Ångra ingenting!

Budskapet publiceras i Budskskapsportalen den 23/11-12 på

www.siljansmasar.com

Undrens tid är inte förbi. Människor vill komma till insikt om varför de är här och därför verkar livet med stilbildning. Människor vill skapa sig känsla av att höra hemma och att vara älskade. Människor vill skapa sig frieritänkande. Människor vill traktera ett instrument och fönstra mot evigheternas evighet. Människor vill erkännas! Ut ur vetenskapens kruka ska välsignat många människor vandra nu i den sista tiden, innan den nya eran. Människor som lämnar lidandet i krukan kommer verkligen att inse vidden av det liv hon lever. Människor som vandrar ut ur vetenskapens kruka skapar tillsammans och var och en för sig, ett paradis på Moder jord.

Det hälsade budskapet denna vecka är, ångra ingenting! Människor utträder i rasande fart ur vetenskapens kruka och inser till sist att allt som hänt i livet har varit en pusselbit för att äntligen kunna se hela bilden klart. När människan ser hela bilden klart och tydligt, då inser hon att allt i livet är och har varit en del av den gudomliga planen för hennes liv. I många fall är det just de jobbiga sakerna i livet som faktiskt har lagt de största och tydligaste bitarna till pusslet. Med bilden som karta finns inget längre att oroa sig för. Inget i hela världen saknas när hela pusslet är lagt. Varje människa har kommit till Jorden för att förstå sitt liv. Här och nu ska han som kommer i Herrens namn, lätta på slöjan och kronologisera livet på ett helt nytt sätt!

Här och nu ska livets pusslande känneteckna kronologin i ditt liv. Märk väl att det arbete som krävs för att lägga ett pussel utgår ifrån den hela bilden. Människan kan inte lägga sitt livs pussel utan att redan ha den hela bilden färdig för sin inre blick. Morgondagens kännetecken är något ni inte har vetskap om idag. Hur kan ni då lägga pusslet? Morgondagen existerar inte! Morgondagen ska aldrig komma! Morgondagen är den illusion om livet som ni tampas med varje dag. Morgondagen är varje människas stora konflikt med sig själv! Morgondagen existerar inte! Morgondagen kommer aldrig att existera! Morgondagen lurar dig att tro på något som inte finns! Morgondagen är bara en villfarelse som kommersialismen oroar dig med, för att lägga beslag på din kraft och dina tillgångar.

Arbetet med det pussel som är ditt liv lägger bit efter bit till den bild som redan är fullkomlig. Varje pusselbit är ett skeende i ditt liv och till råga på allt så kan kronologin ondgöra sig över formen för detta pusslande. Människan delar in sitt liv i dåtid, nutid och framtid. Men pusslandet försiggår, utom alla tvivel, bara här och nu! Hur varje pusselbit läggs kan inte heller rätta sig efter kronologin. Många börjar sitt pusslande med att lägga ut hörnbitarna. Därefter försöker han eller hon att plocka ut de mest karaktäristiska och färgstarka bitarna, därför att de är lättast att få ihop. Det finns ingen regel som säger att man ska börja från vänster och pussla åt höger. Det kan falla sig precis hur som helst, beroende på var just du har dina färgstarka och karaktäristiska bitar någonstans.

Ångra ingenting som mättat dig. Mättnad är alltid bra. Hur som helst ska du, till din stora förvåning, se att helt andra saker ska mätta dig från och med nu! Hur som helst så kommer vägen att verka lätt att vandra när du förstår att alla skeenden och händelser i ditt liv är en bit i ditt gudomliga pussel. Därför kan du aldrig ångra något som hänt, eller något du gjort! Människan sitter, i födelseögonblicket, med ett visst antal pusselbitar som hon under sin livstid ska lägga ut! Mer eller mindre finns inte! Livet är dig givet! Människans pussel är helt när hon föds och som liten plockar hon snabbt ihop bitarna i en enda hög. Människan föds med den hela bilden framför sina ögon. Hon ler mot sina föräldrar och förstår tillblivelsens mirakel. När hon lämnar det oskyldiga barnstadiet, vid så där tre års ålder, faller pusslet isär. Människan plockar isär sitt pussel i takt med att hon lär sig det mänskliga språket.

När hon kommer till Jorden som nyfödd har hon endast med sig det gudomliga språket! Många av er kan se detta språk lysa genom era barns ögon! Men i takt med att barnet lär sig det mänskliga språket börjar hon att glömma den hela bilden och då nöjer hon sig också med de skapade regler som kommer från människan. Men ditt barn kommer till Jorden fulländad och det lär sig att inte lita på sin egen intuition, utan på längesedan befästa sanningar! Morgondagen finns inte! Hör upp och se hit! När ditt barn frågar dig varför! Möt frågan med att, längesedan döda människor, skulle ha svarat så här. Men lägg också till att svaret finns inom barnet själv. Den faktiska och statiska verkligheten existerar inte. Morgondagen existerar inte. Allt är inom barnet redan fulländat, här och nu!

Förstå att kravet på nuet dikteras i de allra flesta fall av morgondagen. Om morgondagen inte fanns, skulle kravet på nutiden vara helt annorlunda eller inte vara ett krav över huvud taget. Morgondagen är visionen om något som ännu inte hänt. Var finns visionen? Jo, den finns i ditt eget medvetande. Människan skapar själv sin morgondag i sin vision. Människans seende har alltså många dimensioner. Människan har möjlighet att konstruera en bild av morgondagen som inte finns! Människan tvivlar på sig själv och sin egen förmåga, men hon lyckas ändå att omstrukturera sitt liv så att visionen om framtiden blir verklighet i nuet. Men hur lyckas hon med det. Förut pratade vi om att bilden redan låg färdig när människobarnet föddes till Världen.

Hur som helst lägger varje människa sitt pussel utifrån den bilden men hon lägger stor vikt vid att kronologisera sitt liv på ett sådant sätt, som om det som varit är något som aldrig kommer tillbaka och det som komma skall, ligger utom räckhåll för sinnet. Men skulle vi lätta lite på slöjan så förstår vi snart att kronologi också är en illusion. Människan är lärd att tänka då, nu och sen. Men det existerar inget annat än NU. I människans NU finns hela bilden, men för varje dag och varje år slipas hennes linser så att varje bit framträder mer och mer. Människans pusslande pågår i nuet, fritt från dåtid och framtid. Människans historia är en bit av det pussel som läggs just nu. Människans historia levs just nu och just här. Människans framtid levs också just nu och just här! Människans kunskap om framtiden verkställs i takt med att en ny bit blir synlig.

Det eviga pusslet ligger där som en lättnad för alla människor som tvivlar. Det eviga pusslet är individuellt men också generellt för alla människor. Mästaren är du! Hättan av för dig! Människan börjar inse att allt som en gång varit, är också nu. Människan är inte separerad från sin historia! Människan är skärrad till bristningsgränsen över att inte veta något om framtiden. Hättan av för dig! Människans framtid existerar inte. Människans framtid är nuet! Märk väl hur bilden av dig själv i framtiden, inte kan existera i framtiden utan bara i nuet. Alltså är du redan den du vill bli och vill vara. Med visionen skapar du den bild som redan är och avtäcker kunskapen om dig själv, bit för bit. Lär dig själv att se vem du är och alltid har varit! Möt dig själv och inse att läget är under kontroll! Upptäck att bilden som du avtäcker bit för bit i ditt liv, faktiskt är bilden av paradiset, människans hem! Hem ljuva hem!

Människans kännemärke för att läsegärningen, äntligen börjar skapa läsförståelse är att värmen skapar kämparglöd i hjärtat. Människans längtan efter att förstå vägleder henne att verkligen erkänna sig själv som den enda sanna mästaren i sitt liv. Mer kan vi inte säga. Må bilden av mästaren avtäckas, här och nu, en gång för alla!

Moder / Fader Gud som är i himmelen

Dans på de saligas ängder

Min glimt av paradiset skedde i en mycket verklig dröm. Det var när jag vaknade upp som det kändes overkligt! Budskapet kom till mig dagen efter drömmen och publiceras fredagen den 16 december i Budskapsportalen på www.siljansmasar.com

 

 

Salighet är lite av ett mysterium för oss människor som vi inte kan föreställa oss med vårt förnuft. Mitt möte med saligheten skedde i natt och jag vaknade plötsligt upp till en helt ny verklighet. Min kära väns mamma gick nyligen bort och jag spelade på hennes begravning. Det ena stycket jag spelade var just ”Dans på de saligas ängder”. Valet var enkelt eftersom jag vet att vi människor får dansa på de saligas ängder efter att vi lämnar detta jordeliv och åker hem till paradiset. Men aldrig kunde jag föreställa mig känslan i denna dans och vidden av denna verklighet!

