Medvetandet

Sättet vi definierar medvetandet på är nog medvetandets största fiende eftersom det är svårt att enas om en tolkning. Troligen är medvetenheten återupptäckten om vilka vi är och alltid har varit. Medvetandet är inget som ligger i vår tanke utan något som talar genom oss. Tanken arbetar med att förstå talet ur medvetandet men sinnet är alldeles för begränsat för att till fullo förstå medvetandet. Tanken är "limited edition" så att säga. Den tanke som du har kännetecknas av din omgivning och min tanke kännetecknas av min omgivning. Men medvetandet kännetecknas av källans ton och denna ton är samma för alla. Medvetenheten om detta lär tanken att förstå medvetandet. Det är alltså inte samma sak att säga medvetenhet och medvetande. Det absoluta medvetandet är när allt kommer omkring evigt och oföränderligt. Medvetenhet är något som hör tanken till. Den medvetna tanken lär sig om medvetandet.

Medvetandet ansvarar utan tvivel för att skapa. Skapa är medvetandets ämne. Skapelsen erhåller detta ämne och skapar ur sig själv. Så länge vi inte ser detta ämne i oss själva kommer vi att stå maktlösa i vårt liv men så fort vi ser detta ämne inom oss själva medvetandegörs tanken om vår egen styrka och skaparförmåga. Drömmen blir verklighet äntligen. Så som i himmelen, så och på jorden. Tonen inom oss kommer att väckas till liv och börja tala. Tal är uttåtriktat i sin karaktär och tonen sprider sig alltså till sin omgivning. Så som i himmelen (vårt inre) så och på jorden (vår fysiska omgivning).

Tanken ansvarar för att förstå medvetandet och medvetandet ansvarar för skapandet. Tanken ansvarar alltså för att förstå skapandet. Tänk om skapandet erkänns i det ögonblick som tanken ser konsten för vad konsten är. Skapandet är sanningen så som talet uttrycker den ur källan i vårt inre. Konsten låter detta uttryck bli synligt på olika sätt. Konst är detta uttryck manifesterat i fysisk form. Sanningen bakom konsten blir synlig när tanken förstår detta. Det verkliga skapandet sker inte ur tanken utan ur sanningens ton i vårt inre. Sanningens ton är samma oavsett var vi bor i Världen och läkekraften som denna ton har är osviklig. Den helande tonen inom oss kommer att skapa liv och liv är alltid kraftfullt, smärtfritt, skapande och seende.

Under ytan ligger medvetandet och över ytan skapas medvetenhet om detta medvetande. När skapandet uttrycks i formen sker en koppling mellan medvetandet och vår tanke som då medvetandegörs. Treenigheten uppstår ur denna koppling. Det som är över ytan (det fysiska, modern) möter det som är under ytan (det gudomliga, fadern) och det Kristuslika barnet föds. Fadern, modern och det heliga barnet. Barnet som föds det är vårt medvetande som vaknar inom oss. Tanken är medveten om detta uppvaknande. Tanken betraktar detta uppvaknande. Tanken tankar in upplevelsen av detta och formas därmed av detta. Tanken kreeras. Tanken ser vad som händer och lär sig vad det betyder. Tanken lär sig läsa den eviga berättelsen om sanningen i tonens ljudande.

Sanningen i tonens ljud äntrar oss därför att tanken medvetandegörs om medvetandet. Tanken är livets verktyg, medvetandets verktyg. Så fort lusten uppstår lär sig tanken att sanningen ligger i tonens centrum, lustens centrum. Tanken lär sig förstå att lusten är drivkraften. Drivkraften är tonen och tonen är medvetandet inom oss. Drömmen går i uppfyllelse. Drivkraften att uttrycka sig är samma kraft vi ser på våren när grönskan fullkomligt exploderar. The big bang är inget annat än sanningen om explosionskraften på våren. Tonen ämnar lära oss att kraften ligger i skapelsens mitt och kommer till uttryck genom melodier, texter, tavlor, skulpturer, pjäser mm.

Tanken om tonen som varande livets extistensiella iscensättande låter oss förstå sanningen bakom lusten som citerar evighetens ord där själens frö ligger och trånar efter kärlek. Tanken lär sig förstå att ensamheten tar slut när medvetandet tror på tanken och tanken tror på medvetandet. Tro är nyckelordet här. Tro är tankens verktyg för att upptäcka och komma i kontakt med medvetandet inom oss. Tro är livets hopp. Urkraften ser sanningen i trons kraft och lägger sitt hopp till den. Urkraften serveras i kärlekens tecken ur värmen där under handen på solar plexus.

Du och jag är samma medvetande men har olika medvetenhet om detta. Du och jag serverar oss själva kärlekens melodi därför att den tro vi har låter oss komma i kontakt med medvetandet. Hem ljuva hem är sålunda drömmen om medvetandet och paradiset. Drömmen om kärlek och sanningens hem blir sann därför att tron ser till att medvetandegöra tanken om medvetandet, den högsta sanningen om livets essens, den högsta tanken ur vilken du och jag är skapad, ditt eget högsta varande i evigheternas evighet. Tanken är för liten för att verkligen förstå detta men tron ser till att frigöra tanken från tvivel och därmed skapas kontakt till källan och tonen ur storheten inom dig väller fram. Storheten inom dig talar ur den sanna källan och tanken talar ur det begränsade sinnets källa. Det vetgiriga sinnet ger sig aldrig och samma gäller för sanningens källa inom oss. Tro, hopp och kärlek ska tala om sanningen om livet och medvetandet. Tro, hopp och kärlek visar vägen. Du är vägen, du är sanningen och du är livet.

Det vetgiriga sinnet vill veta och inte tro därför har tanken särskilt svårt att acceptera något som inte går att bevisa ur sinnets sätt att se det. Därför har kampen mellan medvetandet och det begränsade sinnet pågått så länge. Den kampen kännetecknas av lika mycket hopp som hopplöshet. Vetgirigheten ser till att vi fortsätter söka men samtidigt verkar det hopplöst därför att sanningen ligger i att släppa taget om denna vetgirighet. Det är först när vi släpper taget om siffror och formler som upplevelsen av skaparkraften kan komma till uttryck. Det är vår uppgift i detta liv att släppa taget om vetgirigheten. Denna vetgirighet vågar inte se storhetens storslagenhet utan söker efter detaljer för att bryta ner livet i tusen miljoner små delar. Dock är sanningen om livet tvärtom att skapelsen är en enda storhet och fungeras som sådan.

Visst kan vi efter att vi brutit ner livet i tusen miljoner delar börja bygga upp livet igen och förhoppningsvis se en helt annan bild än vi gjorde från början. Tänkvärt är ändå att den snabba vägen är den enkla vägen och släpper vi taget om tanken så kommer källan att uppenbara sig. Det är medvetenheten om detta som låter medvetandet vakna. Släpp livet loss. Nå sanningens ton inom dig lika lätt som skutan sjunker till botten när vi slutar ösa vatten ur den. Tanken luras av att vilja förstå genom att ständigt ösa. Då vi slutar ösa kommer vattnet att forsa in och källans storhet uppenbaras för oss.