måndag 15 juni 2009

Viljan att vara

Den starka viljan att vara är en inbyggd princip. När vi säger att Gud gav oss en fri vilja var det förmodligen för att livet skulle fortsätta att existera. Vi gavs fri vilja som tvång. Den vilja vi har visar sig som viljan att överleva. Viljan att vara! Vad skulle annars hända. Vore livet inte viljestarkt skulle det upphöra. Vad lär vi oss av den fria viljan? Viljan att vara är vad jag kallar tvungenheten. Livets vilja att vara är kraften att vara. Viljan att vara visar sig överallt i naturen. Vad gör en hungrig varg? Vad gör en hungrig tiger. Vad gör en hungrig människa. Vi skulle kunna döda för att själva överleva. Viljan att vara är med andra ord inget val vi gör, det är skapat till oss för att vi ska överleva. För vad skulle hända om viljan att vara försvann. Då försvann också vi.

Denna princip är inbyggd i skapelsen. Vakna människor vet att använda denna vilja till medvetandehöjning. Vakna människor ser att denna princip verkar och lär sig att låta den verka. Skulle vi lägga sordin på viljan att vara våndas vi över att kraften inte räcker till. När vi våndas över att kraften inte räcker till förstår vi inte att fri vilja betyder oändlig kraft och liv. Den kraft vi lär oss att vara i är livskraften som är inbyggd i oss. Fri vilja handlar om att låta denna kraft vakna.

söndag 14 juni 2009

Något vi vuxna sökare vill ha

När vi vuxna sökare vill ha svar, vet vi inte vad det är vi vill ha svar på. Sökandet vi sysslar med verkar vara mer vad vi söker. Vad vi söker verkar vara mindre viktigt att värna om. Vad som verkligen beyder något vet vi inget om och vågar vi inte veta något om. Vad är det då vi vuxna sökare vill ha? Sökandet visar oss att vi vet svaret på frågan utan att egentligen veta det. När vi vet att vi alltid har vetat visar det sig att vi nöjer oss med det. Vi vet att vi vet. Vi vet att svaret ligger där inom oss och vi vet att vi alltid har burit på denna skatt. Varför ska vi då söka öppna skattkistan. Vad vi finner under locket vore väl intressant att veta. Vackra smycken och vackra virkade vävar kanske. Vi vet inte innan vi lyft av locket. Så som katten går runt het gröt, går vi väluppfostrade människor runt denna skattkista. Vi vet att den är där och det räcker för oss.

MEN VARFÖR? Ibland gör det mig så frustrerad. Skulle det vara värre att veta sanningen om sig själv. Vore det värre att välta väck locket och se det som lovsången handlar om. Det vi vill ha ligger där men det vi tror vi vill ha är vackra vitsord om hur underbar denna skattkista är. Tänk att jag har en så vacker skattkista inom mig. Jättebra! Men tänk om skatten som ligger där aldrig blir din. Tänk om skatten svarar på frågan varje gång du frågar och tänk om du aldrig hör svaret. Så hur gör vi för att öppna locket? Hur gör vi för att våga välta bort locket? Hur gör vi för att veta att vi inte vågar välta bort locket? Vet vi att vi inte vågar eller tror vi att vi redan har funnit vår skatt. Vad som är viktigt verkar vara att förstå att sakerna i lådan saknas oss även om de finns där. Vad som är viktigt att förstå när vi upptäckt skattkistan är att vi återfunnit litografin som säger sanningen om oss, men om vi inte läser den hur ska vi då veta vad som står.

