När jag spelade i kyrkan i kväll kungjordes det för mig att Jesus är min skugga i omvänd bemärkelse. Det sanna ordet sades inte från någon utan det kom inifrån så som alla sanna ord gör. Först såg jag fadern uppifrån och sen såg jag moder jord nerifrån och mitt emellan dem stod jag. I bilden av mig såg jag Jesus brevid mig och för en stund, vände jag mig i någon riktning och bilden av Jesus följde med som om han vore min skugga (fast tvärtom). När jag inser att Jesus är min ljusa skuggfigur räknar jag med att det också finns en mörk skuggfigur bredvid mig. När jag inser att vanföreställningen om satan nu är avslöjad frigörs min själ. Satan är inget annat än den mörka skuggan av mig själv. Den ljusa skuggan av mig själv är Jesus, Guds avbild. Men hur hänger allt det här ihop egentligen? En skugga kan inte vara ljus, eller hur? Alltså är Jesus egentligen ingen skugga. Jesus är ljuskällan och för den observante skulle det betyda att satan är dilemmat som aldrig går att upptäcka, aldrig går att avslöja och som aldrig visar sig för den observante.
Rätt och slätt därför att vad mörker är, är avsaknad av ljus och inget annat. Mörker har ingen egen existens. Satan ,ännu känd som mörkrets makt, vårdar sig om att du och jag inte ska genomskåda det (en mekanism i vår hjärna som kallas rädsla vårdar sig om att vi inte ska genomskåda satan för då har rädslan ingen funktion längre och försvinner). Tills nu är vi inlärda att tro på satan som en mörkrets makt, med egen livskraft. Nu genomskådar vi det. Sanningen om satan är att när Jesus kommer nära oss, känns ljuset igen som gudomligt och skuggan på andra sidan som den lede. Hur kan ljuset lura oss att tro på något som inte finns, det undrar jag. Vi möter den lede i samma stund som frälsaren närmar sig. Den tränade hjärnan känner igen ljuset på sin skugga. Vi känner igen Jesus genom smärtan inom oss. Vi känner värmen från solen som starkast när vi fryser. Mörkret ter sig svartast precis innan solen går upp.
Tänk om vi tog mod till oss och knöt sidenband mellan ljuset och mörkret. Ursäkter som vi har för att låta mörkret leka kurragömma med ljuset har pågått länge väl och kännetecknar frustrationen av en dualistisk värld. Sidenbandet som vi ska knyta mellan ljuset och mörkret heter: ta en titt över axeln när världen verkar som allra bäst. För när världen verkar som allra bäst då är skuggan som allra störst men tittar du aldrig över axeln så ser du det inte. När Jesus är som allra närmast då är skuggan som allra störst. Vänd citatet och säg: när skuggan är som allra störst (och smärtan) då är Jesus som allra närmast. Titta över axeln så lovar jag att du blir bländad av hans ljus. Nu, nu är det dags att låta skuggan rinna ut i sanden. När mörkret pockar på känns det som om Kristus är långt borta, men som sagt är det just då han är som närmast. Prova att föra en lampa mot dig och ifrån dig och se vad som händer med din skugga. När mörkret pockar på då är Jesus dig som allra närmast. När Jesus är som allra närmast då har du inget att frukta och då behöver du inte vara rädd att göra fel. Frigörelsen kommer när du låter mörkret lägga sig runt dig och komma in i dig, bli en del av dig.
Vad händer då? Jo då kommer också Jesus in i dig och blir en del av dig. Acceptera mörket och låt det bli en del av dig, då accepterar du även Jesus och låter honom bli en del av dig. Det är du och jag som är sidenbandet. Nu kan inga skuggor längre uppstå! När ljuset är en del av mig äts mörkret upp. Det kan inte existera längre, därför att det har ingen egen kraft. Nu är ljuskällan du och jag. När ljuset strålar ut ur mig, runt om hela mig, då har jag ingen skuggfigur längre. Nu känner du ingen rädsla längre. Hela tiden var du rädd för något som inte fanns. Tiden kommer få en ny dimension. Då och sen och nu lägger sig på varandra precis så som Jesus, jag och satan gör. Vi blir ett. Tre blir ett. Precis så som fadern, sonen och den heliga anden, eller så som fadern, modern och barnet. När människor får barn då blir de EN familj. Familjen är bara EN men individerna är många. Mänskligheten är en sådan familj där, då, nu och sen har förenats. Mänskligheten kan bli EN familj först när då, nu och sen har förenats, eller först när Jesus, människor och satan har förenats.
Hur ska detta gå till? Svar: Ta emot mörkret, acceptera det som ditt. Då blir också ljuset ditt och mörkret är ett minne blott.
