titta på den vackra himmelen? Undrar om en så här liten plats medför mindre jobb? Troligen inte. Du har kläder på kroppen, och de måste tvättas. Du har en kropp som behöver näring och därför måste du laga mat. Dessa kära ting är du troligen väldigt mån om, och det med rätta. Tänk om du slutade klä dig och slutade att äta. Då skulle kroppen sluta att vara. Tänk om kroppens kemi och andens anatomi är komna ur samma tillstånd? Tänk om det är precis detta du håller på med?

Tänk om sanningen är den att kroppens näring inte tillfredställer dig därför att att kroppens och andens anatomi är komna ur samma tillstånd. Tänk om du äter och äter och äter, men du blir aldrig riktigt mätt. Tänk om du klär dig och klär dig och klär dig, men du blir aldrig riktigt varm! Det klingande ackompanjemanget som kommer till dig varje dag för att visa dig vägen ut ur fängelset är kreativietens tillstånd. Tillståndet som kroppens kemi och andens anatomi mynnar ur. Den som äter utan att bli mätt serverar endast mat till kroppen men inte åt anden. Den som kläder sig utan att bli varm sätter endast kläder på kroppens kemi men inte åt andens anatomi.

Med sanning menar jag det tillstånd varur kreativieten kommer. Den kreativa, levande och längtande själen sitter fängslad i ditt inre och varken ode eller sång desarmerar cellen så länge tillståndet av kreativetet upplevs som trehjulingen upplevs av ett barn som vill lära sig cykla. Trehjulingen erbjuder det lilla barnet säkerhet och trygghet. Den du tror erbjuder dig utträde ur cellen ser egentligen till att du stannar där. Den du tror drar ner rullgardinen mitt framför dig när du bara vill titta ut är den som vill släppa ut dig på riktigt. Den som drar ner rullgardinen vill att du ska vända dig bort från fönstret och se den öppna dörren bakom dig.

När du tittar genom fönstret kan du bara fantisera om tillståndet utanför, du kan inte uppleva det. Däremot ska du uppleva sanningen så fort du går ut genom dörren så förlåt honom eller henne som du tror håller dig instängd för i själva verket finns han eller hon där för att frigöra dig.

Kärleken

2008-12-27T14:07:00.000-08:00

Jag tog mig friheten att kopiera mitt eget inlägg från annan ort på internet. Tror inte att Jennyli har något emot det...hi hi...

Det här med att kärleken är opersonlig. Det kanske finns en annan benämning men denna snuddar nog vid det som jag också upplever. Det tror jag är en tanke att ta itu med och här har vi en utmaning att ta itu med i tiden. Människan längtar efter kärlek och kärlek för oss människor handlar om kärleken till en annan människa. Tänk om kärleken egentligen handlar om något helt annat! Nu vill jag inte påstå att kärleken till andra människor inte finns men bara att den är en förlängning av den kärlek som kommunicerar med oss via medvetandet och kommer ur källan som vi bär inom oss. Den som känner kärlek skapar kärlek och känslan av att älska behöver inte ha med en annan människa att göra. Då känslan av att älska infinner sig utan att vi har en viss person i åtanke, kommer källan till uttryck. Urkraften och livets essens inom oss är kärleken. Det finns inget bättre sätt att leva än att leva i kärleken. Då är vi mitt i livet. Det som de flesta av oss känner när vi talar om kärlek är att kärleken kommer och kärleken går och konsten att bevara kärleken är för de flesta en gåta.

Denna gåta måste få ett svar. Denna gåta kommer att få ett svar. Denna gåta talar om tidens tecken. Dessa tecken kanske inte kan tydas alltid om vi inte försöker se och försöker höra det som talar till oss och det som visas oss. Därför känner jag att konsten att älska är den viktigaste lärdomen vi har att möta. Därför känner jag att kanalen kan få vara öppen i denna fråga. Då tror jag att kärleken kan tala för sig själv. Du och jag är vuxna människor som mästrat mycket lidande och källan till kärleken kommer kanske under ytan, den låses in. Därför är kanske det första vi måste göra att låsa upp kanalen till kärlekens källa. Dur och moll har vi pratat om och kanske är det så att lidande och kärlek är polerna emellan vilka denna kanal går. Det som händer när vi stänger av kanalen till lidandet är att vi också stänger av kanalen till kärleken. Det som händer när vi lägger locket på känslor som har med lidande att göra är att vi samtidigt lägger locket på kärlekens källa. Därför är kärleken så jobbig. Det går inte att känna kärlek utan att ha lika nära till hands att känna lidande. Kärleken gör ont är det många som säger. Dock tror jag att till sommaren kommer kanalen till lidandet att försvinna. Då kommer kanalen till kärleken att bli ren. Det visar sig att den som känner lidande kommer att få älska igen, den som möter sitt lidande och känner till att för att komma tillbaka till kärlekens källa så kan kanske krisen vara en väg.

