Att låta Jesus uppstå

Det är vad jag har framför ögonen just nu. Att låta Jesus uppstå i mig, låta honom bli ett med mig. Det är mitt projekt och jag vet inte hur mycket det bara sker och hur mycket jag måste kämpa. Det tvivelaktiga i leken livet är att vi känner igen oss i det fysiska därför att det är leken. Men leken avbildar verkligheten precis som ett barns lek avbildar den vuxna världens verklighet. Det vi känner igen är leken, det fysiska livet, därför att det är den som våra ögon är vana att se. Men kännetecknet för en lek är att den avbildar en verklighet, för att vi ska lära oss om den verkligheten. Vad är det i vår lek som är kännetecknande för verkligheten som vi ska lära oss om? Viljan att vara två, tvåsamheten är ett kännetecken i leken som lär oss om något i verkligheten.

Denna vilja skapar olika intriger i leken vis avi verkligheten. Tager du denna man/kvinna till din äkta maka/make att älska i nöd och lust? Verklighetens bild är helheten och där är man i kvinna en helhet och kan inte läsas man och kvinna längre. När vi i tiden skapar eviga band till varandra så gör vi det i förhoppning att komma närmare denna verkliga helhet. Vi vill lära oss att leva i denna helhet genom vår lek här på jorden. Vågar vi se detta kan jag utan att ljuga allt för mycket våga påstå att ett plus ett blir ett.

Arbetet att våga se detta pågår alltjämt och arbetet att våga se hur ett plus ett blir ett är ett tufft arbete eftersom ETT är ett ensamt tal. Vem vill blir ensam efter att ha förenats med sin make/maka? Tänk då ett steg längre! Varje människa är skapad till trots mot denna lag (att allt är ett) och skulle täckmanteln som våra kroppar är avslöja livets sanna lag då ler livet åt att trotset är avslöjat. Varje människa är ett bevis på detta trots och varje leende ett bevis på att trotset är avslöjat. Varje gång du ler talar livets sanna källa rakt igenom trotsets kcal. Varje gång du ler igenkännande skapas enhet mellan man och kvinna i dig. Vemod ligger i tiden därför att i tiden är inte enhet. Bara barnet ligger emellan nu och då, bara barnet ligger mellan himmel och jord, bara barnet ligger likt en levande tvåsamhet i enhetens vagga. När Kristus låg som en enhet mellan himmel och jord i sin vagga, så såg människan för första gången livets eviga mirakel med egna ögon. Tids nog, tror vi människor på detta mirakel och låter det ske i oss.

Tids nog vet vi att tiden till trots sker livets mirakel, här och nu. Vem har sagt att denna födelse, död och uppståndelse skedde för tvåtusen år sedan? Tiden till trots är vi födda och dukar upp tidernas måltid på tidernas bord för att avslöja den lek tiden har givit oss. Vågar vi se tiden an ler vi snart igenkännande när vi känner igen oss själva i detta lilla barn. Vackrare uppvakande finns inte och ler vi mot detta barn ska det växa sig stort och starkt. Suturen efter kejsarsnittet är borta men saknaden är stor efter barnet som vandrade bort i tiden. När vi tar emot tidernas barn, Jesus Kristus, återuppstår enheten inom oss. När vi låter Kristus omfamna oss då omfamnar vi oss själva (ett plus ett blir ett) och såret läks. Den sanna bilden av oss lyser igenom och vi lämnar den blodiga leken bakom oss och går in i verkligheten. Nu ser vi leken för vad den är och skapar i stället lek och smek i syfte att tala om för varandra att evighetens dröm är att lysa över oss i tid och otid. Tråkigare blir det inte för att den trotsiga leken är avslöjad, tvärt om, tvåsamheten råkar i lag med livets enhet och två plus två blir två och dessa två blir ETT.

Den nya dimensionens lek får en annan betydelse därför att viljan att vara två är genomskådad och kärleken vet att känna igen denna lekens vilja som söker att efterlikna livets vilja. Vad vill livet då? Tro det eller ej men livet vill vara. Viljan att vara, närvara, hela tiden (tiden som helhet). När vi erkänner att kärleksleken på jorden går ut på att förstå denna vilja då cementeras ingenting längre. Viljan att vara lever. Viljan att vara lever i ett ständigt levande flöde. Viljan att förstå detta ligger återigen i leken och intrigerna.

Tillbaka till utgångspunkten, att låta Jesus uppstå. Ske din vilja så som i himmelen så och på jorden. Det lilla barnet i vaggan är symbolen för detta skeende. Uppståndelsen sker i det ögonblick när vi uppfattar oss själva som detta barn, ligamentet mellan tid och otid, mellan himmel och jord, mellan far och mor, mellan då och sen...NU. Varmed vi ser att denna eviga bild av oss själva lägger sin hand i vår hand för att hela såret efter förlossningen. Varmed vi blir hela och känner igen oss själva igen. Vackert eller hur? Det heliga bröllopet är namnet på denna återförening mellan oss själva och den eviga Kristusbilden av oss själva. Ta emot kristus och bli ETT med dig själv och livet, helheten. Drömmen om själsvännen ligger dold i detta bröllop. Ta emot uppståndelsens barn och tala till det som till en vuxen människa. Tala med dig själv så som i himmelen så och på jorden.

Såret läks i denna återförning och lidandet är för alltid borta. Vad är jag nu om jag inte är man, kvinna eller man/kvinna? Vad är jag nu? Hur är jag nu? Vem är jag nu? Är jag nu? Ta bort jag från den sista meningen så blir det ÄR NU! ÄR! ÄR! ÄR! hÄRligt, ÄRligt, nÄRvarande! Utan kön! Man och kvinna på samma gång. En helig ande! En stor själ! En enda, du, jag och alla människor!

Lycka ÄR

Detta påstående har väntat på att få talas om ett tag nu. Vad är lycka? Denna fråga är det många som i otaliga skrifter försökt att svara på. Det jag gör nu är att påstå detta enda. Lycka ÄR! Det enda som är, visar sig verka inom oss som verklig lycka. Verkar det inte inom oss, känner vi oss olyckliga. Vi känner oss olyckliga därför att vi inte ÄR. Det som inte är, talar inte, skriver inte, sjunger inte, spelar inte, målar inte, arbetar inte osv. Det som ÄR lycksaligör oss. Vad är då lycka, jo, allt som ÄR. Det som inte är behöver vi inte bry oss om. Ändå gör vi det varje dag. Vi oroar oss och räds för det som inte är och som vi tror talar till oss. Det som talar till oss då, är varken det som ÄR eller det som inte är, utan det tvivel som lär oss att tro på det som inte är.

Svart och vitt är bästa exempel. Vitt är alla färgerna i spektrat och svart är ingen färg. Sanningen om en enda färg i spektrat är att den ryms i den vita färgen. Skulle vi tala om det som inte är? Nej det är omöjligt, hur kan man tala om något som inte är. Svart är ändå en färg i våra ögon, därför tror vi på den. Olycka är ändå ett tillstånd i våra ögon därför tror vi på det. Slipa synen och du ska se att lycka är det enda som ÄR. Stäng porten till vakumet och se det som ÄR. Stäng porten till vakumet genom att först gå in dit och se att det inte finns något där. Se med dina egna ögon att vakterna utanför denna port, vaktar INGENTING! Skulle vi inte se vakterna utanför denna dörr vore vi heller inte rädda för mörkret.

Lycka ÄR och olycka är inte! Vad som händer när vi upplever olycka är att tvivlet på det som ÄR låser dörren till det som ÄR. Utanför det som ÄR lever vi inte och när vi inte lever lycksaliggörs vi inte heller. Vakumet som vi upplever skrämmer oss välsignade människor därför att vi kommit till jorden för att upptäcka sanningen om det som ÄR. Samtidigt stänger vi dörren till det som ÄR därför att vi inte kan se det med våra fysiska ögon. När vi tvivlar tror vi inte. När vi inte tror stänger vi dörren till det som ÄR. Tro öppnar dörren till lycksaligheten. Tro öppnar dörren till livet. Tro och du ska se att bakom den svarta dörren med de skrämmande vakterna finns INGENTING.

Tänk på hur det var när du som barn trodde att det låg ett monster under sängen. Varför? Jo för att det var svart och du kunde inte se. Mörkret skrämmer oss därför att vi inte kan se! Tänk om det är samma sak med ljuset, det som ÄR. Det skrämmer oss därför att vi inte kan se det med våra fysiska ögon. Vi tvivlar på det och stängs ute. Tro och du ska se! Ditt seende är nyckeln till livet, lycksaligheten och himmelriket. Vitt ljus innehåller allt som ÄR. Svart färg är ingen färg alls. Det som inte är, är inte och kan då inte heller kallas för helvetet. Vad som inte är, kan inte ha något namn. Inte heller används det som inte är för att straffa människor. Varje människa ÄR redan och lycksaliggörs redan utan att han eller hon vet om det. Varje människa lever redan det som ÄR. Hur skulle det kunna vara på något annat sätt. Vad det handlar om är att sinnet lätt hamnar utanför medvetandets dörr. Att inte se kan vara som ett helvete (något annat finns inte) men den som inte ser är ändå i himmelriket, fullkomlig i sig själv.

Tro! och tanken övar sig på att se med hjärtat! Uppvaknande handlar om att se fullkomligheten i sig själv. Varje människa ÄR denna fullkomlighet i sig själv. När vi inte tror på det vågar vi inte se ljuset i oss. När vi inte vågar se ljuset i oss stänger vi med hjälp av tvivlet denna dörr. När vi endast ser svart omkring oss är det inte för att vi är utanför, utan för att vi inte ser ljuset. Tro, och du ska börja se! Det du ska tro på är dig själv och din egen fullkomlighet. Värmen vi alla söker och lyckan vi alla söker ÄR det enda tillståndet. Till detta tillstånd och i detta tillstånd är vi födda. Tvivlet lurat oss att inte se det. Börja tro på dig själv så ska du SE! Tro och du ska upptäcka sanningen om dig själv!

Lycka ÄR det som ÄR. Inget annat är, så varför tro på det. Släpp taget om alla rädslor, de är bara en illusion. När det vi är rädda för faktiskt inte finns, varför ska vi då vara rädda? Det vi är rädda för är tomheten, vakumet och det vi längtar efter är lycksaligheten och värmen. Vad vi inte förstår är att ljuset, värmen och livet hela tiden är HÄR eftersom det är det enda som ÄR. Det är bara vår syn det är fel på. Ta på andra glasögon och se det som ÄR. Genomskåda mörkret. Le åt dess meningslöshet och intighet. Det som inte är, har inget värde och inget namn. Låt oss en gång för alla se det som ÄR och genomskåda det som inte är. När vi genomskådar det som inte är, ser vi bara det som är. Det som inte är, uppehåller oss inte längre. Tack livet för att du ÄR i mig och tack Jennyli för att jag ÄR i livet. Tack för att jag ÄR. Livet är vackert!

Köp "Sändebud till Jorden"

Här kan du snart köpa min andra bok Sändebud till jorden.

http://www.litenupplaga.se/473

Just nu trycks boken men blir tillgänglig för beställning inom kort.

Håll er uppdaterade!

hälsningar
jennyli

Bok under förläggning

Ja det har varit tyst här ett tag. Det är tröttsamt med semester. Dock har jag skickat in min nästa bok till förlaget nu och jag kommer att ge er länken till försäljningsstället så fort som möjligt. Det känns skönt att ha fått iväg manuset för det har legat på datorn länge nu. Den sista delen är också i full färd att färdigskrivas.