Utom alla tvivel ville hon ge mig en glimt och smak av denna saliga dans som tack! Men känslan som gick genom min kropp var lika verklig som om jag vore där på riktigt. När jag vaknade upp efter drömmen förstod jag att det är den här världen som egentligen är drömmen, medan dansen på de saligas ängder är verkligheten! Kunskapen om detta gjorde att allt kändes så oviktigt plötsligt. Det enda viktiga är att verka för att verkligheten ska bli synlig för oss människor. Människan bär denna verklighet med sig i sitt själsliga frö som ett minne av paradiset vi kommer ifrån. Människan känner igen sig och lider för att lloce av folket vet allt om detta och ändå inte förlöser oss från vårt mytologiska fängelse.

Hur ska lloce av folket kunna lära oss om paradiset? Med lloce av folket menas människans samlade kunskaper och erfarenheter som ligger nedärvda i vårt själsfrö, långt från vår fysiska hjärna. Det verkar som om folk i klassen fortsätter att lära sig samma saker om och om igen, vilket förhindrar detta frö att gro och visa sin fulla prakt och visdom. Inte många människor lägger någon vikt vid vad som ligger dolt i denna enorma kunskapsbank. Mestadels rättar vi oss efter vad som står i de skolböcker som serveras oss och i media och mainstreamlitteratur och kultur. Vi är själva ett allvetande bibliotek, vars kunskapsbank är total. Men nyckeln till detta bibliotek är insikt, istället för utsikt! Sök inåt istället för utåt!

Inom var och en av salighetens själar (du och jag) ligger denna kunskap dold, människans samlade kunskap, i ett enda litet frö. Med ett enda litet klick ska du öppna denna bank inom dig! Med känslan som jag fick av den saliga dansen så kan jag lätt förstå hur ofria vi är här. Medvetandet fångar oss i en mycket begränsad värld av felsökande och rättsökande! Mellan rätt och fel, mellan upp och ner och mellan kärlek och hat befinner vi oss i en ständig bergochdalbana som gör oss åksjuka, yra i huvudet och tveksamma inför livet och meningen med allt.

Där, i den saliga dansen flöt allt lätt och mjukt i behagliga och flödande rörelser runt, upp och ner och fram och tillbaka. Dansen följde en livspuls och ett naivt skapande flöde, omöjlig att föreställa sig i vår vanliga verklighet. Min dans på de saligas ängder väckte mig till en insikt om att ingen människa är viktigare än någon annan. Det är själva flödet och den stilla rörelsen i livets centrum som skapar varma känslor och levande fläktar i linkjolen runt min midja. Skapelsecentrumet finns i mig! Mun mot mun med livet flödar jag fram över fingolvet eller den gröna ängen! Min upplevelse av den saliga dansen visade mig att livet på Jorden leder oss bort från livets källa, men också hem, därför att fröet i djupet av vår själ vet och minns dansen varur vi alla blivit till.

Han och hon gör dansen hel. Men han och hon är abstrakta begrepp på män och kvinnor i vår värld och saknar egentligen betydelse. Män och kvinnor virvlar runt varandra därför att vi är ett och samma. Vi är födda ur samma virvel, eller ur samma saliga dans. Vi var ett i begynnelsen. Män och vita kläder är samma sak som kvinnor och vita kjolar. Njut av den virvel som du är kommen ur. Möt den man eller kvinna som en gång var en del av dig och bli hel!

Män och kvinnor på jorden är ytterst och absolut, inget annat än samplade ur varandra. Män och kvinnor virrar runt bland varandra för att till slut och äntligen hitta sig själva igen. Vurmen för det motsatta könet är skapad i samma ögonblick som serafer och änglar vägde två skålar i sina händer! Motsatta könet vände bort och tog en annan riktning. Män och vackra kvinnors långa kjolar lämnade varandra som uppståndelsens mirakel längtade efter att återförena. Salighetens dans kunde i en begynnelse inte ta slut när den väl hade börjat. Mänskligheten, naken och ärlig, är kommen ur denna virveldans, likt hela vårt universum och alla universa! Män och kvinnor längtade tillbaka till ursprunget och sökte varandra för att skapa nya danser. Mänsklighetens längtan tillbaka till den saliga, njutningsfulla dansen, har skapat fler och fler danser och fler och fler människor.

Men ursprungskällans saliga danspartner ligger fortfarande i djupet av din själ och väntar på att bli uppbjuden till dans. Ingen annan människa än du själv, kan kommunicera med källans och ursprungets saliga danspartner. Minnet av ett äventyr ligger där som en liten påminnelse och vägledare för dig och mig att hitta denna partner! I dansen virvlar kjolen runt och slår ut sina vackra blad likt en vacker luminatablomma som glöder inifrån och ut!

Minnet av ett äventyr visar oss vägen. Minnet av ett äventyr väcker den sovande danspartnern till liv i vårt inre. Minnet av ett äventyr vänder tröjan rätt. Minnet av ett äventyr lyfter blicken bort från små detaljer och konflikter i vardagen som inte betyder någonting. Minnet av ett äventyr öppnar dörren till skapelsens källa i vårt inre. Möt din danspartner där och bjud upp till dans. Möt din danspartner och njut av begynnelsens saliga dans. Märk hur alla klyftor, skillnader och motsatser bara raderas ut i en enda lång kadens! Låt karusellen sakta ner. Låt dansen lugna sig och frigör dig från din yrsel och ditt tvivel. Möt din själsfrände och följsamheten i kärlekens källa, i ditt inre. Låt drömmen bli verklighet! Låt drömmen bli verklighet!

Tacksamheten är djup inom mig att jag fick lära känna dansen på de saligas ängder och förstå det lidande vi erfar här på det fysiska planet! Jag fick möjlighet att förstå lidandet ur ett helt nytt perspektiv. När saligheten togs bort i ett enda ryck, i mitt uppvaknande mitt i natten, då förstod jag klyftorna, sprickorna och skillnaderna som är vårt lidande. När de överbryggas försvinner lidandet och allt blir saligt, i ett enda varande. Alla människor blir ett och samma, lika viktiga. Alla företeelser, händelser, jobb, uppdrag, känslor, länder, mm blir ett och samma och lika viktiga. Lidandet uppstår i bergochdalbanan när vi tror att vi går från den ena till den andra, eller från det ena till det andra. Det är en illusion. Allt hör ihop inom oss, i ett enda plan utan fallgropar! Allt hör ihop i en enda skön, ljuvlig och salig dans.

Inom mig talar salighetens rike till oss alla!

Jennyli

The soulmate!

The soul mate!

Discover your true spiritual self with The Book of Eternities

channeled throught Jennyli Gustafsson

 

Skänk kärleken en chans

 

Budskapet publiceras den 9/11-2012 i budskapsportalen på

www.siljansmasar.com

 

När nästa insikt kommer till er alla förstår ni allt. Människan står på en tröskel och den tröskeln är vad ni verkligen tror är er värsta fiende. Men nu tycker jag att ni ska konnotera en sak. Människans längtan efter att förstå gör henne blind. Orden lider brist på bra sätt att förklara hur tidlösheten ser ut! Men med konnotation kan det vara möjligt. När vi säger ordet Evighet, då är det svårt för er att förstå! Men medvetandet kan greppa en fysisk sak och därmed synliggöra en osynlig konnotation av denna sak. Med din intention ser du saker som inte syns för ditt fysiska öga.

 

Hur vet vi att varje hjärtas längtan att förstå, gör det blint för sanningen? Förståelse har med upplevelse att göra. Människor som har varit med om samma saker kan förstå varandra. Människor som lyssnar på en annan människa som talar om något, kan bara till fullo förstå om hon själv har upplevt samma sak. Eftersom evighet talas mycket om i några av era mest kända skrivelser på Jorden, tyder det på en längtan efter att förstå evigheten. Men ingen av er har på riktigt sett evigheten. Människor som har haft nära döden-upplevelser upptäcker en skymt av evigheten. Händelser i livet skapar öppningar till evigheten. Men efter ett tag ”läker” hålet och lägger vackra virkade dukar på bordet igen. Många av era dukar är mycket vackra att se på och de är lika bra på att stå emot vatten som de är på att göra er blinda för evigheten.

 

Modet att våga se, tar bort alla dukar och alla tygstycken och slöjor framför era ögon. Musik kompenserar för detta mod. Musik erbjuder en direkt biljett till evigheten. Medvetenheten om detta virkar nya dukar till era bord. Dukar som är glesa i sin struktur och som släpper in evighetens ljus i era liv. Nästa tröskel i era liv är vattendelaren. Människans nästa steg är det viktigaste i den mänskliga historien. Människans nästa steg ämnar väcka citaten i kärlekens källa inom var och en av er som vandrar på Jorden i denna stund. Vi läker inte längre något som kärlekens källa kan använda som en ingång i era liv. Människans läkningsförmåga är enorm. Men människans läkningsförmåga har gått till överdrift. Ni vill läka allt, till varje pris.

