Att låta Jesus uppstå

Det är vad jag har framför ögonen just nu. Att låta Jesus uppstå i mig, låta honom bli ett med mig. Det är mitt projekt och jag vet inte hur mycket det bara sker och hur mycket jag måste kämpa. Det tvivelaktiga i leken livet är att vi känner igen oss i det fysiska därför att det är leken. Men leken avbildar verkligheten precis som ett barns lek avbildar den vuxna världens verklighet. Det vi känner igen är leken, det fysiska livet, därför att det är den som våra ögon är vana att se. Men kännetecknet för en lek är att den avbildar en verklighet, för att vi ska lära oss om den verkligheten. Vad är det i vår lek som är kännetecknande för verkligheten som vi ska lära oss om? Viljan att vara två, tvåsamheten är ett kännetecken i leken som lär oss om något i verkligheten.

Denna vilja skapar olika intriger i leken vis avi verkligheten. Tager du denna man/kvinna till din äkta maka/make att älska i nöd och lust? Verklighetens bild är helheten och där är man i kvinna en helhet och kan inte läsas man och kvinna längre. När vi i tiden skapar eviga band till varandra så gör vi det i förhoppning att komma närmare denna verkliga helhet. Vi vill lära oss att leva i denna helhet genom vår lek här på jorden. Vågar vi se detta kan jag utan att ljuga allt för mycket våga påstå att ett plus ett blir ett.

Arbetet att våga se detta pågår alltjämt och arbetet att våga se hur ett plus ett blir ett är ett tufft arbete eftersom ETT är ett ensamt tal. Vem vill blir ensam efter att ha förenats med sin make/maka? Tänk då ett steg längre! Varje människa är skapad till trots mot denna lag (att allt är ett) och skulle täckmanteln som våra kroppar är avslöja livets sanna lag då ler livet åt att trotset är avslöjat. Varje människa är ett bevis på detta trots och varje leende ett bevis på att trotset är avslöjat. Varje gång du ler talar livets sanna källa rakt igenom trotsets kcal. Varje gång du ler igenkännande skapas enhet mellan man och kvinna i dig. Vemod ligger i tiden därför att i tiden är inte enhet. Bara barnet ligger emellan nu och då, bara barnet ligger mellan himmel och jord, bara barnet ligger likt en levande tvåsamhet i enhetens vagga. När Kristus låg som en enhet mellan himmel och jord i sin vagga, så såg människan för första gången livets eviga mirakel med egna ögon. Tids nog, tror vi människor på detta mirakel och låter det ske i oss.

Tids nog vet vi att tiden till trots sker livets mirakel, här och nu. Vem har sagt att denna födelse, död och uppståndelse skedde för tvåtusen år sedan? Tiden till trots är vi födda och dukar upp tidernas måltid på tidernas bord för att avslöja den lek tiden har givit oss. Vågar vi se tiden an ler vi snart igenkännande när vi känner igen oss själva i detta lilla barn. Vackrare uppvakande finns inte och ler vi mot detta barn ska det växa sig stort och starkt. Suturen efter kejsarsnittet är borta men saknaden är stor efter barnet som vandrade bort i tiden. När vi tar emot tidernas barn, Jesus Kristus, återuppstår enheten inom oss. När vi låter Kristus omfamna oss då omfamnar vi oss själva (ett plus ett blir ett) och såret läks. Den sanna bilden av oss lyser igenom och vi lämnar den blodiga leken bakom oss och går in i verkligheten. Nu ser vi leken för vad den är och skapar i stället lek och smek i syfte att tala om för varandra att evighetens dröm är att lysa över oss i tid och otid. Tråkigare blir det inte för att den trotsiga leken är avslöjad, tvärt om, tvåsamheten råkar i lag med livets enhet och två plus två blir två och dessa två blir ETT.

Den nya dimensionens lek får en annan betydelse därför att viljan att vara två är genomskådad och kärleken vet att känna igen denna lekens vilja som söker att efterlikna livets vilja. Vad vill livet då? Tro det eller ej men livet vill vara. Viljan att vara, närvara, hela tiden (tiden som helhet). När vi erkänner att kärleksleken på jorden går ut på att förstå denna vilja då cementeras ingenting längre. Viljan att vara lever. Viljan att vara lever i ett ständigt levande flöde. Viljan att förstå detta ligger återigen i leken och intrigerna.