Viljan att vara

Den starka viljan att vara är en inbyggd princip. När vi säger att Gud gav oss en fri vilja var det förmodligen för att livet skulle fortsätta att existera. Vi gavs fri vilja som tvång. Den vilja vi har visar sig som viljan att överleva. Viljan att vara! Vad skulle annars hända. Vore livet inte viljestarkt skulle det upphöra. Vad lär vi oss av den fria viljan? Viljan att vara är vad jag kallar tvungenheten. Livets vilja att vara är kraften att vara. Viljan att vara visar sig överallt i naturen. Vad gör en hungrig varg? Vad gör en hungrig tiger. Vad gör en hungrig människa. Vi skulle kunna döda för att själva överleva. Viljan att vara är med andra ord inget val vi gör, det är skapat till oss för att vi ska överleva. För vad skulle hända om viljan att vara försvann. Då försvann också vi.

Denna princip är inbyggd i skapelsen. Vakna människor vet att använda denna vilja till medvetandehöjning. Vakna människor ser att denna princip verkar och lär sig att låta den verka. Skulle vi lägga sordin på viljan att vara våndas vi över att kraften inte räcker till. När vi våndas över att kraften inte räcker till förstår vi inte att fri vilja betyder oändlig kraft och liv. Den kraft vi lär oss att vara i är livskraften som är inbyggd i oss. Fri vilja handlar om att låta denna kraft vakna.

Något vi vuxna sökare vill ha

När vi vuxna sökare vill ha svar, vet vi inte vad det är vi vill ha svar på. Sökandet vi sysslar med verkar vara mer vad vi söker. Vad vi söker verkar vara mindre viktigt att värna om. Vad som verkligen beyder något vet vi inget om och vågar vi inte veta något om. Vad är det då vi vuxna sökare vill ha? Sökandet visar oss att vi vet svaret på frågan utan att egentligen veta det. När vi vet att vi alltid har vetat visar det sig att vi nöjer oss med det. Vi vet att vi vet. Vi vet att svaret ligger där inom oss och vi vet att vi alltid har burit på denna skatt. Varför ska vi då söka öppna skattkistan. Vad vi finner under locket vore väl intressant att veta. Vackra smycken och vackra virkade vävar kanske. Vi vet inte innan vi lyft av locket. Så som katten går runt het gröt, går vi väluppfostrade människor runt denna skattkista. Vi vet att den är där och det räcker för oss.

MEN VARFÖR? Ibland gör det mig så frustrerad. Skulle det vara värre att veta sanningen om sig själv. Vore det värre att välta väck locket och se det som lovsången handlar om. Det vi vill ha ligger där men det vi tror vi vill ha är vackra vitsord om hur underbar denna skattkista är. Tänk att jag har en så vacker skattkista inom mig. Jättebra! Men tänk om skatten som ligger där aldrig blir din. Tänk om skatten svarar på frågan varje gång du frågar och tänk om du aldrig hör svaret. Så hur gör vi för att öppna locket? Hur gör vi för att våga välta bort locket? Hur gör vi för att veta att vi inte vågar välta bort locket? Vet vi att vi inte vågar eller tror vi att vi redan har funnit vår skatt. Vad som är viktigt verkar vara att förstå att sakerna i lådan saknas oss även om de finns där. Vad som är viktigt att förstå när vi upptäckt skattkistan är att vi återfunnit litografin som säger sanningen om oss, men om vi inte läser den hur ska vi då veta vad som står.

Vad som är viktigt när vi funnit skattkistan är att veta att det är då arbetet börjar. Vad som är viktigt att förstå när vi har vaknat upp är att säga TACK. Tack för att jag har blivit visad till denna skattkista. När jag vet allt det här om mig själv det är då arbetet börjar. Vad ska jag göra för att öppna skattkistan. Det vackra i kråksången är att det finns sju nycklar. Vad ska jag göra för att hitta dessa sju nycklar. Vad ska jag göra verkligen för att veta vad sanningen om denna skattkista är, vad sanningen om mig är? Herre Gud tänker jag ibland. Vi snackar så mycket hit och dit, ditt och datt och allt vad vi säger stryker bara handen utanpå locket. Vi vandrar runt skattkistan och beundrar den, vi talar om den, vi undrar hur vi ska öppna den, vi tror att det är omöjligt. Men en sak är säker, det är inte omöjligt! Det kan göra mig förbannad i bland att vi tror så. Även jag gör det, jag tvivlar, men jag blir ledd tillbaka och påmind om mitt uppdrag. Samma uppdrag som vi alla har. Att öppna skattkistan. Varför gör vi då inte det? Satans latmaskar är vi allihopa. Den är ju så vacker där den står. Det är så skönt att veta att den är min. Varför ska jag göra mer. Tänk om det är något där i som jag inte vill ha. Det vore ju hemskt.
Urs, det där får vi sluta med.

Den vuxna sökaren vill ha kraft att verkligen öppna skattkistan. Det är vad den vuxna sökaren egentligen söker och vill ha. När vi funnit kraften då kanske vi har mod att öppna kistan. Men ska jag tala om en sak för er. Det är här vi kommer till den omöjliga ekvationen, så som det kan tyckas. Var finner vi denna kraft? Jo, i skattkistan så klart. Det här liknar hönan och ägget. Eller kanske snarare moment 22.

Så kommer vi då till klagomuren och ställer oss där och beklagar oss för att vi inte har kraft att öppna locket till kistan där vår kraft ligger. Vad är det vi ska ha kraften till? Jo, till att öppna skattkistan så klart. Men behöver vi verkligen kraften då om det enda vi ska ha kraften till är att öppna skattkistan. Nu vet vi ju vad som finns där och om vi får ut kraften är den ju meningslös verkar det som. Det är en ödets ironi kan det tyckas.

Skattkistans belägenhet vet vi inte mycket om men vet ni vad? Det vackra i kråksången är att varje nyckel som vi sätter i kistan kommer att ge oss en liten bit av den där kraften. Varje nyckel avslöjar en liten bit av oss själva. Varje nyckel får oss att vilja fortsätta. Varje nyckel avslöjar en bit av sanningen. När vi ser kraften växa och känner viljan växa förstår vi att vad vi vill är av mindre betydelse. Vad vi själva vill är oväsentligt. När vi känner urkraften sippra ut genom det ena hålet efter det andra vet vi att sanningen vi sökte visar sig först när vi erkänner att skattkistan är värdelös så länge den är stängd. Vi förstår inte detta innan vi börjar öppna locket. Hur ska vi göra för att verkligen förstå att kistan vi bär ligger begravd i mörk jord så länge vi tror att allt är väl.

Därför vill jag påstå att vi måste anstränga oss. Annars ska vi alltid vakta en dold skatt. Till vilken nytta då? Vi ska alltid tro att vi har allt vi behöver därför att det ligger i tryggt förvar. Så vad krävs för att vi satans latmaksar ska förstå? Under oss i marken ligger sanningen om den första nyckel. Den första nyckeln låter gräva upp kistan ur marken. Den första nyckeln kan vi kalla moder jords nyckel. Då vi lär oss ta emot denna nyckel vevar vi upp skattkistan ur marken. Den andra nyckeln är vattnets nyckel. Den tvättar skattkistan ren och vi kan börja se dess glans och vi glädjs och spritter av glädje. Den fjärde nyckeln är vindens nyckel och den låter blåsa bort alla tvivel och fungerar som den hårblås som ska torka upp den vackra men mycket fuktiga träkistan. Till slut värmer solens nyckel den vackra kistan och låter träet komma loss. När värmen torkar kistan klibbar den inte igen utan öppnas. De övriga tre nycklarna har andra funktioner men det blir för mycket att ta med en gång.

Det som visar sig i kistan är upp till var och en att upptäcka. Varsågoda och pröva själva. Moder jords nyckel sätter du där du har svanskotan, moder vattens nyckel sätter du strax under naveln, fader vinds nyckel sätter du i halsen och fader sols nyckel sätter du i hjärtat. Värmen som strålar vet. Värmen vet. När värmen vet behöver inte du veta. Värmen som vet, vet vad, hur och när. Så låtsas inte längre som om allt är i sin ordning. Sätt igång och börja gräv. Gräv i ert anletes svett. Vem tror att andligt sökande är ett lätt arbete? Den som tror det har inte börjat gräva. Den som har börjat gräva, den vet! Sätt i gång, vi har ingen tid att förlora. Därför att det inte finns någon tid som är verklig, hi hi. Bra va!

Edens lustgård

Mitt under handen strax under bröstet ligger Edens lustgård. Ta en titt vid vattendragen i Sverige och Världen. Där vatten finns känns paradiset igen. Du har vattendraget inom dig. Du har vad som krävs för att skapa ett paradis på moder jord, så varför inte göra det. Vatten, jord, vind och sol. Dessa fyra vårdar ditt inre frö så att en vacker blå blomma kan slå ut. När en blomma slagit ut börjar den längta efter att bli befruktad. Den längtande blå blomman längtar efter lilla fågel blå som kommer från paradiset med gudomlig nektar. Den lilla blå fågeln kommer och befruktar vår inre blomma och ett barn föds. Tillblivelsens mirakel är ett faktum. Vin och vatten är vad dopet handlar om. I vänners goda lag vankas vin och i kyrkan vankas vatten. Vin och vatten döper vårt inre barn i Edens lustgård. När sanningens barn vilar i blommans blad längtar det efter kläder. Vita kläder från evigheten viras runt barnet. Virkade trådar av evighetens ljus viras runt barnet och kroppen låter barnet få kläder att växa i. Den lilla blå fågeln fyllde barnet med gudomlig nektar och blod. Glimten från evigheten kläder barnet i en vacker vit kaftan.

Det inre barnet växer upp i moderlig och faderlig omsorg och när barnet är vuxet längtar det efter en gemål. Trolovning och bröllop låter barnet bli knutet till sin själsvän. Det heliga bröllopet kan stånda när kaftanen eller slöjan lyfts bort och kyssen låter oss förenas med vår själsvän. Den längtan vi känner upphör. Den ensamhet vi känner upphör. Vuxenheten är sanningen om längtandets upphörande. Citaten ur Evigheternas bok kungör vad som kännetecknar växandet. Vuxenheten utvinner sant gehör vis avi källförening mellan liv och död, tid och otid, skratt och gråt. Tur och retur låter vi ligga vid sidan av. Dur och moll lyssnar vi till och vet att vid sanningens vattendrag skapas varken dur eller moll. Tvungenheten låter varken dur eller moll. Tvungenheten kan bara vara och verka. Tvungenheten kräver vakenhet. Tvungenheten flätar vackra trådar vid sidan av citaten. Smicker och kränkande ord ligger vid sidan och klangen kvarstår. Den klang som varken är vacker eller ful. Vad är vackerful klang? Svaret ligger dold där under handen strax under bröstet vid sidan av kärlekens vackra land. Edens lustgård värms upp av kärleken och vilar vid denna källa. Vad är vackerful klang? Svaret!

Det som livet handlar om

Skräpmat och slåttergille

Den sanna vägen är inte alltid den sköna vägen! Eller? Troligen behöver vi ta itu med tvivel, lidande och ondska ibland för att verkligen dra en lättnande suck. Därför vågar jag ta itu med vad som enklast kan beskrivas som lidandet. Vad händer om jag låter lidandet tala. Skadan anmäler sig vid skvallerpressen. Avarten liknar läderlappen och skulle vi sätta namn på läderlappen släppte vi satan lös. Nu kämpas det för liv och död. Nu kämpas det vid ratten. Nu svartmålas vita hus och lador. Nu skräpas vackra skrifter ned med vanvettsord. Tvungenheten lider stor vånda hur som helst därför att tvungenheten snaras. Snarorna viskar skvaller i våra öron och klaviaturen låter strängarna klubbas. Strängarna auktioneras ut. Där inga strängar finns klingar inga toner. Nu stryps kanalen av och kvar blir varken bu eller bä..........................................................................

