Medvetandet

Sättet vi definierar medvetandet på är nog medvetandets största fiende eftersom det är svårt att enas om en tolkning. Troligen är medvetenheten återupptäckten om vilka vi är och alltid har varit. Medvetandet är inget som ligger i vår tanke utan något som talar genom oss. Tanken arbetar med att förstå talet ur medvetandet men sinnet är alldeles för begränsat för att till fullo förstå medvetandet. Tanken är "limited edition" så att säga. Den tanke som du har kännetecknas av din omgivning och min tanke kännetecknas av min omgivning. Men medvetandet kännetecknas av källans ton och denna ton är samma för alla. Medvetenheten om detta lär tanken att förstå medvetandet. Det är alltså inte samma sak att säga medvetenhet och medvetande. Det absoluta medvetandet är när allt kommer omkring evigt och oföränderligt. Medvetenhet är något som hör tanken till. Den medvetna tanken lär sig om medvetandet.

Medvetandet ansvarar utan tvivel för att skapa. Skapa är medvetandets ämne. Skapelsen erhåller detta ämne och skapar ur sig själv. Så länge vi inte ser detta ämne i oss själva kommer vi att stå maktlösa i vårt liv men så fort vi ser detta ämne inom oss själva medvetandegörs tanken om vår egen styrka och skaparförmåga. Drömmen blir verklighet äntligen. Så som i himmelen, så och på jorden. Tonen inom oss kommer att väckas till liv och börja tala. Tal är uttåtriktat i sin karaktär och tonen sprider sig alltså till sin omgivning. Så som i himmelen (vårt inre) så och på jorden (vår fysiska omgivning).

Tanken ansvarar för att förstå medvetandet och medvetandet ansvarar för skapandet. Tanken ansvarar alltså för att förstå skapandet. Tänk om skapandet erkänns i det ögonblick som tanken ser konsten för vad konsten är. Skapandet är sanningen så som talet uttrycker den ur källan i vårt inre. Konsten låter detta uttryck bli synligt på olika sätt. Konst är detta uttryck manifesterat i fysisk form. Sanningen bakom konsten blir synlig när tanken förstår detta. Det verkliga skapandet sker inte ur tanken utan ur sanningens ton i vårt inre. Sanningens ton är samma oavsett var vi bor i Världen och läkekraften som denna ton har är osviklig. Den helande tonen inom oss kommer att skapa liv och liv är alltid kraftfullt, smärtfritt, skapande och seende.

Under ytan ligger medvetandet och över ytan skapas medvetenhet om detta medvetande. När skapandet uttrycks i formen sker en koppling mellan medvetandet och vår tanke som då medvetandegörs. Treenigheten uppstår ur denna koppling. Det som är över ytan (det fysiska, modern) möter det som är under ytan (det gudomliga, fadern) och det Kristuslika barnet föds. Fadern, modern och det heliga barnet. Barnet som föds det är vårt medvetande som vaknar inom oss. Tanken är medveten om detta uppvaknande. Tanken betraktar detta uppvaknande. Tanken tankar in upplevelsen av detta och formas därmed av detta. Tanken kreeras. Tanken ser vad som händer och lär sig vad det betyder. Tanken lär sig läsa den eviga berättelsen om sanningen i tonens ljudande.

Sanningen i tonens ljud äntrar oss därför att tanken medvetandegörs om medvetandet. Tanken är livets verktyg, medvetandets verktyg. Så fort lusten uppstår lär sig tanken att sanningen ligger i tonens centrum, lustens centrum. Tanken lär sig förstå att lusten är drivkraften. Drivkraften är tonen och tonen är medvetandet inom oss. Drömmen går i uppfyllelse. Drivkraften att uttrycka sig är samma kraft vi ser på våren när grönskan fullkomligt exploderar. The big bang är inget annat än sanningen om explosionskraften på våren. Tonen ämnar lära oss att kraften ligger i skapelsens mitt och kommer till uttryck genom melodier, texter, tavlor, skulpturer, pjäser mm.

Tanken om tonen som varande livets extistensiella iscensättande låter oss förstå sanningen bakom lusten som citerar evighetens ord där själens frö ligger och trånar efter kärlek. Tanken lär sig förstå att ensamheten tar slut när medvetandet tror på tanken och tanken tror på medvetandet. Tro är nyckelordet här. Tro är tankens verktyg för att upptäcka och komma i kontakt med medvetandet inom oss. Tro är livets hopp. Urkraften ser sanningen i trons kraft och lägger sitt hopp till den. Urkraften serveras i kärlekens tecken ur värmen där under handen på solar plexus.

