lördag 27 december 2008

Kärleken

Jag tog mig friheten att kopiera mitt eget inlägg från annan ort på internet. Tror inte att Jennyli har något emot det...hi hi...

Det här med att kärleken är opersonlig. Det kanske finns en annan benämning men denna snuddar nog vid det som jag också upplever. Det tror jag är en tanke att ta itu med och här har vi en utmaning att ta itu med i tiden. Människan längtar efter kärlek och kärlek för oss människor handlar om kärleken till en annan människa. Tänk om kärleken egentligen handlar om något helt annat! Nu vill jag inte påstå att kärleken till andra människor inte finns men bara att den är en förlängning av den kärlek som kommunicerar med oss via medvetandet och kommer ur källan som vi bär inom oss. Den som känner kärlek skapar kärlek och känslan av att älska behöver inte ha med en annan människa att göra. Då känslan av att älska infinner sig utan att vi har en viss person i åtanke, kommer källan till uttryck. Urkraften och livets essens inom oss är kärleken. Det finns inget bättre sätt att leva än att leva i kärleken. Då är vi mitt i livet. Det som de flesta av oss känner när vi talar om kärlek är att kärleken kommer och kärleken går och konsten att bevara kärleken är för de flesta en gåta.



Denna gåta måste få ett svar. Denna gåta kommer att få ett svar. Denna gåta talar om tidens tecken. Dessa tecken kanske inte kan tydas alltid om vi inte försöker se och försöker höra det som talar till oss och det som visas oss. Därför känner jag att konsten att älska är den viktigaste lärdomen vi har att möta. Därför känner jag att kanalen kan få vara öppen i denna fråga. Då tror jag att kärleken kan tala för sig själv. Du och jag är vuxna människor som mästrat mycket lidande och källan till kärleken kommer kanske under ytan, den låses in. Därför är kanske det första vi måste göra att låsa upp kanalen till kärlekens källa. Dur och moll har vi pratat om och kanske är det så att lidande och kärlek är polerna emellan vilka denna kanal går. Det som händer när vi stänger av kanalen till lidandet är att vi också stänger av kanalen till kärleken. Det som händer när vi lägger locket på känslor som har med lidande att göra är att vi samtidigt lägger locket på kärlekens källa. Därför är kärleken så jobbig. Det går inte att känna kärlek utan att ha lika nära till hands att känna lidande. Kärleken gör ont är det många som säger. Dock tror jag att till sommaren kommer kanalen till lidandet att försvinna. Då kommer kanalen till kärleken att bli ren. Det visar sig att den som känner lidande kommer att få älska igen, den som möter sitt lidande och känner till att för att komma tillbaka till kärlekens källa så kan kanske krisen vara en väg.



Kärleken finns nämligen på samma väg fast på motsatt sida. Då vi upplever djup sorg har vi som allra närmast till kärleken. De två polerna på varje sida av snöret kommer nära varandra om man knyter snöret till en ring. Därför är lidandet en väg till kärlek. Dock frigörs lidandet först när den som lider förstår detta och kommer ihåg att kärleken kan byta plats med lidandet lika fort som tanken uppkommer som säger; Nu tänker jag känna kärlek och jag ber om hjälp med att få känna kärlek och glädje. Den som tänker så kommer att få känna kärlek. Det är en känsla som kommer inifrån och har inget med omgivningen att göra. Jo på ett sätt, när jag känner denna kärlek inom mig börjar jag visa den till mina närmaste och då visar de kärlek tillbaka. Därför är kärlek mellan människor en förlängning av skaparkraften. Med andra ord är vänner och familj konstruerade för att låta skaparkraften verka i kärlekens namn.



