Därför vill vi inte vakna ur psykosen

Nu vet vi att kunskapen till vårt liv talar rakt ur hjärtat, därför vågar jag låta mitt hjärta tala ut i en av tidens viktigaste frågor. Vi tror med hjärnan och inte med hjärtat. Vi låter inte hjärtat komma till tals. När vi försvarar oss vågar vi inte låta hjärtat tala därför att vi tror inte att det har något att komma med som är tillräckligt. Fler och fler vågar släppa taget om vad som skulle kunna kallas för mänsklighetens psykos. Vi erbjuds komma ut ur denna psykos nu. Nu sker sanningen med oss och upptäckten att allt inte är vad det ser ut att vara kan komma som en chock för många. Vår psykos är vår verklighet. Den som är inne i en psykos vet inte sitt eget bästa. Vi behöver hjälp för att komma ut och se det som verkligen är. Allt är inte vad det ser ut att vara.

Behovet vi har av att vara vid våra sinnes fulla bruk är mycket starkt och hör till en överlevnadsprincip hos människan. Vi inpräntas vid unga år att detta är inte på riktigt, detta är bara på låtsas. Vem vill bli uppfattad som annorlunda eller rent av galen. Förr eller senare kommer vi ändå upptäcka att vi är alla galna som gått på vuxenvärldens kväde "Akta dig för det", "Akta dig för det andra". Vi växer upp i en värld där vi ska akta oss för det mesta. Vi lever i en ständig bubbla som, om den brister, kastar oss ut i en verklighet som kommer att sluka upp oss. Därför vill vi inte vakna upp. Det skrämmer oss. Försvaret vi har mot allt som kan skada oss eller döda oss följer oss i graven och vi undkommer ändå inte vårt öde. Drömmen vi lever i ska ta slut en vacker dag och vi ska vakna upp och inse att allt bara var en dröm. Vuxenvärldens förmaningar fick oss att vara verksamma inne i bubblan, inne i drömmen. Nästa generation får lära sig samma sak.

Dock med en skillnad. Nästa generation kommer att veta om det. De kommer att veta att de lever i en bubbla och om de vill kan de ursäkta sig en stund och komma ut ur bubblan för att känna sanningens vingslag lyfta själen. Nästa generation förstår med hjärtat och tänker med hjärtat. Nu har vi också chansen att göra det. För den som tänker med hjärnan kämpar mot demoner som inte finns. Vi som kämpar mot demoner som inte finns är fortfarande kvar i bubblan och psykosen har grepp om oss. Ínom oss möter vi demonerna och utom oss fortsätter paradiset att vara ett paradis. Fortfarande finns paradiset utanför bubblan och fortfarande vågar vi inte se det. Fortfarande tror vi på demonerna där utanför som ska komma och förgöra oss. Fortfarande missar vi chansen som moder jord och fader himmel erbjuder oss att ta del och bli ett med detta paradis. VARFÖR GÖR VI DÅ INTE DET? Nästa generation drar inga slutsatser, de kommer till tals direkt ur hjärtat. Vi däremot vågar inte känna, lita på, möta eller verka i kärlekens kysska kraft. Varför tar vi inte emot erbjudandet om ett verkligt paradis? Varför försvarar vi oss emot demoner som inte finns. Verkliga demoner finns inte, bara de vi själva skapar och bär inom oss. Vi skapar ett fängelse åt oss själva därför att vi är rädda för dessa demoner som kan skada oss eller skapa ett helvete för oss. Det vi inte tänker på är att dessa demoner som vi är rädda för och vill stänga ute, de finns innanför murarna. Fängelset vi skapat åt oss själva gör så att dessa demoner inte kan komma ut. Fängelset vi skapat för att försvara oss mot demoner fungerar plötsligt tvärtom. Fängelset blir ett verkligt lidande därför att hur vi än gör slipper vi inte undan tveksamheter, tvivel, lidande, rädsla, ångest, kväljningar, fruktan, förföljelse osv. Fängelset som ska skydda oss mot faror erbjuder endast faror. Därför att farorna kommer inte ut. Förföljelsekänslan upphör aldrig och psykosen är ett faktum.

Varför vill vi inte vakna ur psykosen? Varför plockar vi inte fram nyckeln, låser upp dörren, släpper ut demonerna och slutligen vandrar ut själva? Varför lever vi kvar i en verklighet som kväver oss? Skulle friheten från fängelset förstås på rätt sätt vore det en enkel match. Nu är det faktiskt en enkel match, men vet man inte det så blir det inte en enkel match. Det första steget är att inse sanningen om detta fängelse. Först måste vi erkänna att ett fängelse existerar och att vi finns i det. Sedan måste vi inse att det går att bli fri. Sedan måste vi veta hur man blir fri och sedan måste man frigöras. Jag skriver frigöras därför att erbjudandet om att bli fri tar oss i handen varje dag utan att vi ser det. Erbjudandet från moder jord och fader himmel står oss till förfogande varje dag. Det enda vi behöver göra är att inse att vi är instängda i en bubbla, vilja ta emot erbjudandet om befrielse och sen verkligen ta emot det. Frigörelsen är inget vi behöver kämpa oss till utan den är varje ärlig människas rättighet.