Vad som är viktigt när vi funnit skattkistan är att veta att det är då arbetet börjar. Vad som är viktigt att förstå när vi har vaknat upp är att säga TACK. Tack för att jag har blivit visad till denna skattkista. När jag vet allt det här om mig själv det är då arbetet börjar. Vad ska jag göra för att öppna skattkistan. Det vackra i kråksången är att det finns sju nycklar. Vad ska jag göra för att hitta dessa sju nycklar. Vad ska jag göra verkligen för att veta vad sanningen om denna skattkista är, vad sanningen om mig är? Herre Gud tänker jag ibland. Vi snackar så mycket hit och dit, ditt och datt och allt vad vi säger stryker bara handen utanpå locket. Vi vandrar runt skattkistan och beundrar den, vi talar om den, vi undrar hur vi ska öppna den, vi tror att det är omöjligt. Men en sak är säker, det är inte omöjligt! Det kan göra mig förbannad i bland att vi tror så. Även jag gör det, jag tvivlar, men jag blir ledd tillbaka och påmind om mitt uppdrag. Samma uppdrag som vi alla har. Att öppna skattkistan. Varför gör vi då inte det? Satans latmaskar är vi allihopa. Den är ju så vacker där den står. Det är så skönt att veta att den är min. Varför ska jag göra mer. Tänk om det är något där i som jag inte vill ha. Det vore ju hemskt.
Urs, det där får vi sluta med.

Den vuxna sökaren vill ha kraft att verkligen öppna skattkistan. Det är vad den vuxna sökaren egentligen söker och vill ha. När vi funnit kraften då kanske vi har mod att öppna kistan. Men ska jag tala om en sak för er. Det är här vi kommer till den omöjliga ekvationen, så som det kan tyckas. Var finner vi denna kraft? Jo, i skattkistan så klart. Det här liknar hönan och ägget. Eller kanske snarare moment 22.

Så kommer vi då till klagomuren och ställer oss där och beklagar oss för att vi inte har kraft att öppna locket till kistan där vår kraft ligger. Vad är det vi ska ha kraften till? Jo, till att öppna skattkistan så klart. Men behöver vi verkligen kraften då om det enda vi ska ha kraften till är att öppna skattkistan. Nu vet vi ju vad som finns där och om vi får ut kraften är den ju meningslös verkar det som. Det är en ödets ironi kan det tyckas.

Skattkistans belägenhet vet vi inte mycket om men vet ni vad? Det vackra i kråksången är att varje nyckel som vi sätter i kistan kommer att ge oss en liten bit av den där kraften. Varje nyckel avslöjar en liten bit av oss själva. Varje nyckel får oss att vilja fortsätta. Varje nyckel avslöjar en bit av sanningen. När vi ser kraften växa och känner viljan växa förstår vi att vad vi vill är av mindre betydelse. Vad vi själva vill är oväsentligt. När vi känner urkraften sippra ut genom det ena hålet efter det andra vet vi att sanningen vi sökte visar sig först när vi erkänner att skattkistan är värdelös så länge den är stängd. Vi förstår inte detta innan vi börjar öppna locket. Hur ska vi göra för att verkligen förstå att kistan vi bär ligger begravd i mörk jord så länge vi tror att allt är väl.

Därför vill jag påstå att vi måste anstränga oss. Annars ska vi alltid vakta en dold skatt. Till vilken nytta då? Vi ska alltid tro att vi har allt vi behöver därför att det ligger i tryggt förvar. Så vad krävs för att vi satans latmaksar ska förstå? Under oss i marken ligger sanningen om den första nyckel. Den första nyckeln låter gräva upp kistan ur marken. Den första nyckeln kan vi kalla moder jords nyckel. Då vi lär oss ta emot denna nyckel vevar vi upp skattkistan ur marken. Den andra nyckeln är vattnets nyckel. Den tvättar skattkistan ren och vi kan börja se dess glans och vi glädjs och spritter av glädje. Den fjärde nyckeln är vindens nyckel och den låter blåsa bort alla tvivel och fungerar som den hårblås som ska torka upp den vackra men mycket fuktiga träkistan. Till slut värmer solens nyckel den vackra kistan och låter träet komma loss. När värmen torkar kistan klibbar den inte igen utan öppnas. De övriga tre nycklarna har andra funktioner men det blir för mycket att ta med en gång.