Kärleken finns nämligen på samma väg fast på motsatt sida. Då vi upplever djup sorg har vi som allra närmast till kärleken. De två polerna på varje sida av snöret kommer nära varandra om man knyter snöret till en ring. Därför är lidandet en väg till kärlek. Dock frigörs lidandet först när den som lider förstår detta och kommer ihåg att kärleken kan byta plats med lidandet lika fort som tanken uppkommer som säger; Nu tänker jag känna kärlek och jag ber om hjälp med att få känna kärlek och glädje. Den som tänker så kommer att få känna kärlek. Det är en känsla som kommer inifrån och har inget med omgivningen att göra. Jo på ett sätt, när jag känner denna kärlek inom mig börjar jag visa den till mina närmaste och då visar de kärlek tillbaka. Därför är kärlek mellan människor en förlängning av skaparkraften. Med andra ord är vänner och familj konstruerade för att låta skaparkraften verka i kärlekens namn.

Tro, hopp och kärlek. Dessa tre är vägvisande. De kommer i den ordning som de skrivs. Det handlar om att börja tro först för att finna hopp om den stora kärleken. Då vi börjar tro vaknar hoppet och när hoppet har vaknat känner kärleken kraften inom oss och kommer oss till mötes. Det är kärlekens kraft som möter oss där under handen på hjärtat. När hoppet vaknat kommer kärleken oss till mötes. Då hoppet vaknat finns inget att vara rädd för längre. Den som har hopp den har kraft, den som har tro den har mycket att hoppas på. Tro, hopp och kärlek kreerar liv. Du och jag kisar mot solen därför att kärleken är så stark. Det är verkligheten, det är kärlekens väsen, det är solens kraft. Du och jag kreerar mötesplatser för kärleken inom oss och kärleken tror på oss därför att vi tror på oss själva. Mötesplatsen för kärleken kommer alltid att vara hjärtat och vägen dit är genom halsen. Därför är det så viktigt att tala. Därför är det så viktigt med kommunikation.

Den ordlösa kärleken känns som kärnkraft i hjärtat. När kärnkraft blir till kommer fusionen att lära oss att det som sker är faktiskt en räddningsaktion från Jesus. Det som du upplever är kraftsammansmältningen mellan Kristus och dig själv. När medvetandet från Kristus kommer in i dig då sker en fusion därför att ditt medvetande sammansmälter med hans. Det treeniga medvetandet är ditt personliga medvetande, Kristus medvetande och det helt nya medvetandet som skapas i denna fusion. Då sammansmältningen har skett kommer få av oss att komma ihåg känslan av att känna lägre känslor och lidande. Dualiteten lämnar oss. Det medvetande som kroppen hade och det medvetande som Kristus hade smälter samman och skapar ett nytt högre medvetande. Du och jag kommer att låta detta nya medvetande upptas i det mänskliga livet. Dualiteten tecknas nu som mänskligt - gudomligt, upp - ner, mitt - ditt osv. Det som sker när sammansmältningen ägt rum är att kunskaper som Kristus haft tas emot av oss alla och mitt och ditt betyder inget längre.