Medvetandets tid är här och kommunikationen är vägen ut ur vårt fängelse. Frigörelsen kommer även om vi känner oss förorättade. När känslan av att våra demoner vill ut kommer, fungerar det som en nyckel till porten. Så länge demonerna är inom oss äter de av vår energi. När vi släpper ut dem och tar emot erbjudandet om frihet får vi ny näring och ny energi, vi börjar leva. Fängelsematen är ingen höjdare precis. Tacksamhet är verklighetens livsmäle. Tacksamhet korrellerar med friheten och erbjuder en väg ut. Samtidigt erbjuder kommunikationen nycklar till frihet. Kommunikation sker främst via halsen och faktum är att halsen är porten till friheten, porten till himmelriket. Verklig kommunikation erbjuds dock på mer än ett plan. Talet är en mänsklig gåva där vi använder luft som pressas genom stämbanden och skapar vibration, ljudvågor. När vibrationen fortplantas vidare uppfattas den av en annans öron och kommunikationen är ett faktum. Kommunikation sker via halsen, luften och via vibration. Så för att bli fri behöver vi öppna porten som sitter i halsen. Vuxenvärldens förmaningar verkade fängslande på oss och våra demoner är inget annat än dessa förmaningar som vi bar med oss och stängde dörren om. Skyddet blev ett fängelse. Så länge vi tror att vi skyddar oss mot ondska så vill vi inte vakna från vår psykos. Faktum är att utanför murarna väntar paradiset. Det är synd att missa det tycker jag. Världens kunskap ligger dold från halsen och neråt, i hjärtat och i solar pluxus. Världens kunskap och källan till allt liv ligger dold där. Sanningen talar via halsen från hjärtat. Vuxenvärldens förmaningar är tegelstenar som lagts mitt i halsen och förmaningarna skapade blockeringar i kommunikationen. Vem som helst skulle bli galen av att inte kunna uttrycka sig, förmedla vad man känner, vill och önskar. Förvisso är det just vad som hänt. Vi har blivit galna. Dock verkar det i våra ögon som om vi är väldigt kloka och skulle vi råka ta oss ut och upptäcka skönheten i paradiset anses vi plötsligt galna.

Den som upplevt en personlig psykos förstår vad jag talar om. Verkningarna är de samma, dock under en kortare tid och mer intensiva. Den individuella psykosen är den mänskliga psykosen manifesterad i en enda person. Vilka hjältar! En människa som tar på sig hela världens vilsenhet och instängdhet. Det kan inte bli annat än chockartat. Vi måste alla ta vårt ansvar och se till att komma ut ur vår psykos. Vi kan inte lämna jobbet åt några enstaka individer att bära hela bördan. Vi måste hjälpas åt i stor skara och eftersom sanningen är den att vi får hjälp av moder jord och fader himmel, behöver vi bara vända oss till dem för hjälp och råd. Även om vi inte uppfattar hjälper så får vi hjälp. Vi behöver bara be om den. Solen som lyser i vårt bröst blåses liv i så fort vi öppnar porten i halsen. Vår hals representerar vindens energi och hjärtat representerar solens och kärlekens energi. Om du blåser på elden brinner det bättre. Så erkänn först att du är fången i en illusion, i en bubbla, i tron att världen går under om bubblan spricker. Erkänn sedan att vad du har trott är precis tvärt om mot vad det egentligen är. Ta sedan emot erbjudandet om hjälp att spräcka bubblan, att öppna porten till himmelriket, solen, kärleken, Gud, dig själv!

Frihet kan bli verklig först när du erkänner att du är fången. Behovet av bekräftelse blir uppfyllt i ett enda slag när denna port öppnas. Sanningen flödar fram och friheten är total. Frige dina demoner. Demoner som består av förträngda och förstenade förmaningar. Citaten ur hjärtat, är de sanna citaten. Våga tala, våga känna, våga leva! Fängelset ska ersättas av ett gigantiskt palats där en vis kvinna eller man är uppväxt och förvarar sanningen om livet. Fängelset förborgar inga sanningar, bara stenar som är tunga att bära på. Innanför murarna finns endast rädsla, förstenade och föråldrade övertygelser om något som inte finns. Vi förborgar endast vetskapen om att vi en gång kommer att dö och att vi kommer att veta sanningen den dagen vi dör. Sanningen är den att vi kan veta den nu, här, idag, när vi vill, om vi vill. När vi har bestämt oss för att frigöra oss frigör vi oss. Faktiskt frigörs vi tillsammans därför att vi kommunicerar med varandra. Vi fungerar tillsammans och desarmeras därför att vi interagerar. Ser vi sambandet blir lidandet i en konflikt inte lika svår att hantera. Demonerna kommer ut och dörren tvingas upp. Dörrar som öppnas ofta ska gå lättare och lättare att öppna för varje gång. En gisten gammal dörr som aldrig öppnats är svår att öppna. Därför är det värt att komma igång med dörröppnarträning med en gång.

Dra in ett djupt andetag och känn vindens energi vibrera genom din hals. Känns det som om du vill gråta, så gråt. Gråt bekräftar att dörren börjar öppnas. De tunga stenarna bakom dörren börjar pressas ut och det bränner. För elden börjar blåsas liv i. Vinden som kommer in blåser liv i solen och om det blir för häftigt så verkar befrielsen som ett helt vulkanutbrott. Vuxenvärldens alla förmaningar kommer ut på en enda gång och försvinner ut i tomma intet. Varför bära på de i ett helt liv, helt i onödan. Frigörelsen kan vara smärtsam. Smärta kan krävas för att verkställa befrielse. Förlossningens tid är här. Frigörelsens tid är här. Frälsningens tid är här. Ske din vilja så som i himmelen, så och på jorden. I faderns och moderns och det heliga barnets namn, amen.