Du och jag är samma medvetande men har olika medvetenhet om detta. Du och jag serverar oss själva kärlekens melodi därför att den tro vi har låter oss komma i kontakt med medvetandet. Hem ljuva hem är sålunda drömmen om medvetandet och paradiset. Drömmen om kärlek och sanningens hem blir sann därför att tron ser till att medvetandegöra tanken om medvetandet, den högsta sanningen om livets essens, den högsta tanken ur vilken du och jag är skapad, ditt eget högsta varande i evigheternas evighet. Tanken är för liten för att verkligen förstå detta men tron ser till att frigöra tanken från tvivel och därmed skapas kontakt till källan och tonen ur storheten inom dig väller fram. Storheten inom dig talar ur den sanna källan och tanken talar ur det begränsade sinnets källa. Det vetgiriga sinnet ger sig aldrig och samma gäller för sanningens källa inom oss. Tro, hopp och kärlek ska tala om sanningen om livet och medvetandet. Tro, hopp och kärlek visar vägen. Du är vägen, du är sanningen och du är livet.

Det vetgiriga sinnet vill veta och inte tro därför har tanken särskilt svårt att acceptera något som inte går att bevisa ur sinnets sätt att se det. Därför har kampen mellan medvetandet och det begränsade sinnet pågått så länge. Den kampen kännetecknas av lika mycket hopp som hopplöshet. Vetgirigheten ser till att vi fortsätter söka men samtidigt verkar det hopplöst därför att sanningen ligger i att släppa taget om denna vetgirighet. Det är först när vi släpper taget om siffror och formler som upplevelsen av skaparkraften kan komma till uttryck. Det är vår uppgift i detta liv att släppa taget om vetgirigheten. Denna vetgirighet vågar inte se storhetens storslagenhet utan söker efter detaljer för att bryta ner livet i tusen miljoner små delar. Dock är sanningen om livet tvärtom att skapelsen är en enda storhet och fungeras som sådan.

Visst kan vi efter att vi brutit ner livet i tusen miljoner delar börja bygga upp livet igen och förhoppningsvis se en helt annan bild än vi gjorde från början. Tänkvärt är ändå att den snabba vägen är den enkla vägen och släpper vi taget om tanken så kommer källan att uppenbara sig. Det är medvetenheten om detta som låter medvetandet vakna. Släpp livet loss. Nå sanningens ton inom dig lika lätt som skutan sjunker till botten när vi slutar ösa vatten ur den. Tanken luras av att vilja förstå genom att ständigt ösa. Då vi slutar ösa kommer vattnet att forsa in och källans storhet uppenbaras för oss.

Vänd blicken mot himmelen

Du har vandrat den långa vägen skapande människa. Händer och fötter har skådat mycket och skratt och gråt har ersatt varandra. Du är vägen, sanningen och livet lika mycket som Jesus en gång var och fortfarande är. Du är sanningen om kraften i uppståndelsen. Det eviga livet uppstår i det ögonblick som torsdagens utbildning manifesteras inom dig. När skutan håller på att sjunka ser sanningen sådan ut att du lär dig att bli neråtseende. Du ser ner i botten på båten för att se om du kan täta de hål som får båten att sjunka. Du skaffar mer trä och mer spik för att laga båten. Du märker snart att det börjar sippra in vatten igen och du skolar dig i hur du ska täta båten på bästa sätt. Du tjärar båten och tätar sprickorna med lämpligt material. Det slutar att läcka och du pustar ut.

Dock talar vi olika språk och så småningom börjar båten läcka igen. Du ser hur hopplös situationen verkar och undrar hur rätt tillvägagångssätt ser ut. När båten läcker som ett såll lutar du dig tillbaka och tänker: Ja nu finns det inget mer jag kan göra. Skeendet har sin gång hur mycket jag än kämpar emot. Då ödets väg får medvetandegöra dig om skeendets gång upptäcker du att skutan du sitter i nu, är som en smällkaramell på julafton. Det som sker är att smällkaramellen håller på att brista och alla godsaker som finns inuti börjar bli synliga. Det som du har kämpat så för att hålla instängt är i själva verket som det bästa godis du kan tänka dig på julafton. Det som du trodde kunde rädda dig från att sjunka var i själva verket det som fick dig att sjunka. I den stund som du gav upp och lät skutan sjunka upptäckte du sanningen som låg dold bakom skutans skrov.