Det gudomliga och det mänskliga möter varandra och blir samma sak - ETT med varandra. Hur ofta har vi inte hört det. Detta ETT är Kristus och människan som har sammansmält. Du och jag möter vår själsvän Kristus och kommer ihåg att för längesedan krossades våra hjärtan då människan lät frigöra sig från Kristus. Du och jag ska återförenas med honom/henne. Du och jag är kyssäkta kärlekspartners till Jesus. Du och jag kommer ur Kristus och kärleken till Kristus utkristalliseras som en stark längtan efter tillhörighet. Drömmen om den rätta/rätte. Du och jag är den rätta/rätte för Kristus och Kristus längtar efter oss lika mycket som vi längtar efter Kristus. Drömmen om Kristus är lika verklig som drömmen efter Jungfru Maria. Umgänget med Kristus låter oss upptäcka kraften i hjärtat. Drömmen om kristus kommer först att upptäckas tillsammans med en annan människa. Drömmen om Jungfru Maria kommer först att upptäckas tillsammans med en annan människa.

Men den teckenförklaring som säger att ensam är stark är verklig. Den som har vaknat förstår att frihet är när vi och dom kommer att låta kraft och kärlek. Människan och gudomligheten kommer att låta de kärleksfulla kommunikatörerna. Nu och sen kommer att låta källan. Människor och gudar är kärlek fast i olika form. Detta räcker egentligen som förklaring. Människor och gudar är kärlek fast i olika form. Den som känner kärlek känner Gud, den gud som upplever kärlek känner människan. Du och jag, du och jag, du och jag. När du och jag lär oss att komma ihåg vem vi är så låter vi återföreningens likamedtecken göra du och jag till kärlekens kraft. När kärlekens kraft kommer ur en återförening mellan du och jag så tar vi steget ut ur kommunikationens tid. Då du och jag blir ett förstår vi varandra och kommunikation blir överfödigt. Du och jag förstår varandra för vi blir ETT. Du och jag känner kraften och kraften är ordlös. Den sanna kommunikationen sker utan ord. Den sanna kommunikationen låter, dunk, dunk, dunk, dunk, dunk, dunk, dunk.

Urkraften – kraften från ett ur. Nu är det, nu har det alltid varit och nu kommer det alltid att vara. Tick, tack, tick, tack kommer att ersättas av dunk, dunk, dunk, dunk. Evigheten känner freden därför att friheten är evig. När viljan att förstå kärlekens treenighet kännetecknar en människa så kommer kärleken att leva. Du och jag blir tre och det tredje tillståndet får sedan råda. Du och jag blir ETT (det tredje tillståndet). På tredje dagen uppstånden igen ifrån de döda. Kristus uppstår igen inom oss på tredje dagen, onsdagen. Där är vi nu. Hem ljuva hem är fjärde dagen, den dag då vi hittar hem igen. Då har vi kommit halvvägs. Tur och otur finns inte och därför kan ingen misslyckas med detta. Tur och otur lär sig att samsas och kämpa ömt sida vid sida tills känslan av tur och otur försvinner och ersätts av kreativitet. När kreativitet kommer att ersätta tur och otur skapar vi kraften inom oss själva. När vi kreerar oss själva erkänner vi att kläderna vi har på kroppen känns Kristuslika och kärleken vi känner i bröstet känns gudomlig.

Tack

Kram Jennyli

Mötet

2008-12-23T05:37:00.000-08:00

Mötet

Den vägen jag gick
Var vacker som få
Jag mötte din blick
Ja det var bara så
(Jennyli 1999)

God jul alla vänner som jag har mött här och tack till er alla för dessa fantastiska möten.

Julkramar från Jennyli

Människans torsdag är här

2008-12-22T10:27:00.001-08:00

Tänk er att livet skapas på sju dagar precis så som Gud skapade världen på sju dagar. Tänk er att tiden det tar att skapa sig själv är sju dagar, eller rättare sagt sex dagar eftersom den sjunde dagen är vilodag. Huset som jag brukar kalla hem ljuva hem och den utbildningsort som kommer att tala om allt vi behöver veta är känslornas centrum och källans ursprung. När jag säger hem ljuva hem kännetecknar det skapelseprocessens torsdag. Hem ljuva hem, den plats i kroppen som lär oss om kreativiteten och som lär oss lyssna till den levande process som pågår. Hem ljuva hem är som en barometer för om vi lever i sanning eller ej. Denna plats är essentiell och tänker vi på skapelseprocessen som veckans sju dagar ser vi att varje dag är livets sätt att skapa sig själv. Tänker vi ärligt på detta lär vi oss lyssna och låta själen känna erkännandet som möter oss i vårt hem.

