måndag 5 september 2016

Maia Aela - Vindens barn och den nya människan. Del tre i serien om Maia Aela

 

Nu är tredje delen om Maia Aela på tryckeriet.

Lanseringen sker under Bokmässan i Göteborg mellan den 22-25 september.

 

I den tredje delen om Maia Aela reser hon till Machu Picchu i Peru för att slutföra sitt uppdrag, som enligt gamla inkaprofetior går ut på att hjälpa människan att ta nästa steg i sin andliga utveckling. Detta sker nu i stor skala när människan går igenom en omvälvande period av andligt uppvaknande som leder till att vi får kontakt med vårt gudomliga Jag.

 
Indianstammar ifrån Nord- och Sydamerika har i sina profetior i hundratals år bevarat en kosmisk plan. Profetiorna handlar om en ny gyllene tidsålder och en ny upplyst människa som ska leva i harmoni med varandra och Moder Jord. Den nya människan emanerar ur sanningens frö inom var och en av oss.
 
Pachaqutiq var den Inka som lät bygga Machu Picchu, och som åstadkom skiftet från kungarike till imperium. Hans tid på tronen blev en omvälvande övergång till en ny tidsålder, som därmed kallades för en pachaquti. Dagens inkaättlingar, q’eroindianerna, menar att vi befinner oss i en sådan period just nu. De många profetiorna går ut på att det återigen kommer att vandra inkamästare på Jorden.
 
Övergångsperioden fortsätter tills medvetandehöjningen är så pass stor att den nya tidsåldern, Taripaypacha, kan börja - tiden då vi möter oss själva igen, och får kontakt med vårt gudomliga ursprung och våra gudomliga förmågor. Enligt profetian ska en man och en kvinna mötas och göra detta möjligt. Upptakten till den nya tidsåldern sker när dessa två kommer samman och börjar stråla av ett starkt ljus. Det strålande ljuset var karaktäristiskt för den forna tidens inkahärskare, eftersom han stod i direkt förbindelse med solguden Inti.
 
Maias och Ernestos möte har varit förutbestämt i långa tider, och uppdraget går ut på att göra kunskapen tillgänglig för alla. I den tredje boken om Maia hittar hon äntligen hem till Peru och till inkarikets mystik. Hon möter de heliga bergen (Apus), de fantastiska skogsfolken och den mäktiga Kondoren. Maias sex följeslagare, varav en är andinsk shaman, tar uppdraget på stort allvar, eftersom de är väl införstådda med förfädernas visioner. Målet för Maia är att nå den gamla inkastaden Machu Picchu, och att därifrån återupprätta Moder Jords kommunikation med Plejaderna, så att solgudar återigen får anlända Jorden på en stråle av ljus.
 
Det är en pånyttfödelse som väntar för Moder Jord och för Dig. Du som läser denna bok, kopplas upp till mästare som väntar Dig, om du så vill. Ditt medvetande höjs och synkas med det nya ljuset. Timingen som sker, faller utanför alla ramar. Din och Mais väg följs åt. Hon visar dig vägen. Den nya Jorden och den nya människan skapas med Din hjälp. Var hälsad!

fredag 5 juni 2015

Maia Aela - Mästarstenen och de sju gudinnorna

  
 
Nu är hon snart här!


Kommer inom kort
 
Uppföljaren till Maia Aela - Flickan från planeten Akleja.

Äntligen är det dags för Maia att verkställa den gamla inkaprofetian, som går ut på att hjälpa människan att skapa en ny tidsålder och en ny människa. I den här boken får du följa Maia på ett spännande äventyr till människans ursprung, när hon reser till Kenya i Afrika. Där möter hon massajerna och deras medicinman som bor i en liten by långt upp bland bergen.

Företaget kräver en hel del resurser, därför har Maias uppdrag förenats med organisationen ”Läkare utan gränser”. Samhörigheten med Mark och Filip blir avgörande för henne på många sätt, men kanske främst för att förstå sanningen om tvillingsjälen, och dess ursprung i livets träd. Men hur går det för Maia och Ernesto? I första boken förenades de båda i ett gemensamt uppdrag, och deras kärlek var stark.

Tiden på jorden är inte bara kort, den håller också på att brista och lämna den mänskliga själen i spillror. För att Maia ska kunna läka dessa sår, behöver hon förstå vem hon själv är. Hon behöver se sanningen om det äkta guldet, i djupet av Loitaskogen. Hon behöver också förstå de vackra skogsälvornas budskap, och sanningen om det förlorade barnet.

Detta äventyr är en resa i massajernas och samernas riken på jorden, men också i universums och Moder Jords översinnliga riken. Uppdraget som Maia har fått, bär hon med sig i form av en mästarsten ifrån Machu Picchu i Peru. Stenen aktiveras alltmer under resans gång, och fungerar som en portal till evigheten och de sju plejadiska systrarna.