Ske din vilja, så som i himmelen, så och på jorden. Din vilja är min vilja och så länge du vill laga skutan så lagar vi skutan. Så länge du skruvar och spikar för att hålla dig flytande så skruvar och spikar vi. Det är du som bestämmer. När du vågar skåda upp mot himmelen så ser saken helt annorlunda ut. Det du ser när du vänder blicken uppåt är solen och solen ombesörjer så att träd och grödor växer. Tack vare solen kan du leva. Tack vare solen ser du. Tack vare solen skapas nytt liv. När du vågar blicka mot himmelen skapas nytt liv. När skutan sjunker ligger godiset kvar på vattenytan och glittrar som ljusreflexer. Det du ser i vattenytan är en spegelbild av evigheten. Det skeende som ligger till grund för själens växande iscensätter kriser därför att viljan du har idag ligger till grund för vad som sker i morgon. Ske din vilja. Nu är bästa tiden att låta din vilja ske. Det du vill i dag sker i morgon. Det sanna uppvaknandet sker när du intalar dig själv att livets kreativitet ligger i dina händer. Du har viljan och skeendet tar dig på orden. Då du säger att kraften ligger utanför dig då ligger kraften utanför dig. När du säger att du har vad som krävs för att tro på dig själv då har du det.

Det du tackar för som om det vore sant är sant. Du märker snart att viljan att förstå det som händer dig ombesörjer att du märker hur skeendet verkar. Dirigenten i en orkester ser till att alla spelar i samma takt och känslan bakom kreativiteten lärs ut av honom eller henne. Du är dirigenten och du lär din kropp hur du ska känna och agera. Den vilja som styr skeendet det är dirigenten. Dirigenten ämnar se till att din kropp spelar med samma känsla som alla andra människor. Mänskligheten är som en enda stor orkester och sanningen om dirigenten är att dirigenten är du. Det klockrena ackompanjemanget tämligen läcker in som ett såll när skutan sjunker. Nu är sanningen uppenbarad. Din vilja är att lära sig se sanningen bakom de läckande hålen. Det vatten som läcker in är det klockrena gudomliga ackompanjemanget. Det verkliga uppvaknandet sker när du förstår att skutan egentligen inte håller på att sjunka utan att skutan håller på att ta ny gestalt.

Med ny gestalt dämpas ångesten därför att den nya gestalten inte behöver lära sig flyta på vattnet. Den nya gestalten känner inga gränser. Den nya gestalten reser sig upp och tar sina första steg på land. Den nya gestalten skiner i solen och upptäcker värmen och glöden i bröstet. Nu har den nya gestalten kommit upp på land och ser sanningens klockrena ackompanjemang komma upp ur vattnet med vågornas skvalp. När sanningens livlina blir synlig har den tid kommit när du rätar ut dina ben för att börja gå. Du har tagit ett steg upp på land och känner inte längre någon ängslan över att viljan ska svikta och låta skutan sjunka. Nu klarar du dig utan båt. Den som står på land behöver ingen båt. Den som kommit upp på land erhåller kreativitet av annat slag. När nåden visat dig vägen kommer sanningen att uppenbaras. Den sanning som sipprade in genom skutans hål talar om för dig att verkligheten ligger bortom sådant som känns svårt. Tacka för sånt som känns svårt för bortom klanglösheten upptäcker du livets devinska mirakel. Nåden tar dig med upp ur vattnet. Nåden ser till att ske din vilja. Du oroar dig för att leva därför att livet verkar skrämmande. Du märker inte att värken i kroppen är förlossningsvärkar. Du kämpar för att fjärma dig från det motiga som gör ont utan att förstå att det sanna livet vaknar ur denna förlossning.