Den upplevelse som jag, Jennyli har nu är som en snara runt min hals. När snaran dras åt stryps jag och det gör ont. Jag känner en fysisk smärta i min hals. Denna vanföreställning vill jag inte vara en del av. Nu ser jag vad som händer om jag säger, ut, ut, ut, ut, ut, ut, ut! Suck. Den lättnande sucken fyller mig när lidandet lämnar mig. Sanningens väg uppenbarar sig när viljan ersätter lidandet. När viljan kanaliseras värmer det i hjärtat och sanningens väg uppenbarar sig där snaran tidigare satt.

Vad kan slåttergillet erbjuda som inte skräpmaten kan? Den underbara gemenskapen, musiken och livets gröda som skördas och förvaras över vintern. Vad kan skräpmat erbjuda? Sand och kilometervis av sand. Där skräpmat utvinns försinar marken och många träd försvinner som låter vatten hållas levande i ekosystemet. När slåttern går vårdas marken. När stubbar och stenar välts bort vid kreatursuppfödning eroderar marken. Det är skillnaden på slåttergille och skräpmat.

Med detta experiment ville jag visa vad sand och åter sand kanaliserar. Bara vemod, födokris, näringsbrist och lidande. Vattenbristen visar sig som

Födobristen visar sig varken som

Detta b

Sk

.

Vad är viktigt nu?! Det är frågan?! Vad är svaret?!

Med mitt sätt att se det vill jag påstå att det som är viktigt nu är vad som är viktigt alltid. När viljan att vara visar sig vet vi vad som är viktigt. Hem ljuva hem, eller hur? När viljan att vara visar sig vet vi hur nåden verkar. När viljan att vara visar sitt rätta ansikte vet vi med säkerhet vad som är viktigt. Vad är viktigt? När viljan att vanföreställningen ska visa sitt rätta ansikte visar sig, ser vi vad detta ansikte föreställer. Vanföreställningens ansikte visar vad spegel, spegel på väggen där säger, men tittar du noga ser du vad människan i spegeln verkligen föreställer. Vad är viktigt? Titta noga efter och känn igen skaparen!

Titta noga efter vad du ser i spegeln eftersom den vackra bilden sannerligen vet vad den vill. Titta noga efter vad du ser i spegeln eftersom det vackra ansiktet skapar vackerhet, värme och skratt. Nu är frågan, vad är viktigt att veta när uppenbarelsen i spegeln visar sitt rätta ansikte. När visionen uppenbarar vad jag nyss sagt möts tvivel med vänners mod och uppmuntran, tacksamhet och kärlek. Tävling visar sig helt onödig vad mig anbelanger eftersom visionen som uppenbarar sig i liknande ansikten lurar ingen. Värmen som visar sig i visionen strålar. Titta noga och minns med exakthet hur vännen tog tag i din arm och tittade in i samma ansikte. Visst kan vi göra det! Visst läser du i din väns ansikte vad du nyss såg i det egna. Den verkliga visionen som visar sig vet vad den vill. När viljan att vara visar sig vet vännerna vem du är. Verkligheten uppenbarar sig när vi tar en ordentlig titt i spegeln.

Nu skapas visionen och tätt, tätt efter ligger visionen som en bild på näthinnan. Nu tittar visionen ut via dina ögon och ser vad svaret är. Svaret visar sig långt in i källans ögon vid den verkliga visionens ursprung. Visionen virkar vackra trådar och långt ut i timmens land sveps dina vänner in av denna magiska tråd. När visionen virkar trådar visar sig ditt rätta ansikte. Vem vet vad? Titeln på ett program tror jag. Du vibrerar vision och källan ser vem du är och litar på dina ord. Veva ner fönstret och tala. Nu. Tala nu! Tala nu! Tala NU! Svaret vi talar om är talet. Talet kommer via uppenbarelsen i spegeln och leder ner via halsen till hjärtat. När du ska tala måste du ta ett djupt andetag för att få kraft att ljuda. Ta en titt i spegeln och låt andetaget fylla dig med luft. Tala nu och se! Se vad som händer. Visionen uppenbarar sommaren som omfamnar hela din kropp. Visionen känns i hela kroppen så som liv ser ut genom dina ögon.

Skulle jag säga detta med vanliga ord tror jag att det skulle låta helt annorlunda och visserligen skulle jag kunna försöka men vanliga ord kan inte sätta ord på lovsången som ljuder ur mitt hjärta. Tala nu och upplev tidernas vision uppenbara sig i hela din kropp. När du ljuder virkas trådar ur källan till svaret i evigheten. Visionen möter svaret i evigheten och kroppen du bor i blir en projektor. Tiittaa noga i spegeln och känn igen bilden. Titta noga och upptäck visionen som projiceras. Titta noga och säg; Tacksamhet leder till sant skapande och tack källan för den vackra bilden jag visualiserar. Vita trådar ur källan låter genom din strupe och smaken talar om för dig att fången är fri. Sanningen är den att källan inom dig visualiserar tidernas skapelse. Fången som lurats att veta vad, återtar sin berättigade plats i evigheten. Veva ner fönstret och tala. Värna om kärleken. Tala ut och andas in. Tala om skojiga saker, tala om viktiga saker och tala om verkliga saker. Frihet är sanningen om kanaliserandets ord. Våga visa källan i ditt ansikte. Våga visa visionen som ligger dold i ditt hjärta.

Så om någon tror att, från min mun kommer bara strunt, vill jag säga. När du talar visar sig visionen oavsett vilka ord som kommer. Vill smuts och grus komma ut så låt det komma ut. Efter regn kommer alltid sol. Våga veva ner rutan. Tala och känn skapandet ske. Frimodighet är lovsångens tecken. Frimodighet är svaret på frågan. Ta ett djupt andetag och känn smaken från små partiklar. Tala och känn smaken av små vibrationer. Nu. Säg något nu och nu och nu. Skål! Svälj! Diktera sanningens ord. Säg sanningen. Lura inte dig själv genom att vara tyst. Tala ut! Tala om vad ditt hjärta säger. Visa ditt rätta ansikte. Visa vem du är.

Närmare än så här vet jag inte om vi kan komma i detta livet. Vem vet vad? Tveögdade människor som vi själva ser världen tvådimensionellt. Svaret vi söker visar sig visserligen överallt men visionen som lyser genom våra ögon ser varken tvådimensionellt eller tredimensionellt. Visionen som syns via våra ögon ser klärvoajant. När synskadade vet sanningen om visionen är vetenskapen långt bort. Vetenskapens vision är vad lsd handlar om. När krutet uppfanns kunde explosioner ske. När viljan vaknar så kan också explotioner ske. Vem vet vad, slutar med att visionen säger sanningens ord. Visionen tvekar inte och ser likadan ut oberoende på ur vilka ögon den lyser. Vem vet vad, blir då kvarlåtenskapen som ligger kvar på marken när uppenbarelsen i spegeln ser ut som tveklöshetens tidlösa frimodighet.

Frimodighetens vackra uppenbarelse är livets verkliga klang och den återkopplar till hem ljuva hem. Tidlöshetens vackra och frimodiga uppenbarelse i ditt andetag återkopplar till sanningens hem där under handen på solar plexus. Verkligheten lotsas via sanningens vision ut via dina ögon och tillbaka igen. Vem vet vad! Du och jag vet vad! Nu!

Jennyli

HÄR

Vad ligger i detta uttryck egentligen. Nu lever vi och HÄR lever vi. Detta nästan klyschartade uttrycket, här och nu lever vi, vad ligger egentligen i detta uttryck? HÄR är jag. HÄR är du, HÄR är vi osv. Det spelar ingen roll var vi befinner oss för vi är alltid HÄR. Det som är nu är alltid nu. Tidigare var det också nu. Tidigare är konstruerat av oss, precis som sen är konstruerat av oss. HÄR är det enda som existerar. HÄR är viljans kraft. HÄR skapar vi kvädet som är vårt liv. Tanken erkänner en tid som varit och en tid som kommer. Nu länkar lätt till nu osv. Nu längtar efter nu. Tanken talar om en tid som har varit och vi kan längta tillbaka till den tiden. Tänk om det vi längtar till är just känslan av NU och HÄR som vi liksom tappat bort på vägen. Nu tror vi att det var bättre förr. Nu tror vi att kärleken aldrig kommer tillbaka. Nu tror vi att det var bättre förr.

Svaret på varför vi tänker att det var bättre förr tror jag ligger i att vi lägger mer och mer band på oss själva ju äldre vi blir. När vi var unga snavade vi mer därför att vi sprang fortare. När vi var unga levde vi mer därför att kunskapen om den här världen inte var lika stor. Därför vågade vi leva. Därför vågade vi springa fort och trottoarkanter var inget hinder. Skratt och gråt avlöste varandra därför att spring och fall avlöste varandra i en ständig ström av liv HÄR och NU. Det är vad vi saknar. Sedan tog tiden tag i oss och leken kom av sig. Det våra föräldrar sa till oss kunde låta så här. Var försiktig, akta dig för det, ha inte för bråttom, se dig för, spill inte, osv osv. Tur i oturen så älskade våra föräldrar oss förbehållslöst. Tur i oturen så invigde våra föräldrar oss i tidens tand. Så går det när man gör si och så går det när man gör så. Tidens tand eller erfarenhet. HÄR tänker vi inte på hur det går ifall man gör si eller så. HÄR lever vi i stunden.

Tvivelsutan kan man inte leva tror vi men tvivelsutan är det enda sättet att verkligen leva. Tvivelsutan är det enda sättet att befinna sig HÄR. Tvivel är erfarenheten som talar och erfarenhet är lärdomen vi får av bla. våra föräldrar och den här världen. Tvivel är vad som talar till oss tandfeer. Tidens tand talar till oss i form av tvivel. Tidens tand kännetecknas av tvivel och tvekan. Tidens tand överöser oss med tankar om vad vi inte klarar. Tidens tanke är, äter jag inte så dör jag, går jag ut i gatan när det kommer en bil så dör jag, träffar jag inte den rätte så dör jag osv. När erfarenheten vet vad som kommer att hända så skapas inget nytt. Visdom och erfarenhet är två helt olika saker. Visdom är vad erfarenhet borde handla om. Visdom är vad ålderdomen borde handla om. Tvivelsutan kommer visdomen fram Tvivelsutan skvalpar visdomen över. Tvivelsutan sker märkliga saker.

Nu och här verkar kraften. Här och nu drömmer vi vår sanna dröm. Drömmen känns igen just i ordet Här. Så visdom respekterar sidenbandet i ditt hår eller sneluggen och fräknarna. Nu tvivlar du inte längre på sanningens andedräkt. Du älskar vad du är därför att sanningen är att den du är har du alltid varit. Tiden är en illusion. Tiden är viskningen inom dig som säger att det var bättre förr. Den viskningen är tidens tand som gnager själens boning. Tur i oturen så kallar vi erfarna människor det som var, för den gamla goda tiden. Tur i oturen så lever vi upp när vi tänker på den gamla goda tiden. Tur därför att vi lever upp och otur därför att vi måste tänka på den gamla tiden för att hitta tillbaka till HÄR (vilket är samma som NU).

Särdeles tidlöst tänker vi alltså inte, men tanken som hör tiden till ser till att komma ihåg hur livskraften känns. Då och sen är tankens konglomerat. Tanken åberopar endast då och sen. Tanken kan inte existera HÄR. Tankens konglomerat av då och nu tar oss bort från livet. Tankens konglomerat av då och nu lär sig tyda tecken på liv dock. Tanken lär sig förstå när själen kommer till uttryck HÄR. Tanken lär sig att känna igen smaken av detta uttryck. Därför tycker vi att det var bättre förr. Smak och lukt försämras med åren. Uttrycket kvävs och själen vågar inte springa, för tänk om den ramlar. Skratt och gråt lär oss dock att tyda skådespelets kuvande klurighet. När vi skrattar och gråter kuvas vi inte. Skratt och gråt låter tanken lära sig att stå tillbaka. Tanken är när allt kommer omkring, samlad sinnlig kunskap. Skratt och gråt knäcker koden till visdomens källa och tidens viskning hörs inte längre.

