tisdag 18 september 2012

Stjärnstoft och irrbloss



Vad är äkta stjärnstoft och vad är irrbloss? Människan består, enligt forskarna, av stjärnstoft. Hur kan vi då vara irrbloss? Människans medvetande vidgas allt mer och snart omfattar det även stjärnorna. Människans källa är alltså både här, inom oss och långt bort i universum. Funderingarna idag har snurrat runt olika läror i Världen, efter att vittnena återigen stod utanför min dörr. Stenhårt hävdar de att Jehova är den enda guden och den enda sanna läran står i Bibeln, nedtecknad av apostlarna. När de dog ifrån den här världen, försvann möjligheten att kommunicera med Gud helt. De enda sanna orden som någonsin går att uppbåda, står huggna i sten i deras gärning. Allt annat är irrbloss, osanningar och helt enkelt mycket farligt. Att hävda att man kan kommunicera med en gudomlig källa, via sitt hjärta, är att sätta sig över Gud, menar de.

Jag menar att sanningen ligger dolt i varje människas hjärta. Människor som öppnar sitt hjärta är mycket kärleksfulla och kärleken är Guds väsen. Den människa som genomsyras av Guds väsen - kärleken, är öppen för att kommunicera med Gud och bli ett Guds redskap. Den som till fullo öppnat sitt hjärta vill inget hellre än att tjäna Gud, även om man uttrycker detta på olikas sätt. Våra hjärnor är separerade från varandra, men våra själar är förenade i enheten. Detta ville de inte gå med på. Brödet som vi bryter i nattvarden då - att vi alla är del av en och samma kropp. Nä, de hävdar att själarna är separerade och individuella och försvinner när vi dör. För de finns det bara en enda regering och den finns i himmelen. Det finns bara en lag och den upprätthålls av denna regering och den måste vi följa, så att inte Världen går under.

Evangelister och apostlar var ju bara människor med ett särskilt uppdrag att förmedla Guds ord. Varför skulle det inte kunna finnas sådana människor idag? Är alla andra böcker förutom Bibeln irrläror och farliga? Det går alltså inte att lita på sin egen känsla. Man måste helt bortse från den. För mig handlar överlämnandet (av sig själv i Guds händer) inte om att bortse från det som kommer inifrån. Evigheten inom mig står i relation till och i kontakt med evigheten utom mig. Så som i himmelen, så och på Jorden. Det stjärnstoft som vi är byggda av finns här, men också där långt bort. Människor är precis samma i dag som för två tusen år sedan. I allmänhet tror jag den stora massan är mer mottagliga för eviga och gudomliga budskap nu, än man någonsin har varit.

Människan idag är välartad. Människan immuniserar inte längre mot livsprinciperna som har både en fysisk och en andlig aspekt. Människan ser i vetenskapens värld, att evigheten sträcker sig bortom skalpeller och petriglas. Människan lyssnar och lär. Människan kommer till insikt. Människan sker i det heliga andetaget, inte för att hon är meningslös och obetydlig i förhållande till apostlar mfl, utan för att hon ser länkarna mellan tid och evighet, mellan ofri och fri, mellan kropp och själ och mellan människa och Gud. Och för att hon lär sig skapa och kommunicera via dessa kanaler. Hon är ju trots allt en fysisk manifestation av Gud, genom kärlekskraften.

Många människor idag lyssnar till sitt hjärta och låter sig uppfyllas av liv, av heligt andetag. Medvetenheten låter henne förstå vem hon är. Människan är inte obetydlig! Dock kan hon utföra onda handlingar när kärlekskanalerna har kläggat igen. När vi söker Gud i vårt inre stjärnstoft då öppnas vårt hjärta, och livet och kärleken strömmar genom oss och fortsätter ut bland våra medmänniskor. Men vad är det som ska till för att vi ska öppna oss. Ska impulsen till öppnandet komma utifrån eller inifrån. Det är nog individuellt men oftast kan det vara omständigheter i det yttre som tvingar fram en kapitulation.  Vi tar ett steg tillbaka, känner in, ser efter, lyssnar och låter oss ledas. I kapitulationen sker uppvaknandet. I kaoset öppnas fönstret till evigheten.

Vi är alla stjärnstoft som lyser vackert på den stjärnhimmel som planeten Jorden är. Hur kan vi då vara irrbloss? Den genuina och kärleksfulla ambitionen hos var och en av oss, kan aldrig vara irrbloss i mina ögon!

Tack!

2 kommentarer:

  1. "Evangelister och apostlar var ju bara människor med ett särskilt uppdrag att förmedla Guds ord. Varför skulle det inte kunna finnas sådana människor idag?" Skrev du.
    De som knackade på din dörr ville nog förmedla guds ord, bara en tanke..

    Även om jag själv inte tror på någon religion som är uppbyggd av människan. Där människor dömer andra människor, när det bara finns en Gud som kan dömma oss. Jag tror jag mer på en personlig kontakt med Gud isåfall, där andra människor inte lägger sig i.

    Tack för intressant läsning

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för kommentar. Precis min tanke också 😊🙏 mvh Jennyli

      Radera