Det som visar sig i kistan är upp till var och en att upptäcka. Varsågoda och pröva själva. Moder jords nyckel sätter du där du har svanskotan, moder vattens nyckel sätter du strax under naveln, fader vinds nyckel sätter du i halsen och fader sols nyckel sätter du i hjärtat. Värmen som strålar vet. Värmen vet. När värmen vet behöver inte du veta. Värmen som vet, vet vad, hur och när. Så låtsas inte längre som om allt är i sin ordning. Sätt igång och börja gräv. Gräv i ert anletes svett. Vem tror att andligt sökande är ett lätt arbete? Den som tror det har inte börjat gräva. Den som har börjat gräva, den vet! Sätt i gång, vi har ingen tid att förlora. Därför att det inte finns någon tid som är verklig, hi hi. Bra va!

lördag 13 juni 2009

Edens lustgård

Mitt under handen strax under bröstet ligger Edens lustgård. Ta en titt vid vattendragen i Sverige och Världen. Där vatten finns känns paradiset igen. Du har vattendraget inom dig. Du har vad som krävs för att skapa ett paradis på moder jord, så varför inte göra det. Vatten, jord, vind och sol. Dessa fyra vårdar ditt inre frö så att en vacker blå blomma kan slå ut. När en blomma slagit ut börjar den längta efter att bli befruktad. Den längtande blå blomman längtar efter lilla fågel blå som kommer från paradiset med gudomlig nektar. Den lilla blå fågeln kommer och befruktar vår inre blomma och ett barn föds. Tillblivelsens mirakel är ett faktum. Vin och vatten är vad dopet handlar om. I vänners goda lag vankas vin och i kyrkan vankas vatten. Vin och vatten döper vårt inre barn i Edens lustgård. När sanningens barn vilar i blommans blad längtar det efter kläder. Vita kläder från evigheten viras runt barnet. Virkade trådar av evighetens ljus viras runt barnet och kroppen låter barnet få kläder att växa i. Den lilla blå fågeln fyllde barnet med gudomlig nektar och blod. Glimten från evigheten kläder barnet i en vacker vit kaftan.

Det inre barnet växer upp i moderlig och faderlig omsorg och när barnet är vuxet längtar det efter en gemål. Trolovning och bröllop låter barnet bli knutet till sin själsvän. Det heliga bröllopet kan stånda när kaftanen eller slöjan lyfts bort och kyssen låter oss förenas med vår själsvän. Den längtan vi känner upphör. Den ensamhet vi känner upphör. Vuxenheten är sanningen om längtandets upphörande. Citaten ur Evigheternas bok kungör vad som kännetecknar växandet. Vuxenheten utvinner sant gehör vis avi källförening mellan liv och död, tid och otid, skratt och gråt. Tur och retur låter vi ligga vid sidan av. Dur och moll lyssnar vi till och vet att vid sanningens vattendrag skapas varken dur eller moll. Tvungenheten låter varken dur eller moll. Tvungenheten kan bara vara och verka. Tvungenheten kräver vakenhet. Tvungenheten flätar vackra trådar vid sidan av citaten. Smicker och kränkande ord ligger vid sidan och klangen kvarstår. Den klang som varken är vacker eller ful. Vad är vackerful klang? Svaret ligger dold där under handen strax under bröstet vid sidan av kärlekens vackra land. Edens lustgård värms upp av kärleken och vilar vid denna källa. Vad är vackerful klang? Svaret!

Det som livet handlar om







Skräpmat och slåttergille

Den sanna vägen är inte alltid den sköna vägen! Eller? Troligen behöver vi ta itu med tvivel, lidande och ondska ibland för att verkligen dra en lättnande suck. Därför vågar jag ta itu med vad som enklast kan beskrivas som lidandet. Vad händer om jag låter lidandet tala. Skadan anmäler sig vid skvallerpressen. Avarten liknar läderlappen och skulle vi sätta namn på läderlappen släppte vi satan lös. Nu kämpas det för liv och död. Nu kämpas det vid ratten. Nu svartmålas vita hus och lador. Nu skräpas vackra skrifter ned med vanvettsord. Tvungenheten lider stor vånda hur som helst därför att tvungenheten snaras. Snarorna viskar skvaller i våra öron och klaviaturen låter strängarna klubbas. Strängarna auktioneras ut. Där inga strängar finns klingar inga toner. Nu stryps kanalen av och kvar blir varken bu eller bä..........................................................................