 

INRI ske din vilja så som i Himmelen så och på Jorden! Herren är din herde! Misströsta ej! Nästa steg erbjuder verklig förståelse för evigheten. Redet som trasslar sig på ditt huvud erbjuder kanske husrum för en tjuvaktig skata. Maten räcker kanske inte till och då är det bäst att fylla på lagren, förbereda sig på sämre tider, kanske sno åt sig lite från någon annan! Men detta rede ska nu förvandlas till en ren och vit lotusblomma som inte kan något annat än att suga upp det eviga ljusets vederkvickande kraft.

 

INRI läk inte dina sår i pannan efter törnekronan! Medvetandegör människorna om att detta blod är verkligheten bakom evighetens konnotation till den heliga nattvarden. Murbräckor och dynamit behövs inte för att leta efter svaren! Medvetenhet om evighetens temperatur är det enda som behövs. Skänk dig själv sanningens skatt där i djupet av evighetens längtande rum i ditt inre. Ve och väl finns inte, bara kopplad eller okopplad till evighetens ljus. Undrar du hur din längtan kan vara ett hinder för dig att se och förstå verkligheten bortom evighetens mur? Undrens tid är inte förbi! Människans längtan i sig är inget hinder. Men en sak som hon inte har sett och upplevt kan hon inte förstå. Människor som inte förstår vad hon längtar efter, längtar efter saker som hon kan förstå. Men konnotationen antyder att det hon längtar efter är något helt annat.

 

Människor längtar efter ved, när den eviga konnotationen säger att det är värme hon behöver. Människor längtar efter fel saker och det är vad som hindrar henne från att ta steget fullt ut. Värmen som hon längtar efter finns inte i själva vedbiten. Ändå är det den hon eftertraktar och ser till att lagra och samla. Människor lever i paradiset redan. Men hon längtar ändå, eftersom hon inte kan se det. Människor sätter värde på skandaler för då känner hon sig lite bättre i sitt eget elände. Harem serverar inte mer kärlek därför att vad ett harem är, är det samma som en bod full med ved. Människor vet inte vad de verkligen behöver. Människor nöjer sig med ett uthus fullt med ved. Människor drar en suck av lättnad när kylskåpet är fullt av mat. Be så ska du få, mat på bordet och värme i huset! Mätt ska du bli när evighetens frö i ditt inre äntligen får ta emot rätt näring. Varm ska du bli när du känner en ren och evig bris väcka ditt hjärta till liv på riktigt!

 

Ditt nästa steg är det viktigaste steget i mänsklighetens historia. Detta steg har att göra med en till synes omöjlig sak; att förstå det man aldrig upplevt! Människan kan alltså inte själva värdesätta vad som är rätt väg eller inte. Människan kan inte själv försöka att förstå. Människan kan inte själv diktera reglerna. Hur ska du veta hur, när, var, varför och på vilket sätt du ska förstå evighetens inträde i ditt liv. Människan kan inte själv skapa förutsättningarna för något som är flankerat så länge men aldrig penetrerat!

 

Läk inte dina sår! Möjliggör för oss att visa dig vägen. Möjliggör för din moder och fader i evigheten att nå fram till dig. Vägled oss via din smärta! Mota inte bort smärtan. Sätt inte plåster på såren och lägg inga vaxdukar på borden. Möjliggör för oss att nå fram till dig. Det första som händer när vi når fram är att livet som är evigt, smörjer såret, som är porten till himmelriket i ditt liv. Medvetandegör dig själv om att livet vet hur man gör! Människan är liv och därför vet livet i dig, när allt kommer kring, att kärlekens skapande förmåga är såå mycket större än verktyg som din hjärna har lärt sig. Mästaren skapar kvickt en perfekt bild av sanningen. Nästan ögonblickligen sker livet så perfekt som det är, om du bara låter det göra det!

 

Hur ska du lära dig att låta livet ske med dig optimalt? Mätt och go, varm och go, fri och skapande, lustfylld och lycklig! Hur kommer dessa mälanden till stånd i ditt liv? Medvetenheten om att keruber och änglar dikterar omständigheter i ditt liv som leder fram till dessa mälanden, är en välsignelse och en öppning. Medvetenheten om att människan själv inte kan lära sig något för att underlätta förståelsen för evigheten, är en välsignelse och öppning för att få själen att verkligen ta steget fullt ut. Var medveten, men sök inte förstå det du inte kan förstå! Människans längtan efter förståelse kan då bli det största hindret att faktiskt förstå och lätta på slöjan till evigheten.

 

Var medveten, men kämpa inte för att förstå! Möjliggör för änglar och keruber att vägleda dig och verka i ditt liv. Marken räcker till alla, maten räcker till alla, veden räcker till alla och umgänge finns för alla. Miraklet sker när du vänder dig till sakens natur, eller till sakens konnotation! Musiken ska öppna öronen och hjärtat för evighetens ljus! Möt oss där! Möt oss i konnotationernas rike i ditt hjärta! Öppna dörren till himmelriket i ditt inre genom att värka ut sanningen. Verkligheten ligger bortom värkens accepterande. Smärtan och lidandet är inte er värsta fiende, som ska bekämpas till varje pris. Fäll en tår och se hur evighetens ljus glittrar och lägger en arm runt din hals. Medvetandet är ett bra verktyg, dock finns en inbyggd kasshet som ligger i klass med ren överlevnad. Människans inbyggda överlevnadsinstinkt läker alla sår, till varje pris, för att överleva och överleva och överleva och överleva och överleva. Människans drift att överleva är så stark så den gör henne blind för evigheten och odödligheten. Ett ödesdigert misstag som under din livstid kommer att rättas till.

 

Människan ska börja längta efter rätt saker. Människan ska komma ihåg sitt verkliga uppdrag! Människan kommer att våga ta av sig harnesket. Människan kommer att våga sluta att kämpa emot döden, därför att i döden kommer hon äntligen att se livet! Människor ska korrelera och naket och ärligt föda sig själv med rätt näring. Harnesket är borta och så även lidandet. Värken efter alla sår försvinner när du tar av dig ditt bröstpansar. Harnesket har tyngt dig och Raskens behöver inte längre skydda sitt hem. Hans uppdrag är slut!

 

Människans nästa steg skapar fred därför att hennes nästa steg är att fälla upp visiret och lägga av sig harnesket. Fienden vill inte skada en blottad människa. Varför då? Den nakna och ärliga människan avväpnar alla den möter! Människor som frivilligt slutar kämpa och försvara sig, skapar öppning för evighetens inträde och den eviga kärlekens källa kan blomma och verkligen synliggöra det paradis som längtar efter begynnelsens lovsång. Frid på Jorden bland människorna som Han älskar! Mästaren talar inom dig och genom dig! Människor som lägger bort sitt harnesk ska se sitt sanna väsen. Mästaren ler mot din nästa genom dig! Din nästa ler tillbaka mot dig, citerandes de eviga orden i hjärtat! Ge Kärleken en chans!

Din moder och fader i Evigheten!

The Book of Eternities

Här kan man läsa ett par kapitel ur min engelska bok, The Book of Eternities.

 

http://www.amazon.com/The-Book-of-Eternities-ebook/dp/B009CUPKIG/ref=sr_1_1?s=digital-text&ie=UTF8&qid=1348047544&sr=1-1

Det vinnande konceptet

Det vita ljuset är här och kännetecken på att uppstigningarna har börjat vilar i varje människas hjärta. Var och en av er vet i ert hjärta att något är på väg att hända. Människor utträder, i rasande fart, ut ur vetenskapens kruka. Vuxna människor vill bara ut. Människor vill inte vara fångna längre. Vuxna människor skakar sitt galler och keruber och änglar jublar. Månne detta vara ett gott tecken. Ske din vilja, så som i himmelen, så och på Jorden.



Ske din vilja, så som i himmelen, så och på Jorden. Frihet är att förstå hur keruber och änglar vägleder dig att se din egen vilja. Vi vet att din vilja sker, men du ser inte vad du vill! Människor som ser sin vilja förstår allt! ; ) Ordets herre är sanningens kraftkälla inom dig. Viljan är att verka för att kraftkällan inom dig, lägerelden, inte slocknar. Tacksamhet talar om för källan att du är nöjd och glad med den plats som du har. Människor som är tillfreds med sitt varande lägger ved på brasan, därför att den människa som tänker stanna på en plats vet att det skulle vara dumt att lägra en plats utan att upprätta en lägereld.