Ta emot värkarna och förlossa livet inom dig. Den som litar på Gud kommer att lita på kraften inom sig. Den som litar på Gud kommer att lita på det klingande, kärleksfulla skeendet där under handen på bröstet. Den som litar på Gud tackar för att medverka i edens lustgårds saliga orkester. Den som skapar musiken är du därför att verkligheten säger att ske din vilja. Dirigenten skapar inte ett enda ljud utan sin orkester. Dirigenten särskiljer sig på så vis att skeendet sker, därför att det finns en orkester, en mänsklighet. Dirigenten är ingenting utan sin orkester. Du är skaparen, du är den som skapar musik. Tack vare dig blir det vacker musik. Du skapar musik, du skapar liv. Dirigenten samordnar tonerna så att musik kan uppstå. Dirigenten samordnar tonerna så att livsrytmen inte kommer av sig. Dirigenten ordnar ditt skapande så att det klingar tillsammans med hela orkestern. Därför älskar trakteraren lärdomarna som får honom eller henne att börja lyssna och titta på dirigenten. Dirigenten är läromästaren, dirigenten är din lotsbåt, dirigenten är Gud, dirigenten är vattnet som sipprar in genom hålen i din gistna och trasiga skuta. Dirigenten längtar efter att vattna ditt frö med vatten. Dirigenten längtar efter att värsta scenariot inträffar, därför att värsta scenariot ur din synvinkel är bästa scenariot ur kärlekens synvinkel. Dirigenten lotsar dig med stadig hand mot evigheten och den stora kärleken. Dirigenten visar vägen och färgar klangen inom dig i kärlekens vackra färger.

Dirigenten lär dig att spela i takt till den eviga pulsen. Kunskapen om etuiet som din kropp är ser ut att behärskas av läkarvetenskapen. Kunskapen om själva instrumentet som ligger där i behärskas utan tvekan av själen därför att själen besitter all kunskap om sig själv. Ljudet som kommer därför att själen skapar, kännetecknas av skratt eller gråt. Dirigenten dirigerar de ljud som kommer och ett verkligt mästerverk kan uppstå först när den som skapar tonerna verkligen börjar veta dirigentens syfte. Dirigentens syfte är att skapa vacker musik, vacker symfoni och tillsammans med symfonikerna lyckas han lysande. Du är denna symfoniker och skapandet som du gör är avgörande för hur symfonin kommer att låta. Den underbara klangen blir vackrare och vackrare ju fler som börjar lyssna och titta på dirigenten. När tillräckligt många spelar i takt och ljuder samman med de andra i orkestern så låter symfonin vacker även om några fortfarande spelar ur takt och klingar i en annan tonart. Vid det laget har ljudet blivit så starkt att dessa kreatörer lobbas in i orkestern utan att de ens märker det. Plötsligt är de bara där och plötsligt klingar deras instrument lika vackert som alla andras. Evighetens vackra symfoni har överröstat all klanglöshet.

Nu leder verklighetens läckage i skutan till att viska treenighetens vackra visa i ditt öra, dirigenten, symfonikern och kärleken. Du är sanningen om dessa tre. Du är sanningen om edens lustgårds skomakarverkstad. Tänk om sanningen om livet är att värmen i bröstet uppstår i det ögonblick som klangen ifrån evigheten sipprar in mellan plankorna i en gisten båt. Tänk om sanningen om livet är att verkligheten återspeglas där skutan en gång lämnade den krusade vattenspegeln. Tänk om sanningen om livet ljuder inom dig i det ögonblick du börjar lyssna till den gudomliga symfonin under handen på bröstet.

Sändebud till jorden läser citat ur sanningens lovsång. Odet edens lustgård lovsjunger lyder: Umgänget med dig själv erbjuder sanningens kamratskap. Du är vägen, sanningen och livet. Du är sanningen om längtan. Du är elskåpet som kopplar samman ord och visor. Du är ord och visor. Sången som ljuder i ditt hjärta är kärlekens sändebud till jorden. Sången som sipprar in mellan plankorna i den gistna båten är sanningens kärleksbudskap. Tänk om sången som klingar under handen på bröstet är sanningen som du söker. Nu slipper du längta efter värmen älskade själsfrände. Människans torsdag är här och lätta fötter springa lätt, lätt, lätt. Sländan letar sig upp ur sjön och tar av sig sin skrud. De vackra vingarna vecklas ut och skalet sjunker till botten. Larven tar ny gestalt. Larven lämnar sitt gamla skal, låter det sjunka till botten och tar klivet upp på land. De vackra vingarna torkar i solen och se, den lär sig att flyga. Du är denna slända och så som sländan lärt sig flyga ska du lära dig flyga.