Den upplevelse som jag, Jennyli har nu är som en snara runt min hals. När snaran dras åt stryps jag och det gör ont. Jag känner en fysisk smärta i min hals. Denna vanföreställning vill jag inte vara en del av. Nu ser jag vad som händer om jag säger, ut, ut, ut, ut, ut, ut, ut! Suck. Den lättnande sucken fyller mig när lidandet lämnar mig. Sanningens väg uppenbarar sig när viljan ersätter lidandet. När viljan kanaliseras värmer det i hjärtat och sanningens väg uppenbarar sig där snaran tidigare satt.

Vad kan slåttergillet erbjuda som inte skräpmaten kan? Den underbara gemenskapen, musiken och livets gröda som skördas och förvaras över vintern. Vad kan skräpmat erbjuda? Sand och kilometervis av sand. Där skräpmat utvinns försinar marken och många träd försvinner som låter vatten hållas levande i ekosystemet. När slåttern går vårdas marken. När stubbar och stenar välts bort vid kreatursuppfödning eroderar marken. Det är skillnaden på slåttergille och skräpmat.

Med detta experiment ville jag visa vad sand och åter sand kanaliserar. Bara vemod, födokris, näringsbrist och lidande. Vattenbristen visar sig som

Födobristen visar sig varken som

Detta b

Sk

.

torsdag 11 juni 2009

Vad är viktigt nu?! Det är frågan?! Vad är svaret?!

Med mitt sätt att se det vill jag påstå att det som är viktigt nu är vad som är viktigt alltid. När viljan att vara visar sig vet vi vad som är viktigt. Hem ljuva hem, eller hur? När viljan att vara visar sig vet vi hur nåden verkar. När viljan att vara visar sitt rätta ansikte vet vi med säkerhet vad som är viktigt. Vad är viktigt? När viljan att vanföreställningen ska visa sitt rätta ansikte visar sig, ser vi vad detta ansikte föreställer. Vanföreställningens ansikte visar vad spegel, spegel på väggen där säger, men tittar du noga ser du vad människan i spegeln verkligen föreställer. Vad är viktigt? Titta noga efter och känn igen skaparen!

Titta noga efter vad du ser i spegeln eftersom den vackra bilden sannerligen vet vad den vill. Titta noga efter vad du ser i spegeln eftersom det vackra ansiktet skapar vackerhet, värme och skratt. Nu är frågan, vad är viktigt att veta när uppenbarelsen i spegeln visar sitt rätta ansikte. När visionen uppenbarar vad jag nyss sagt möts tvivel med vänners mod och uppmuntran, tacksamhet och kärlek. Tävling visar sig helt onödig vad mig anbelanger eftersom visionen som uppenbarar sig i liknande ansikten lurar ingen. Värmen som visar sig i visionen strålar. Titta noga och minns med exakthet hur vännen tog tag i din arm och tittade in i samma ansikte. Visst kan vi göra det! Visst läser du i din väns ansikte vad du nyss såg i det egna. Den verkliga visionen som visar sig vet vad den vill. När viljan att vara visar sig vet vännerna vem du är. Verkligheten uppenbarar sig när vi tar en ordentlig titt i spegeln.