Utan att du vet om det, så är det vad som sker. Människor som lurar sitt medvetande genom att tacka för det som syns i hennes liv, kommer att lägga ved på sin lägereld. ;) Undermedvetet lägger du kraftkällans vilja i dina egna händer. Undermedvetet får hon kraften tillbaka till den egna gläntan. Från den dagen när tacksamheten blir tillräckligt djup och äkta följer en kreativ transformation utan dess like. Människor som har svårt att verkligen känna tacksamhet, kommer att få hjälp med det. Umbäranden sker och vuxna människor som lyckas ta sig igenom umbäranden, tackar från djupet av sitt hjärta, för att de klarade det. Tacksamheten blir äkta och innerlig därför att den längtande själen fick en andra chans.



Människor som tar sig igenom ett umbärande utan att finna tacksamheten från djupet av sin själ, kommer att få ett nytt umbärande. Människor som får ett nytt umbärande visar större vilja att läka såret efter vanställningen. Människor som kommer till insikt om att källornas källa ligger mycket närmre än vad hon trott, duttar inte längre med känslorna. Hon skrapar inte längre på ytan. Hon lyfter på locket och kungör för världen att hon äntligen har hittat skatten. Vuxna människor som kommer till insikt om källornas källa visar stor ödmjukhet inför sin egen storhet. Människor som kommer till insikt om sin egen storhet blir väldigt måna om att låta källornas källa inom alla andra människor få komma till uttryck.



Människor som låter känslorna lämna kroppen, möjliggör för källan att flöda, skapa och uttrycka sig. Frigörelsen är smärtsam. Musik och kärleksförklaringar är också smärtsam, därför att ditt fängelse låses upp och känslorna kommer ut. Många säger att kärlek gör ont. Det är inte själva kärleken som gör ont. Det är när upplåsningsprocessen startar som det gör ont. Här och nu lutar du dig tillbaka och tänker. Men linsen som jag ser igenom är helt klar. Jag är medveten! Människor som litar på sitt medvetande tror inte på mirakel. Ditt medvetande är väldigt begränsat. Människor som kliar sig i huvudet och kämpar för att förstå, hättan av för er! Medvetande handlar om hjärnans kapacitet. Medvetandet är fängelset! Medvetandet är vetenskapens kruka. Med vetandet kommer ni ingen vart!



Det är nu dags att lämna det begränsande medvetandet. Via ditt undermedvetande arbetar keruber och änglar med att nå fram till dig. Via ditt undermedvetna sker kontakten med evigheten. Via ditt undermedvetna formar vi allsmäktighetsgehör inom dig. Via evigheternas kanaler kommer källornas källa att vakna till liv inom dig igen. Var medveten om att ditt medvetande är ditt fängelse. Var medveten om att läkeprocessen handlar om att önska sig rätt saker. Varje själ som längtar efter värme, längtar efter att källornas källa ska börja glöda i sitt inre. Varje själ som längtar efter värme tror att det välsignade lustfyllda tillståndet kan uppnås genom att köpa en snygg tröja, eller genom att krama en kärleksfull vän. Många av dessa skeenden och val i livet ämnar endast lägga ved på brasan en liten, liten stund. Dessa tunna stickor ger snabb värme men falnar fort. Din frigörelse blir en frustration. Människor som söker frigörelse genom andra eller genom allehanda prylar, får en snabb skymt av evigheten och källornas källa. Detta lockar de att få mer och mer och mer. Ytterst sällan leder det till att man vårdar den källa man bär i sitt inre. Men ljudet från andra källor är så lockande att i värsta fall ser man inte den egna inre källan, vars kraft och kapacitet är oändlig. Du vänder dig bort från dig själv.



Undrens tid är inte förbi. Min ansökan till er i dag är att lära er att via dessa yttre källor faktiskt få tillgång till den egna och därmed bli fri. Min ambition är att vägleda er i den labyrint av villovägar som ni lever i. Min dröm säger mig att vi, tillsammans kan ändra på uppfattningsförmågan. Med vetandet fungerar det så att vi kan lära oss. Moder jord – alltså jag, uppfattar längtan hos er, som en längtan att förstå. Varför kan vi inte lära ert fängelse att förstå hur det ska öppna sig själv. Sesam öppna dig! Frigör dig själv med vetandet! Frigör själen med vetandet. Människobarn, uppfatta varje skeende i livet som en öppning till skapelsens skänker. Människobarn, skänk dig själv kärlek och upptäck kramen som omsluter dig för evigt och alltid. Möjliggör för den stora kärlekens famn att skina som en gyllene glöd i ditt inre. Värm dig vid den egna inre brasan. Möt din själsvän och känn dig som hemma.



Skänk dig själv frihet i vetskapen att allt som sker, sker av en anledning. Förstå att den sanna bekräftelsen kommer inifrån. Tänk rätt om det vänliga klappandet. När någon bekräftar dig, se hur detta öppnar dörren till den stora kärlekens famn och källornas källa inom dig. Den yttre vägledningen är endast en vägledning. Den yttre vägledningen är tillfällig. Den inre är evig. Först när du ser detta sammanhang blir du fri. Följ din inre övertygelse. Medvetandegör dig om kraftkällans konstruktion. Män och kvinnor längtar efter varandra. Men se att det är endast yttre vägledning till den inre föreningen med själsvännen och källornas källa. Förstå att kärleken mellan man och kvinna låter dig lyfta på slöjan till den eviga kärleken. Möjliggör livsprocessen genom att komma ihåg hur man älskar. Män och kvinnor hjälper varandra med det. Viljan att älska, är viljan att leva. Viljan att känna kärlek, är viljan att lägga ved på brasan. Viljan att leva, är livets lovsång från evighet till evighet.



Amen!



Din moder och fader i evigheten!

Det är vår förbannade skyldighet att ÄLSKA!

Medvetenheten om vad kärleken är, behöver upptäckas innan vi kan förstå varför det är vår skyldighet att älska. Många av oss tror att kärleken är något som drabbar oss. Många av oss trår och längtar efter den kärlek som kommer utifrån. Många av oss går och längtar ett helt liv efter att få bli älskad av någon. Många tror på att när mötet med själsfränden kommit till stånd så blir allt bra. Vi är benägna att tro att själsfränden är en människa med kött och blod. Om så vore fallet, skulle vi aldrig hinna hitta honom eller henne under en livstid, med tanke på att det bor sju miljarder människor i Världen.

Det uppdraget faller på sin egen orimlighet. Varför säger jag då att det är vår förbannade skyldighet att älska? Mer än kärlek, finns inte i det här livet att hämta! Människan kan inte ta med sig något annat, från den här världen till andra världar, förutom kärleken eftersom kärleken är själva livets essens. Marken du går på, kan du inte ta med. Kläderna du bär, kan du inte ta med. Sakerna du äger kan du inte ta med. Pengarna du har, kan du inte ta med. Men kärleken du hyser till dig själv och andra, kan du ta med till vilken värld som helst. Formen skiljer sig från en värld till en annan, men själva innehållet är samma. Formen förändras från en livsform till en annan och fyller du formen med livsessens, alltså kärlek, då tar du med denna essens.

När jag säger att det är vår skyldighet att älska, då menar jag att det är Vår skyldighet att fylla vår form med kärlek, medvetet! Med medvetet menar jag aktivt. Människor är benägna att vänta på den rätte eller rätta för att fylla sin form med kärlek. Först när vi förstår att ingen annan människa än Jag själv, kan fylla min form med kärlek, då börjar letandet efter kärlek att ta en helt ny riktning. Mannen eller kvinnan i mitt liv är Jag själv. Först när jag inser det förstår jag också att kontakten med andra människor blir en gåva och en stor välsignelse i mitt liv. Men ingen annan än jag kan uppfylla min bägare med kärleksdryck. Hur mycket jag än blir älskad av andra, så kan min bägare aldrig bli evigt påfylld den vägen, för snart har jag druckit upp och behöver påfyllning.

Hur mycket kostar påfyllning tro. Med oss människor är det så, att vi förväntar oss något i gengäld. Med oss människor är det så att vi mäter allt eftersom erkännande eftersträvas. Den erkände får sin bägare påfylld. Den erkände har ofta gjort något för att bli erkänd. Detta är ett dilemma hos människan. Maltwiskey tar tid att lagra. En människosjäl tar också tid att odla. Men när den mänskliga själen har fått mogna och växa i den eviga jordmånen, då upphör behovet av erkännande. Viljan att vara och att älska blir denna människas enda önskan därför att själen växer och drar näring ur de eviga källorna som aldrig, aldrig någonsin sinar.

Den människa som drar näring direkt ur kärlekens eviga källa, behöver aldrig längta efter erkännande och kärlek. Men den människa som drar näring direkt ur kärlekens eviga källa, kommer att blomstra för evigt. Och när denna människa umgås med nära och kära, når den kärleken ut till alla. Märk väl att kärleken är evig och räcker till alla. Vi behöver inte tävla om kärleken eller bråka för att få behålla kärleken. Förbannad skyldighet, innebär att en gång för alla lära sig vad kärleken är och att den räcker till alla och blir över. Därför att kärleken är själva livets essens. Vad finns då att bråka om? Med skyldighet menar jag att för att lära sig leva, behöver vi upptäcka kärlekens källa och direkt fylla vår egen bägare från denna källa. Det gör oss oberoende och fria. Det livsbejakande kärleksbubblet från din själ sprider sig ut i din omgivning, till andra människor och hjälper de att frigöra sina själar också. Du blir fri och du gör andra fria.