Tro, hopp och kärlek. Dessa tre är vägvisande. De kommer i den ordning som de skrivs. Det handlar om att börja tro först för att finna hopp om den stora kärleken. Då vi börjar tro vaknar hoppet och när hoppet har vaknat känner kärleken kraften inom oss och kommer oss till mötes. Det är kärlekens kraft som möter oss där under handen på hjärtat. När hoppet vaknat kommer kärleken oss till mötes. Då hoppet vaknat finns inget att vara rädd för längre. Den som har hopp den har kraft, den som har tro den har mycket att hoppas på. Tro, hopp och kärlek kreerar liv. Du och jag kisar mot solen därför att kärleken är så stark. Det är verkligheten, det är kärlekens väsen, det är solens kraft. Du och jag kreerar mötesplatser för kärleken inom oss och kärleken tror på oss därför att vi tror på oss själva. Mötesplatsen för kärleken kommer alltid att vara hjärtat och vägen dit är genom halsen. Därför är det så viktigt att tala. Därför är det så viktigt med kommunikation.



Den ordlösa kärleken känns som kärnkraft i hjärtat. När kärnkraft blir till kommer fusionen att lära oss att det som sker är faktiskt en räddningsaktion från Jesus. Det som du upplever är kraftsammansmältningen mellan Kristus och dig själv. När medvetandet från Kristus kommer in i dig då sker en fusion därför att ditt medvetande sammansmälter med hans. Det treeniga medvetandet är ditt personliga medvetande, Kristus medvetande och det helt nya medvetandet som skapas i denna fusion. Då sammansmältningen har skett kommer få av oss att komma ihåg känslan av att känna lägre känslor och lidande. Dualiteten lämnar oss. Det medvetande som kroppen hade och det medvetande som Kristus hade smälter samman och skapar ett nytt högre medvetande. Du och jag kommer att låta detta nya medvetande upptas i det mänskliga livet. Dualiteten tecknas nu som mänskligt - gudomligt, upp - ner, mitt - ditt osv. Det som sker när sammansmältningen ägt rum är att kunskaper som Kristus haft tas emot av oss alla och mitt och ditt betyder inget längre.



Det gudomliga och det mänskliga möter varandra och blir samma sak - ETT med varandra. Hur ofta har vi inte hört det. Detta ETT är Kristus och människan som har sammansmält. Du och jag möter vår själsvän Kristus och kommer ihåg att för längesedan krossades våra hjärtan då människan lät frigöra sig från Kristus. Du och jag ska återförenas med honom/henne. Du och jag är kyssäkta kärlekspartners till Jesus. Du och jag kommer ur Kristus och kärleken till Kristus utkristalliseras som en stark längtan efter tillhörighet. Drömmen om den rätta/rätte. Du och jag är den rätta/rätte för Kristus och Kristus längtar efter oss lika mycket som vi längtar efter Kristus. Drömmen om Kristus är lika verklig som drömmen efter Jungfru Maria. Umgänget med Kristus låter oss upptäcka kraften i hjärtat. Drömmen om kristus kommer först att upptäckas tillsammans med en annan människa. Drömmen om Jungfru Maria kommer först att upptäckas tillsammans med en annan människa.



Men den teckenförklaring som säger att ensam är stark är verklig. Den som har vaknat förstår att frihet är när vi och dom kommer att låta kraft och kärlek. Människan och gudomligheten kommer att låta de kärleksfulla kommunikatörerna. Nu och sen kommer att låta källan. Människor och gudar är kärlek fast i olika form. Detta räcker egentligen som förklaring. Människor och gudar är kärlek fast i olika form. Den som känner kärlek känner Gud, den gud som upplever kärlek känner människan. Du och jag, du och jag, du och jag. När du och jag lär oss att komma ihåg vem vi är så låter vi återföreningens likamedtecken göra du och jag till kärlekens kraft. När kärlekens kraft kommer ur en återförening mellan du och jag så tar vi steget ut ur kommunikationens tid. Då du och jag blir ett förstår vi varandra och kommunikation blir överfödigt. Du och jag förstår varandra för vi blir ETT. Du och jag känner kraften och kraften är ordlös. Den sanna kommunikationen sker utan ord. Den sanna kommunikationen låter, dunk, dunk, dunk, dunk, dunk, dunk, dunk.