Nu skapas visionen och tätt, tätt efter ligger visionen som en bild på näthinnan. Nu tittar visionen ut via dina ögon och ser vad svaret är. Svaret visar sig långt in i källans ögon vid den verkliga visionens ursprung. Visionen virkar vackra trådar och långt ut i timmens land sveps dina vänner in av denna magiska tråd. När visionen virkar trådar visar sig ditt rätta ansikte. Vem vet vad? Titeln på ett program tror jag. Du vibrerar vision och källan ser vem du är och litar på dina ord. Veva ner fönstret och tala. Nu. Tala nu! Tala nu! Tala NU! Svaret vi talar om är talet. Talet kommer via uppenbarelsen i spegeln och leder ner via halsen till hjärtat. När du ska tala måste du ta ett djupt andetag för att få kraft att ljuda. Ta en titt i spegeln och låt andetaget fylla dig med luft. Tala nu och se! Se vad som händer. Visionen uppenbarar sommaren som omfamnar hela din kropp. Visionen känns i hela kroppen så som liv ser ut genom dina ögon.

Skulle jag säga detta med vanliga ord tror jag att det skulle låta helt annorlunda och visserligen skulle jag kunna försöka men vanliga ord kan inte sätta ord på lovsången som ljuder ur mitt hjärta. Tala nu och upplev tidernas vision uppenbara sig i hela din kropp. När du ljuder virkas trådar ur källan till svaret i evigheten. Visionen möter svaret i evigheten och kroppen du bor i blir en projektor. Tiittaa noga i spegeln och känn igen bilden. Titta noga och upptäck visionen som projiceras. Titta noga och säg; Tacksamhet leder till sant skapande och tack källan för den vackra bilden jag visualiserar. Vita trådar ur källan låter genom din strupe och smaken talar om för dig att fången är fri. Sanningen är den att källan inom dig visualiserar tidernas skapelse. Fången som lurats att veta vad, återtar sin berättigade plats i evigheten. Veva ner fönstret och tala. Värna om kärleken. Tala ut och andas in. Tala om skojiga saker, tala om viktiga saker och tala om verkliga saker. Frihet är sanningen om kanaliserandets ord. Våga visa källan i ditt ansikte. Våga visa visionen som ligger dold i ditt hjärta.

Så om någon tror att, från min mun kommer bara strunt, vill jag säga. När du talar visar sig visionen oavsett vilka ord som kommer. Vill smuts och grus komma ut så låt det komma ut. Efter regn kommer alltid sol. Våga veva ner rutan. Tala och känn skapandet ske. Frimodighet är lovsångens tecken. Frimodighet är svaret på frågan. Ta ett djupt andetag och känn smaken från små partiklar. Tala och känn smaken av små vibrationer. Nu. Säg något nu och nu och nu. Skål! Svälj! Diktera sanningens ord. Säg sanningen. Lura inte dig själv genom att vara tyst. Tala ut! Tala om vad ditt hjärta säger. Visa ditt rätta ansikte. Visa vem du är.

Närmare än så här vet jag inte om vi kan komma i detta livet. Vem vet vad? Tveögdade människor som vi själva ser världen tvådimensionellt. Svaret vi söker visar sig visserligen överallt men visionen som lyser genom våra ögon ser varken tvådimensionellt eller tredimensionellt. Visionen som syns via våra ögon ser klärvoajant. När synskadade vet sanningen om visionen är vetenskapen långt bort. Vetenskapens vision är vad lsd handlar om. När krutet uppfanns kunde explosioner ske. När viljan vaknar så kan också explotioner ske. Vem vet vad, slutar med att visionen säger sanningens ord. Visionen tvekar inte och ser likadan ut oberoende på ur vilka ögon den lyser. Vem vet vad, blir då kvarlåtenskapen som ligger kvar på marken när uppenbarelsen i spegeln ser ut som tveklöshetens tidlösa frimodighet.

Frimodighetens vackra uppenbarelse är livets verkliga klang och den återkopplar till hem ljuva hem. Tidlöshetens vackra och frimodiga uppenbarelse i ditt andetag återkopplar till sanningens hem där under handen på solar plexus. Verkligheten lotsas via sanningens vision ut via dina ögon och tillbaka igen. Vem vet vad! Du och jag vet vad! Nu!