När jag började skriva min bok "Gud har en plan" i början av 2007, talades det om att människans tisdag är här. Det verkade som om hela mänsklighetens historia fram tills dess var människans måndag. Där vi stod när jag började skriva var på tisdagen och nu har vi kommit till torsdagen. Eller nu är det dags att skapa torsdagens upptäckter. Det är torsdagen som möjliggör för oss att äntligen komma hem. Detta hem så olikt de andra. Torsdagens utbildning kommer att freda oss från lidandet. När torsdagen är lärd så kommer fredagen och kännetecknet för fredagen är att kreativiteten lär oss flyga. När vi lärt oss flyga reser sig medvetandet fort och lördagen talar om för oss att det snart är vilodag. Händer och fötter har lärt sig flyga och kännetecknet för lördagen är att känslan tror på oss. Hämningarna är borta och känslan litar på oss. Tänk om vi blir som barn på nytt, tänk att vi då tror på kraften inom oss så att kraften inom oss litar på oss så mycket att kraften kreerar edens lustgård. Tänk att vi till slut ska leva som lyckliga, spontana och tillitsfulla barn i edens lustgård igen. Därifrån börjar kanske allting om igen. Troligen blir det så. Det eviga livets kretslopp.

Det hem som vi nu är i färd med att hitta påminner mig om en dikt jag skrev för ett antal år sedan. Håll till godo!

På ett papper av guld

Du bygger ditt liv
på ett papper av guld
Du snickrar och lappar
ur hemmets huld

En stuga så ståtlig
jag ser växa fram
Av eke och bambu
murbruk och slam

Där inne finns värme
och kämpande glöd
På gården en lykta
som vittnar om nöd

För stormar de härjar
så flitigt ibland
Och trasar de hem
som byggs utan land

Men murbrukets styrka
och kärlek är klar
Då stugan på tunet
så ståtligt står kvar

Ur detta hem så
olikt de andra
Strömmar ett ljus
på den väg vi bör vandra

Min undran är nu
hur långt ljuset kan nå
Om det någonsin makt
över stormen kan få

Men långt bortom berget
som skymmer min sikt
Står människor i blåsten
och läser min dikt
(1998)

Jag och datorer

2008-12-20T17:21:00.000-08:00

Det är nog en omöjlig ekvation. Jag är så ledsen. Nu hade jag tydligen ändrat en inställning som gör att jag måste granska kommentarerna innan jag publicerar dem, även de som görs av andra. Av en händelse råkade jag komma till en sida där det fanns två kommentarer jag inte läst tidigare och jag kryssade för dem och tryckte på knappen "publicera" med en gång. Nu finns de inte längre. Det känns som om det går troll i min blogg. Jag hann tyvärr inte läsa igenom kommentarerna och jag vet inte vem de var ifrån eller vilket inlägg som kommenterades. Snyft.

Att ta emot Jesus

2008-12-19T13:56:00.000-08:00

Muren talar inte eftersom klagomuren tiger. Här kommer klagomål och tårar i en strid ström. Här kunde Jesus en gång känna sig hemma. Här kunde Jesus en gång lära sig tala inför människorna. Här kunde Jesus återupptäcka kunskapen som han kom till jorden för att förmedla. Här kunde en var som sådde även skörda. Huset kännetecknades som Guds hus och Jesus kände sig hemma i sin faders hus. Tänk om detta hus kändes som mitt hem också. Hur vore det om ämnet för denna tid sammanfattade tillblivelsens mirakel. Huset krossades i de krig som utspelades under Jesus tid men det fina med kråksången är att konsten att bygga upp detta hus igen inte är så svår. Huset som kallas Guds hus uppstår där under handen på solar plexus. Detta hem är det hem som kärleken kallar hem ljuva hem.

Nu tänker många att källan och kraften i källan inte har något med bibliska berättelser att göra. Hur vore det ifall alla bibliska berättelser är symboler rätt och slätt för skapelseprocessen inom oss själva. Med den medvetna intentionen kan kunskapen som dessa berättelser vill förmedla tecknas och förkroppsligas genom oss. Tiderna har förändrats och tur är väl det. Nu har vi möjlighet att lära oss konsten att ta emot Jesus budskap och med hjälp av klangen i budskapet bygga upp kärlekens hus en gång för alla. Huset som talar därför att kunskapen måste förmedlas. Hem ljuva hem.