Tillbaka till utgångspunkten, att låta Jesus uppstå. Ske din vilja så som i himmelen så och på jorden. Det lilla barnet i vaggan är symbolen för detta skeende. Uppståndelsen sker i det ögonblick när vi uppfattar oss själva som detta barn, ligamentet mellan tid och otid, mellan himmel och jord, mellan far och mor, mellan då och sen...NU. Varmed vi ser att denna eviga bild av oss själva lägger sin hand i vår hand för att hela såret efter förlossningen. Varmed vi blir hela och känner igen oss själva igen. Vackert eller hur? Det heliga bröllopet är namnet på denna återförening mellan oss själva och den eviga Kristusbilden av oss själva. Ta emot kristus och bli ETT med dig själv och livet, helheten. Drömmen om själsvännen ligger dold i detta bröllop. Ta emot uppståndelsens barn och tala till det som till en vuxen människa. Tala med dig själv så som i himmelen så och på jorden.

Såret läks i denna återförning och lidandet är för alltid borta. Vad är jag nu om jag inte är man, kvinna eller man/kvinna? Vad är jag nu? Hur är jag nu? Vem är jag nu? Är jag nu? Ta bort jag från den sista meningen så blir det ÄR NU! ÄR! ÄR! ÄR! hÄRligt, ÄRligt, nÄRvarande! Utan kön! Man och kvinna på samma gång. En helig ande! En stor själ! En enda, du, jag och alla människor!

Lycka ÄR

Detta påstående har väntat på att få talas om ett tag nu. Vad är lycka? Denna fråga är det många som i otaliga skrifter försökt att svara på. Det jag gör nu är att påstå detta enda. Lycka ÄR! Det enda som är, visar sig verka inom oss som verklig lycka. Verkar det inte inom oss, känner vi oss olyckliga. Vi känner oss olyckliga därför att vi inte ÄR. Det som inte är, talar inte, skriver inte, sjunger inte, spelar inte, målar inte, arbetar inte osv. Det som ÄR lycksaligör oss. Vad är då lycka, jo, allt som ÄR. Det som inte är behöver vi inte bry oss om. Ändå gör vi det varje dag. Vi oroar oss och räds för det som inte är och som vi tror talar till oss. Det som talar till oss då, är varken det som ÄR eller det som inte är, utan det tvivel som lär oss att tro på det som inte är.

Svart och vitt är bästa exempel. Vitt är alla färgerna i spektrat och svart är ingen färg. Sanningen om en enda färg i spektrat är att den ryms i den vita färgen. Skulle vi tala om det som inte är? Nej det är omöjligt, hur kan man tala om något som inte är. Svart är ändå en färg i våra ögon, därför tror vi på den. Olycka är ändå ett tillstånd i våra ögon därför tror vi på det. Slipa synen och du ska se att lycka är det enda som ÄR. Stäng porten till vakumet och se det som ÄR. Stäng porten till vakumet genom att först gå in dit och se att det inte finns något där. Se med dina egna ögon att vakterna utanför denna port, vaktar INGENTING! Skulle vi inte se vakterna utanför denna dörr vore vi heller inte rädda för mörkret.

Lycka ÄR och olycka är inte! Vad som händer när vi upplever olycka är att tvivlet på det som ÄR låser dörren till det som ÄR. Utanför det som ÄR lever vi inte och när vi inte lever lycksaliggörs vi inte heller. Vakumet som vi upplever skrämmer oss välsignade människor därför att vi kommit till jorden för att upptäcka sanningen om det som ÄR. Samtidigt stänger vi dörren till det som ÄR därför att vi inte kan se det med våra fysiska ögon. När vi tvivlar tror vi inte. När vi inte tror stänger vi dörren till det som ÄR. Tro öppnar dörren till lycksaligheten. Tro öppnar dörren till livet. Tro och du ska se att bakom den svarta dörren med de skrämmande vakterna finns INGENTING.

Tänk på hur det var när du som barn trodde att det låg ett monster under sängen. Varför? Jo för att det var svart och du kunde inte se. Mörkret skrämmer oss därför att vi inte kan se! Tänk om det är samma sak med ljuset, det som ÄR. Det skrämmer oss därför att vi inte kan se det med våra fysiska ögon. Vi tvivlar på det och stängs ute. Tro och du ska se! Ditt seende är nyckeln till livet, lycksaligheten och himmelriket. Vitt ljus innehåller allt som ÄR. Svart färg är ingen färg alls. Det som inte är, är inte och kan då inte heller kallas för helvetet. Vad som inte är, kan inte ha något namn. Inte heller används det som inte är för att straffa människor. Varje människa ÄR redan och lycksaliggörs redan utan att han eller hon vet om det. Varje människa lever redan det som ÄR. Hur skulle det kunna vara på något annat sätt. Vad det handlar om är att sinnet lätt hamnar utanför medvetandets dörr. Att inte se kan vara som ett helvete (något annat finns inte) men den som inte ser är ändå i himmelriket, fullkomlig i sig själv.