Jennyli

måndag 1 juni 2009

HÄR


Vad ligger i detta uttryck egentligen. Nu lever vi och HÄR lever vi. Detta nästan klyschartade uttrycket, här och nu lever vi, vad ligger egentligen i detta uttryck? HÄR är jag. HÄR är du, HÄR är vi osv. Det spelar ingen roll var vi befinner oss för vi är alltid HÄR. Det som är nu är alltid nu. Tidigare var det också nu. Tidigare är konstruerat av oss, precis som sen är konstruerat av oss. HÄR är det enda som existerar. HÄR är viljans kraft. HÄR skapar vi kvädet som är vårt liv. Tanken erkänner en tid som varit och en tid som kommer. Nu länkar lätt till nu osv. Nu längtar efter nu. Tanken talar om en tid som har varit och vi kan längta tillbaka till den tiden. Tänk om det vi längtar till är just känslan av NU och HÄR som vi liksom tappat bort på vägen. Nu tror vi att det var bättre förr. Nu tror vi att kärleken aldrig kommer tillbaka. Nu tror vi att det var bättre förr.


Svaret på varför vi tänker att det var bättre förr tror jag ligger i att vi lägger mer och mer band på oss själva ju äldre vi blir. När vi var unga snavade vi mer därför att vi sprang fortare. När vi var unga levde vi mer därför att kunskapen om den här världen inte var lika stor. Därför vågade vi leva. Därför vågade vi springa fort och trottoarkanter var inget hinder. Skratt och gråt avlöste varandra därför att spring och fall avlöste varandra i en ständig ström av liv HÄR och NU. Det är vad vi saknar. Sedan tog tiden tag i oss och leken kom av sig. Det våra föräldrar sa till oss kunde låta så här. Var försiktig, akta dig för det, ha inte för bråttom, se dig för, spill inte, osv osv. Tur i oturen så älskade våra föräldrar oss förbehållslöst. Tur i oturen så invigde våra föräldrar oss i tidens tand. Så går det när man gör si och så går det när man gör så. Tidens tand eller erfarenhet. HÄR tänker vi inte på hur det går ifall man gör si eller så. HÄR lever vi i stunden.


Tvivelsutan kan man inte leva tror vi men tvivelsutan är det enda sättet att verkligen leva. Tvivelsutan är det enda sättet att befinna sig HÄR. Tvivel är erfarenheten som talar och erfarenhet är lärdomen vi får av bla. våra föräldrar och den här världen. Tvivel är vad som talar till oss tandfeer. Tidens tand talar till oss i form av tvivel. Tidens tand kännetecknas av tvivel och tvekan. Tidens tand överöser oss med tankar om vad vi inte klarar. Tidens tanke är, äter jag inte så dör jag, går jag ut i gatan när det kommer en bil så dör jag, träffar jag inte den rätte så dör jag osv. När erfarenheten vet vad som kommer att hända så skapas inget nytt. Visdom och erfarenhet är två helt olika saker. Visdom är vad erfarenhet borde handla om. Visdom är vad ålderdomen borde handla om. Tvivelsutan kommer visdomen fram Tvivelsutan skvalpar visdomen över. Tvivelsutan sker märkliga saker.