Med andra ord så är det din förbannade skyldighet att Älska! Genom att älska öppnar du locket till den eviga kärlekskällan inom dig. Den källa som aldrig sinar och aldrig behöver fyllas på. Du är denna källa! Det är först när du börjar älska dig själv som du erkänner denna källas existens och den kan börja flöda ur dig. Att gå och vänta på kärleken leder ingen vart. Verkligheten använder varje tillfälle den får att verka med dig. Män och kvinnor blir skickade i din väg för att verka i ditt liv. Vem som får dig att börja älska är inte viktigt. Det viktiga är att du börjar älska. Varför du börjar älska är inte viktigt. Det viktiga är att du börjar älska. Hur du börjar älska är inte viktigt. Det viktiga är att du börjar älska. När du börjar älska är viktigt därför att tiden är knapp.

Människans uppstigning till fjärde dimensionen är i full gång. Människans transformation till den fjärde dimensionen iscensätts utan undantag via kärlekens ursprungskraft. Må din väg gå dig till mötes. Värna om att upptäcka tecken till dig på din väg. Alla tecken och alla händelser i ditt liv, är till för att du ska upptäcka kärlekens källa inom dig. När du har gjort det, infinner sig en djup och innerlig tacksamhet. Med tacksamhet upptäcker du att du är precis just där du vill vara. Hem ljuva hem!

Hem ljuva hem är den eviga kärlekens källa. Ditt hem är din härd! Ditt hem är där din eld brinner. I ditt hjärta! Granska hur du uppfattar kärleken! Har ditt umgänge murat in dig i ett hörn? Har urkraften inom dig slocknat? Människan har ett enda uppdrag och skyldighet i den tid som är nu! Att ÄLSKA! Människans biljett till uppstigning till fjärde dimensionen är Kärleken. Den som uppstår inom dig. Hur och varför den gör det är oviktigt. Det viktiga är att den gör det. Har den väl vaknat inom dig, då slocknar den aldrig mer! Mitt råd till dig! Ha förtröstan och känn ingen oro! Män och kvinnor kommer att hjälpa varandra, men kanske inte så som du tror. Män och kvinnor och barn, kommer att hjälpa varandra att finna källan, men kanske inte så som du tror! Musik och sång ska hjälpa människor att finna källan! Motgångar i livet ska hjälpa människor att finna källan. Märk medvetet hur vägen har ett syfte i ditt liv. Märk väl hur tecken talar till dig. Ha förtröstan, nakenhet är inte ett utsatt läge, det är vägen till den eviga källan i ditt inre. Frigör dig från skrupler! Medvetandet litar på sig själv! Det borde du också göra!

Tack

Älska dig själv, så som du älskar din nästa! Det är dagens budord! :) Din själsfrände, är du själv! Mannen och kvinnan som älskar varandra finns inom dig. Du är båda dessa mälanden på samma gång. Du är din egen själsvän! När kärleken föds inom dig förbereder du dig själv för shiftet till fjärde dimensionen och du hjäper även Moder jord och dina medmänniskor. Ju fler desto bättre! Tro på dig själv! Du har livets hela potential av skaparförmåga inom dig. Kärleken är det som skapar! Kärleken och inget annat!

Stjärnstoft och irrbloss

Vad är äkta stjärnstoft och vad är irrbloss? Människan består, enligt forskarna, av stjärnstoft. Hur kan vi då vara irrbloss? Människans medvetande vidgas allt mer och snart omfattar det även stjärnorna. Människans källa är alltså både här, inom oss och långt bort i universum. Funderingarna idag har snurrat runt olika läror i Världen, efter att vittnena återigen stod utanför min dörr. Stenhårt hävdar de att Jehova är den enda guden och den enda sanna läran står i Bibeln, nedtecknad av apostlarna. När de dog ifrån den här världen, försvann möjligheten att kommunicera med Gud helt. De enda sanna orden som någonsin går att uppbåda, står huggna i sten i deras gärning. Allt annat är irrbloss, osanningar och helt enkelt mycket farligt. Att hävda att man kan kommunicera med en gudomlig källa, via sitt hjärta, är att sätta sig över Gud, menar de.

Jag menar att sanningen ligger dolt i varje människas hjärta. Människor som öppnar sitt hjärta är mycket kärleksfulla och kärleken är Guds väsen. Den människa som genomsyras av Guds väsen - kärleken, är öppen för att kommunicera med Gud och bli ett Guds redskap. Den som till fullo öppnat sitt hjärta vill inget hellre än att tjäna Gud, även om man uttrycker detta på olikas sätt. Våra hjärnor är separerade från varandra, men våra själar är förenade i enheten. Detta ville de inte gå med på. Brödet som vi bryter i nattvarden då - att vi alla är del av en och samma kropp. Nä, de hävdar att själarna är separerade och individuella och försvinner när vi dör. För de finns det bara en enda regering och den finns i himmelen. Det finns bara en lag och den upprätthålls av denna regering och den måste vi följa, så att inte Världen går under.

Evangelister och apostlar var ju bara människor med ett särskilt uppdrag att förmedla Guds ord. Varför skulle det inte kunna finnas sådana människor idag? Är alla andra böcker förutom Bibeln irrläror och farliga? Det går alltså inte att lita på sin egen känsla. Man måste helt bortse från den. För mig handlar överlämnandet (av sig själv i Guds händer) inte om att bortse från det som kommer inifrån. Evigheten inom mig står i relation till och i kontakt med evigheten utom mig. Så som i himmelen, så och på Jorden. Det stjärnstoft som vi är byggda av finns här, men också där långt bort. Människor är precis samma i dag som för två tusen år sedan. I allmänhet tror jag den stora massan är mer mottagliga för eviga och gudomliga budskap nu, än man någonsin har varit.

Människan idag är välartad. Människan immuniserar inte längre mot livsprinciperna som har både en fysisk och en andlig aspekt. Människan ser i vetenskapens värld, att evigheten sträcker sig bortom skalpeller och petriglas. Människan lyssnar och lär. Människan kommer till insikt. Människan sker i det heliga andetaget, inte för att hon är meningslös och obetydlig i förhållande till apostlar mfl, utan för att hon ser länkarna mellan tid och evighet, mellan ofri och fri, mellan kropp och själ och mellan människa och Gud. Och för att hon lär sig skapa och kommunicera via dessa kanaler. Hon är ju trots allt en fysisk manifestation av Gud, genom kärlekskraften.

Många människor idag lyssnar till sitt hjärta och låter sig uppfyllas av liv, av heligt andetag. Medvetenheten låter henne förstå vem hon är. Människan är inte obetydlig! Dock kan hon utföra onda handlingar när kärlekskanalerna har kläggat igen. När vi söker Gud i vårt inre stjärnstoft då öppnas vårt hjärta, och livet och kärleken strömmar genom oss och fortsätter ut bland våra medmänniskor. Men vad är det som ska till för att vi ska öppna oss. Ska impulsen till öppnandet komma utifrån eller inifrån. Det är nog individuellt men oftast kan det vara omständigheter i det yttre som tvingar fram en kapitulation.  Vi tar ett steg tillbaka, känner in, ser efter, lyssnar och låter oss ledas. I kapitulationen sker uppvaknandet. I kaoset öppnas fönstret till evigheten.

Vi är alla stjärnstoft som lyser vackert på den stjärnhimmel som planeten Jorden är. Hur kan vi då vara irrbloss? Den genuina och kärleksfulla ambitionen hos var och en av oss, kan aldrig vara irrbloss i mina ögon!

Tack!

Undrens tid är inte förbi

Den gudomliga Källan - Moder / Fader Gud, har sedan 2007 kommunicerat genom mig via automatisk skrift. Denna text har i dag kommit till mig och att hålla den för sig själv, vore högst egoistiskt. Tanken bakom texterna har inte menat dessa enbart till mig. Alltså ställer jag ut de på farstutrappen, till er alla! Låt er väl smaka av höstens alla goda äpplen. Låt näringen fylla i luckorna i er själ och upplyfta er!
Tack alla älskade medmänniskor för att ni ger er själva chansen att vakna till en ny gyllene tidsålder!