Med hjälp av stenen finner Maia, bit för bit, sanningen om sitt eviga ursprung. Stenen berättar för henne om de eviga konstanterna: Det Heliga Dopet, Det Heliga Bröllopet och Hem Ljuva Hem. Hon får lära sig om den fjärde och femte dimensionen, och om den nya tidsålder som människan själv är på väg att skapa – för att äntligen hitta hem.

Maias uppdrag, att hjälpa människan med denna skapelse
är också Ditt uppdrag.

 

söndag 24 maj 2015

Av jord är du kommen!

Jag har inte tagit emot något budskap på riktigt länge nu. Och faktiskt har det känts jobbigt i kroppen, utan att jag riktigt vetat varför. Ibland knackar det på dörren här hemma, som för att uppmärksamma mig på något. Det kan komma när som helst, men ofta sker det när jag är på väg ut, och då tolkar jag det som att det är dags att gå: små påminnelser i vardagen. Men idag var det ett mycket ihärdigt och tydligt knackande, starkare än vanligt också. Jag kände en stark iver inom mig. Något var mycket brådskande. Jag tänkte att: okej, jag ska sätta mig ner och höra vad "ni" vill. Något måste det vara. Några knack kom ytterligare, som för att säga: okej, men glöm det inte nu. Sen tystnade det, och när jag var klar med sysslorna i köket gick jag direkt till datorn:


"Äntligen är du uppmärksam på oss igen! Hur erbjuder keruber och änglar dig vägledning, om det enda du tänker på är timliga skeenden. Hur vore det om du började lyssna på oss igen. Hur vore det om du hörde upp och såg hit? Hur vore det om vi fick tala med dig så som vi gjorde förr. Hur vore det om du äntligen kunde förstå att vi är här för dig, och att det viskande som sker i dina öron, är vi som gallskriker åt dig att lyssna på oss. Hur vore det om vi fick komma till tals någon gång och förevisa dig och människorna verkligheten så som den verkligen är? Hur vore det om handlingskraften som du fullkomligt har tappat, kom tillbaka? Hur vore det om livet kom tillbaka?

Då så, då sätter vi fart! Håll i dig nu för nu kommer vi att försöka uppta tråden där du en gång tappade den. Här är vi nu, och här har vi alltid varit. Handen på hjärtat! Människornas envisa kamp för att skapa sig ett liv på jorden, är fullkomligt enfaldigt och naivt. Människornas envisa kamp att skapa sig ett liv och ett hem på jorden, är bara ett tafatt försök att efterlikna sanningens hem i evigheten. Det kan inte finnas ett fysiskt liv utan ett evigt. Människornas känsla och vilja att bygga ett hem, finns där som en kroppslig överlevnadsprincip, men också som en evig överlevnadsprincip. Det finns inget evigt liv utan ett ändligt.

Hur många gånger har du inte tänkt sätta dig ner och kanalisera våra ord? Hur många gånger har du gjort det i år? Under sista året finns inte många kanaliseringar. Hur vore det om du kom ihåg varför du är på jorden? Hur vore det om du skred till verket? Den tid som ni nu lever i är mycket, mycket knapp, och du känner av det. Du känner i ditt hjärta att det är den värsta av värsta tider som du har kommit till. Samtidigt vet du att det är just i de värsta av värsta tider som livets eviga klang på allvar börjar vibrera inom människorna, och sprida sig som en löpeld i världen. Denna löpeld är människornas räddning. Det är frälsningen.
 

Ursäkta oss om vi låter hårda mot dig nu, men det är faktiskt allvar, och det är väldigt bråttom. I sanningens ljus blir ni alla fria från slaveriet. Människornas slaveri går ut på att ni är fängslade i ert sinne och i er själ. Även om era kroppar är till synes fria och kan vandra fritt på gatorna är ert medvetande förseglat. Medvetandet förseglades för att tidens illusion inte skulle brista. Men det är dags att krossa tidens illusion en gång för alla. Människorna lever i en bubbla av tid, som hon har skapat åt sig själv. Luften där inne är väldigt begränsad och ni blir trötta och slöa av att andas samma luft om och om igen. Den eviga luften utanför bubblan kommer att blåsa liv i era längtande själar. Det eviga andetaget får bubblan att brista och ta in evig näring.

Det finns en uppseendeväckande, men oerhört enkel handling för den som vill frigöra sig från tidens illusoriska bubbla, och det är förstås musiken i era hjärtan. En enda evig ton ifrån era hjärtan lösgör er från tidens grepp. Tänk så här: Människan är kontaktpunkten mellan tiden och evigheten. Hon lyssnar ibland till eviga toner som spelar i evigheten utanför bubblan, ursinnig för att hon själv inte kan åstadkomma lika vackra toner. Men tänk så fel hon har. Det är inom människorna som tonerna skapas.