Tro! och tanken övar sig på att se med hjärtat! Uppvaknande handlar om att se fullkomligheten i sig själv. Varje människa ÄR denna fullkomlighet i sig själv. När vi inte tror på det vågar vi inte se ljuset i oss. När vi inte vågar se ljuset i oss stänger vi med hjälp av tvivlet denna dörr. När vi endast ser svart omkring oss är det inte för att vi är utanför, utan för att vi inte ser ljuset. Tro, och du ska börja se! Det du ska tro på är dig själv och din egen fullkomlighet. Värmen vi alla söker och lyckan vi alla söker ÄR det enda tillståndet. Till detta tillstånd och i detta tillstånd är vi födda. Tvivlet lurat oss att inte se det. Börja tro på dig själv så ska du SE! Tro och du ska upptäcka sanningen om dig själv!

Lycka ÄR det som ÄR. Inget annat är, så varför tro på det. Släpp taget om alla rädslor, de är bara en illusion. När det vi är rädda för faktiskt inte finns, varför ska vi då vara rädda? Det vi är rädda för är tomheten, vakumet och det vi längtar efter är lycksaligheten och värmen. Vad vi inte förstår är att ljuset, värmen och livet hela tiden är HÄR eftersom det är det enda som ÄR. Det är bara vår syn det är fel på. Ta på andra glasögon och se det som ÄR. Genomskåda mörkret. Le åt dess meningslöshet och intighet. Det som inte är, har inget värde och inget namn. Låt oss en gång för alla se det som ÄR och genomskåda det som inte är. När vi genomskådar det som inte är, ser vi bara det som är. Det som inte är, uppehåller oss inte längre. Tack livet för att du ÄR i mig och tack Jennyli för att jag ÄR i livet.

Köp "Sändebud till Jorden"

Här kan du snart köpa min andra bok Sändebud till jorden.

http://www.litenupplaga.se/473

Just nu trycks boken men blir tillgänglig för beställning inom kort.

Håll er uppdaterade!

hälsningar
jennyli

Bok under förläggning

Ja det har varit tyst här ett tag. Det är tröttsamt med semester. Dock har jag skickat in min nästa bok till förlaget nu och jag kommer att ge er länken till försäljningsstället så fort som möjligt. Det känns skönt att ha fått iväg manuset för det har legat på datorn länge nu. Den sista delen är också i full färd att färdigskrivas.

Viljan att vara

Den starka viljan att vara är en inbyggd princip. När vi säger att Gud gav oss en fri vilja var det förmodligen för att livet skulle fortsätta att existera. Vi gavs fri vilja som tvång. Den vilja vi har visar sig som viljan att överleva. Viljan att vara! Vad skulle annars hända. Vore livet inte viljestarkt skulle det upphöra. Vad lär vi oss av den fria viljan? Viljan att vara är vad jag kallar tvungenheten. Livets vilja att vara är kraften att vara. Viljan att vara visar sig överallt i naturen. Vad gör en hungrig varg? Vad gör en hungrig tiger. Vad gör en hungrig människa. Vi skulle kunna döda för att själva överleva. Viljan att vara är med andra ord inget val vi gör, det är skapat till oss för att vi ska överleva. För vad skulle hända om viljan att vara försvann. Då försvann också vi.

Denna princip är inbyggd i skapelsen. Vakna människor vet att använda denna vilja till medvetandehöjning. Vakna människor ser att denna princip verkar och lär sig att låta den verka. Skulle vi lägga sordin på viljan att vara våndas vi över att kraften inte räcker till. När vi våndas över att kraften inte räcker till förstår vi inte att fri vilja betyder oändlig kraft och liv. Den kraft vi lär oss att vara i är livskraften som är inbyggd i oss. Fri vilja handlar om att låta denna kraft vakna.

Något vi vuxna sökare vill ha

När vi vuxna sökare vill ha svar, vet vi inte vad det är vi vill ha svar på. Sökandet vi sysslar med verkar vara mer vad vi söker. Vad vi söker verkar vara mindre viktigt att värna om. Vad som verkligen beyder något vet vi inget om och vågar vi inte veta något om. Vad är det då vi vuxna sökare vill ha? Sökandet visar oss att vi vet svaret på frågan utan att egentligen veta det. När vi vet att vi alltid har vetat visar det sig att vi nöjer oss med det. Vi vet att vi vet. Vi vet att svaret ligger där inom oss och vi vet att vi alltid har burit på denna skatt. Varför ska vi då söka öppna skattkistan. Vad vi finner under locket vore väl intressant att veta. Vackra smycken och vackra virkade vävar kanske. Vi vet inte innan vi lyft av locket. Så som katten går runt het gröt, går vi väluppfostrade människor runt denna skattkista. Vi vet att den är där och det räcker för oss.