Urkraften – kraften från ett ur. Nu är det, nu har det alltid varit och nu kommer det alltid att vara. Tick, tack, tick, tack kommer att ersättas av dunk, dunk, dunk, dunk. Evigheten känner freden därför att friheten är evig. När viljan att förstå kärlekens treenighet kännetecknar en människa så kommer kärleken att leva. Du och jag blir tre och det tredje tillståndet får sedan råda. Du och jag blir ETT (det tredje tillståndet). På tredje dagen uppstånden igen ifrån de döda. Kristus uppstår igen inom oss på tredje dagen, onsdagen. Där är vi nu. Hem ljuva hem är fjärde dagen, den dag då vi hittar hem igen. Då har vi kommit halvvägs. Tur och otur finns inte och därför kan ingen misslyckas med detta. Tur och otur lär sig att samsas och kämpa ömt sida vid sida tills känslan av tur och otur försvinner och ersätts av kreativitet. När kreativitet kommer att ersätta tur och otur skapar vi kraften inom oss själva. När vi kreerar oss själva erkänner vi att kläderna vi har på kroppen känns Kristuslika och kärleken vi känner i bröstet känns gudomlig.



Tack



Kram Jennyli

tisdag 23 december 2008

Mötet

Mötet

Den vägen jag gick
Var vacker som få
Jag mötte din blick
Ja det var bara så
(Jennyli 1999)

God jul alla vänner som jag har mött här och tack till er alla för dessa fantastiska möten.

Julkramar från Jennyli

måndag 22 december 2008

Människans torsdag är här

Tänk er att livet skapas på sju dagar precis så som Gud skapade världen på sju dagar. Tänk er att tiden det tar att skapa sig själv är sju dagar, eller rättare sagt sex dagar eftersom den sjunde dagen är vilodag. Huset som jag brukar kalla hem ljuva hem och den utbildningsort som kommer att tala om allt vi behöver veta är känslornas centrum och källans ursprung. När jag säger hem ljuva hem kännetecknar det skapelseprocessens torsdag. Hem ljuva hem, den plats i kroppen som lär oss om kreativiteten och som lär oss lyssna till den levande process som pågår. Hem ljuva hem är som en barometer för om vi lever i sanning eller ej. Denna plats är essentiell och tänker vi på skapelseprocessen som veckans sju dagar ser vi att varje dag är livets sätt att skapa sig själv. Tänker vi ärligt på detta lär vi oss lyssna och låta själen känna erkännandet som möter oss i vårt hem.

När jag började skriva min bok "Gud har en plan" i början av 2007, talades det om att människans tisdag är här. Det verkade som om hela mänsklighetens historia fram tills dess var människans måndag. Där vi stod när jag började skriva var på tisdagen och nu har vi kommit till torsdagen. Eller nu är det dags att skapa torsdagens upptäckter. Det är torsdagen som möjliggör för oss att äntligen komma hem. Detta hem så olikt de andra. Torsdagens utbildning kommer att freda oss från lidandet. När torsdagen är lärd så kommer fredagen och kännetecknet för fredagen är att kreativiteten lär oss flyga. När vi lärt oss flyga reser sig medvetandet fort och lördagen talar om för oss att det snart är vilodag. Händer och fötter har lärt sig flyga och kännetecknet för lördagen är att känslan tror på oss. Hämningarna är borta och känslan litar på oss. Tänk om vi blir som barn på nytt, tänk att vi då tror på kraften inom oss så att kraften inom oss litar på oss så mycket att kraften kreerar edens lustgård. Tänk att vi till slut ska leva som lyckliga, spontana och tillitsfulla barn i edens lustgård igen. Därifrån börjar kanske allting om igen. Troligen blir det så. Det eviga livets kretslopp.

Det hem som vi nu är i färd med att hitta påminner mig om en dikt jag skrev för ett antal år sedan. Håll till godo!