Little grandmother

Hon talar till hjärtat, från hjärtat! Underbart vackert att lyssna på. Medvetandets tid är här för att stanna. Nu missar inte moder jord chansen att verka genom oss. Vi är hennes barn och vi är alla bröder och systrar som kommit till jorden under den mest omvälvande tid man kan tänka sig. Vem skulle inte vilja dö för att få födas här i den här tiden. Tänk att vi är bjudna att vara med. Vi är utvalda. Vi är stjärnbarn tveklöst. Människan är en enda stam om än av många färger. Det är dags att förenas i ett enda uppdrag: Iscensätta fritt flöde av hjärtats vackra röst - kärleken. Förena oss för att få Moder jord att åter andas, åter skapa liv, åter verka i oss alla. Tack vare den här vackra och välsignade kvinnan kommer vi att kunna vandra i ett paradis igen. Vackrare uppenbarelse får man leta efter. Följ länken och titta på de tre avsnitten av filmen "The return of the ancestors".

http://www.cosmic-heart.net/start/kiesha/return-of-the-ancestors

Fjäril vingad syns på haga

Det är sommar och värmen lockar varje själ ut ur sina gömmor. När vi längtat hela vintern efter värme och sol vill vi när den kommer verkligen njuta av den och känna känslan av att verkligen leva. Värmen återvänder alltid, varje år, det är väl det vi lever för under vintern. Nästa sommar ska vi göra det. Nästa sommar ska vi göra det! Nästa sommar ska vi göra det eller det andra! Kanske planerar vi för mycket och glömmer att vi äntligen ska kunna förstå sommarens budskap. Nästa sommar ska jag göra det. När då nästa sommar kommer försöker vi att hinna allt vi planerat och det vi inte hinner med det får vi göra nästa sommar istället. Bara vara, är inte att tänka på. Ta ett djupt andetag och lyssna till värmens doft finns inte på kartan. Om vi får en stund i solen så är det också planerat. Idag ska vi åka till stranden, i dag ska vi göra allt som man brukar göra en varm sommardag när vi är lediga. Om vi är lediga. Vi måste hinna med så mycket och fötter springa omkring likt förirrade krabbor som blir lockade och pockade av människors bete.

Människan är precis likadan. Nu erbjuds vi än det ena och än det andra att göra och köpa. Vi lockas och pockas för att fångas in. Så tror vi att det är just det vi vill. När vi har blivit lockade till betet, upplockade ur vattnet och lagd i en liten spann tillsammans med 20 andra krabbor, då blir vi helt plötsligt ikastade i vattnet igen, bara för att någon annan ska kunna leka med oss en stund och fånga upp oss ur vattnet och suga ut lite av musten ur oss. Denna årliga cirkus kännetecknar vår kortsiktiga livsåskådning. Likt krabborna så åker vi upp och ner ur vattnet hela sommaren. När vi har legat på stranden då måste vi hem och grilla. När vi har varit på ett nöjesfält måste funderar vi på vad vi ska göra nästa dag. Värmen lockar oss till torget där det finns allehanda attraktioner och marknader osv osv. Sommaren är handelsmännens paradis och levebröd. När de sugit ut oss kastar de tillbaks oss i sjön igen.

Visst har vi roligt och visst finns det glädje i överflöd, men när sommaren är slut är vi så trötta som vi inte har varit under hela året. Först ett par veckor in i det normala arbetet börjar vi återhämta oss. Förlorade? Njaä, det vet jag inte men förirrade kanske. När allt kommer omkring välkomnas sommaren även på vintern. När som helst finns sommaren här och nu. När som helst lever vi som om det vore sommar. Men det glömmer vi lätt. Vi tänker bara på nästa sommar och funderar på vad vi ska göra då. Fjäril vingad syns på haga. Fjärilar påminner oss om förvandlingen. När vi ser en fjäril så ser vi sanningen om oss själva. När vi längtar till sommaren så kämpar vi inne i vår lilla puppa för att veckla ut vingarna och flyga. När vi under vintern planerar vad vi ska göra nästa sommar så handlar det om just detta. Skaka av oss kokongen och äntligen veckla ut sina vingar, bli fria. Så det vi har längtat efter är att frigöra oss. Från vad? Från kokongen! När tvånget under sommaren lyfter oss upp ur vattnet fängslas vi istället. Fängelset kokongen utgjorde under vintern ersätts av ett nytt fängelse. En spann med vatten. Fjärilsvingarna får inte chans att vecklas ut denna sommar heller. Sinnet lockas så av alla godsaker och lustfyllda upplevelser att vi blir ett lätt byte för krabbfiskare. Dessa krabbfiskare lever som utsugare och känner inte för att lära oss flyga eller låta oss i lugn och ro krypa upp på land så att våra vingar får chans att vecklas ut och torka i solen. Solen som känns som ett tvång borde vara befriaren. Samma sol som fångar oss i ett tvång borde frigöra oss i evigheternas evighet.

Den som ser en fjäril i hästhagen en vacker sommarkväll och känner igen sig själv fängslas allt mindre av sommaren. Nästa sommar är oväsentlig eftersom den enda sommar som räknas är den som är här och nu, alltid. Bakom känslan av instängdhet och kyla ljuder alltid sommaren. När vi inser evighetens funktion kan lust och gärning stor verka året om. När visan om fjäril vingad syns på haga undsätter oss på vintern förstår vi seendets nya vision. Seendets vision frigör oss. Nu ser vi med ögonen, men ett sant seende ser vidare, det ser med hela kroppen. Från svanskota till hjässa. Fjärilen fångas inte så lätt. När vi kommit ut ur vår puppa väntar vi inte med att börja flyga. Känslan av att flyga ger oss en ljuv förnimmelse av evigheten, i kontrast till vårt korta fjärilsliv. När vi börjar flyga blir vi medvetna om känslan av tyngdlöshet och ändlöshet.