Arbetet med att ta kraften och livet HIT går ut på att våga skratta och gråta och värna om klangen som leken har. Tidens tand umgås med ledsna människor. När vi slutar umgås med tiden sker något. Tidlösheten vinkar och blinkar åt oss och leendet sprider sig i hela ansiktet. Nu lever vi därför att vi blir till HÄR. Tillblivelsens mirakel sker HÄR. Drömmen blir verklighet HÄR. När vi inser detta börjar vi leta på det rätta stället. När vi ser HÄR och upplever HÄR och slutligen är HÄR behöver vi inte tänka på den gamla goda tiden för att påminna oss om hur det var att leva. Tidlösheten inom oss är samma som alltid. Tidlöshetens tvivelsutan lovsjunger skapelsefröet. När skapelsefröet lovsjungs tillkommer det. Tillkommer ditt rike. Sker din vilja så som i himmelen, så och på jorden. Tillblivelsens mirakel är när fröet inom oss kommer till, slår rot och skapar en vacker blomma. Tillbliver. Tillbliver. Tillbliver. Tillbliva HÄR. Den kraft som låter livet fröa av sig är HÄR. Synergieffekter låter fröet växa upp. Synergieffekter kvarstår och lägger sig där vi är som kuddar. Tillstår vi detta behöver vi inte längre vara rädda för att springa för då gör det inte ont ifall vi ramlar. Smärtan sätter sig fort i tanken som ett tidens minne. Tanken kan programmeras om och seendet likaså.

Seendet tittar efter det som erfarenheten lärt det att se. Seendet ser nu äntligen kraften som är HÄR och låter tanken förstå att livet är HÄR, samma liv som alltid. Seendet läser teckenförklaringen HÄR lika läraktigt som själen säger, tidens kvarlåtenskap lämnar du när kroppen dör och då är HÄR det enda som finns. Tanken kommer vinna insikt därför att källan till allt liv erbjuder oss allt vi gått och längtat efter sedan vi föddes. Tanken ser tiden an och kommer veta när det är dags att stå tillbaka. Tidens tanke ämnar ta oss bort från livet för att sedan föra oss tillbaka. Tanken kan inte vara allsmäktig därför att tanken hör tiden till. Tanken kan inte verka. Ta livet lite som ett barn. Skratta och gråt och spring så som du aldrig tidigare har sprungit. Våga leva, våga ramla, frigör dig själv från timglasets kaksmulor. Tidlösheten erbjuder dig kakor i evighet. Nöj dig inte med smulorna på golvet. Det finns mer och det finns så det räcker till alla och blir över. Tack för att ni läser och begrundar vad som ligger i ordet HÄR. Tack för att ni begrundar livstörstens bröd och livshungerns brunn. Skipa rättvisa åt dig själv. HÄR skipas rättvisa. Du är livets källa, skatten vid regnbågens slut.

Vad var det jag såg egentligen?

I kväll den 28 maj såg jag något märkligt på himmelen. Det var fortfarande ljust och det fanns en ridå av moln som tydligt låg som en matta. Plötsligt såg jag något som jag upplevde som en fågel som segelflög långt bort. Den var vit och platt men väldigt långt bort. Plötsligt rörde den sig bakåt och försvann i molnridån och snart kom den fram igen. Den rörde sig också i sidled åt båda håll och en aning upp och ner också. Det avgjorde saken, en fågel som befinner sig i molnkanten går inte att se med blotta ögat. Var det ett UFO månne? Den rörde sig fram och tillbaka åt olika håll ett tag, försvann och kom tillbaka några gånger innan den försvann i horisonten. När den försvunnit uppstod omedelbart en vacker regnbåge på samma plats. Därefter kom solen och tio minuter senare var alla moln borta. Detta tycker jag var märkligt. Jag kan inte förklara det. Eftersom, vad det nu var, rörde sig in i molnen och fram ur molnen så förstod jag att det inte var ett föremål som flög i luften strax intill. Det var långt bort men syntes tydligt. Det kunde inte vara ett flygplan eftersom sådana rör sig från en punkt till en annan. Nå, med tanke på att många människor gjort liknande iakttagelser och att jag sett filmsnuttar på internet med liknande föremål kunde jag inte annat än häpna.

Lycka är...

Lycka är att vakna varje morgon och låta världen veta att den är det bästa som har hänt mig. Dualismen visar sig i detta uttryck. Lycka är... visar att det också finns ett olycka är... Dock tror jag att lycka är... säger en hel del om tiden. Tiden väntar inte på att vi ska ta reda på vad lycka är... När vi ser vad lycka är kommer vi så nära sanningen som vi väntande människor kan komma. Nu ser några att lyckan kommer och lyckan går. Andra ser att kärlekens kraft emanerar ur kreativitetens centrum inom oss och skapandet är lycka. Därför tror jag att den sanna lyckan tecknas inom oss därför att vi låter kärlekens kraft uppväckas och sätta fart på kreativiteten. Någon säger tur eller otur. Andra säger att kärlek uppstår när vi låter den uppstå. Så låter den som tror att skapandet sker här och nu hela tiden. Tur och otur åberopar den som tror att kläderna som kristus bar är begravda med honom. Den vita skrud som Jesus bar kastas ut för oss alla att klä oss i.

Du och jag litar lika mycket på Kristus som på tomten. Du och jag klär ut oss varje år lika känslosamt till tomte för att riktig stämning ska uppnås. Tänk om Kristus skrud kunde välkomnas på samma sätt. Lycka är att på julafton se ett barns lyckliga ögon när jultomten kommer. Tyget råkar vara rött men tänk om det vore vitt. Skruden som skapar Kristusgehör ser vit ut året om. Tänk om skruden som Kristus hade skapas av oss kreativa människor därför att skapandet skänker oss lycka. Skruden skänker oss lycka. Tillställningen som kommer är livets bröllop. Skruden kommer vi att bära under det heliga bröllopet som vi brudar och brudgummar har med Kristus eller hans mor, ljungfru Maria. Så lycka är känslan vi känner när det heliga bröllopet skapas. Lycka är triumfen i att släta ut tyget i skruden, lyfta bort slöjan från ansiktet och kyssa sin gemål. Säg efter mig, tager du mig Jesus Kristus till din äkta make att älska i nöd och lust... eller tager du mig ljungfru Maria till din äkta maka att älska i nöd och lust.

Sändebud till jorden kommer till oss i det heliga bröllopet. Sändebud till jorden kommer till oss i det som för oss människor är den lyckligaste stunden i livet, förutom när vi föder barn. Drömmen om kärlek och att hitta den rätte/a är längtans grund. Tänk om denna dröm ligger framför våra fötter varje dag att uppfylla när helst vi själva vill. Tänk om vi själva bestämmer när och om vi vill uppfylla denna dröm. Tänk om kunskapen om detta bröllop ligger under handen strax under bröstet, i solar plexus. Tänk om tiden är här då vi ska sluta tro på tur och otur och börja tro på lyckans skapande. Tro på att kärleken mynnar ur oss själva och slår ner som en blixt så fort skapandet tillåts ske. Ske din vilja så som i himmelen, så och på jorden. Undrens tid är inte förbi. Undrens tid är här och nu. Undrens tid återkommer så fort du och jag låter skapandet ske. Tur och otur skapar ingenting. Skapandet sker när vi låter skapandet ske. Tidlösheten inom oss dikteras tydligt av oss själva. Tidlösheten känner inget förrän skapandet sker. Tidlösheten utträder ur tidlösheten och möter tiden. Tid och otid tecknas som kreativitet när de smälter samman. Tur och otur tecknas som kreativitet när de smälter samman. Tur och otur förlorar sin betydelse. Tid och otid förlorar sin betydelse. Tid och otid kreerar ett skeende som inom oss iakttas som sinnlighet. Tid och otid skapar ett skeende där vi upplever det ena eller det andra. Så kommer dualismen lägga sig som kreativitetens eviga plåga. Tid och otid tar oss till tydlighetens centrum inom oss och skapar liv.

När drömmen om evigheten skapar kraft luras vi att tro att det bara är en dröm. Tänk om det inte är en dröm. Tänk om det är verklighet. Både kreativitet och lust och fägring stor uppstår ur tid och otid. Tid och otid smälter samman och låter skeendet ta fart. Tålamod är en bra egenskap och tålamod behövs då svaret på gåtan ska läsas. Tid och otid slätar ut frågetecknet. Tick tack, tick tack, tick tack. När frågetecknet blir rakt förstås det som ett utropstecken. Det raka strecken talar om för oss att livet har upphört. Skeendet slutar.... Lycka är... att vakna upp varje morgon och låta världen veta att den är det bästa som har hänt mig.

Medvetandet

Sättet vi definierar medvetandet på är nog medvetandets största fiende eftersom det är svårt att enas om en tolkning. Troligen är medvetenheten återupptäckten om vilka vi är och alltid har varit. Medvetandet är inget som ligger i vår tanke utan något som talar genom oss. Tanken arbetar med att förstå talet ur medvetandet men sinnet är alldeles för begränsat för att till fullo förstå medvetandet. Tanken är "limited edition" så att säga. Den tanke som du har kännetecknas av din omgivning och min tanke kännetecknas av min omgivning. Men medvetandet kännetecknas av källans ton och denna ton är samma för alla. Medvetenheten om detta lär tanken att förstå medvetandet. Det är alltså inte samma sak att säga medvetenhet och medvetande. Det absoluta medvetandet är när allt kommer omkring evigt och oföränderligt. Medvetenhet är något som hör tanken till. Den medvetna tanken lär sig om medvetandet.

Medvetandet ansvarar utan tvivel för att skapa. Skapa är medvetandets ämne. Skapelsen erhåller detta ämne och skapar ur sig själv. Så länge vi inte ser detta ämne i oss själva kommer vi att stå maktlösa i vårt liv men så fort vi ser detta ämne inom oss själva medvetandegörs tanken om vår egen styrka och skaparförmåga. Drömmen blir verklighet äntligen. Så som i himmelen, så och på jorden. Tonen inom oss kommer att väckas till liv och börja tala. Tal är uttåtriktat i sin karaktär och tonen sprider sig alltså till sin omgivning. Så som i himmelen (vårt inre) så och på jorden (vår fysiska omgivning).

Tanken ansvarar för att förstå medvetandet och medvetandet ansvarar för skapandet. Tanken ansvarar alltså för att förstå skapandet. Tänk om skapandet erkänns i det ögonblick som tanken ser konsten för vad konsten är. Skapandet är sanningen så som talet uttrycker den ur källan i vårt inre. Konsten låter detta uttryck bli synligt på olika sätt. Konst är detta uttryck manifesterat i fysisk form. Sanningen bakom konsten blir synlig när tanken förstår detta. Det verkliga skapandet sker inte ur tanken utan ur sanningens ton i vårt inre. Sanningens ton är samma oavsett var vi bor i Världen och läkekraften som denna ton har är osviklig. Den helande tonen inom oss kommer att skapa liv och liv är alltid kraftfullt, smärtfritt, skapande och seende.

Under ytan ligger medvetandet och över ytan skapas medvetenhet om detta medvetande. När skapandet uttrycks i formen sker en koppling mellan medvetandet och vår tanke som då medvetandegörs. Treenigheten uppstår ur denna koppling. Det som är över ytan (det fysiska, modern) möter det som är under ytan (det gudomliga, fadern) och det Kristuslika barnet föds. Fadern, modern och det heliga barnet. Barnet som föds det är vårt medvetande som vaknar inom oss. Tanken är medveten om detta uppvaknande. Tanken betraktar detta uppvaknande. Tanken tankar in upplevelsen av detta och formas därmed av detta. Tanken kreeras. Tanken ser vad som händer och lär sig vad det betyder. Tanken lär sig läsa den eviga berättelsen om sanningen i tonens ljudande.