På ett papper av guld

Du bygger ditt liv
på ett papper av guld
Du snickrar och lappar
ur hemmets huld

En stuga så ståtlig
jag ser växa fram
Av eke och bambu
murbruk och slam

Där inne finns värme
och kämpande glöd
På gården en lykta
som vittnar om nöd

För stormar de härjar
så flitigt ibland
Och trasar de hem
som byggs utan land

Men murbrukets styrka
och kärlek är klar
Då stugan på tunet
så ståtligt står kvar

Ur detta hem så
olikt de andra
Strömmar ett ljus
på den väg vi bör vandra

Min undran är nu
hur långt ljuset kan nå
Om det någonsin makt
över stormen kan få

Men långt bortom berget
som skymmer min sikt
Står människor i blåsten
och läser min dikt
(1998)

söndag 21 december 2008

Jag och datorer

Det är nog en omöjlig ekvation. Jag är så ledsen. Nu hade jag tydligen ändrat en inställning som gör att jag måste granska kommentarerna innan jag publicerar dem, även de som görs av andra. Av en händelse råkade jag komma till en sida där det fanns två kommentarer jag inte läst tidigare och jag kryssade för dem och tryckte på knappen "publicera" med en gång. Nu finns de inte längre. Det känns som om det går troll i min blogg. Jag hann tyvärr inte läsa igenom kommentarerna och jag vet inte vem de var ifrån eller vilket inlägg som kommenterades. Snyft.

fredag 19 december 2008

Att ta emot Jesus

Muren talar inte eftersom klagomuren tiger. Här kommer klagomål och tårar i en strid ström. Här kunde Jesus en gång känna sig hemma. Här kunde Jesus en gång lära sig tala inför människorna. Här kunde Jesus återupptäcka kunskapen som han kom till jorden för att förmedla. Här kunde en var som sådde även skörda. Huset kännetecknades som Guds hus och Jesus kände sig hemma i sin faders hus. Tänk om detta hus kändes som mitt hem också. Hur vore det om ämnet för denna tid sammanfattade tillblivelsens mirakel. Huset krossades i de krig som utspelades under Jesus tid men det fina med kråksången är att konsten att bygga upp detta hus igen inte är så svår. Huset som kallas Guds hus uppstår där under handen på solar plexus. Detta hem är det hem som kärleken kallar hem ljuva hem.

Nu tänker många att källan och kraften i källan inte har något med bibliska berättelser att göra. Hur vore det ifall alla bibliska berättelser är symboler rätt och slätt för skapelseprocessen inom oss själva. Med den medvetna intentionen kan kunskapen som dessa berättelser vill förmedla tecknas och förkroppsligas genom oss. Tiderna har förändrats och tur är väl det. Nu har vi möjlighet att lära oss konsten att ta emot Jesus budskap och med hjälp av klangen i budskapet bygga upp kärlekens hus en gång för alla. Huset som talar därför att kunskapen måste förmedlas. Hem ljuva hem.

Nu har jag gått händelserna lite i förväg. Hem ljuva hem kreeras därför att kontakten mellan kvinna och man har skapat ett liv - ett barn och därmed en familj. Tudelningen upphör när man och kvinna förenas, dock återuppstår tudelningen och övergår så småningom i tredelning. Urkraften kreerar, tillbliver och lever. Tillblivelsens mirakel utmärker sig som ett litet barn. Tudelningen dras ihop till en enhet och kreerar en treenighet. Dur och moll är två tonarter där vardera ackord består av tre toner. Två och tre. Två - EN - två - tre, två - EN - två - tre, osv. Tonerna i de två parallella tonarterna, den ena i dur och den andra i moll, är exakt samma och kan spelas samtidigt. Betyder det att man och kvinna är exakt samma tecken?