Nu har jag gått händelserna lite i förväg. Hem ljuva hem kreeras därför att kontakten mellan kvinna och man har skapat ett liv - ett barn och därmed en familj. Tudelningen upphör när man och kvinna förenas, dock återuppstår tudelningen och övergår så småningom i tredelning. Urkraften kreerar, tillbliver och lever. Tillblivelsens mirakel utmärker sig som ett litet barn. Tudelningen dras ihop till en enhet och kreerar en treenighet. Dur och moll är två tonarter där vardera ackord består av tre toner. Två och tre. Två - EN - två - tre, två - EN - två - tre, osv. Tonerna i de två parallella tonarterna, den ena i dur och den andra i moll, är exakt samma och kan spelas samtidigt. Betyder det att man och kvinna är exakt samma tecken?

Man och kvinna består av tre toner och kännetecknas av plus och minus. Tonerna i de två parallella tonarterna dur och moll återspeglar emanerandets kraft och översätts i den manliga och kvinnliga kroppen. Den manliga och kvinnliga kroppen inom varje människa dessutom. Nu börjar jag närma mig begynnelsen. Treenigheten kunde inte bli till innan dualismen uppstod. Barnet är ett resultat av dualiteten. Huset vi bygger i vårt inre ska låta barnet växa upp och lära sig kunskapen som tecknas konstfullt mitt framför ögonen. Huset kreerar livskraft och kunskap. Huset återspeglar kunskapen som källan besitter och kunskapens hus är det universitet som själen går i. Hem ljuva hem förvandlas till det universitet som låter själen komma ihåg urkraftens melodi. Tonerna i skalan iscensätts som dur och moll.

Ud återkopplar till evigheten och låter källan komma i kontakt med medvetenhetens lierade. Nu kännetecknas livet av denna spänning och kämpar vi tillräckligt mycket så låter vi tillblivelsens mirakel ske inom oss. Nu återförenas källan i evigheten med källan under oss. Nu återförenas källan ovanför oss med källan nedanför oss. Nu återförenas fader himmel med moder jord. När enhet skapas mellan de två inom oss kommer ett barn till världen. Huset där under handen på solar plexus kommer bli detta barnets hem. När moder jord och fader himmel förenas inom mig tar jag mina första steg som uppstånden igen på den tredje dagen. Hur låter det. Himmel och jord är här, precis här och himmel och jord förenas i kärlek till evigheten. Huset under handen på solar plexus uppstår i evigheten. Minnet av ett äventyr kommer att få detta hus att kännas kyssäkta. Minnet av ett äventyr sår och skördar.

Kyssen kommer att leda oss i rätt riktning. Hågkomsten omsätts under handen på bröstet och lieras med källan. Minnet av ett äventyr kommer att låta kunskapen liera sig med själen. Hem ljuva hem. Hem ljuva hem.

Tiden är kommen när sanningen om Jesus födelse reser sig upp framför våra ögon och kunskapen lär oss känna efter hur denna födelse sker inom oss. Händer och fötter lär sig ud´s svåra uppgift att ta emot emanerandets kraft ifrån evigheten och låta den lotsas fram till källan i vårt inre. Ud´s kännemärke är hudens känsliga reseptorer. Ud återkopplar till evigheten och kommer med ny input till källan.

Skapelseprocessen påskyndas av att medvetandet är med. Helheten medvetandegör oss om tudelningen och kreativiteten. Under ytan omsätts sanningen i de bibliska ceremonierna och berättelserna. Det är dags kära vänner att förstå budskapet i koptiskans alla nedtecknade berättelser. Hemmet är nu redo att ta emot Jesusbarnet i krubban under handen strax under bröstet.

Tack!