Sanningen i tonens ljud äntrar oss därför att tanken medvetandegörs om medvetandet. Tanken är livets verktyg, medvetandets verktyg. Så fort lusten uppstår lär sig tanken att sanningen ligger i tonens centrum, lustens centrum. Tanken lär sig förstå att lusten är drivkraften. Drivkraften är tonen och tonen är medvetandet inom oss. Drömmen går i uppfyllelse. Drivkraften att uttrycka sig är samma kraft vi ser på våren när grönskan fullkomligt exploderar. The big bang är inget annat än sanningen om explosionskraften på våren. Tonen ämnar lära oss att kraften ligger i skapelsens mitt och kommer till uttryck genom melodier, texter, tavlor, skulpturer, pjäser mm.

Tanken om tonen som varande livets extistensiella iscensättande låter oss förstå sanningen bakom lusten som citerar evighetens ord där själens frö ligger och trånar efter kärlek. Tanken lär sig förstå att ensamheten tar slut när medvetandet tror på tanken och tanken tror på medvetandet. Tro är nyckelordet här. Tro är tankens verktyg för att upptäcka och komma i kontakt med medvetandet inom oss. Tro är livets hopp. Urkraften ser sanningen i trons kraft och lägger sitt hopp till den. Urkraften serveras i kärlekens tecken ur värmen där under handen på solar plexus.

Du och jag är samma medvetande men har olika medvetenhet om detta. Du och jag serverar oss själva kärlekens melodi därför att den tro vi har låter oss komma i kontakt med medvetandet. Hem ljuva hem är sålunda drömmen om medvetandet och paradiset. Drömmen om kärlek och sanningens hem blir sann därför att tron ser till att medvetandegöra tanken om medvetandet, den högsta sanningen om livets essens, den högsta tanken ur vilken du och jag är skapad, ditt eget högsta varande i evigheternas evighet. Tanken är för liten för att verkligen förstå detta men tron ser till att frigöra tanken från tvivel och därmed skapas kontakt till källan och tonen ur storheten inom dig väller fram. Storheten inom dig talar ur den sanna källan och tanken talar ur det begränsade sinnets källa. Det vetgiriga sinnet ger sig aldrig och samma gäller för sanningens källa inom oss. Tro, hopp och kärlek ska tala om sanningen om livet och medvetandet. Tro, hopp och kärlek visar vägen. Du är vägen, du är sanningen och du är livet.

Det vetgiriga sinnet vill veta och inte tro därför har tanken särskilt svårt att acceptera något som inte går att bevisa ur sinnets sätt att se det. Därför har kampen mellan medvetandet och det begränsade sinnet pågått så länge. Den kampen kännetecknas av lika mycket hopp som hopplöshet. Vetgirigheten ser till att vi fortsätter söka men samtidigt verkar det hopplöst därför att sanningen ligger i att släppa taget om denna vetgirighet. Det är först när vi släpper taget om siffror och formler som upplevelsen av skaparkraften kan komma till uttryck. Det är vår uppgift i detta liv att släppa taget om vetgirigheten. Denna vetgirighet vågar inte se storhetens storslagenhet utan söker efter detaljer för att bryta ner livet i tusen miljoner små delar. Dock är sanningen om livet tvärtom att skapelsen är en enda storhet och fungeras som sådan.

Visst kan vi efter att vi brutit ner livet i tusen miljoner delar börja bygga upp livet igen och förhoppningsvis se en helt annan bild än vi gjorde från början. Tänkvärt är ändå att den snabba vägen är den enkla vägen och släpper vi taget om tanken så kommer källan att uppenbara sig. Det är medvetenheten om detta som låter medvetandet vakna. Släpp livet loss. Nå sanningens ton inom dig lika lätt som skutan sjunker till botten när vi slutar ösa vatten ur den. Tanken luras av att vilja förstå genom att ständigt ösa. Då vi slutar ösa kommer vattnet att forsa in och källans storhet uppenbaras för oss.

Vänd blicken mot himmelen

Du har vandrat den långa vägen skapande människa. Händer och fötter har skådat mycket och skratt och gråt har ersatt varandra. Du är vägen, sanningen och livet lika mycket som Jesus en gång var och fortfarande är. Du är sanningen om kraften i uppståndelsen. Det eviga livet uppstår i det ögonblick som torsdagens utbildning manifesteras inom dig. När skutan håller på att sjunka ser sanningen sådan ut att du lär dig att bli neråtseende. Du ser ner i botten på båten för att se om du kan täta de hål som får båten att sjunka. Du skaffar mer trä och mer spik för att laga båten. Du märker snart att det börjar sippra in vatten igen och du skolar dig i hur du ska täta båten på bästa sätt. Du tjärar båten och tätar sprickorna med lämpligt material. Det slutar att läcka och du pustar ut.

Dock talar vi olika språk och så småningom börjar båten läcka igen. Du ser hur hopplös situationen verkar och undrar hur rätt tillvägagångssätt ser ut. När båten läcker som ett såll lutar du dig tillbaka och tänker: Ja nu finns det inget mer jag kan göra. Skeendet har sin gång hur mycket jag än kämpar emot. Då ödets väg får medvetandegöra dig om skeendets gång upptäcker du att skutan du sitter i nu, är som en smällkaramell på julafton. Det som sker är att smällkaramellen håller på att brista och alla godsaker som finns inuti börjar bli synliga. Det som du har kämpat så för att hålla instängt är i själva verket som det bästa godis du kan tänka dig på julafton. Det som du trodde kunde rädda dig från att sjunka var i själva verket det som fick dig att sjunka. I den stund som du gav upp och lät skutan sjunka upptäckte du sanningen som låg dold bakom skutans skrov.

Ske din vilja, så som i himmelen, så och på jorden. Din vilja är min vilja och så länge du vill laga skutan så lagar vi skutan. Så länge du skruvar och spikar för att hålla dig flytande så skruvar och spikar vi. Det är du som bestämmer. När du vågar skåda upp mot himmelen så ser saken helt annorlunda ut. Det du ser när du vänder blicken uppåt är solen och solen ombesörjer så att träd och grödor växer. Tack vare solen kan du leva. Tack vare solen ser du. Tack vare solen skapas nytt liv. När du vågar blicka mot himmelen skapas nytt liv. När skutan sjunker ligger godiset kvar på vattenytan och glittrar som ljusreflexer. Det du ser i vattenytan är en spegelbild av evigheten. Det skeende som ligger till grund för själens växande iscensätter kriser därför att viljan du har idag ligger till grund för vad som sker i morgon. Ske din vilja. Nu är bästa tiden att låta din vilja ske. Det du vill i dag sker i morgon. Det sanna uppvaknandet sker när du intalar dig själv att livets kreativitet ligger i dina händer. Du har viljan och skeendet tar dig på orden. Då du säger att kraften ligger utanför dig då ligger kraften utanför dig. När du säger att du har vad som krävs för att tro på dig själv då har du det.

Det du tackar för som om det vore sant är sant. Du märker snart att viljan att förstå det som händer dig ombesörjer att du märker hur skeendet verkar. Dirigenten i en orkester ser till att alla spelar i samma takt och känslan bakom kreativiteten lärs ut av honom eller henne. Du är dirigenten och du lär din kropp hur du ska känna och agera. Den vilja som styr skeendet det är dirigenten. Dirigenten ämnar se till att din kropp spelar med samma känsla som alla andra människor. Mänskligheten är som en enda stor orkester och sanningen om dirigenten är att dirigenten är du. Det klockrena ackompanjemanget tämligen läcker in som ett såll när skutan sjunker. Nu är sanningen uppenbarad. Din vilja är att lära sig se sanningen bakom de läckande hålen. Det vatten som läcker in är det klockrena gudomliga ackompanjemanget. Det verkliga uppvaknandet sker när du förstår att skutan egentligen inte håller på att sjunka utan att skutan håller på att ta ny gestalt.

Med ny gestalt dämpas ångesten därför att den nya gestalten inte behöver lära sig flyta på vattnet. Den nya gestalten känner inga gränser. Den nya gestalten reser sig upp och tar sina första steg på land. Den nya gestalten skiner i solen och upptäcker värmen och glöden i bröstet. Nu har den nya gestalten kommit upp på land och ser sanningens klockrena ackompanjemang komma upp ur vattnet med vågornas skvalp. När sanningens livlina blir synlig har den tid kommit när du rätar ut dina ben för att börja gå. Du har tagit ett steg upp på land och känner inte längre någon ängslan över att viljan ska svikta och låta skutan sjunka. Nu klarar du dig utan båt. Den som står på land behöver ingen båt. Den som kommit upp på land erhåller kreativitet av annat slag. När nåden visat dig vägen kommer sanningen att uppenbaras. Den sanning som sipprade in genom skutans hål talar om för dig att verkligheten ligger bortom sådant som känns svårt. Tacka för sånt som känns svårt för bortom klanglösheten upptäcker du livets devinska mirakel. Nåden tar dig med upp ur vattnet. Nåden ser till att ske din vilja. Du oroar dig för att leva därför att livet verkar skrämmande. Du märker inte att värken i kroppen är förlossningsvärkar. Du kämpar för att fjärma dig från det motiga som gör ont utan att förstå att det sanna livet vaknar ur denna förlossning.

Ta emot värkarna och förlossa livet inom dig. Den som litar på Gud kommer att lita på kraften inom sig. Den som litar på Gud kommer att lita på det klingande, kärleksfulla skeendet där under handen på bröstet. Den som litar på Gud tackar för att medverka i edens lustgårds saliga orkester. Den som skapar musiken är du därför att verkligheten säger att ske din vilja. Dirigenten skapar inte ett enda ljud utan sin orkester. Dirigenten särskiljer sig på så vis att skeendet sker, därför att det finns en orkester, en mänsklighet. Dirigenten är ingenting utan sin orkester. Du är skaparen, du är den som skapar musik. Tack vare dig blir det vacker musik. Du skapar musik, du skapar liv. Dirigenten samordnar tonerna så att musik kan uppstå. Dirigenten samordnar tonerna så att livsrytmen inte kommer av sig. Dirigenten ordnar ditt skapande så att det klingar tillsammans med hela orkestern. Därför älskar trakteraren lärdomarna som får honom eller henne att börja lyssna och titta på dirigenten. Dirigenten är läromästaren, dirigenten är din lotsbåt, dirigenten är Gud, dirigenten är vattnet som sipprar in genom hålen i din gistna och trasiga skuta. Dirigenten längtar efter att vattna ditt frö med vatten. Dirigenten längtar efter att värsta scenariot inträffar, därför att värsta scenariot ur din synvinkel är bästa scenariot ur kärlekens synvinkel. Dirigenten lotsar dig med stadig hand mot evigheten och den stora kärleken. Dirigenten visar vägen och färgar klangen inom dig i kärlekens vackra färger.

Dirigenten lär dig att spela i takt till den eviga pulsen. Kunskapen om etuiet som din kropp är ser ut att behärskas av läkarvetenskapen. Kunskapen om själva instrumentet som ligger där i behärskas utan tvekan av själen därför att själen besitter all kunskap om sig själv. Ljudet som kommer därför att själen skapar, kännetecknas av skratt eller gråt. Dirigenten dirigerar de ljud som kommer och ett verkligt mästerverk kan uppstå först när den som skapar tonerna verkligen börjar veta dirigentens syfte. Dirigentens syfte är att skapa vacker musik, vacker symfoni och tillsammans med symfonikerna lyckas han lysande. Du är denna symfoniker och skapandet som du gör är avgörande för hur symfonin kommer att låta. Den underbara klangen blir vackrare och vackrare ju fler som börjar lyssna och titta på dirigenten. När tillräckligt många spelar i takt och ljuder samman med de andra i orkestern så låter symfonin vacker även om några fortfarande spelar ur takt och klingar i en annan tonart. Vid det laget har ljudet blivit så starkt att dessa kreatörer lobbas in i orkestern utan att de ens märker det. Plötsligt är de bara där och plötsligt klingar deras instrument lika vackert som alla andras. Evighetens vackra symfoni har överröstat all klanglöshet.