Man och kvinna består av tre toner och kännetecknas av plus och minus. Tonerna i de två parallella tonarterna dur och moll återspeglar emanerandets kraft och översätts i den manliga och kvinnliga kroppen. Den manliga och kvinnliga kroppen inom varje människa dessutom. Nu börjar jag närma mig begynnelsen. Treenigheten kunde inte bli till innan dualismen uppstod. Barnet är ett resultat av dualiteten. Huset vi bygger i vårt inre ska låta barnet växa upp och lära sig kunskapen som tecknas konstfullt mitt framför ögonen. Huset kreerar livskraft och kunskap. Huset återspeglar kunskapen som källan besitter och kunskapens hus är det universitet som själen går i. Hem ljuva hem förvandlas till det universitet som låter själen komma ihåg urkraftens melodi. Tonerna i skalan iscensätts som dur och moll.

Ud återkopplar till evigheten och låter källan komma i kontakt med medvetenhetens lierade. Nu kännetecknas livet av denna spänning och kämpar vi tillräckligt mycket så låter vi tillblivelsens mirakel ske inom oss. Nu återförenas källan i evigheten med källan under oss. Nu återförenas källan ovanför oss med källan nedanför oss. Nu återförenas fader himmel med moder jord. När enhet skapas mellan de två inom oss kommer ett barn till världen. Huset där under handen på solar plexus kommer bli detta barnets hem. När moder jord och fader himmel förenas inom mig tar jag mina första steg som uppstånden igen på den tredje dagen. Hur låter det. Himmel och jord är här, precis här och himmel och jord förenas i kärlek till evigheten. Huset under handen på solar plexus uppstår i evigheten. Minnet av ett äventyr kommer att få detta hus att kännas kyssäkta. Minnet av ett äventyr sår och skördar.

Kyssen kommer att leda oss i rätt riktning. Hågkomsten omsätts under handen på bröstet och lieras med källan. Minnet av ett äventyr kommer att låta kunskapen liera sig med själen. Hem ljuva hem. Hem ljuva hem.

Tiden är kommen när sanningen om Jesus födelse reser sig upp framför våra ögon och kunskapen lär oss känna efter hur denna födelse sker inom oss. Händer och fötter lär sig ud´s svåra uppgift att ta emot emanerandets kraft ifrån evigheten och låta den lotsas fram till källan i vårt inre. Ud´s kännemärke är hudens känsliga reseptorer. Ud återkopplar till evigheten och kommer med ny input till källan.

Skapelseprocessen påskyndas av att medvetandet är med. Helheten medvetandegör oss om tudelningen och kreativiteten. Under ytan omsätts sanningen i de bibliska ceremonierna och berättelserna. Det är dags kära vänner att förstå budskapet i koptiskans alla nedtecknade berättelser. Hemmet är nu redo att ta emot Jesusbarnet i krubban under handen strax under bröstet.

Tack!

måndag 15 december 2008

Det medvetna valet

Medvetna val är tid som är väl använd. Hur tar man kärleken till sig om inte det medvetna valet finns med? Hur tar man kärleken till sig utan det medvetna valet. När kärleken kommer och kärleken går lär det medvetna valet utebli. Bättre tider kommer säkert. Hur ofta tänker vi inte så. Hur skapar man kärlek i kärlekslösheten. Hur väcker man tonen till liv inom den tonlöse. Drömmen om evig kärlek har kanaliserats och kommit att lära oss att tro på kärlekens väsen som människans märke och som evigt. Den eviga själen existerar inom oss liksom kärleken, dock käbblar vi ofta om kärleken som kommer och går. Därför att den känsla som infinner sig i förälskefasen oftast försvinner. När kärleken tar sats och kreerar klockors melodi känns kärleken lustfylld, däremot känns kärleken mindre lustfylld när klangen avtar. En sak är säker, bara för att klangen avtar har inte kärleken försvunnit. Lika lite som klockan försvinner när den slutar att klinga. Därför är bättre tider alltid här. Därför tror jag inte att vi behöver vänta på bättre tider. De bättre tiderna vaknar till liv genom det medvetna valet.