MEN VARFÖR? Ibland gör det mig så frustrerad. Skulle det vara värre att veta sanningen om sig själv. Vore det värre att välta väck locket och se det som lovsången handlar om. Det vi vill ha ligger där men det vi tror vi vill ha är vackra vitsord om hur underbar denna skattkista är. Tänk att jag har en så vacker skattkista inom mig. Jättebra! Men tänk om skatten som ligger där aldrig blir din. Tänk om skatten svarar på frågan varje gång du frågar och tänk om du aldrig hör svaret. Så hur gör vi för att öppna locket? Hur gör vi för att våga välta bort locket? Hur gör vi för att veta att vi inte vågar välta bort locket? Vet vi att vi inte vågar eller tror vi att vi redan har funnit vår skatt. Vad som är viktigt verkar vara att förstå att sakerna i lådan saknas oss även om de finns där. Vad som är viktigt att förstå när vi upptäckt skattkistan är att vi återfunnit litografin som säger sanningen om oss, men om vi inte läser den hur ska vi då veta vad som står.

Vad som är viktigt när vi funnit skattkistan är att veta att det är då arbetet börjar. Vad som är viktigt att förstå när vi har vaknat upp är att säga TACK. Tack för att jag har blivit visad till denna skattkista. När jag vet allt det här om mig själv det är då arbetet börjar. Vad ska jag göra för att öppna skattkistan. Det vackra i kråksången är att det finns sju nycklar. Vad ska jag göra för att hitta dessa sju nycklar. Vad ska jag göra verkligen för att veta vad sanningen om denna skattkista är, vad sanningen om mig är? Herre Gud tänker jag ibland. Vi snackar så mycket hit och dit, ditt och datt och allt vad vi säger stryker bara handen utanpå locket. Vi vandrar runt skattkistan och beundrar den, vi talar om den, vi undrar hur vi ska öppna den, vi tror att det är omöjligt. Men en sak är säker, det är inte omöjligt! Det kan göra mig förbannad i bland att vi tror så. Även jag gör det, jag tvivlar, men jag blir ledd tillbaka och påmind om mitt uppdrag. Samma uppdrag som vi alla har. Att öppna skattkistan. Varför gör vi då inte det? Satans latmaskar är vi allihopa. Den är ju så vacker där den står. Det är så skönt att veta att den är min. Varför ska jag göra mer. Tänk om det är något där i som jag inte vill ha. Det vore ju hemskt.
Urs, det där får vi sluta med.

Den vuxna sökaren vill ha kraft att verkligen öppna skattkistan. Det är vad den vuxna sökaren egentligen söker och vill ha. När vi funnit kraften då kanske vi har mod att öppna kistan. Men ska jag tala om en sak för er. Det är här vi kommer till den omöjliga ekvationen, så som det kan tyckas. Var finner vi denna kraft? Jo, i skattkistan så klart. Det här liknar hönan och ägget. Eller kanske snarare moment 22.

Så kommer vi då till klagomuren och ställer oss där och beklagar oss för att vi inte har kraft att öppna locket till kistan där vår kraft ligger. Vad är det vi ska ha kraften till? Jo, till att öppna skattkistan så klart. Men behöver vi verkligen kraften då om det enda vi ska ha kraften till är att öppna skattkistan. Nu vet vi ju vad som finns där och om vi får ut kraften är den ju meningslös verkar det som. Det är en ödets ironi kan det tyckas.

Skattkistans belägenhet vet vi inte mycket om men vet ni vad? Det vackra i kråksången är att varje nyckel som vi sätter i kistan kommer att ge oss en liten bit av den där kraften. Varje nyckel avslöjar en liten bit av oss själva. Varje nyckel får oss att vilja fortsätta. Varje nyckel avslöjar en bit av sanningen. När vi ser kraften växa och känner viljan växa förstår vi att vad vi vill är av mindre betydelse. Vad vi själva vill är oväsentligt. När vi känner urkraften sippra ut genom det ena hålet efter det andra vet vi att sanningen vi sökte visar sig först när vi erkänner att skattkistan är värdelös så länge den är stängd. Vi förstår inte detta innan vi börjar öppna locket. Hur ska vi göra för att verkligen förstå att kistan vi bär ligger begravd i mörk jord så länge vi tror att allt är väl.