Nu och här verkar kraften. Här och nu drömmer vi vår sanna dröm. Drömmen känns igen just i ordet Här. Så visdom respekterar sidenbandet i ditt hår eller sneluggen och fräknarna. Nu tvivlar du inte längre på sanningens andedräkt. Du älskar vad du är därför att sanningen är att den du är har du alltid varit. Tiden är en illusion. Tiden är viskningen inom dig som säger att det var bättre förr. Den viskningen är tidens tand som gnager själens boning. Tur i oturen så kallar vi erfarna människor det som var, för den gamla goda tiden. Tur i oturen så lever vi upp när vi tänker på den gamla goda tiden. Tur därför att vi lever upp och otur därför att vi måste tänka på den gamla tiden för att hitta tillbaka till HÄR (vilket är samma som NU).
Särdeles tidlöst tänker vi alltså inte, men tanken som hör tiden till ser till att komma ihåg hur livskraften känns. Då och sen är tankens konglomerat. Tanken åberopar endast då och sen. Tanken kan inte existera HÄR. Tankens konglomerat av då och nu tar oss bort från livet. Tankens konglomerat av då och nu lär sig tyda tecken på liv dock. Tanken lär sig förstå när själen kommer till uttryck HÄR. Tanken lär sig att känna igen smaken av detta uttryck. Därför tycker vi att det var bättre förr. Smak och lukt försämras med åren. Uttrycket kvävs och själen vågar inte springa, för tänk om den ramlar. Skratt och gråt lär oss dock att tyda skådespelets kuvande klurighet. När vi skrattar och gråter kuvas vi inte. Skratt och gråt låter tanken lära sig att stå tillbaka. Tanken är när allt kommer omkring, samlad sinnlig kunskap. Skratt och gråt knäcker koden till visdomens källa och tidens viskning hörs inte längre.


Arbetet med att ta kraften och livet HIT går ut på att våga skratta och gråta och värna om klangen som leken har. Tidens tand umgås med ledsna människor. När vi slutar umgås med tiden sker något. Tidlösheten vinkar och blinkar åt oss och leendet sprider sig i hela ansiktet. Nu lever vi därför att vi blir till HÄR. Tillblivelsens mirakel sker HÄR. Drömmen blir verklighet HÄR. När vi inser detta börjar vi leta på det rätta stället. När vi ser HÄR och upplever HÄR och slutligen är HÄR behöver vi inte tänka på den gamla goda tiden för att påminna oss om hur det var att leva. Tidlösheten inom oss är samma som alltid. Tidlöshetens tvivelsutan lovsjunger skapelsefröet. När skapelsefröet lovsjungs tillkommer det. Tillkommer ditt rike. Sker din vilja så som i himmelen, så och på jorden. Tillblivelsens mirakel är när fröet inom oss kommer till, slår rot och skapar en vacker blomma. Tillbliver. Tillbliver. Tillbliver. Tillbliva HÄR. Den kraft som låter livet fröa av sig är HÄR. Synergieffekter låter fröet växa upp. Synergieffekter kvarstår och lägger sig där vi är som kuddar. Tillstår vi detta behöver vi inte längre vara rädda för att springa för då gör det inte ont ifall vi ramlar. Smärtan sätter sig fort i tanken som ett tidens minne. Tanken kan programmeras om och seendet likaså.


Seendet tittar efter det som erfarenheten lärt det att se. Seendet ser nu äntligen kraften som är HÄR och låter tanken förstå att livet är HÄR, samma liv som alltid. Seendet läser teckenförklaringen HÄR lika läraktigt som själen säger, tidens kvarlåtenskap lämnar du när kroppen dör och då är HÄR det enda som finns. Tanken kommer vinna insikt därför att källan till allt liv erbjuder oss allt vi gått och längtat efter sedan vi föddes. Tanken ser tiden an och kommer veta när det är dags att stå tillbaka. Tidens tanke ämnar ta oss bort från livet för att sedan föra oss tillbaka. Tanken kan inte vara allsmäktig därför att tanken hör tiden till. Tanken kan inte verka. Ta livet lite som ett barn. Skratta och gråt och spring så som du aldrig tidigare har sprungit. Våga leva, våga ramla, frigör dig själv från timglasets kaksmulor. Tidlösheten erbjuder dig kakor i evighet. Nöj dig inte med smulorna på golvet. Det finns mer och det finns så det räcker till alla och blir över. Tack för att ni läser och begrundar vad som ligger i ordet HÄR. Tack för att ni begrundar livstörstens bröd och livshungerns brunn. Skipa rättvisa åt dig själv. HÄR skipas rättvisa. Du är livets källa, skatten vid regnbågens slut.