De bättre tiderna turas om att med kärleken komma och gå. De bättre tiderna låter kärleken leva och känslan av tålamod tar slut. Här låter kärleken tala om för oss att de bättre tiderna kommer inte bara för att vi har tålamod. Tiden det tar att lära sig förstå kärlekens tobleronesmak kännetecknar tiden det tar att inse att vi allsmäktiga människor aldrig kommer undan det medvetna valet. Människor tänker efter och tänker efter utan att känna efter och be andra att känna efter. Här tror jag att det medvetna valet ämnar komma in i bilden. Tala till andra vad hjärtat säger och be andra att tala vad hjärtat säger. Här kommer det medvetna valet in i bilden. Det medvetna valet måste grunda sig på människors känslor och vilja. Därför menar jag att kreativiteten dukar under om känslan och viljan förbises.

När torsdagen har kommit in i människors liv kommer vi inte undan det medvetna valet. Här menar jag torsdag som den torsdag då livet lär sig nå de höjder som motsvaras av klätterbefrielse. Det betyder att kroppen frigör sig från sina bojor och lär sig flyga. Utan det medvetna valet kommer vi inte lära oss flyga. När onsdagen kommer låter vi Kristus ta hand om oss, för den som inte tror på kristus kanske lilla fågel blå låter bättre. Den lilla blå fågeln kommer med gudomlig nektar och befruktar oss så vi drar oss till minnes om vilka vi är. Denna befruktelse är kristusmedvetandet. Tonen inom oss kommer att dränera oss från allt tungt och sorgligt. När vi sedan tar nästa steg kommer vi kanske bli osäkra ett tag eftersom tråden vi klättrar på tar slut. Då står vi där och måste göra ett medvetet val. Det går inte längre att klättra och klättra och se vart vi kommer, utan nu måste vi göra ett medvetet val. Nu måste vi känna efter om vi kan konsten att flyga eller inte.

Det medvetna valet handlar om att låta ta reda på ifall den situation som jag befinner mig i låter mig flyga eller ej. Det handlar om att ta reda på alla fakta och med vetandet sätta sig in i om kärleken runt mig är stark nog. Att duka upp de frågor som behövs för att ta reda på detta är mycket väsentligt för att kunna ta klivet. De frågor jag måste ställa behöver vara riktade både till mig själv och till mina närmsta. Dessa frågor är grunden för mitt medvetna val. Det kan tyckas som om jag har gjort alla mina val och det kan tyckas som om allt är frid och fröjd. Hur vet jag om jag behöver fråga dessa frågor om tillgivenhetens styrka hos mina närmsta. Hur vet jag om det är nödvändigt. Troligen vet jag inte det innan jag har frågat.

Här är en väsentlig reseknut. Här känner kroppen ärligheten och hur ärligheten är det viktigaste av allt. När vi kommer till denna punkt kommer vi inte undan längre. Det är dags att låta alla känslor komma fram till ytan. Det gäller inte bara mig utan det gäller mina närmsta också. Det gäller att låta källan tala ur deras hjärtan. Tidigare låtsades vi, i alla fall jag, att kärleken kommer och kärleken går, därför väntar vi och tänker att snart kommer bättre tider. Dock kommer aldrig bättre tider innan vi bestämmer oss för att bättre tider ska komma. När vi gör det, bestämmer oss, då har vi ett medvetet val att göra. Du undrar säkert vilket detta val är men jag kan bara säga att det vet du bäst själv. Det medvetna valet är unikt för varje människa och kroppen och själen vet vilket detta val är.

Bättre tider kommer aldrig därför att du har tålamod. Hela tiden som kännetecknas av väntande på bättre tider växer det medvetna valet fram. Det viljestarka kunskapandet lär oss om trädtopparna och kunskapandet låter oss gå från tro till vetande. Här är medvetet val det vetandet. När jag har tagit reda på alla fakta så tror jag inte längre, då vet jag. När jag vet sakernas tillstånd då kan jag välja att stanna eller välja att gå. Det medvetna valet är verkligheten bakom bättre tider. Där frihet råder. Där längtandet upphör. Här är medvetenhetens ton, den ton som kännetecknas av kärleken och livets källa.