Förnimmandet av evigheten frigör själen från sitt tidigare fängelse. När själen är fri lurar vi döden. När vi lurar döden finns inget att vara rädd för mer. När vi lurar döden så snuvar vi döden på konfekten. Döden vandrar bort i fjärran. Fria och eviga själar vet att kroppen endast är ett tillfälligt "fängelse" i vilket vi kan lära och uppleva mycket roligt och kärleksfullt. Förvisso är det ett fängelse men som jag tidigare sa är det fyllt av glädje och lustfyllda attraktioner att åka med i. Förvisso kostar det pengar men förtjänar vi mycket pengar då har vi ju råd. Förvisso är det mycket tröttsamt men vilar vi oss emellanåt så orkar vi. Förvisso är det mycket kort och vi längtar alltid efter mer tid. Förvisso är skadan inte så stor om fängelsetiden får oss att vända om. Förvisso erkänner jag nu att vad fängelset har för uppgift är att frige oss, göra oss fria. När vi inser vad livet är och gör med oss så inser vi också att vi är dömda på förhand. Om vi erkänner livet för vad det är, sker med oss det som ska ske. När vi kommer ut ur fängelset och förstår vad fängelset egentligen är, då tackar vi livet för undervisningen. Därför kan man säga att vi är dömda på förhand. Att födas till en mänsklig kropp är att dömas till undervisning. Alltså ett fängelse för ett fritt liv!

Jorden vi ärvde

Det verkar som om den sista delen i trilogin ur "Evigheternas bok" är färdigställd. Sändebud till Jorden ligger fortfarande kvar på förlaget till försäljning och nu vet jag inte vad som kommer att hända med den sista delen och när det kommer att hända. Skeendet har sin gång och jag överlämnar totalt till universum att visa mig vägen i detta. Ska jag sammanfatta min resa under de här fyra åren så är tiden mer än oväsentlig. Dock är vi vana att uppfatta allt i tid så därför gör jag det. De redan klara och tryckta upplagorna av Gud har en plan och Sändebud till Jorden kommer så som jag tror att vänta tills den sista trillingen, Jorden vi ärvde, är född innan de börjar att leva sitt liv. Varför har jag annars skrivit dessa böcker om läsandet av dem inte tar fart. När jag ser på det så är det en omöjlighet att böckerna ska komma att stå i lådor här hemma hos mig. Det var inte därför jag utsågs att skriva dem.

Däremot kan kanske kroppen bli annorlunda. När skeendet sker så kanske samtliga böcker trycks i en samlingsbok. Nu dröjer det säkert minst ett år innan det sker, om det blir så. Nu snurrar det inte så mycket i alla fall. Jag upplever det inte så därför att vad jag har gjort under den här tiden är att ha tagit mig ifrån hjulets yttre kant där det snurrar som fortast, till navets absoluta mitt där det inte snurrar alls. Det är en något konstig känsla av intighet och tomhet. Jag skulle även kunna säga att det finns en känsla av trötthet och lesshet på allt andligt sökande. Det har varit en tid nu där jag rensat bort alla andliga grupper på facebook till exempel, jag vänder bort blicken när jag ser reklam för olika kurser i meditation, mediala rådgivningar mm. mm. Allt som har med sökande att göra, allt som har med att befinna sig någonstans längs en av ekrarna i hjulet är jag mätt på. Böckerna kom till och jag kom till samtidigt. Här är allt lugnt medans allt snurrar runt omkring mig. Om jag blundar slipper jag att se det och då slipper jag också bli yr i huvudet.

Dock kan jag fortfarande känna en tillfredsställelse av att utforska denna stillhet och detta absoluta som jag upplever att jag befinner mig i nu. När skeendet sker runt omkring mig står jag kvar och känner tillförsikt till att livets mirakel dras till mig. När jag står still dras kompisar, kollegor, livskamrat och familj mot mig. Då jag också snurrade runt så kanske vi aldrig möttes därför att vi befann oss på olika ekrar i hjulet. Nu har jag bara att vänta på att skeendet ska ske. Nu har jag bara att vänta på att Evigheternas bok skall uppenbaras i varje människas hjärta. Nu har jag bara att vänta på att alla lär sig läsa Evigheternas bok som står skriven i sitt hjärta. Nu har jag bara att vänta på att kunskapen och sanningen kommer att växa på alla de grenar som vi människor är. Sanningen är att för att kunna känna igen livets träd behöver vi känna igen oss själva som en gren på detta träd. Här och nu ska kunskapen blomma och små söta frukter väntar på att få plockas.