Nu leder verklighetens läckage i skutan till att viska treenighetens vackra visa i ditt öra, dirigenten, symfonikern och kärleken. Du är sanningen om dessa tre. Du är sanningen om edens lustgårds skomakarverkstad. Tänk om sanningen om livet är att värmen i bröstet uppstår i det ögonblick som klangen ifrån evigheten sipprar in mellan plankorna i en gisten båt. Tänk om sanningen om livet är att verkligheten återspeglas där skutan en gång lämnade den krusade vattenspegeln. Tänk om sanningen om livet ljuder inom dig i det ögonblick du börjar lyssna till den gudomliga symfonin under handen på bröstet.

Sändebud till jorden läser citat ur sanningens lovsång. Odet edens lustgård lovsjunger lyder: Umgänget med dig själv erbjuder sanningens kamratskap. Du är vägen, sanningen och livet. Du är sanningen om längtan. Du är elskåpet som kopplar samman ord och visor. Du är ord och visor. Sången som ljuder i ditt hjärta är kärlekens sändebud till jorden. Sången som sipprar in mellan plankorna i den gistna båten är sanningens kärleksbudskap. Tänk om sången som klingar under handen på bröstet är sanningen som du söker. Nu slipper du längta efter värmen älskade själsfrände. Människans torsdag är här och lätta fötter springa lätt, lätt, lätt. Sländan letar sig upp ur sjön och tar av sig sin skrud. De vackra vingarna vecklas ut och skalet sjunker till botten. Larven tar ny gestalt. Larven lämnar sitt gamla skal, låter det sjunka till botten och tar klivet upp på land. De vackra vingarna torkar i solen och se, den lär sig att flyga. Du är denna slända och så som sländan lärt sig flyga ska du lära dig flyga.

Ty så älskade Gud världen att han gav den sin enfödde son. Du drömmer varje natt om att förenas med din själsfrände och kärleken som du känner till tvillingsjälen värker i dig tills den dag människosonen lär blinda att se och döva att höra. Den kärlek som du längtar efter visar dig vägen. Ta kärleken inom dig på allvar. När du känner kärleken värka i bröstet krossas larvens skal och värken går över. Skutan sjunker och lidandet försvinner. Drömmen om själsfränden blir sann. Du möter själsvännen äntligen därför att du skådar ljuv musik och hör vacker syn. Du mästrar lidandet därför att sändebud till jorden umgås med dig och blir ett med dig. Sändebud till jorden kompenserar dig för lidandet. Det heliga bröllopet förenar dig med själsvännen och skadan låter sig repareras därför att vetskapen om kluvenheten medvetandegör dig om känslan bakom kvinnans och mannens ursprung. Tillsammans är de fullkomliga men åtskilda uppstår lidande längtan. Tillsammans skapas kärlek, åtskilda lider skutorna sjönöd.

Du människobarn kämpar för att längtan ska upphöra. Nu är vilodagen nära. Barnet inom dig har fötts och växt upp. Heligt bröllop har ståndat och kunskapens munsbit kommer upp ur halsen. Nu har kunskapens frukt lossnat ur halsen. Du har låtit kunskapens äpple spottas ut och återigen vågar du se på dig själv som den du är. Tiden är kommen då du åter igen ska inträda i paradiset och skådespelets alla dryga regler upphör. Tiden är kommen då tro, hopp och kärlek blir allenarådande. Tiden är kommen då värmen från solen talar sitt entydiga språk. Händer och fötter lämnar skruden bakom sig och känner ljuset smeka den nakna huden. Tiden är kommen då floden kommer att upphöra. Tiden är kommen då syndafloden porlar som en liten bäck genom värmeböljan från solen. Tiden är kommen då ljudet från känslornas längtande klang uppropas i klassen. Människobarnen längtar efter klasskamraterna komna till fredagens utbildning. Här närmar vi oss längtandets ursprung och skolklassen medvetandegörs om idet vi håller på att lämna. Idet lär oss att sova men fredagens utbildning lär oss att den långa dvalan är över.

Sov du lilla videung
Än så är det vinter
Än så sova björk och ljung
Ros och hyasinter
Än så är det långt till vår
Innan rönn i blomma står
Sov du lilla vide
Än så är det vinter.

Nu är sommaren här och bländande solsken når långt in i vårt ide. Den varma solen får oss att börja sträcka på oss. Nu är sommaren äntligen här och tjocka kläder åker av. Tack för att du har vandrat med mig den långa vägen och tack för att du äntligen läser med öronen och lyssnar med ögonen. Tack för att sången i ditt hjärta syns och tack för att konstverket i ditt hjärta hörs. Tack för att kreativiteten reser sin mänskliga gestalt genom dig. Tack för att kraften känns i dig. Tack för att känslostormen fått bedarra och lämna plats åt solsken. Tack för att kraften färgar evigheten genom dig. Tack för att skärtorsdagen är över. Den långa fredagen har just börjat. Tack ödets barn för att längtan har fört dig hit och för att visheten klingar inom dig. Tack för att kraften skänker värme.

Ur askan i elden har du vandrat och kanske har detta varit den svåraste biten av resan hittills. Du är på väg att lära dig kompisskapets kreativa umgänge. Helheten är tecknad inom dig människobarn och tillsammans kommer du och dina medmänniskor att frigöra moder jord ur sin slummer. Nu är tiden kommer när skolklassen mänskligheten ska lyfta moder jord till skyarna. De skyar som kännetecknar den nya tiden. De skyar som reflekterar vattnets kluckande ljus.

Här är ditt liv och skeendet visar vägen. Det skeende som kommer ur din vilja. Den vilja som skapar skeendet är din vilja. Din vilja är det som sker nästa dag. Hummandet som kreeras i din själ i dag kommer tillbaka nästa dag. Tur och otur existerar inte. Tur och retur existerar däremot. Tudelningen är konstgjord men det eviga kretsloppet är verkligt. Dur och moll åberopar utan tvekan inget annat än två olika tillstånd i detta kretslopp. Det ena talar om att du utträder ur källan och det andra talar om att du närmar dig källan. Tudelningen åberopar utträde eller inträde i källan. Tudelningen åberopar motgång eller medgång. Tudelningen åberopar endast en riktning i vilken du rör dig. Hela livet kreeras med hjälp av livscykler och så som i himmelen så och på jorden. Du åberopar livstonen som mäler inom dig. Tudelningen tar dig än hit eller än dit. Tudelningen är konstgjort men livets kretslopp är verkligt. Dualismen är vad människan skapat för att förklara livscykelns kretslopp av död och födelse.

Dualismens tur och retur ser varken god eller ond ut men tur och otur uppfattas genast som bra eller dåligt. Tur och retur är endast en riktning precis som ut eller in. Livets tur och retur åberopar skeendets natur som inte har något med gott eller ont att göra. Då vi åker på en resa har vi gott mod och ser på framtiden med spänning och lust. När vi åker tillbaka väntar endast vardag och i många mått tristess. Den som åker tillbaka upplever tillvaron annorlunda än den som åker ut på tur. Den som åker tillbaka är den som är lyckligt lottad egentligen. Den som åker tillbaka hem åker på retur. Den som åker hem är den lyckligt lottade. Den som åker hem upptas återigen i källans kärleksfulla livston. Tur och retur är livets puls, livets ebb och flod. Tur och otur är så som människan tolkat livsrytmen. Tolkningar är komna ur den enskilda individens tankar och skapar endast uttryck för utträdet ur källan. Tiden är kommen när människan åter ska träda in i källans kärleksfulla livslust.

Tiden är kommen när vi är på väg tillbaka hem. Nu är biljetten bokad. Returbiljetten är utkvitterad och loket har vänt. Den kunskap som själen har visar till människans glädje att detta inte har något med otur att göra. Tur och retur, livets eviga kretslopp. Tempot och pulsen medvetandegör er om urkraftens karaktär, tidvattnets karaktär och om sanningen bakom konsten att dirigera. När du lärt dig konsten att dirigera tonen inom dig att följa sanningens devinska klang och den eviga pulsens tempo kommer urkraften att skapa liv inom dig i evighet. Det eviga livet verkar ur medvetenhetens direktiv. Du låter skeendet ske genom att överlåta direktiven åt dirigenten. Du är dirigenten kära gudomliga människa. Du är sanningen om källans mirakel och så fort själens kunskap får komma i dagen kan kraften få verka, kan dirigenten få verka. Du är dirigenten och så fort du litar på din egen inre dirigent sker din vilja. Tala om för skapelsen vad du åberopar och känn tacksamhet för att du får det. Tala om för skapandekraften inom dig vad du åberopar och känn tacksamhet för att du har det. Tacka för det du vill ha som om du redan hade det. Din tacksamhet visar skeendet vägen. Din tacksamhet klingar i en livston som kommer att dra till sig samma ton ifrån evigheten. Din tacksamhet kommer att dra till sig precis det du tackar för. Lika attraherar lika.

Du har vad som krävs för att skapa ett paradis på moder jord. Ta vara på din möjlighet och din potential att skapa detta paradis. Tala med dina kamrater och lätta ditt hjärta. Ditt hjärta är en direkt länk till evigheten och när du lättar ditt hjärta för någon skapar du kommunikation mellan kropp och själ. Säg ditt hjärtas sanna ord och lita på kraften som du har att förbereda jorden för soluppgången. Nu skolas troende själar att lyfta blicken mot himmelen. Nu talas de sanna orden i midvinternattens köld som säger att sommaren är nära. Umgänget med själsvännen iscensätter heligt bröllop och som sagan säger kommer tårarna att trilla av glädje. Hur kan tårar trilla av glädje? Tur och retur eller tur och otur, det är frågan. Dur och moll, kärlek och hat, ser inte ut att vara motsatser utan konstruerade uttryck för att beskriva en riktning i skapelsens livscykel. Tur och retur är resor med olika riktning, kärlek och hat är känslor med olika riktning. Tur och retur är kärlekens melodi.

Nu återstår inget annat än att tacka för mig och önska en mycket trevlig sommar. Ta kraften i egna händer och skapa lust och fägring stor. Tala om för dirigenten hur du vill ha det och lita på att så som i himmelen så och på jorden. Det du skapar inom dig skapas även utom dig. Umgänget med själsvännen återspeglas inom dig där du har handen strax under bröstet och känslan mäler som kluckande vatten i skymningen. Tonen inom dig stäms upp och klangen höjs lite i taget. Snart kommer du att förberedas för klustret utanför den planet du bor på. Klustret iscensätter koden som kommer att få jorden att ta steget upp i dimensionerna. Tillsammans kommer du och dina medmänniskor hjälpa henne att låta tyda denna kod.

Tack för den här gången och på återseende.

Sändebud till jorden - utdrag 2

Sändebud till jorden ska bli er vapendragare och ständige följeslagare. Gehöret för moder jord, vattnet, vinden och solen är själva grunden för allt liv. Gehöret för Kristi blod och Kristi kropp är det som ska transformera den längtande blå blomman till ett litet barn som sträcker sig ut i hela din kropp. Skeden som du drar till din mun och gehöret som du serverar dig själv genom dina sju ögon ämnar föra sanningens barn till altaret och sammanföra dig med din själsfrände. Det heliga bröllopet ska göra dig hel. Ansvaret om dig själv är sedan uppfyllt. Så fort bröllopet ståndat är du flygfärdig. Skapelsen har givit dig två vingar och smärtan du upplevt av att ständigt halta är nu borta. Människans torsdag är här och hon är redo att gå ut i Världen och möta de andra som tillsammans med henne ska hjälpa moder jord i sitt uppvaknande och uppstigande.