Längtandet upphör när den längtande blåa blomman befruktas av lilla fågel blå. Det medvetna valet sker när klangen från livets ton återkopplas till mig och kanalen tonar in på sanningens ljus. Här tar medvetenheten vid och kanske kommer känslan av att göra ett medvetet val handla om att fortsätta på den vägen som uppenbarats för mig. Det handlar om att komma underfund med om kärleken tror på mig. Det handlar om att frigöra sig från krasshet. Det handlar om att tala, tala och åter tala ut. Tal är kärlekens kraftfullaste verktyg och kraftfull kärlek är ärlig kärlek. Därför kommer det medvetna valet förr eller senare att göras. Det räknas som en nödvändighet. Det kommer förr eller senare att tecknas en situation där ett medvetet val är tvunget. Där står jag nu och jag kommer att lära mig allt om kärleken i denna situation innan jag gör mitt val. Där står jag nu...

Jennyli

lördag 13 december 2008

Midvinternattens köld är hård

När kölden sätter in känns det skönt att krypa in i stugvärmen. Huden knottras när det är kallt och känslan av att längta till sommaren infinner sig. Hur vore det med en evig sommar. Sköööönt eller hur? Hur vore det med evig kärlek, underbart eller hur? Titeln för min blogg är namnet på en evig bok. Vad menar jag med det? Jo den står tecknad i evigheten och kanalen till evigheten låter oss få inblick i kunskapen från denna bok. Nu undrar ni säkert hur kunskapen tillkommer oss här på jorden. Den tillfaller oss via känslan och klangen i själens mitt. Den kärnpunkt som tränas att vakna. Tiden som nu är dukar upp sju rätter till oss som kommer att ge vår själ all näring vi behöver för att komma ihåg tonen från källan vi kommer ifrån.

Nästa tänkbara tillfälle att tränas att komma ihåg denna ton skulle kunna vara den mest enkla sak. Hur tror du att livet gör för att få dig att minnas kontrapunkten? Hur tror jag att klangen uppenbaras för mig. Hela den tid som känns onödig skulle kunna vara den mest värdefulla tiden för att komma ihåg. Det säger jag särskilt därför att för den som har tråkigt skulle känslan av att uppfylla sina drömmar kunna bli sann. Den tid som jag har mest tråkigt på ska jag använda för att lära mig komma ihåg evighetens sommarvärme. Drömmen om evig kärlek och drömmen om evigt liv kommer att lära mig att läsa Evigheternas bok. Vetenskapen talar om för oss att från början tackade människor för allt kunskapande som ledde fram till faktisk vetenskap. Tro och hopp är kunskapandet och kärleken är själva vetenskapen. När tron och hoppet har vaknat sker ett verkligt kunskapande som leder fram till vetenskap. Därför tror jag på tron och på hoppet. Kärleken är beroende av tro och hopp.

Den mest enkla sak som händer kan vara livets sätt att få mig att komma ihåg tonen, den ton som är livets essens och som kommer till uttryck i Evigheternas bok. Min tro och mitt hopp tog mig fram till det som jag kallar Evigheternas bok. När jag kom dit fick jag inblick i tonen som kärleken är. Nu omsätter jag Evigheternas bok i konstruktiv och fysisk form. Hela trilogin tar form under nästa år och en del är redan klar. Nu är det vinter men snart är det sommar och kunde jag återge hela processen här så vore ju bloggen ingen nytta med. Jag kommer förmodligen ta upp en sak i taget och kanske återge episoder ur boken som är viktiga. Det är viktigt att kommunicera och kärleken är beroende av kommunikation för att leva. Tack!

Flum eller verklighet, ja det är frågan ;)