Ty så älskade Gud världen att han gav den sin enfödde son. Du drömmer varje natt om att förenas med din själsfrände och kärleken som du känner till tvillingsjälen värker i dig tills den dag människosonen lär blinda att se och döva att höra. Den kärlek som du längtar efter visar dig vägen. Ta kärleken inom dig på allvar. När du känner kärleken värka i bröstet krossas larvens skal och värken går över. Skutan sjunker och lidandet försvinner. Drömmen om själsfränden blir sann. Du möter själsvännen äntligen därför att du skådar ljuv musik och hör vacker syn. Du mästrar lidandet därför att sändebud till jorden umgås med dig och blir ett med dig. Sändebud till jorden kompenserar dig för lidandet. Det heliga bröllopet förenar dig med själsvännen och skadan låter sig repareras därför att vetskapen om kluvenheten medvetandegör dig om känslan bakom kvinnans och mannens ursprung. Tillsammans är de fullkomliga men åtskilda uppstår lidande längtan. Tillsammans skapas kärlek, åtskilda lider skutorna sjönöd.

Du människobarn kämpar för att längtan ska upphöra. Nu är vilodagen nära. Barnet inom dig har fötts och växt upp. Heligt bröllop har ståndat och kunskapens munsbit kommer upp ur halsen. Nu har kunskapens frukt lossnat ur halsen. Du har låtit kunskapens äpple spottas ut och återigen vågar du se på dig själv som den du är. Tiden är kommen då du åter igen ska inträda i paradiset och skådespelets alla dryga regler upphör. Tiden är kommen då tro, hopp och kärlek blir allenarådande. Tiden är kommen då värmen från solen talar sitt entydiga språk. Händer och fötter lämnar skruden bakom sig och känner ljuset smeka den nakna huden. Tiden är kommen då floden kommer att upphöra. Tiden är kommen då syndafloden porlar som en liten bäck genom värmeböljan från solen. Tiden är kommen då ljudet från känslornas längtande klang uppropas i klassen. Människobarnen längtar efter klasskamraterna komna till fredagens utbildning. Här närmar vi oss längtandets ursprung och skolklassen medvetandegörs om idet vi håller på att lämna. Idet lär oss att sova men fredagens utbildning lär oss att den långa dvalan är över.

Sov du lilla videung
Än så är det vinter
Än så sova björk och ljung
Ros och hyasinter
Än så är det långt till vår
Innan rönn i blomma står
Sov du lilla vide
Än så är det vinter.

Nu är sommaren här och bländande solsken når långt in i vårt ide. Den varma solen får oss att börja sträcka på oss. Nu är sommaren äntligen här och tjocka kläder åker av. Tack för att du har vandrat med mig den långa vägen och tack för att du äntligen läser med öronen och lyssnar med ögonen. Tack för att sången i ditt hjärta syns och tack för att konstverket i ditt hjärta hörs. Tack för att kreativiteten reser sin mänskliga gestalt genom dig. Tack för att kraften känns i dig. Tack för att känslostormen fått bedarra och lämna plats åt solsken. Tack för att kraften färgar evigheten genom dig. Tack för att skärtorsdagen är över. Den långa fredagen har just börjat. Tack ödets barn för att längtan har fört dig hit och för att visheten klingar inom dig. Tack för att kraften skänker värme.

Ur askan i elden har du vandrat och kanske har detta varit den svåraste biten av resan hittills. Du är på väg att lära dig kompisskapets kreativa umgänge. Helheten är tecknad inom dig människobarn och tillsammans kommer du och dina medmänniskor att frigöra moder jord ur sin slummer. Nu är tiden kommer när skolklassen mänskligheten ska lyfta moder jord till skyarna. De skyar som kännetecknar den nya tiden. De skyar som reflekterar vattnets kluckande ljus.

Här är ditt liv och skeendet visar vägen. Det skeende som kommer ur din vilja. Den vilja som skapar skeendet är din vilja. Din vilja är det som sker nästa dag. Hummandet som kreeras i din själ i dag kommer tillbaka nästa dag. Tur och otur existerar inte. Tur och retur existerar däremot. Tudelningen är konstgjord men det eviga kretsloppet är verkligt. Dur och moll åberopar utan tvekan inget annat än två olika tillstånd i detta kretslopp. Det ena talar om att du utträder ur källan och det andra talar om att du närmar dig källan. Tudelningen åberopar utträde eller inträde i källan. Tudelningen åberopar motgång eller medgång. Tudelningen åberopar endast en riktning i vilken du rör dig. Hela livet kreeras med hjälp av livscykler och så som i himmelen så och på jorden. Du åberopar livstonen som mäler inom dig. Tudelningen tar dig än hit eller än dit. Tudelningen är konstgjort men livets kretslopp är verkligt. Dualismen är vad människan skapat för att förklara livscykelns kretslopp av död och födelse.