Det mänskliga meccandet

Så nu är det dags att mecca själen på riktigt. Mekka är en helig stad dit miljontals människor vallfärdar en gång om året minst. Genom att mecca själen skapar ni er egen heliga plats som omgående svarar på er bön. Gehöret för mecca inom er ska bli lika stort som gehöret för Mekka i Saudiarabien. Ansvaret som givits dig att börja leva är ett ansvar som hör ihop med smäktandet i evigheten. Smäktandet i evigheten är evigt och livet är evigt alltså är det ett evigt ansvar, kära barn! Den mecciska drömmen är här. Skapandet av det egna inre meccat är drömmen om mästerlighet i mänsklig och gudomlig form. Barmen är varm och gehöret för den mänskliga själsfränden har vaknat. Gehöret för den manliga och kvinnliga aspekten inom dig har vaknat och det är dags att skapa en hemvist för dessa två. Dessa två ska bli ett och då behövs ett tempel. Detta tempel reser sig där du har handen strax under bröstet. Längtans blåa blomma emanerar ur moder jords sköte och räcker fram sina blad för att bära sanningens barn till dopet. Sanningens barn växer upp och börjar längta efter sin själsfrände. När sanningens barn meccas innebär det att erkännandet från evigheten klär barnet i en vit skrud och transformerar det till den du är.

Barnet blir ett med dig. Ser du kvinnlig ut blir barnet gedigen Jungfru Maria och ser du manlig ut blir barnet gedigen Jesus Kristus. Gehöret för själsfränden reser sig nu ännu tydligare upp. Sanningens barn (som nu är vuxet) längtar efter själsfränden i det motsatta könet. Den som är Maria längtar efter Jesus och den som är Jesus längtar efter Maria. Emanerandets frö blir alltså först en blomma som bär fram ett barn. Evighetens ljus låter barnet växa och skänker det sin identitet. Tiden är kommen när emanerandets frö ska bli ett vackert tempel där ditt inre vuxna barn kan förenas med sin själsfrände. Heligt tempel meccas i din själ och tar emot dig i varje stund av ditt liv. Själslivet frodas i detta tempel i evighet. Det sant heliga livet finns i detta tempel. Skänk evigheten morgonstjärnans ljus som lyser över detta tempel för de älskande två.

Se hur de älskande två skapar ett nytt barn i det heliga templets mitt. Gud – alltså jag säger er alla. Genom de älskande två skapas nytt liv. Genom de älskande två reser sig så nästa barn därför att skapelseprocessen fortsätter i evighet. Detta barn är samma som föddes i din längtans blåa blomma men denna gång reser sig barnet i ett nytt ljus och med nya ögon. Ansvaret om växandet möter du om och om igen. Dock sker det varje gång på en högre nivå. Skapelsen uppstår i varje ny människa, i varje nytt år, i varje ny livstid. Sanningen är den att ni kan födas flera gånger i en och samma livstid och det gynnar det andliga växandet oerhört. Livet är väldigt kort om du jämför med en evighet så därför ska du födas så många gånger som möjligt. Blinka lilla stjärna där är en sång som alla barn gillar. Skänk dig själv blinka lilla stjärna varje dag så ska din födelse blomma om och om igen.

Du äntrar världen nu därför att vetskapen om att du lever får dig att se det som verkligen är. Mecca slänger bort sten och grus därför att där det finns ett mecca där finns det väldigt mycket människor. Där det finns en väg som miljontals människor har trampat där finns inte vare sig sten eller grus kvar. Allt är bortsopat. Heligt tempel är välbesökt byggnad därför ska du se till att du blir ett heligt tempel. Godheten inom dig får mänskligt gehör och gudomligt gehör. Ansvaret om att leva där du har handen strax under bröstet är vägen du ständigt ska vandra. Ju oftare du vandrar denna väg desto renare blir vägen från sten och grus. Ansvaret om att vandra denna väg målas upp som en tavla därför att du ska förstå. Ansvaret om att leva börjar när du ser denna tavla för din inre syn. Tavlan visar det heliga templet och där inne i templet ler två älskande mot varandra. De två är i stånd att ingå det heliga bröllopet och sången som hörs känns långt in i själen. Godheten som sprider sig mitt bland deras bröllopsgäster gör festen mycket varm och behaglig. Detta brudpar är du. Du är både mannen och kvinnan. Genom att förstå denna bild förstår du också att du är drömmen som du drömmer varje natt. Din dröm blir sann när du inser att detta mästerverk är du.

Sålunda känner omsorgen om dig själv inga gränser. Genom att förstå hur du älskar dig själv förstår du också hur någon annan älskar dig. Härvidlag dröjer det inte länge innan du med stor självinsikt kan ta emot den kärlek som ges dig genom andra människor. Du är den dröm som du äntligen får möta i verkligheten. Du är den dröm som du längtandes sökte efter utan att veta om det. Drömmen blir verklighet. Du blir verklighet. Gläntan där du har handen strax under bröstet blir sanningens tempel som ger dig lycka i evighet. Gläntan där du har handen strax under bröstet längtar efter att leva och när du börjar värna om det liv som längtar efter att vara ska du se på mirakel efter mirakel. Släpp älskandet loss och äntligen får du tillgång till all visdom du någonsin kan önska dig. Släpp älskandet loss och sanningen om ditt liv uppenbaras. Godhetens mecca får se dagens ljus. Godhetens mecca blir den ort som du kommer att vallfärda till om och om igen. Godhetens ort reser sig där du har handen strax under bröstet därför att du menar det du säger. Godhet är samma som ärlighet. Att vara ärlig är det första steget mot sanningens möte med denna människans heliga ort. Att vara ärlig är vägen, sanningen och livet.

Sändebud till jorden - ett utdrag

Den andra delen i trilogin är den bok som du håller i din hand. Det sändebud till jorden som hälsas välkommen i denna tid är Jesus själv. Det sändebud till jorden som serveras genom denna bok är Jesus själv. Han älskar livet så mycket att på tredje dagen uppstod han ifrån de döda. Sändebud till jorden är serverandet av själens utbildning som gör att det mänskliga seendet går in i det som skapelsen kallar onsdagsseendet. Detta är tredje dagen i skapelsen. På tredje dagen uppstod Jesus ifrån de döda. Han är vägen, sanningen och livet. Genom dig uppstår Jesus ifrån de döda. Du är vägen, sanningen och livet. Han lever endast genom dig. Därför gestaltas den andra utbildningen i denna bok som skapelsen kallar onsdagsutbildningen.

Du reser dig upp för att Han ska kunna uppstå ifrån de döda. Det som händer är att själens möte med sig själv sänder signaler till det eviga livet att snart ska det heliga bröllopet stånda, det heliga bröllopet mellan dig och Jesus. Glöden i ditt hjärta säger att du lever och edens lustgård gestaltas strax under denna gudomliga sol. Han lovar att du blir den sanna mästaren i ditt liv och edens lustgård blir själens sanna hem därför att själens sanna hem alltid varit menat att frigöra människan från lidande. Lidandets frigörelse inom dig sänder signaler till evigheten att nu finns det plats för sant liv. Det sanna livet får nu plats att blomstra i den dröm som är människans liv. Du reser dig upp för att frigörelsen är här. Du reser dig upp för att livets mirakel har skett och det lilla barnet där du har handen strax under bröstet fötts och sätter nu båda fötterna på jorden och sträcker båda armarna upp i skyn.

Älskade barn! Det sanna livet har just börjat. Du är mitt barn och du har just insett att så är fallet. Detta barn litar på mig även om du inte gör det. Detta barn är födelsens mirakel som sker om och om igen. Herrens lovord till detta barn lyder; Du är vägen, sanningen och livet. Genom dig hälsas Guds rike till jorden välkommen. Genom dig möter det gudomliga livet seendet på planeten jorden. Du är detta sändebud till jorden. Där du är, är också jag. Där jag är, är också du. Älskade barn! Gestalten som gäller för att vara själens sanna gestalt har drömt sin sanna dröm och förstått sin gudomlighet. Detta uppvaknande leder själen till nästa steg i medvetandeskiftet, det heliga bröllopet mellan dig och Jesus Kristus.

The human light

The human light

Everyone needs space to grow
Everyone needs time to learn
Do you see the star that light up my life
It´s far far away but close in my heart

The day when you see it you´ll know me.
You will feel me and understand me
Everyone´s outstanding
Noone´s outside

Just take a look at the night sky
Be aware of every single star
that carries a human heart
and think of the strenge we have got

Be aware of the human light
And blow it stonger with your love
The Earth need it
We all need it

Jennyli
(År 2000)

Urkraftens devinska och mänskliga gestalt

Moder jord, moder vatten, fader vind och fader sol. Här är grunden till allt liv. Hur ska vi kunna leva utan de fyra elementen. Hur ska kroppen leva utan de fyra elementen och hur ska själen leva utan de fyra elementen. Här lurar vi ofta oss själva. När vi tänker på jord, vatten, vind och sol så ser vi kanske bara den mörka myllan på marken, vattnet vi dricker, luften vi andas och solen som värmer oss. Livet består och kropp och själ, därför är även den näring vi behöver både kroppslig och själslig. Hädanefter måste vi se livet i lika mycket kropp som själ. Hädanefter måste vi se moder jord som både solid och esoterisk. Hädanefter måste vi se fader himmel som både solid och esoterisk. Den solida jorden ger vår kropp näring och den esoteriska jorden ger vår själ näring. Det fysiska vattnet ger vår kropp liv och det esoteriska vattnet ger vår själ liv osv.

Det spelar ingen roll hur mycket jag talar om andliga saker för i sista änden kommer jag alltid tillbaka till detta. Detta enda att livet består av kropp och själ. Livet består av det solida och det som finns däremellan. Näring för kropp och själ är det som vi resenärer har kommit för att lära oss upptäcka och lära oss äta. Hur äter man själslig näring? Hur äter man kroppslig näring? Dessa livsuppehållande urkraftsskänker är vi här för att ta emot. Händer och fötter ser till att vi får mat i magen och händer och fötter ser till att själen får näring. Det kan tyckas att för att få i sig den fysiska näringen lägger vi något i munnen. Men det är inte bara att lägga något i munnen. Om det ska vara en urkraftsskänk då måste det vara den föda som innehåller urkraft. Den föda som innehåller urkraft kommer alltid att vara den föda som lever. Den föda som lever kommer lägga urkraft i den fysiska kroppen.

Då var det dags för den själsliga urkraftsnäringen. Hur lägger vi själslig näring i själen? Detta är för de flesta kanske det enda och det viktigaste att ordna med. Den själsliga näringen är lika viktig som den fysiska. Humör, välmående, lycka och kärlek är beroende av denna näring. Hur ska vi orka att leva utan att ha ett gott humör, utan att känna lycka och kärlek i livet. Det psykiska välmåendet är lika viktigt för kroppen som det fysiska. Det ena är beroende av det andra.

Hur äter man då själslig näring. Hur lägger man liv i mellanrummet? Det mellanrum som kundalini leds i skapar kanske ett stort tomrum inom oss därför att de murar vi bygger upp är så oerhört starka. Hur krossas dessa murar och hur leds kundalini, livsenergin in i oss? Tank you, är ordet! Livet leds in i soliditeten när vi börjar tacka. Hur vill du ha ditt liv? Tacka för att du har det du vill ha även om du inte har det. Livstonen i din tacksamhet läses av kundalinikraften och lika attraherar lika. Den ton som din själ ljuder i kommer att frisätta kundalini i samma ton. Din tacksamhet över att du känner dig lycklig och att du har allt du behöver i ditt liv skapar en ton som ki-gehöret sällskapas av.