Skeendet sker och kunskapens frukt måste plockas och ätas. Så som kunskapens äpple en gång plockas och äts. När vi sätter tänderna i kunskapens frukt för andra gången ler vi igenkännande, men den här gången skäms vi inte för de vi är. Den här gången skyler vi inte våra kroppar med kläder därför att vi skäms för vår nakenhet. Den här gången ler vi igenkännande därför att kunskapen om oss själva är så åtråvärd. Fröet som ligger dolt inom oss kommer att slå rot och när det växt upp kommer det att blomma och när det blommat och befruktats av lilla fågel blå kommer det att bli en frukt i vilken vårt inre barn ligger. När barnet fötts och växt upp kommer Kristus eller jungfru Maria att kyssa det eller sätta tänderna i det och med kyssen införlivas det heliga bröllopet. Nu blir vi hela och vi inte bara ser vår gudomlighet utan blir gudomliga igen. Vi återförenas med vår själsfrände. Brudslöjan vi bar vid bröllopet blir nu en kokong, en boning där vi kan transformeras. När vi lämnar kokongen och vecklar ut våra vingar är vi svaret. När vi lämnar kokongen på marken och lyfter så är vi svaret på frågan. När vi kommit ut ur kokongen är vi fria! När vi är fria kan vi vandra ut ur vetenskapens kruka och lämna fiskarnas tidsålder. När vi lämnar krukan ser vi vem som håller krukan i sin hand - Vattumannen. När vi lämnat krukan ser vi sanningen om Boken med alla blad. När vi ser krukan ligga kvar på marken kan vi bara konstatera att krukan blivit för liten. Vi har växt ur den. Från och med nu ämnar vi växa utan begränsning. Nu verkar krukans kraft inte längre på oss. När kraften från krukans vägg är borta kommer expansionen att ske snabbt. Halleluja sister, Halleluja brother!

Samsandets tid har börjat!

Meckandet av själen - Så som i himmelen så och på jorden

När jag läste Björns inlägg om meckande då drog jag mig till minnes mina egna uppenbarelser vad gäller själens eget inre Mecka! Detta är ett ämne som jag redan har skrivit mycket om men det kan inte bli för mycket. Tänk om vi slapp att söka oss utåt för att få den andliga utbildning vi behöver. Tänk om vi slapp att göra långa resor för att nå fram till den heliga orten Mecka. Tänk om all kunskap, all helighet och all erfarenhet finns inom oss själva i vårt eget inre Mecka. Då behöver vi bara vända oss inåt varje dag för att söka den helighet, storhet och kunskap vi behöver.

Det första steget tror jag är att inse att vallfartsorten Mecka är både en yttre och en inre företeelse, både en fysisk och icke fysisk företeelse och slutligen en jordisk och en himmelsk företeelse. Varje företeelse i världen, på jorden har en evig motsvarighet i himmelen. Så som i himmelen så och på jorden. Varje sak som är levande i himmelen är också levande på jorden. Varje känsla som du och jag känner inom oss lämnar avtryck i verkligheten. Så som i himmelen så och på jorden. Varje sak som kännetecknar vårt inre liv manifesteras i verkligheten. Jag tror att det beror på att vi människor behöver en konkret och fysisk manifestation av skeendet och skapandet av liv inom oss. Vi behöver se med våra fysiska ögon och känna med våra händer och höra med våra öron. Syn, känsel och hörsel är levande bevis på att vi är människor.

Sinnena och hjärnan lurar oss dock ofta att tro att det enda verkliga är det som uppfattas av sinnena. Så som jag ser det är det bara halva sanningen. Varje fysisk manifestation har en icke fysisk och evig motsvarighet i himmelen. Så som i himmelen så och på jorden. Det eviga Mecka som vi har fröet till inom oss finns där och väntar på att vi ska upptäcka det. Så ett frö och ge det vatten, sol och luft och jag lovar att det växer upp och slår ut i blom. Det inre frö som skapades i begynnelsen ligger där och väntar på att få gro, slå rot, växa upp och slå ut i blom. Det ursprungliga fröet ligger under handen på solar plexus och väntar på näring från dig och från mig. För att plantera fröet behöver vi jord. Moder jords energi dras upp via benen så klart. Det andra vi behöver är vatten. Moder vattens energi dras också upp via fötter och ben. Sedan behövs luft och sol som dras ner uppifrån via huvudet. Dessa energier är faderliga energier. Två energier från moder jord och två energier från fader himmel. Så fort alla fyra energier flödar i solar plexus slår det ut en blomma. Längtans blåa blomma!

Det som händer när blomman slagit ut är att själen börjar längta efter gudomlig näring. Blomman kallas längtans blåa blomma för att den längtar efter att återförenas med sitt ursprung, det paradis varifrån den kommer. Vad som nu händer är att blomman visar sin vackra färg och lockar till sig lilla fågel blå, som kommer från paradiset med gudomlig nektar (vin) och befruktar blomman. Detta är dopet, Ett barn föds i blommans vackra blad. Den eviga och gudomliga bilden av oss själva. Det lilla barnet ligger där och längtar efter sin mor och far, längtar efter näring och efter kläder att växa i. Det eviga ljuset skapar en vacker skrud att växa i och kraften från moder jord och kärleken från fader himmel ger barnet energi att växa. När barnet är stort behöver det återförenas med sin andra hälft, sin själsfrände. Det heliga bröllopet kan stånda när vi tar emot Kristus och ljungfru Maria (vi kan själva välja).

Nu sker Meckandet av själen därför att så fort det heliga bröllopet ståndat behöver det lyckliga paret någonstans att bo. Vi bygger oss ett bo för att vårda vår eviga relation och för att lära oss om tvåsamheten, om kärleken, om samsandet och om drömmen om evigt liv. Vi lär oss att allt som livet har att erbjuda i fråga om kunskap, erfarenhet, vägledning och gemenskap finns att hämta i detta gudomliga hem, vars motsvarighet på jorden så klart finns i våra fysiska hem och sociala sammanhang.

Detta är förstås svårt att se, uppfatta och tro på. Dock vill jag lova att ensamheten och känslan av att vara missförstådd försvinner totalt när vi börjar inse detta. Vi är vägen, sanningen och livet. Ske din vilja så som i himmelen så och på jorden. När vårt inre Mecka har skapats då finns inget som kan rubba oss längre. Då står vi stadigt och centrerade omkring vårt eget ursprung och vår egen djupa sanning och övertygelse om livet. Själens Mecka är sanningen om livets ursprung. Själens Mecka talar om för oss att vi kan slå oss till ro. Vi har tillgång till den eviga sanningen inom dessa fyra väggar.