Artikeln är primärt publicerad i nättidsskriften Budskapsportalen som varje vecka kommer ut med helt nya andliga budskap. För mer info se:

                 http://www.siljansmasar.com/sv/info/budskapsportalen.html
                                                           
                          
                                                                Jennyli


Människan äntrar nu en tid när livets kreativa förmåga ska skala bort all korrosion. Människan artar sig väl! Om Jennyli hade fått bestämma, då hade hon ändrat ordet skala, i första meningen, till ordet skrapa. Varför då? Jo därför att hon och alla ni människor är skolade till ett visst sätt att tänka och relatera. Mitt ordval är alltid skapande, på så vis att kopplingen mellan orden låter dig skapa nya kanaler i din hjärna. Här vill du genast ändra ordet ”skala” till ordet ”skrapa”, därför att det är så man brukar göra med rost. Men när du läser ordet skala, då tänker du kanske omedvetet på ett äpple och det hör inte ihop med ordet korrosion som mer relataras till bilar.



Händer och fötter är äntligen fria att skapa vad de vill, därför ska jag lära dig att skapa vad du vill! Yr i huvudet, är ett bra tecken. Då har saker och ting börjat lossna och då kan en ny ordning upprättas. Märk väl lärkan i skyn! Märk väl trudelutten som den kvittrar. Lyssna med ditt tredje öga! Märk väl att skapandet har med förvirring att göra. Dårskap handlar om kaos som aldrig blir annat än kaos. Men, ratatataa, sann genialitet handlar om att se öppningen som skapas i kaoset. Var därför inte rädd när det uppstår kaos i ditt liv. Människor har i alla tider fruktat kaos och strävat efter ordning så till den milda grad att arbetet med er utveckling har varit svårt.



Så därför säger jag er, frukta inte kaos. Det är i kaoset som vi kan nå fram till dig. Det är i kaoset som luckor skapas, där vi kan komma igenom. Dessa luckor fruktar ni mer än döden. Därför att när det finns en lucka i ett båtskrov, betyder det att den kan sjunka när som helst. Du ser till att laga hålet fortast möjligt. Du ser till att hålla dig flytande så länge som möjligt. Till slut går det ändå inte och du ger upp. Detta tillstånd är en välsignelse för oss. Här har vi möjlighet att gripa in, äntligen.



Människor i dag vaknar i allt snabbare takt och sträcker på sig. Egentligen visar ni oss att ni är redo. Människan som sträcker på sig är nyvaken. Människan som ligger kvar i sängen ser inte horisonten. Människan som kommit upp ur sängen erbjuds livsimpuls att börja gå. Människan som börjat gå erbjuds riktning att gå efter. Människan som satt kurs erbjuds sitt uppdrag. Människan som fått sitt uppdrag längtar efter att få genomföra detta uppdrag. Människan som längtar efter att få genomföra sitt uppdrag, genomför sitt uppdrag. Människan som genomför sitt uppdrag, längtar inte mer. Människan som inte längtar mer, har kommit hem! Oavsett var han eller hon än befinner sig i Världen.



Uppdraget är vattendelaren! Märk väl, i stycket ovanför, att när människan har erbjudits ett uppdrag, då kommer impulserna inifrån i fortsättningen. Temat för detta budskap är miraklens tid och där har du miraklet. Att följa sitt hjärta är att följa en impuls som kommer inifrån. Att bli erbjuden empati och vägledning, är att ta emot något utifrån. När sker då skiftet från utifrån, till inifrån? Egentligen är skiftet i en människas liv, själva miraklet. Människan som erbjuds fallfrukt, tar upp näring utifrån. Människan som kommer till insikt om att hon själv är äpplet som hänger i Guds gyllene apel, förstår att flödet av näring kommer direkt till henne från livets träd.



Drömseende har ni när ni fortfarande sover. Klarseende har ni när ni har vaknat. Många av er har redan vaknat och många av er har redan sträckt på er. Många av er har redan ställt er upp och många av er har också börjat gå. De av er som har satt kurs har också börjat ana sitt livsuppdrag i fjärran. De som börjat se sitt livsuppdrag för sin inre syn, har också börjat längta efter att få leva det. När du längtar efter att leva det, DÅ gör du det, inte förr!



Hälsa dig själv välkommen in i Guds rike, där du har handen på bröstet! Möt dig själv sittandes på andra sidan bordet. Hälsa dig själv välkommen. Nöten kommer nu att knäckas. Med skalet i hand så kommer du att se dig själv så som den du är. Här dukas upp till fest och sannerligen säger jag er! Hon eller han som sitter mitt emot dig på andra sidan bordet, är du själv. Den kreativa sidan hos dig har vaknat. Sanningens bord finns i ditt hjärta! Undrens tid är inte förbi! Flickan eller pojken som kommer fram ur nöten, är livets barn – alltså Du! Den svåraste nöten i ditt liv att knäcka, har varit du själv.



Undrens tid är inte förbi! Ske er vilja så som emancipationen säger. Frigörelsen arbetar med er alla och keruber och änglar jublar. Hur vet man då när skiftet sker? Många erbjuds ledning och känner på sig att de får ledning. Hur vet man när skiftet sker? Man vet att det sker, när det sker! Innehåll istället för uthållighet. Insikt istället för utsikt! Hemma istället för borta! Man vet att skiftet har skett när ensamhetskänslan är borta! Frigörelseprocessen är en lång process som pågår så länge du lever och långt där efter också. Den började dessutom långt innan du föddes. Valkyrian i dig är en längtande kvinna som önskar släppa sin sköld och sitt harnesk. Frigörelseprocessen fortgår även efter skiftet. Valkyrian bär sin sköld med sig, om ifall det skulle behövas. Detta gör hon en lång tid efter skiftet, eftersom många andra Valkyrior i Världen inte skiftat status ännu, från ”försvar” och ”attack”, till ”följeslagerska” och ”vän”.



Även om du bär ditt harnesk i handen, är ditt skifte ett faktum. Det faktum att du bär det i handen talar om att skiftet har skett. Varde ljus, och det blev ljust! Uppståndelsens mirakel i frigörelsen är idag mer aktuellt än någonsin. Verklighetens ljus är evigt och fortsätter att finnas långt efter det att er sol har slocknat. Verklighetens ljus får dig att verkligen se. Verklighetens ljus får dig att vakna. Verklighetens ljus får dig att finna vägen fram till Gud – ditt eget hjärta och dig själv! För att hela Världen ska vakna behövs endast en tredjedel av er som skiftar från sovande till vaken, från hjärna till hjärta! Du har säkert hört det förut och det stämmer. Människans uppvaknande är vad vi tror är den enda avgörande faktorn till att hon ska överleva som ras. Dinosaurierna dog ut när tänkande började krävas av dem. Idag har tänkandet övertaget i Världen, därför att det en gång var avgörande för människans överlevnad. Den tiden börjar nu lida mot sitt slut.



Ni går nu mot en helt ny era i er utveckling och den innebär en förskjutning från tanken till känslan, från utifrån till inifrån, från huvudet till hjärtat eller från de fem sinnena till det sjätte sinnet – inlevelsen, intuitionen, insikten mm. Människan har lyckats en gång tidigare i sin utveckling när hon gick från djurisk instinkt till logiskt tänkande. Varför skulle hon inte lyckas även denna gång, när hon går från logiskt tänkande till insikt?



Du längtar efter att nå fram till krukan vid regnbågens slut. Men du vet också att du aldrig kan komma dit. Människans uppdrag är vad som ligger i kitteln och lyser som guld. Fallfrukten på vägen ska ge dig näring en stund, men går du mot krukan ska den bara flyttas längre och längre bort eftersom det du ser där borta är en illusion. Men låter du oss ställa in kompassen och leda dig på din väg förs du direkt till denna kittel utan att passera gå! Du är denna kittel och inne i dig ligger allt guld och väntar på att få läggas i dina händer. Från den dagen som du på riktigt inser detta, försvinner alla begränsningar, alla tvivel och all knapphet. En gång för alla lever du i ett överflöd som aldrig sinar.



Det enda du behöver förstå är att låta oss leda dig fram till skiftesgränsen. Många av er står där på kanten och vågar inte hoppa och kanske inte heller hoppas. För den som står på kanten är situationen kaotisk. När två olika tillstånd möts inom dig, uppstår kaos. Men minns vad jag sa! Det är i allsmäktighetens namn, just i kaoset som livet ska uppstå inom dig, därför att den solida grunden då har börjat luckras upp. Människans livsfrö kan då äntligen slå rot. Det kaotiska tillståndet är grogrunden till det nya livet. Marken gungar under dina fötter och fruktan för att falla, gör att du klamrar dig fast in i det sista. Dock kan jag säga dig att för att lyckas skifta skepnad måste du släppa taget om ditt klamrande tillstånd. Möjliggör för transformationen genom att acceptera kaoset. Förstå att det är kaoset som är vägen till insidan och vägen ut som kommer att frigöra dig. Du blir fri, när du kommer in i dig själv. Släpp taget och hoppa! Vi tar emot dig. Men Du måste hoppa! Det rätta är att du hoppar själv! Om vi försöker putta dig eller fånga upp dig mitt i allt ditt motstånd, då kan vi skada dig eller så flyr du tillbaka dit där du var innan. Det tjänar inget till förstår du! Just i detta läge står du ensam, men endast här!