Det medvetna valet

2008-12-15T09:34:00.000-08:00

Medvetna val är tid som är väl använd. Hur tar man kärleken till sig om inte det medvetna valet finns med? Hur tar man kärleken till sig utan det medvetna valet. När kärleken kommer och kärleken går lär det medvetna valet utebli. Bättre tider kommer säkert. Hur ofta tänker vi inte så. Hur skapar man kärlek i kärlekslösheten. Hur väcker man tonen till liv inom den tonlöse. Drömmen om evig kärlek har kanaliserats och kommit att lära oss att tro på kärlekens väsen som människans märke och som evigt. Den eviga själen existerar inom oss liksom kärleken, dock käbblar vi ofta om kärleken som kommer och går. Därför att den känsla som infinner sig i förälskefasen oftast försvinner. När kärleken tar sats och kreerar klockors melodi känns kärleken lustfylld, däremot känns kärleken mindre lustfylld när klangen avtar. En sak är säker, bara för att klangen avtar har inte kärleken försvunnit. Lika lite som klockan försvinner när den slutar att klinga. Därför är bättre tider alltid här. Därför tror jag inte att vi behöver vänta på bättre tider. De bättre tiderna vaknar till liv genom det medvetna valet.

De bättre tiderna turas om att med kärleken komma och gå. De bättre tiderna låter kärleken leva och känslan av tålamod tar slut. Här låter kärleken tala om för oss att de bättre tiderna kommer inte bara för att vi har tålamod. Tiden det tar att lära sig förstå kärlekens tobleronesmak kännetecknar tiden det tar att inse att vi allsmäktiga människor aldrig kommer undan det medvetna valet. Människor tänker efter och tänker efter utan att känna efter och be andra att känna efter. Här tror jag att det medvetna valet ämnar komma in i bilden. Tala till andra vad hjärtat säger och be andra att tala vad hjärtat säger. Här kommer det medvetna valet in i bilden. Det medvetna valet måste grunda sig på människors känslor och vilja. Därför menar jag att kreativiteten dukar under om känslan och viljan förbises.

När torsdagen har kommit in i människors liv kommer vi inte undan det medvetna valet. Här menar jag torsdag som den torsdag då livet lär sig nå de höjder som motsvaras av klätterbefrielse. Det betyder att kroppen frigör sig från sina bojor och lär sig flyga. Utan det medvetna valet kommer vi inte lära oss flyga. När onsdagen kommer låter vi Kristus ta hand om oss, för den som inte tror på kristus kanske lilla fågel blå låter bättre. Den lilla blå fågeln kommer med gudomlig nektar och befruktar oss så vi drar oss till minnes om vilka vi är. Denna befruktelse är kristusmedvetandet. Tonen inom oss kommer att dränera oss från allt tungt och sorgligt. När vi sedan tar nästa steg kommer vi kanske bli osäkra ett tag eftersom tråden vi klättrar på tar slut. Då står vi där och måste göra ett medvetet val. Det går inte längre att klättra och klättra och se vart vi kommer, utan nu måste vi göra ett medvetet val. Nu måste vi känna efter om vi kan konsten att flyga eller inte.

Det medvetna valet handlar om att låta ta reda på ifall den situation som jag befinner mig i låter mig flyga eller ej. Det handlar om att ta reda på alla fakta och med vetandet sätta sig in i om kärleken runt mig är stark nog. Att duka upp de frågor som behövs för att ta reda på detta är mycket väsentligt för att kunna ta klivet. De frågor jag måste ställa behöver vara riktade både till mig själv och till mina närmsta. Dessa frågor är grunden för mitt medvetna val. Det kan tyckas som om jag har gjort alla mina val och det kan tyckas som om allt är frid och fröjd. Hur vet jag om jag behöver fråga dessa frågor om tillgivenhetens styrka hos mina närmsta. Hur vet jag om det är nödvändigt. Troligen vet jag inte det innan jag har frågat.

Här är en väsentlig reseknut. Här känner kroppen ärligheten och hur ärligheten är det viktigaste av allt. När vi kommer till denna punkt kommer vi inte undan längre. Det är dags att låta alla känslor komma fram till ytan. Det gäller inte bara mig utan det gäller mina närmsta också. Det gäller att låta källan tala ur deras hjärtan. Tidigare låtsades vi, i alla fall jag, att kärleken kommer och kärleken går, därför väntar vi och tänker att snart kommer bättre tider. Dock kommer aldrig bättre tider innan vi bestämmer oss för att bättre tider ska komma. När vi gör det, bestämmer oss, då har vi ett medvetet val att göra. Du undrar säkert vilket detta val är men jag kan bara säga att det vet du bäst själv. Det medvetna valet är unikt för varje människa och kroppen och själen vet vilket detta val är.