Jesus är min skuggfigur fast tvärt om

När jag spelade i kyrkan i kväll kungjordes det för mig att Jesus är min skugga i omvänd bemärkelse. Det sanna ordet sades inte från någon utan det kom inifrån så som alla sanna ord gör. Först såg jag fadern uppifrån och sen såg jag moder jord nerifrån och mitt emellan dem stod jag. I bilden av mig såg jag Jesus brevid mig och för en stund, vände jag mig i någon riktning och bilden av Jesus följde med som om han vore min skugga (fast tvärtom). När jag inser att Jesus är min ljusa skuggfigur räknar jag med att det också finns en mörk skuggfigur bredvid mig. När jag inser att vanföreställningen om satan nu är avslöjad frigörs min själ. Satan är inget annat än den mörka skuggan av mig själv. Den ljusa skuggan av mig själv är Jesus, Guds avbild. Men hur hänger allt det här ihop egentligen? En skugga kan inte vara ljus, eller hur? Alltså är Jesus egentligen ingen skugga. Jesus är ljuskällan och för den observante skulle det betyda att satan är dilemmat som aldrig går att upptäcka, aldrig går att avslöja och som aldrig visar sig för den observante.

Rätt och slätt därför att vad mörker är, är avsaknad av ljus och inget annat. Mörker har ingen egen existens. Satan ,ännu känd som mörkrets makt, vårdar sig om att du och jag inte ska genomskåda det (en mekanism i vår hjärna som kallas rädsla vårdar sig om att vi inte ska genomskåda satan för då har rädslan ingen funktion längre och försvinner). Tills nu är vi inlärda att tro på satan som en mörkrets makt, med egen livskraft. Nu genomskådar vi det. Sanningen om satan är att när Jesus kommer nära oss, känns ljuset igen som gudomligt och skuggan på andra sidan som den lede. Hur kan ljuset lura oss att tro på något som inte finns, det undrar jag. Vi möter den lede i samma stund som frälsaren närmar sig. Den tränade hjärnan känner igen ljuset på sin skugga. Vi känner igen Jesus genom smärtan inom oss. Vi känner värmen från solen som starkast när vi fryser. Mörkret ter sig svartast precis innan solen går upp.

Tänk om vi tog mod till oss och knöt sidenband mellan ljuset och mörkret. Ursäkter som vi har för att låta mörkret leka kurragömma med ljuset har pågått länge väl och kännetecknar frustrationen av en dualistisk värld. Sidenbandet som vi ska knyta mellan ljuset och mörkret heter: ta en titt över axeln när världen verkar som allra bäst. För när världen verkar som allra bäst då är skuggan som allra störst men tittar du aldrig över axeln så ser du det inte. När Jesus är som allra närmast då är skuggan som allra störst. Vänd citatet och säg: när skuggan är som allra störst (och smärtan) då är Jesus som allra närmast. Titta över axeln så lovar jag att du blir bländad av hans ljus. Nu, nu är det dags att låta skuggan rinna ut i sanden. När mörkret pockar på känns det som om Kristus är långt borta, men som sagt är det just då han är som närmast. Prova att föra en lampa mot dig och ifrån dig och se vad som händer med din skugga. När mörkret pockar på då är Jesus dig som allra närmast. När Jesus är som allra närmast då har du inget att frukta och då behöver du inte vara rädd att göra fel. Frigörelsen kommer när du låter mörkret lägga sig runt dig och komma in i dig, bli en del av dig.

Vad händer då? Jo då kommer också Jesus in i dig och blir en del av dig. Acceptera mörket och låt det bli en del av dig, då accepterar du även Jesus och låter honom bli en del av dig. Det är du och jag som är sidenbandet. Nu kan inga skuggor längre uppstå! När ljuset är en del av mig äts mörkret upp. Det kan inte existera längre, därför att det har ingen egen kraft. Nu är ljuskällan du och jag. När ljuset strålar ut ur mig, runt om hela mig, då har jag ingen skuggfigur längre. Nu känner du ingen rädsla längre. Hela tiden var du rädd för något som inte fanns. Tiden kommer få en ny dimension. Då och sen och nu lägger sig på varandra precis så som Jesus, jag och satan gör. Vi blir ett. Tre blir ett. Precis så som fadern, sonen och den heliga anden, eller så som fadern, modern och barnet. När människor får barn då blir de EN familj. Familjen är bara EN men individerna är många. Mänskligheten är en sådan familj där, då, nu och sen har förenats. Mänskligheten kan bli EN familj först när då, nu och sen har förenats, eller först när Jesus, människor och satan har förenats.

Hur ska detta gå till? Svar: Ta emot mörkret, acceptera det som ditt. Då blir också ljuset ditt och mörkret är ett minne blott.

Att låta Jesus uppstå

Det är vad jag har framför ögonen just nu. Att låta Jesus uppstå i mig, låta honom bli ett med mig. Det är mitt projekt och jag vet inte hur mycket det bara sker och hur mycket jag måste kämpa. Det tvivelaktiga i leken livet är att vi känner igen oss i det fysiska därför att det är leken. Men leken avbildar verkligheten precis som ett barns lek avbildar den vuxna världens verklighet. Det vi känner igen är leken, det fysiska livet, därför att det är den som våra ögon är vana att se. Men kännetecknet för en lek är att den avbildar en verklighet, för att vi ska lära oss om den verkligheten. Vad är det i vår lek som är kännetecknande för verkligheten som vi ska lära oss om? Viljan att vara två, tvåsamheten är ett kännetecken i leken som lär oss om något i verkligheten.

