torsdag 29 augusti 2013

Tid och evighet förenas inom oss

 
Foto: Ragnhild Gustafsson

Människornas tid på jorden är mycket kort. Ur själens perspektiv är en människas liv lika kort som en dagsländas. En tanke har såtts denna dag som säger att verkligheten ser helt annorlunda ut än den vi är vana att se. Min tanke säger mig att via mitt hjärta får jag tillgång till evigheten och därmed det eviga livet. Huvudet lieras med evigheten när vi tar av oss kakburken som vi har stoppat ner huvudet i. Människan är så upptagen med att samla ihop alla smulor hon kan hitta för att inte gå miste om något. Med det samma blir vi också utan de kakor som aldrig tar slut.

Det vetenskapliga konceptet har trätts på våra hjärnor precis som en kakburk. Det vetenskapliga konceptet är till för att vi ska tro att vi måste nöja oss och vara glada för minsta lilla smula som vi kan tillgodogöra oss. Men så är inte fallet. Människan är grundlurad. Människans koncept är av helt andra dimensioner och vetenskapens kruka är till för att göra oss blinda för det. Människans koncept är evigt. Människans koncept är levande och tar aldrig slut. Människans koncept är ljuv levande musik som öppnar porten till den enda värld som någonsin har varit sann. Den världen skapas under handen på bröstet och solar plexus. Där i djupet av själens korridorer finns många eviga och verkliga dörrar att öppna.

Medan tid är längtar jag så det värker efter att fler och fler börjar öppna dessa dörrar. Dels därför att känslan som vaknar när dessa dörrar öppnas är eufori, kärlek och djup tillfredsställelse och dels för att, när livets dörrar börjar öppnas på bred front, då sker något häpnadsväckande. Tanken som såddes i mitt hjärta denna dag handlar om detta storslagna. Man och kvinna kommer äntligen att hitta fram till varandra och ett paradis kan äntligen skapas. Nyckeln ligger i att män och kvinnor finner varandra på riktigt. Det är först när var och en av oss börjar öppna våra inre dörrar till det eviga livet som detta kan ske. Först när kroppen kapitulerar och ger efter för det yttre, då kan det inre börja blomma och välla fram genom den ena dörren efter den andra.

Människorna står på randen till förlossningens tid. Det eviga möter det ändliga och skapelsens kreationer tar sig till nya höjder. Människor som låter tid och evighet förenas i sitt inre förbereder jorden på diametralt nya perspektiv. Tidens aspekter får också diametralt nya vyer. Med den nya tanken förnimmer jag kunskapen som redan finns bortom dimensionernas slöjor. Musiken lierar sig med evigheten och fungerar som osynliga trådar genom dimmorna. Förhåll dig till dessa trådar som du förhåller dig till en spindels tråd. Var rädd om dem därför att de är väldigt sköra. Låt vibrationen i musiken ta dig bortom slöjorna med hjälp av spindelns tråd. Mötet mellan himmel och jord blir möjlig i och med denna tråd. Förankra den i jorden och erbjud spindeln väg upp i evigheten. Följ denna spindel, därför att den visar dig vägen till din egen frihet. Möt henne där, hon som är kung i sin egen värld. Låt henne binda en väv av trådar runt din kropp och förstå att denna puppa är vägen ut ur vetenskapens kruka.

Låt dig bindas till armar och ben och föreviga dig själv i förningen mellan himmel och jord. När tiden är mogen kommer du att bryta dig loss, förlösas och bli en vacker slända. Musikens vindar ska lyfta dig till skyarna och du kommer att få helt nya perspektiv på tillvaron. Den trånga kakburken kommer inte att tjäna dig längre. Har du väl fått smak på den himmelska nektarn vet du att vända huvudet åt rätt håll. Följ endast den röst som säger att allt är dig givet. Försmäkta inte längre på små torra smulorna, där längst ner i kakburkens botten. Det vetenskapliga konceptet har spelat ut sin roll. Förstå att ett nytt koncept är i antågande. Egentligen har det alltid varit här men de som har huvudet i kakburken har aldrig kunnat se det. De har varit blinda. Ta av er burken och öppna ögonen. Följ spindelns klättrande till de eviga och gudomliga sfärerna. Där erbjuds vi kraft, liv, näring och lustfylldhet som aldrig tar slut.
 
Monumentala förändringar sker varje dag och kalla det vad du vill men det är nästan som saltomortalen tagit luften ur många. Huvudet upp och fötterna ner brukar vi säga. Men det laminerade golvet ser inte lika blankt ut för den som står upp och ned. Nu ser vi all skit vi har gått och trampat på. Men en sak är klar. Moder Jord är numera förvissad om att städa upp och rensa upp i den skiten. Hennes kristallklara ljus börjar leta sig upp ur hennes inre och renar allt på sin väg. Låt henne rena dig också på sin väg upp i evigheten. Låt henne klättra upp via spindelns tråd och liera sig med sin själsfrände i evigheten. Människans kropp fungerar som en kopplingspunkt mellan dessa två. Evighetens portar finns endast inom människorna. Förstå att det jobb som var och en av oss gör, när vi öppnar dessa portar, är fundamentalt för hela livets utveckling och fortlevnad.

Människor som inser sin egen avgörande betydelse för det universella livets utveckling, ser sig inte längre om efter små kaksmulor i botten av burken. Hon vänder blicken mot evighetens outtömliga förråd av sann livnäring. Tack skapande medmänniskor för att kakmonstrens tid är över. Förstå att det vetenskapliga konceptet skapades av kakmonster, som själva ville sluka alla goda kakor. Förstå att den tiden är slut och ersätts nu av ledsagare världen över som lyfter livet till ärbara höjder för oss alla att njuta livets fröjder. Ta tacksamt emot Moder Jords skänker till dig, både via din mun och via dina fötter där det kristallklara ljuset stiger upp och transformerar dig med hjälp av spindelns tråd till en vacker och evig slända. Den källa som sländan tar sin näring ifrån sinar aldrig. Människan blir evig och förhöjer vibrationen i det samma. Allt är gott och välsignelsens tid är nu här!

Maia Aela från Plejaderna