Minns du bilden med flugan som försöker komma ut genom fönstret. Om vi försöker mota ut dig riskerar vi att skada dig mot rutan, precis så som en liten fluga kan bli krossad av din hand när du försöker frigöra den från sitt fängelse. Du kan bara hjälpa den genom att öppna fönstret lite mer och vänta på att den ska hitta ut själv. Många av er befinner er just här, på gränsen. Många av er har redan hittat ut. Andra har inte ens sett fönstret ännu. Elever är här på Jorden för att lära sig. Det är först när du hittar ut som du verkligen kommer in till källan och kommer till insikt. Det är först när du tittat på äpplet som fallit till marken och inser att det är du som ligger där, som du kan börja skrapa bort den korrosion som börjat verka i ditt skal.



Denna korrosionsprocess har pågått alltsedan fallet ur paradiset. Glömskans gift har verkat med dig men när du ser dig själv ligga på marken, sker något. Människan lyfter upp sig själv och skrapar bort det sjuka skalet. Jantelagen är borta med vinden. Du ska se att du ÄR något! Under skalet framträder vitt och saftigt fruktkött från paradisets lustgård. Markens fuktighet har fått dig att rosta. Men en nådens sträng från Guds gyllene apel har alltid förbundit dig med det eviga livets träd. Uppståndelsens mirakel sker när du börjar se. Det sker när du ser dig själv ligga på marken som ett äpple på hösten. Förstå att du finner guldet i samma ögonblick som du ser dig själv i den mest utslagna människan i rännstenen. Det är du som ligger där, förklädd i skenbarhetens förgängliga klädnad. Förstå sanningen om livet. Evigheten finns där under ytan på er alla. Ni är alla ETT med livets träd, hur skenet än kan bedra!



Möt dig själv i varje människa du ser och korrosionen ska snabbare lämna den här världen. Tillsammans utgör ni skapelsen som identifieras av ett ständigt överflöd. Förlåt dig själv för det oförstånd som lagt en slöja framför dina ögon. Förlåt dig själv för att du har agerat i tron på knappheten. Möjliggör för evig serenad i ditt liv. Möjliggör för lovsång i alla människors liv. Möjliggör för befrielsen. Möjliggör för människor att finna sin egen väg ut. Möjliggör för kaoset att få verka i frid. Möjliggör för skatten i kitteln att få läggas i dina och andras händer. Ha förtröstan för att du inte kan se var du står just nu. Minns att vi leder dig till fönstret. Minns att vi möjliggör för kaos i ditt liv därför att det skapar grogrund för det eviga livet att vakna inom dig och skapa det som du längtar efter. Minns att livsträdet som ditt liv mynnar ur alltid ska ge dig näring, oavsett om du ligger på marken eller hänger i grenverket.



Läk elaka sår genom att förlåta dig själv för att du varit omedveten. Möjliggör för helande i ditt liv genom att förlåta dig själv för ett omedvetet handlande. Missa inte chansen att förebåda den nya tidsåldern inom dig nu! Den gyllene tidsåldern! Du har krukan med guld i din hand, därför att du är krukan. Du är också den som håller i krukan. Mötet med dig själv är det enda viktiga mötet i den tid som är nu. Mötet med dig själv lurar bakom krönet. Våga hoppa och du ska se att den som tar emot dig, är du själv. Du växer i samma takt som livet. Förstå att du håller i den kruka som du själv kommer ut ur. Förstå att alla tider existerar samtidigt. Du är här och nu, både den lilla människan som växer ur sin kruka och den stora människan som välkomnar den lilla ut i en ny värld. Du är Gud och du är människa.



Frigör dig från ditt begränsade tänkande. Allt är bara här och nu. Det finns inget då och sen. Fråga dig vilken människa du vill bli sen, och se att det är den människa du är NU. Årsringarna på ett träd lär dig om tidens gåta. Inne i trädets stam ligger svaret på tidens gåta. Människor har i långa tider trott att tiden är linjär. Men trädet säger att den är cirkulär. Varifrån och varthän blir då från marken och uppåt mot himmelen. Med varje nytt år, varje ny cirkel, når trädet en liten bit närmare himmelen. Människan kan illustreras på samma sätt. Från spädbarn, till vuxen och till gammal tar du dig genom livet. Människans ringar finns i kroppens alla celler. Människans ringar liknar inte trädets men principen är den samma. Människan växer inifrån och ut, via celldelning. De gamla cellerna dör och nya uppstår, men kroppen överlever.



Förstår du nu att den eviga kroppen som vi alla är en del av (var och en av oss är en cell) kommer alltid att fortsätta leva och växa, tack vare att celler dör och nya föds. Förstår du nu att den kruka som en var av er lever i till slut blir för trång. Din fysiska kropp växer inte i evighet, men din själ gör det. Förstå att den gren som du växer på också växer. Förstå att stammen som grenen växer på också växer. Lätta på slöjan och förstå att du som cell i en kropp, är det som faktiskt bygger upp hela kroppen. Förstå att varje cell i kroppen har samma arvsanlag och att EN enda kropp bara kan existera i EN enda tid. Du ser den större delen av dig utanför krukan och tror att det är du själv i framtiden. Det måste det ju vara eftersom du ser större ut där. Förstå att det är du själv i en annan dimension. Den dimensionen existerar utanför krukan, som vi brukar kalla vetenskapens kruka. Människan lämnar denna kruka nu och börjar se helheten och tidlösheten ur ett nytt perspektiv. Fönstret mot norden är nu öppet. Varsågod och träd in eller ut! Skiftet är nära!



Tack!



Din egen vördnadsfulla skapandeskepnad i Moder / Fader Gud

En betraktelse över söndagens budskap - Enhet, i relation till en tillbakablick över mitt eget andliga uppvaknande

Allt är ETT. Vi är alla del av en och samma kropp. Denna söndag går i enhetens tecken. Jag har den välsignade förmånen att få vara del av en enhet och en gemenskap i Apelvikshöjds kyrka, i egenskap av musiker i stråkensemblen. Efter söndagens mässa längtade jag efter att få reflektera evigheten i mitt hjärta för att bekräfta denna livets enhet inom mig. Mitt sätt att göra det på, är att musicera och att skriva.

Mitt andliga uppvaknande eller mitt första möte med Gud, Moder jord och Kristus, skedde (i ärlighetens namn) utanför kyrkliga sammanhang. Det skedde plötsligt som om någon drog upp rullgardinen. Från en dag till en annan började jag att lyssna med helt nya öron och se med helt nya ögon på livet. Jag förstod inte vad det var som hände men de medvetna ögonen i mitt inre, kände hur varje andetag uppfyllde mig med liv. Mitt andetag blev heligt, levande och medvetet. Nåden skulle nog kalla det den helige Ande. Men jag förstod inte det då. Marken gungade och jag var nära att uppfatta mitt nya tillstånd som sinnessjukdom. Nu vet jag att rösterna, orden och glöden i mitt inre, var och är uppståndelsens mirakel i Kristus - det ENDA levande tillståndet.

Hur gick då detta uppvaknande till? Det här är min historia och jag är övertygad om att var och en har sin egen unika och fantastiska historia. Ingens väg eller berättelse är bättre eller sämre än någon annans. De är bara olika och unika i sitt slag. Med mig förhöll det sig så att min längtan efter ENHET hade vuxit sig så stor och kallelsen i mitt liv, undanbad sig helt enkelt inte längre. Att vara separerad ifrån (eller uppleva sig vara separerad ifrån) det Enda tillståndet (Gud), är förenat med lidande. Lidandet var hos mig som en längtan efter något. Detta något visste jag inget om. Men jag visste att det fanns, annars skulle jag inte längta efter det.

Jag letade efter detta något överallt, utanför mig själv. Jag gick kurser, jag gick till medium och på seanser. Ingen kunde ge mig det fullständiga svaret på gåtan. Men känslan inom mig växte sig allt starkare och till slut fann jag mig tvungen att byta riktning. Istället för att leta utanför mig, lutade jag mig tillbaka och sökte via mitt inre efter svar. Jag bad inom mig, intensivt och med hög röst. Jag vände mig direkt till Gud och "krävde" svar. Hungern var så stark vid det här laget att jag var desperat.

Svaren började genast komma. Först kom de i form av en inbjudan att gå en kurs i inkaindianernas kunskapstradition. Det var den tredje och sista kursen i en serie om tre, där man får ta del av och lära sig inkas sätt att förhålla sig till Moder jord och fader himmel och interagera med de fyra elementen mm. Jag hade, för många år sedan, gått de två första kurserna men tappade bort den tråden på vägen. Nu kom en inbjudan att gå den sista delen av kursen som ett direkt svar på mitt krav.