Denna vilja skapar olika intriger i leken vis avi verkligheten. Tager du denna man/kvinna till din äkta maka/make att älska i nöd och lust? Verklighetens bild är helheten och där är man i kvinna en helhet och kan inte läsas man och kvinna längre. När vi i tiden skapar eviga band till varandra så gör vi det i förhoppning att komma närmare denna verkliga helhet. Vi vill lära oss att leva i denna helhet genom vår lek här på jorden. Vågar vi se detta kan jag utan att ljuga allt för mycket våga påstå att ett plus ett blir ett.

Arbetet att våga se detta pågår alltjämt och arbetet att våga se hur ett plus ett blir ett är ett tufft arbete eftersom ETT är ett ensamt tal. Vem vill blir ensam efter att ha förenats med sin make/maka? Tänk då ett steg längre! Varje människa är skapad till trots mot denna lag (att allt är ett) och skulle täckmanteln som våra kroppar är avslöja livets sanna lag då ler livet åt att trotset är avslöjat. Varje människa är ett bevis på detta trots och varje leende ett bevis på att trotset är avslöjat. Varje gång du ler talar livets sanna källa rakt igenom trotsets kcal. Varje gång du ler igenkännande skapas enhet mellan man och kvinna i dig. Vemod ligger i tiden därför att i tiden är inte enhet. Bara barnet ligger emellan nu och då, bara barnet ligger mellan himmel och jord, bara barnet ligger likt en levande tvåsamhet i enhetens vagga. När Kristus låg som en enhet mellan himmel och jord i sin vagga, så såg människan för första gången livets eviga mirakel med egna ögon. Tids nog, tror vi människor på detta mirakel och låter det ske i oss.

Tids nog vet vi att tiden till trots sker livets mirakel, här och nu. Vem har sagt att denna födelse, död och uppståndelse skedde för tvåtusen år sedan? Tiden till trots är vi födda och dukar upp tidernas måltid på tidernas bord för att avslöja den lek tiden har givit oss. Vågar vi se tiden an ler vi snart igenkännande när vi känner igen oss själva i detta lilla barn. Vackrare uppvakande finns inte och ler vi mot detta barn ska det växa sig stort och starkt. Suturen efter kejsarsnittet är borta men saknaden är stor efter barnet som vandrade bort i tiden. När vi tar emot tidernas barn, Jesus Kristus, återuppstår enheten inom oss. När vi låter Kristus omfamna oss då omfamnar vi oss själva (ett plus ett blir ett) och såret läks. Den sanna bilden av oss lyser igenom och vi lämnar den blodiga leken bakom oss och går in i verkligheten. Nu ser vi leken för vad den är och skapar i stället lek och smek i syfte att tala om för varandra att evighetens dröm är att lysa över oss i tid och otid. Tråkigare blir det inte för att den trotsiga leken är avslöjad, tvärt om, tvåsamheten råkar i lag med livets enhet och två plus två blir två och dessa två blir ETT.

Den nya dimensionens lek får en annan betydelse därför att viljan att vara två är genomskådad och kärleken vet att känna igen denna lekens vilja som söker att efterlikna livets vilja. Vad vill livet då? Tro det eller ej men livet vill vara. Viljan att vara, närvara, hela tiden (tiden som helhet). När vi erkänner att kärleksleken på jorden går ut på att förstå denna vilja då cementeras ingenting längre. Viljan att vara lever. Viljan att vara lever i ett ständigt levande flöde. Viljan att förstå detta ligger återigen i leken och intrigerna.

Tillbaka till utgångspunkten, att låta Jesus uppstå. Ske din vilja så som i himmelen så och på jorden. Det lilla barnet i vaggan är symbolen för detta skeende. Uppståndelsen sker i det ögonblick när vi uppfattar oss själva som detta barn, ligamentet mellan tid och otid, mellan himmel och jord, mellan far och mor, mellan då och sen...NU. Varmed vi ser att denna eviga bild av oss själva lägger sin hand i vår hand för att hela såret efter förlossningen. Varmed vi blir hela och känner igen oss själva igen. Vackert eller hur? Det heliga bröllopet är namnet på denna återförening mellan oss själva och den eviga Kristusbilden av oss själva. Ta emot kristus och bli ETT med dig själv och livet, helheten. Drömmen om själsvännen ligger dold i detta bröllop. Ta emot uppståndelsens barn och tala till det som till en vuxen människa. Tala med dig själv så som i himmelen så och på jorden.

Såret läks i denna återförning och lidandet är för alltid borta. Vad är jag nu om jag inte är man, kvinna eller man/kvinna? Vad är jag nu? Hur är jag nu? Vem är jag nu? Är jag nu? Ta bort jag från den sista meningen så blir det ÄR NU! ÄR! ÄR! ÄR! hÄRligt, ÄRligt, nÄRvarande! Utan kön! Man och kvinna på samma gång. En helig ande! En stor själ! En enda, du, jag och alla människor!