Bättre tider kommer aldrig därför att du har tålamod. Hela tiden som kännetecknas av väntande på bättre tider växer det medvetna valet fram. Det viljestarka kunskapandet lär oss om trädtopparna och kunskapandet låter oss gå från tro till vetande. Här är medvetet val det vetandet. När jag har tagit reda på alla fakta så tror jag inte längre, då vet jag. När jag vet sakernas tillstånd då kan jag välja att stanna eller välja att gå. Det medvetna valet är verkligheten bakom bättre tider. Där frihet råder. Där längtandet upphör. Här är medvetenhetens ton, den ton som kännetecknas av kärleken och livets källa.

Längtandet upphör när den längtande blåa blomman befruktas av lilla fågel blå. Det medvetna valet sker när klangen från livets ton återkopplas till mig och kanalen tonar in på sanningens ljus. Här tar medvetenheten vid och kanske kommer känslan av att göra ett medvetet val handla om att fortsätta på den vägen som uppenbarats för mig. Det handlar om att komma underfund med om kärleken tror på mig. Det handlar om att frigöra sig från krasshet. Det handlar om att tala, tala och åter tala ut. Tal är kärlekens kraftfullaste verktyg och kraftfull kärlek är ärlig kärlek. Därför kommer det medvetna valet förr eller senare att göras. Det räknas som en nödvändighet. Det kommer förr eller senare att tecknas en situation där ett medvetet val är tvunget. Där står jag nu och jag kommer att lära mig allt om kärleken i denna situation innan jag gör mitt val. Där står jag nu...

Jennyli

Midvinternattens köld är hård

2008-12-13T09:00:00.000-08:00

När kölden sätter in känns det skönt att krypa in i stugvärmen. Huden knottras när det är kallt och känslan av att längta till sommaren infinner sig. Hur vore det med en evig sommar. Sköööönt eller hur? Hur vore det med evig kärlek, underbart eller hur? Titeln för min blogg är namnet på en evig bok. Vad menar jag med det? Jo den står tecknad i evigheten och kanalen till evigheten låter oss få inblick i kunskapen från denna bok. Nu undrar ni säkert hur kunskapen tillkommer oss här på jorden. Den tillfaller oss via känslan och klangen i själens mitt. Den kärnpunkt som tränas att vakna. Tiden som nu är dukar upp sju rätter till oss som kommer att ge vår själ all näring vi behöver för att komma ihåg tonen från källan vi kommer ifrån.

Nästa tänkbara tillfälle att tränas att komma ihåg denna ton skulle kunna vara den mest enkla sak. Hur tror du att livet gör för att få dig att minnas kontrapunkten? Hur tror jag att klangen uppenbaras för mig. Hela den tid som känns onödig skulle kunna vara den mest värdefulla tiden för att komma ihåg. Det säger jag särskilt därför att för den som har tråkigt skulle känslan av att uppfylla sina drömmar kunna bli sann. Den tid som jag har mest tråkigt på ska jag använda för att lära mig komma ihåg evighetens sommarvärme. Drömmen om evig kärlek och drömmen om evigt liv kommer att lära mig att läsa Evigheternas bok. Vetenskapen talar om för oss att från början tackade människor för allt kunskapande som ledde fram till faktisk vetenskap. Tro och hopp är kunskapandet och kärleken är själva vetenskapen. När tron och hoppet har vaknat sker ett verkligt kunskapande som leder fram till vetenskap. Därför tror jag på tron och på hoppet. Kärleken är beroende av tro och hopp.

Den mest enkla sak som händer kan vara livets sätt att få mig att komma ihåg tonen, den ton som är livets essens och som kommer till uttryck i Evigheternas bok. Min tro och mitt hopp tog mig fram till det som jag kallar Evigheternas bok. När jag kom dit fick jag inblick i tonen som kärleken är. Nu omsätter jag Evigheternas bok i konstruktiv och fysisk form. Hela trilogin tar form under nästa år och en del är redan klar. Nu är det vinter men snart är det sommar och kunde jag återge hela processen här så vore ju bloggen ingen nytta med. Jag kommer förmodligen ta upp en sak i taget och kanske återge episoder ur boken som är viktiga. Det är viktigt att kommunicera och kärleken är beroende av kommunikation för att leva. Tack!

Flum eller verklighet, ja det är frågan ;)