Jag förstod att jag måste gå kursen för att få utbildningen komplett. Saker och ting började falla på plats och min hunger mättades en aning. Men längtan fanns kvar. Jag hade bara skrapat på ytan av den slöja som dolde sanningen för mitt längtande öga. Under ytan fanns Kristus grav, inom mig. Där låg han och väntade på uppståndelsens mirakel i mitt liv. Men hur kunde jag ana det då. Jag såg ju inte. För att jag skulle börja se, behövdes krafttag. Inte för mitt liv, kunde jag ana att en så tunn slöja kan vara så svår att komma igenom. Frälsning är för mig befrielse från omedvetenhetens slöja eller från blindheten. Tillstånd som för mig är förknippat med lidande. 

Tacksamheten är mycket stor inför den själ som drog undan slöjan framför mina ögon, i ett enda slag och därmed bidrog till min frälsning. Hon levde i den här världen som min låtsasmamma eller styvmamma. När hon gick vidare till livet efter detta, ingöt hon hopp i mitt bröst, vilket ledde till att slöjan lyftes från mina ögon. Tron hade jag redan, men med hoppet kom även öppningen till den stora kärlekens famn i mitt hjärta. Från den dagen som hon ingöt hopp i mitt hjärta har livet flödat genom mig och kommunicerat eviga ord i en outsinlig ström. Hon kom igenom från andra sidan och visade mig vägen genom det öppna fönstret. Jag var som en fluga som ser ljuset genom fönstret, men som ändå inte hittar ut genom den öppna springan, eftersom det krävs att man tar ett steg tillbaka för att komma förbi själva fönstrets kant. Om jag tvingar mig mot glaset kommer jag aldrig fram. Först när jag slappnar av och låter mig ledas får jag syn på öppningen. Ibland kan jag tänka om flugan att den är ganska dum. Och sanningen är den, att jag själv är lika dum.

Den gåva som hon gav mig går inte att mäta eller återgälda. Mitt sätt att tacka är att låta livet och kärleken strömma genom mig och komma andra människor till del. Detta är något av en utmaning för mig. Jag vill älska alla, men i den här världen gör vi på ett visst sätt. Om man går utanför dessa oskrivna regler då kan man bli betraktad som konstig. Men en sak är säker, jag skulle vilja ta hela världen i famn. Mitt hjärta och den stora kärlekens famn är ETT och samma. Vi är alla en del av detta famntag och jag skulle önska att vi mera frimodigt kunde ta varandra i famn. Så vackert är det.

Det ligger ett uns av lidande i detta famntag, därför att det öppnar porten till hjärtat. Det som ligger begravt där inne vill komma ut och återuppstå i våra liv och det är en sådan lättnad när det sker. Men vi vågar inte lätta på trycket. För mig är en tår ett levande bevis på livssträvandet. Livet längtar efter att få vara och när vi lägger locket på kommer nåden till undsättning. Den lilla nådfulla tåren på kinden skapar en öppning. Den är så välsignad. Den längtan som ibland med hjälp av välsignade tårar, låter oss öppna porten till himmelriket i vårt hjärta, ska hjälpa oss att dra en suck av lättnad. Denna suck är ett heligt andetag som fyller oss med helig Ande och evigt liv. Vi blir Ett med källan! Vi blir Ett med Gud!

Vi har aldrig varit separerade ifrån livskraften i Gud, men vi har upplevt oss vara det. Denna upplevelse skapar lidandet. Tack älskade Nina för att ditt hopp satte spår och började gro i mitt hjärta. Medvetenheten om klangen som skapas inom mig när jag lyfter på slöjan och blir en del av Kristi kyrka (gemenskap), formar min mun till en kyss i det heliga bröllopet. Slöjan som jag har burit framför mitt ansikte, gjorde mig blind för sanningen. Men när den lyftes bort ifrån mina ögon, blev jag inte bara seende igen, utan jag stod samtidigt brud i det heliga bröllopet som förenar Himmel och Jord inom oss människor på Jorden.

I ärlighetens namn erkänner jag än en gång, att mitt möte med Gud och Kristus skedde utanför kyrkan. Och kanske var det nödvändigt. Precis som en tonåring måste söka sina egna vägar innan de med nya ögon och förståelse kan återförenas med sina föräldrar. Mitt eget personliga samtal med Gud, Kristus och Moder jord, har med tiden vävts samman med sanningarna i Bibeln och Guds ord som predikas i kyrkorna, samtidigt som Inkaindianernas sanningar ligger som solid grund för mig att stå på. Sakta men säkert har jag vänt tillbaka hem och sett att de sanningar jag själv har fått lära mig i mitt eget samtal med Gud, på djupet är samma som de kristna budskapen, likväl som Inkas budskap och de buddistiska budskapen. Jag kan finna en bit av mig själv i trädets alla blad och grenar.

Vi är alla en del av livets träd. Vi vävs samman av den livstråd eller livssträng som löper genom livets träd. Från den kristna grenen av trädet löper denna livssträng in till stammen, varur allt liv mynnar. Från en annan gren löper Inkaindianernas sanningar, från en tredje löper Koranens sanningar och från en fjärde löper Buddismens osv. Famntaget är allomfattande och kärleksfullt. Låt oss ge varandra näring från detta famntag. Låt oss ta livet i hand och varandra i famn. Jag är djupt tacksam för alla lärare, ledare och präster som med själ och hjärta har hjälpt mig att se sammanhangen. Jag är djupt tacksam för ALLA människor som finns och har funnits i mitt liv. Er närvaro har väglett mig och erbjudit mig så mycket glädje. Ni har bidragit till den jag är idag.

Den här söndagens budskap som jag fick höra om i dagens mässa handlar om ENHET. Vi hör alla ihop som löven på ett träd. Det löv som faller till marken på hösten är vackert. Jag kan se hur människan som föds till Jorden, är som detta blad. Det finns blad i alla dess färger, gula, gröna, röda och bruna. När de väl kommit till marken (så som vi föds in i en mänsklig kropp) börjar en process av vissnande och slutligen förmultning. Då antar vi alla samma färg och form och slutligen upplöses vi och återgår upp i trädets stam som ny näring åt nya löv. Där skapas nytt liv av den näring som vi tillför. Nya knoppar blir nya löv som till hösten återigen faller till marken, i ett evigt kretslopp. Energi kan inte förstöras och energi kan inte skapas. Det finns alltid samma mängd energi i kosmos. Dock kan energin omvandlas i allehanda former i Evighet! Min naturvetenskapliga bakgrund har gjort mig fascinerad över livets längtande essens. All materia strävar alltid efter balans i enheten. Samma är det med musikens toner som alltid stävar efter harmoni.

Mitt uppvaknande har låtit mig bli medveten om denna Enhet som vi alla är en del av. Att vara medveten om enheten är välsignat skönt. Äntligen har jag slutat att längta. Äntligen är jag tillfreds med livet och med Allt som är. Allt är precis så som det ska vara. Det kan inte vara på något annat sätt, för det finns inget annat. Det levande tillståndet är det enda som Är. Och det är evigt. Men ibland läggs slöjan framför mina ögon, av någon anledning och då förlorar jag kontakten med det levande tillståndet och lidandet är åter ett faktum. Ett lidande som tar sig olika uttryck i irritation, ilska och avogsamhet. Yviga gester hjälper mig inte då, utan endast ett stillat sinne kan åter lyfta på slöjan till det heliga bröllopets kyss - återförenandet till det Enda tillståndet - Enheten inom oss.

Min ärliga önskan och längtan efter att, på djupet kunna förenas med andra människor, arbetade emot mig så länge jag var separerad från detta tillstånd. Men så fort jag fann enheten inom mig själv, kunde jag också uppleva enheten tillsammans med andra människor. Jag kunde se mig själv i andra och jag kunde känna stark samhörighet med människor som jag inte ens kände. Denna upptäckt gav mig insikten om vad, "så som i himmelen, så och på Jorden", betyder. För mig betyder detta bibliska uttryck; Att så som jag upplever livet inom mig, i mitt eget inre himmelrike, så upplever jag även livet utom mig. En annan ordalydelse skulle alltså kunna vara, "Så som inom, så och utom". Himmelriket på Jorden bär vi alla i våra hjärtan. Den stora kärlekens famn.

Detta är mina betraktelser och reflektioner över Enheten och över Kristus, samtidigt som jag försöker se mitt eget uppvaknande som en del i detta. Det är vackert att få leva och lära. Jag är så tacksam för Allt som finns i mitt liv och fortfarande förs in i mitt liv. Tack från djupet av mitt hjärta till alla som lägger sin bit till det eviga pusslet. Ifrån min synvinkel är det en mycket vacker bild som börjar framträda.

All min kärlek från mitt hjärta till ditt hjärta!
Tack!

Jennyli