Lycka ÄR

Detta påstående har väntat på att få talas om ett tag nu. Vad är lycka? Denna fråga är det många som i otaliga skrifter försökt att svara på. Det jag gör nu är att påstå detta enda. Lycka ÄR! Det enda som är, visar sig verka inom oss som verklig lycka. Verkar det inte inom oss, känner vi oss olyckliga. Vi känner oss olyckliga därför att vi inte ÄR. Det som inte är, talar inte, skriver inte, sjunger inte, spelar inte, målar inte, arbetar inte osv. Det som ÄR lycksaligör oss. Vad är då lycka, jo, allt som ÄR. Det som inte är behöver vi inte bry oss om. Ändå gör vi det varje dag. Vi oroar oss och räds för det som inte är och som vi tror talar till oss. Det som talar till oss då, är varken det som ÄR eller det som inte är, utan det tvivel som lär oss att tro på det som inte är.

Svart och vitt är bästa exempel. Vitt är alla färgerna i spektrat och svart är ingen färg. Sanningen om en enda färg i spektrat är att den ryms i den vita färgen. Skulle vi tala om det som inte är? Nej det är omöjligt, hur kan man tala om något som inte är. Svart är ändå en färg i våra ögon, därför tror vi på den. Olycka är ändå ett tillstånd i våra ögon därför tror vi på det. Slipa synen och du ska se att lycka är det enda som ÄR. Stäng porten till vakumet och se det som ÄR. Stäng porten till vakumet genom att först gå in dit och se att det inte finns något där. Se med dina egna ögon att vakterna utanför denna port, vaktar INGENTING! Skulle vi inte se vakterna utanför denna dörr vore vi heller inte rädda för mörkret.

Lycka ÄR och olycka är inte! Vad som händer när vi upplever olycka är att tvivlet på det som ÄR låser dörren till det som ÄR. Utanför det som ÄR lever vi inte och när vi inte lever lycksaliggörs vi inte heller. Vakumet som vi upplever skrämmer oss välsignade människor därför att vi kommit till jorden för att upptäcka sanningen om det som ÄR. Samtidigt stänger vi dörren till det som ÄR därför att vi inte kan se det med våra fysiska ögon. När vi tvivlar tror vi inte. När vi inte tror stänger vi dörren till det som ÄR. Tro öppnar dörren till lycksaligheten. Tro öppnar dörren till livet. Tro och du ska se att bakom den svarta dörren med de skrämmande vakterna finns INGENTING.

Tänk på hur det var när du som barn trodde att det låg ett monster under sängen. Varför? Jo för att det var svart och du kunde inte se. Mörkret skrämmer oss därför att vi inte kan se! Tänk om det är samma sak med ljuset, det som ÄR. Det skrämmer oss därför att vi inte kan se det med våra fysiska ögon. Vi tvivlar på det och stängs ute. Tro och du ska se! Ditt seende är nyckeln till livet, lycksaligheten och himmelriket. Vitt ljus innehåller allt som ÄR. Svart färg är ingen färg alls. Det som inte är, är inte och kan då inte heller kallas för helvetet. Vad som inte är, kan inte ha något namn. Inte heller används det som inte är för att straffa människor. Varje människa ÄR redan och lycksaliggörs redan utan att han eller hon vet om det. Varje människa lever redan det som ÄR. Hur skulle det kunna vara på något annat sätt. Vad det handlar om är att sinnet lätt hamnar utanför medvetandets dörr. Att inte se kan vara som ett helvete (något annat finns inte) men den som inte ser är ändå i himmelriket, fullkomlig i sig själv.

Tro! och tanken övar sig på att se med hjärtat! Uppvaknande handlar om att se fullkomligheten i sig själv. Varje människa ÄR denna fullkomlighet i sig själv. När vi inte tror på det vågar vi inte se ljuset i oss. När vi inte vågar se ljuset i oss stänger vi med hjälp av tvivlet denna dörr. När vi endast ser svart omkring oss är det inte för att vi är utanför, utan för att vi inte ser ljuset. Tro, och du ska börja se! Det du ska tro på är dig själv och din egen fullkomlighet. Värmen vi alla söker och lyckan vi alla söker ÄR det enda tillståndet. Till detta tillstånd och i detta tillstånd är vi födda. Tvivlet lurat oss att inte se det. Börja tro på dig själv så ska du SE! Tro och du ska upptäcka sanningen om dig själv!

Lycka ÄR det som ÄR. Inget annat är, så varför tro på det. Släpp taget om alla rädslor, de är bara en illusion. När det vi är rädda för faktiskt inte finns, varför ska vi då vara rädda? Det vi är rädda för är tomheten, vakumet och det vi längtar efter är lycksaligheten och värmen. Vad vi inte förstår är att ljuset, värmen och livet hela tiden är HÄR eftersom det är det enda som ÄR. Det är bara vår syn det är fel på. Ta på andra glasögon och se det som ÄR. Genomskåda mörkret. Le åt dess meningslöshet och intighet. Det som inte är, har inget värde och inget namn. Låt oss en gång för alla se det som ÄR och genomskåda det som inte är. När vi genomskådar det som inte är, ser vi bara det som är. Det som inte är, uppehåller oss inte längre. Tack livet för att du ÄR i mig och tack Jennyli för att jag ÄR i livet. Tack för att jag ÄR. Livet är vackert!

Köp "Sändebud till Jorden"

Här kan du snart köpa min andra bok Sändebud till jorden.

http://www.litenupplaga.se/473

Just nu trycks boken men blir tillgänglig för beställning inom kort.

Håll er uppdaterade!

hälsningar
jennyli

Bok under förläggning

Ja det har varit tyst här ett tag. Det är tröttsamt med semester. Dock har jag skickat in min nästa bok till förlaget nu och jag kommer att ge er länken till försäljningsstället så fort som möjligt. Det känns skönt att ha fått iväg manuset för det har legat på datorn länge nu. Den sista delen är också i full färd att färdigskrivas.