Dualismens tur och retur ser varken god eller ond ut men tur och otur uppfattas genast som bra eller dåligt. Tur och retur är endast en riktning precis som ut eller in. Livets tur och retur åberopar skeendets natur som inte har något med gott eller ont att göra. Då vi åker på en resa har vi gott mod och ser på framtiden med spänning och lust. När vi åker tillbaka väntar endast vardag och i många mått tristess. Den som åker tillbaka upplever tillvaron annorlunda än den som åker ut på tur. Den som åker tillbaka är den som är lyckligt lottad egentligen. Den som åker tillbaka hem åker på retur. Den som åker hem är den lyckligt lottade. Den som åker hem upptas återigen i källans kärleksfulla livston. Tur och retur är livets puls, livets ebb och flod. Tur och otur är så som människan tolkat livsrytmen. Tolkningar är komna ur den enskilda individens tankar och skapar endast uttryck för utträdet ur källan. Tiden är kommen när människan åter ska träda in i källans kärleksfulla livslust.

Tiden är kommen när vi är på väg tillbaka hem. Nu är biljetten bokad. Returbiljetten är utkvitterad och loket har vänt. Den kunskap som själen har visar till människans glädje att detta inte har något med otur att göra. Tur och retur, livets eviga kretslopp. Tempot och pulsen medvetandegör er om urkraftens karaktär, tidvattnets karaktär och om sanningen bakom konsten att dirigera. När du lärt dig konsten att dirigera tonen inom dig att följa sanningens devinska klang och den eviga pulsens tempo kommer urkraften att skapa liv inom dig i evighet. Det eviga livet verkar ur medvetenhetens direktiv. Du låter skeendet ske genom att överlåta direktiven åt dirigenten. Du är dirigenten kära gudomliga människa. Du är sanningen om källans mirakel och så fort själens kunskap får komma i dagen kan kraften få verka, kan dirigenten få verka. Du är dirigenten och så fort du litar på din egen inre dirigent sker din vilja. Tala om för skapelsen vad du åberopar och känn tacksamhet för att du får det. Tala om för skapandekraften inom dig vad du åberopar och känn tacksamhet för att du har det. Tacka för det du vill ha som om du redan hade det. Din tacksamhet visar skeendet vägen. Din tacksamhet klingar i en livston som kommer att dra till sig samma ton ifrån evigheten. Din tacksamhet kommer att dra till sig precis det du tackar för. Lika attraherar lika.

Du har vad som krävs för att skapa ett paradis på moder jord. Ta vara på din möjlighet och din potential att skapa detta paradis. Tala med dina kamrater och lätta ditt hjärta. Ditt hjärta är en direkt länk till evigheten och när du lättar ditt hjärta för någon skapar du kommunikation mellan kropp och själ. Säg ditt hjärtas sanna ord och lita på kraften som du har att förbereda jorden för soluppgången. Nu skolas troende själar att lyfta blicken mot himmelen. Nu talas de sanna orden i midvinternattens köld som säger att sommaren är nära. Umgänget med själsvännen iscensätter heligt bröllop och som sagan säger kommer tårarna att trilla av glädje. Hur kan tårar trilla av glädje? Tur och retur eller tur och otur, det är frågan. Dur och moll, kärlek och hat, ser inte ut att vara motsatser utan konstruerade uttryck för att beskriva en riktning i skapelsens livscykel. Tur och retur är resor med olika riktning, kärlek och hat är känslor med olika riktning. Tur och retur är kärlekens melodi.

Nu återstår inget annat än att tacka för mig och önska en mycket trevlig sommar. Ta kraften i egna händer och skapa lust och fägring stor. Tala om för dirigenten hur du vill ha det och lita på att så som i himmelen så och på jorden. Det du skapar inom dig skapas även utom dig. Umgänget med själsvännen återspeglas inom dig där du har handen strax under bröstet och känslan mäler som kluckande vatten i skymningen. Tonen inom dig stäms upp och klangen höjs lite i taget. Snart kommer du att förberedas för klustret utanför den planet du bor på. Klustret iscensätter koden som kommer att få jorden att ta steget upp i dimensionerna. Tillsammans kommer du och dina medmänniskor hjälpa henne att låta tyda denna kod.

Tack för den här gången och på återseende.