Den ton du skapar genom din tacksamhet kommer att dra till sig samma ton och ki-gehöret är ett faktum. Detta ki-gehör leds in i kroppen och ger näring åt själen. Ki är den universella livsenergin och även det som jag kallar Kristusinspiration. Den universella Ki-kraften är kristusinspirationen, Kristusgehöret som tar bort lidandet i kroppen. Detta gehör krossar alla murar och låter skräp falla till marken och ren livskraft fyllas på. Därav av symbolen i Bibeln som säger att Jesus tog på sig mänsklighetens lidande och synder. Han är symbolen för detta Ki-gehör som renar kroppen från det tunga vi bär på i onödan.

Där du har dina fötter, källan till de två moderliga energierna, skapas kontakten med moder vatten och moder jord (moder Gud). Näringen från de två jordbundna energierna är skapelsens två första och kanske de viktigaste. Där det inte finns jord och vatten kan man inte plantera ett frö. Dessa två energier dras upp via fötterna och benen och landar på det bord där de ska serveras. Moder jords energi serveras på bordet du har där du har din svanskota. Moder vattens energi dras upp via fötterna och benen och serveras på det bord du har strax under din navel.

Skapelseprocessens två första steg är avklarade. Skapelseprocessens två följande steg är kännetecknet för klangen i luften. De två luftburna energierna är luft och eld (sol). De två faderliga energierna är luftburna. Därav uttrycket fader himmel. Tack vare mina lärdomar och insikter i den andinska kunskapstraditionen har kunskapandet om detta lästs in av min själ och låtits förmedla via mitt hjärta. Det som kommer ur hjärtat är sanningen och den sanningen sammanlänkar i mycket med Inkaindianernas andliga visdomar. Tack Juan Nuñes del Prado från Peru för allt du har lärt mig och många andra.

Med luften och solen så kan det lilla fröet som ligger i fuktig jord börja gro och växa upp. Där strax ovanför pannan och hårfästet sker kopplingen till fader vind och fader sol (fader Gud). Där kommer näringen från dessa energier in. Vindens energi dras ner till halsen och serveras på det bord som finns där och solens energi dras ner till hjärtat och serveras på hjärtats bord (chakra). Då alla fyra energier har desarmerat själen och skapat liv kommer fröet att servera en vacker blå blomma där du har solar plexus. De fyra energierna sammansmälter i solar plexus och krampen släpper.

Den vackra blå blomman som nyss slagit ut börjar nu längta efter gudomlig näring. Den gudomliga näringen är exakt samma näring som jag tidigare benämde Ki-gehör eller Kristusinspiration. Detta gehör består också av två energier, Kristi blod och Kristi kropp. Hmm ytterligare två starka symboler från Kristendomen. Kristi blod benämner jag i min terminologi för Lilla fågel blå och hör hemma i tredje ögat. Den gudomliga näringen som lilla fågel blå kommer med är nektar från paradiset. Lilla fågel blå kommer med nektar (Kristi blod) från paradiset och landar på tredje ögat varpå den befruktar den längtande blåa blomman. Då befruktningen skett sker något märkligt. Den gudomliga nektarn förenas med den mänskliga vätskan vatten och ett litet barn föds. Kristi blod och kroppens blod läker alla sår och den blå blomman befruktas så att ett barn kan födas. Detta barn är Du, det växande medvetandet.

Så fort barnet är fött behöver det kläder. Vad passar då bättre än Kristi kropp. Denna energi är den sjunde och det högsta gudomliga ljuset. Nu har barnet en dräkt/kropp att växa i. Eftersom evighetens ljus sällar sig till vår själ via kronchakrat längst upp på hjässan är detta också kroppens bord för att ta emot glimten från evigheten (Kristi kropp). Umgänget med Kristus iscensätter sålunda kundalini i kroppen och därmed liv. De sjätte och sjunde energierna medvetandegör oss om själens källa till evigheten. Den reella källan till livet möter oss livs levande där den längtande blåa blomman reser sig. Du har väckt blomman till liv i solar plexus och tillsammans med Kristi kropp tar sig blomman upp och täcker huvudet med sina kronblad.

Tack längtande blommor för att ni lyssnat och kommit till klarhet om hur vi kreerar medvetandet och samtidigt krossar den skitiga muren genom att lära oss insupa själslig och devinsk näring. Tack än en gång för att ni ser friheten i dessa ord och för att ni ser skapelseprocessens sju dagar uppenbaras framför era ögon. Tack för att den första och andra dagen redan är avklarad och tack för att ni är i färd med att låta skapa er själva i den tredje dagen. Den tredje dagen är här och handlar om vindens energi, kommunikationen, som serveras på bordet där under handen på halsen. Tack så mycket för att glöden i hjärtat får liv av denna vind. Hädanefter kommer kanske klangen i sången återspegla kraften i själen. Tack längtande blommor för skådespelets tredje dag. Kommunicera mera ;)

Tack!

När näringen kännetecknas av tre saker

Tre saker tror jag är viktigt när det gäller näring. Det är näring för själen, näring för kroppen och näring för den kärlek som tar oss till paradiset. Den näring som tas emot av oss som låter själen leva iscensätter kärlek inom oss och för att låta kärleken blomstra tror jag att vi måste medvetandegöra oss om kärlekens näring. Denna mottas av oss så som kärleken låter: Nu, nu, nu, nu, nu, nu, nu. Näringen åt själen återspeglas i kroppens källa mitt under handen på solar plexus. Näringen åt kroppen kommer in genom munnen. Näringen åt själen består av sju stycken energier och näringen åt kärleken utgår från hjärtat och består endast av en energi. Näringen utgår från hjärtat och kommer från solen. Näringen kommer från solen och kreerar treenighet i solar plexus. Treenighet eftersom kroppens näring, själens näring och den gudomliga kärlekens näring sammansmälter där.

Näringen till kroppen är livets fysiska form. Näringen till själen är sanningen om den eviga själen och näringen till den gudomliga kärleken är sanningen om den helige anden. Näringen som kommer från kropp, själ och ande låter solar plexus kreera en vacker blå blomma. Tids nog kommer den tillgivne uppstigne mästaren Jesus att låta blomman befruktas med gudomlig näring. Den själsliga näringen och den gudomliga näringen leds in i den fysiska kroppen och en sammansmältning av de tre sker. Då kommer skillnaden att uppenbaras. Hur vet man att kroppen och själen och anden sammansmälter? Troligen därför att kroppen, själen och anden letar efter varandra och när de funnit varandra kommer allt att kännas som om man hade köpt en extern hårddisk och synkroniserat den till sin huvuddator.

Ty kroppen är för mig samma som PC´n är för den externa hårddisken. När jag synkroniserar med min kropp kommer jag att kunna använda hela hjärnan. Tänk om kroppens kapacitet vore lika stor som min kapacitet. Tanken kommer kunna lära hjärnan att släppa igenom kapaciteten som tanken har. När kapaciteten på hjärnan är samma som hos tanken är kropp och själ synkroniserade. När det gäller stationär dator och extern hårddisk är det bara att trycka på en knapp för att synkronisera dem. Så lätt är det inte med oss. Tyvärr. Dock kommer kroppen och själen komma att lära sig läsa varandra allt bättre. Solens dröm är att komma in i vårt hjärta och skulle kärleken kunna beskrivas som solen vore det bara att föreställa sig hur solens strålar kommer och kransar livremmen runt bröstet. Trädets levande grenar kommer att känna solens strålar och kransen runt bröstet är som trädets grenar. De suger upp varenda solstråle. Deras trånande efter sol är samma längtan efter kärlek som vi har. Den stationära datorn är min kropp, den externa hårddisken är min själ och solen på himmelen är gudomligheten. Den kraft som driver de båda hårddiskarna. Tack!

Du

Du känner längtan efter kärlek, eller hur? Du målar en tavla och tänker, tänk om det var jag. Nästa gång kärlekens smak kommer i min mun kanske jag tror med hjärtat. Med hjärtat ska jag känna kärlek, det är vad skrattet vill. Du! Den längtan som du ser i kraften från solen kan lära dig att frigöra dig från ditt drömlika fängelse och komma ut i verkligheten.

Du! Den sanna verkligheten ska du upptäcka. Du känner inte till något annat än din drömlika fängelsecell. Du kramar krampaktigt om gallret och blir livrädd när den känslige drömfångaren kommer för att släppa ut dig. Tänk om känslan av trygghet försvinner. Tänk om jag drömmer!

Nog för att saker och ting verkar bra så som de är men kan verkligheten finnas till egentligen? När jag ser mig omkring känner jag att saker och ting verkar mycket verkliga. Verkar verkliga? Ja just det, de verkar verkliga. Ursäkta mig men ser du inte att friheten kommer till dig och erbjuder dig accompanjemang ut ur fängelset? När du känner dig hotad är det i själva verket friheten som kommer för att släppa ut dig. Den som väntar på tre lärdomar i källaren kommer inte att blicka mot himmelen. Tänk om du krediteras kompis för att se din fångvaktare för vad han eller hon är. Tänk om kredit är din biljett till friheten. Tänk om debiteringar du har gjort betalas av därför att du ser kreativiteten tillsammans krediten. Kredit och kreativitet.

Du målar en tavla och tror utan omsvep att det är du. Det är du på den där tavlan. Du skapar dig själv och kreativiteten är den fångvaktare som har nyckeln till cellen du sitter i. När skaparglädjen avtar sätter du dig i ditt lilla älskade fängelse igen. Där sitter du tryggt och behöver inte låtsas som om något har hänt. Där har du det bra! Eller?

Debit och kredit ser ledset på när du kliar dig i huvudet och tänker, undrar om det finns något jag kan göra här förutom att dra upp rullgardinen och titta på den vackra himmelen? Undrar om en så här liten plats medför mindre jobb? Troligen inte. Du har kläder på kroppen, och de måste tvättas. Du har en kropp som behöver näring och därför måste du laga mat. Dessa kära ting är du troligen väldigt mån om, och det med rätta. Tänk om du slutade klä dig och slutade att äta. Då skulle kroppen sluta att vara. Tänk om kroppens kemi och andens anatomi är komna ur samma tillstånd? Tänk om det är precis detta du håller på med?

Tänk om sanningen är den att kroppens näring inte tillfredställer dig därför att att kroppens och andens anatomi är komna ur samma tillstånd. Tänk om du äter och äter och äter, men du blir aldrig riktigt mätt. Tänk om du klär dig och klär dig och klär dig, men du blir aldrig riktigt varm! Det klingande ackompanjemanget som kommer till dig varje dag för att visa dig vägen ut ur fängelset är kreativietens tillstånd. Tillståndet som kroppens kemi och andens anatomi mynnar ur. Den som äter utan att bli mätt serverar endast mat till kroppen men inte åt anden. Den som kläder sig utan att bli varm sätter endast kläder på kroppens kemi men inte åt andens anatomi.

Med sanning menar jag det tillstånd varur kreativieten kommer. Den kreativa, levande och längtande själen sitter fängslad i ditt inre och varken ode eller sång desarmerar cellen så länge tillståndet av kreativetet upplevs som trehjulingen upplevs av ett barn som vill lära sig cykla. Trehjulingen erbjuder det lilla barnet säkerhet och trygghet. Den du tror erbjuder dig utträde ur cellen ser egentligen till att du stannar där. Den du tror drar ner rullgardinen mitt framför dig när du bara vill titta ut är den som vill släppa ut dig på riktigt. Den som drar ner rullgardinen vill att du ska vända dig bort från fönstret och se den öppna dörren bakom dig.

När du tittar genom fönstret kan du bara fantisera om tillståndet utanför, du kan inte uppleva det. Däremot ska du uppleva sanningen så fort du går ut genom dörren så förlåt honom eller henne som du tror håller dig instängd för i själva verket finns han eller hon där för att frigöra dig.