Därför vill jag påstå att vi måste anstränga oss. Annars ska vi alltid vakta en dold skatt. Till vilken nytta då? Vi ska alltid tro att vi har allt vi behöver därför att det ligger i tryggt förvar. Så vad krävs för att vi satans latmaksar ska förstå? Under oss i marken ligger sanningen om den första nyckel. Den första nyckeln låter gräva upp kistan ur marken. Den första nyckeln kan vi kalla moder jords nyckel. Då vi lär oss ta emot denna nyckel vevar vi upp skattkistan ur marken. Den andra nyckeln är vattnets nyckel. Den tvättar skattkistan ren och vi kan börja se dess glans och vi glädjs och spritter av glädje. Den fjärde nyckeln är vindens nyckel och den låter blåsa bort alla tvivel och fungerar som den hårblås som ska torka upp den vackra men mycket fuktiga träkistan. Till slut värmer solens nyckel den vackra kistan och låter träet komma loss. När värmen torkar kistan klibbar den inte igen utan öppnas. De övriga tre nycklarna har andra funktioner men det blir för mycket att ta med en gång.

Det som visar sig i kistan är upp till var och en att upptäcka. Varsågoda och pröva själva. Moder jords nyckel sätter du där du har svanskotan, moder vattens nyckel sätter du strax under naveln, fader vinds nyckel sätter du i halsen och fader sols nyckel sätter du i hjärtat. Värmen som strålar vet. Värmen vet. När värmen vet behöver inte du veta. Värmen som vet, vet vad, hur och när. Så låtsas inte längre som om allt är i sin ordning. Sätt igång och börja gräv. Gräv i ert anletes svett. Vem tror att andligt sökande är ett lätt arbete? Den som tror det har inte börjat gräva. Den som har börjat gräva, den vet! Sätt i gång, vi har ingen tid att förlora. Därför att det inte finns någon tid som är verklig, hi hi. Bra va!

Edens lustgård

Mitt under handen strax under bröstet ligger Edens lustgård. Ta en titt vid vattendragen i Sverige och Världen. Där vatten finns känns paradiset igen. Du har vattendraget inom dig. Du har vad som krävs för att skapa ett paradis på moder jord, så varför inte göra det. Vatten, jord, vind och sol. Dessa fyra vårdar ditt inre frö så att en vacker blå blomma kan slå ut. När en blomma slagit ut börjar den längta efter att bli befruktad. Den längtande blå blomman längtar efter lilla fågel blå som kommer från paradiset med gudomlig nektar. Den lilla blå fågeln kommer och befruktar vår inre blomma och ett barn föds. Tillblivelsens mirakel är ett faktum. Vin och vatten är vad dopet handlar om. I vänners goda lag vankas vin och i kyrkan vankas vatten. Vin och vatten döper vårt inre barn i Edens lustgård. När sanningens barn vilar i blommans blad längtar det efter kläder. Vita kläder från evigheten viras runt barnet. Virkade trådar av evighetens ljus viras runt barnet och kroppen låter barnet få kläder att växa i. Den lilla blå fågeln fyllde barnet med gudomlig nektar och blod. Glimten från evigheten kläder barnet i en vacker vit kaftan.

Det inre barnet växer upp i moderlig och faderlig omsorg och när barnet är vuxet längtar det efter en gemål. Trolovning och bröllop låter barnet bli knutet till sin själsvän. Det heliga bröllopet kan stånda när kaftanen eller slöjan lyfts bort och kyssen låter oss förenas med vår själsvän. Den längtan vi känner upphör. Den ensamhet vi känner upphör. Vuxenheten är sanningen om längtandets upphörande. Citaten ur Evigheternas bok kungör vad som kännetecknar växandet. Vuxenheten utvinner sant gehör vis avi källförening mellan liv och död, tid och otid, skratt och gråt. Tur och retur låter vi ligga vid sidan av. Dur och moll lyssnar vi till och vet att vid sanningens vattendrag skapas varken dur eller moll. Tvungenheten låter varken dur eller moll. Tvungenheten kan bara vara och verka. Tvungenheten kräver vakenhet. Tvungenheten flätar vackra trådar vid sidan av citaten. Smicker och kränkande ord ligger vid sidan och klangen kvarstår. Den klang som varken är vacker eller ful. Vad är vackerful klang? Svaret ligger dold där under handen strax under bröstet vid sidan av kärlekens vackra land. Edens lustgård värms upp av kärleken och vilar vid denna källa. Vad är vackerful klang? Svaret!