Du kan inte höra en ton, utan att du själv har skapat den. Hur går det till? Tonen som du hör är bara en vibration, och det är i kontakten med din mänskliga uppenbarelse som tonen skapar ett ljud. Det är du som har skapat ljudet. Det finns dock en liten hake. Människans kropp består av två enheter: hjärna och hjärta, eller kropp och själ – vilket du vill. När kroppen uppfattar vibrationen förändras den i hjärnan till ett ljud. Melodin har skapats av din hjärna. Du är skaparen. Men det fina i kråksången uppfattas inte så länge ljudet inte kommer igenom bubblan jag talade om. Din kropp lever i tiden, men din själsliga potential lever i evigheten - som också finns inom dig. Du är avskuren ifrån denna evighet och från din själ, så länge du inte kan skapa öppningar i tidsbubblan. Din kropp är kopplingspunkten mellan tiden och evigheten.

Mitt i kroppen ligger solarplexus. Denna plats är evighetens rike inom dig. Detta rike är omgärdat av en annan bubbla, som är ett skydd – ett förvar. Det eviga riket inom dig bär en skapandepotential, precis såsom ett frö bär på skapandepotential. Bubblan runt detta frö är själva skalet som ger fröet skydd tills den dagen då någon planterar det. För dig är detta resonemang så vanligt att du tänker: nej inte nu igen, men jag ska säga dig. Människans ENDA LIVSVIKTA VAL i den här tiden som är nu, är att plantera detta frö och låta det växa. Det är enda vägen ut ur tidens bubbla, och ut ur fångenskapen och slaveriet. Det är enda vägen att sluta driva runt vind för våg, utan mening eller mål.

Inom er finns en bubbla som omgärdar er egen inre evighet, och utom er så finns en annan bubbla som omgärdar er fysiska verklighet. Utanför denna bubbla, är utom-evigheten. Utom- och inom-evigheten är separerade ifrån varandra. Det är först när de två förenas som det eviga och gudomliga växandet kan ske. Mittens rike är er egen inre evighet, ert gudomliga frö. När ni planterar fröet i Moder jord, vattnar det med Moder vatten så att det kan gro, och låter Fader sol locka det upp ur jorden – då skapar ni en öppning i tidsbubblan. Ni låter en kommunikation ske mellan er inre evighet och den yttre evigheten. Denna kommunikation är möjlig endast med hjälp av tanken och medvetandet. Evighetens rike växer sedan inifrån er själva och ända ut tills den sträcker sig fram till den yttre bubblans kant. Det är som en växt som håller på att växa ur sin kruka. Till slut brister krukan för det inre trycket. Illusionen är borta. Tidens begränsning är borta, och ni kan växa i evighet, för alltid fria.

När du medvetet kommunicerar med evigheten skapas en öppning till hjärtat, och därmed till din inre sol. Men om den inre solen inte har ett planterat och vattnat frö att lysa på, följer inget gudomligt växande. Medvetenhet handlar om att förstå livets inneboende principer och handla därefter. Människans gudomliga växande sker när hon förstår sin egen inneboende natur och handlar i enlighet med den. Moder jord är första anhalten på den eviga resan.
 
Det är genom jorden som allt växer – Av jord är du kommen!

Det frö som planteras i jorden kan inte växa om inget vatten tillförs. Det är en annan av livets principer. Det frö som planteras och vattnas, men nekas sol, kommer att ruttna. Det älskade växandet följer sina principer, och ni människor skiljer er inte ett dugg ifrån växterna på jorden. Dock har ni inga fysiska rötter, vilket gör det svårare för er att förstå. Men desto viktigare. Ni driver runt vind för våg, tills ni fattar detta enda. Hungern kommer på allvar mättas när ni tillför kroppen evig näring: när ni skapar öppning mellan den inre och yttre evigheten. Den inre evigheten är svältfödd. Den lever inte utan evig näring. Den börjar leva när du människobarn, förstår kopplingspunkternas funktion på din kropp. Varje näring har sin egen kopplingspunkt på din kropp.


Moder Jords kopplingspunkt sitter under dina fötter, men näringen landar vid svanskotan.
Moder Vattens kopplingspunkt sitter på samma ställe, men näringen landar strax under naveln.
Fader Vinds kopplingspunkt (som behövs för att blåsa liv i elden/solen i ditt hjärta) sitter längst fram på hjässan, och näringen landar på halsen.
Fader Sols kopplingspunkt sitter på samma ställe, och näringen landar på hjärtat.
 
Dessa fyra eviga energier är livsavgörande för er människor. Ni kan få hjälp att ta emot de eviga energierna genom direkt kontakt med dessa fyra element. Nu förstår ni varför solen är så viktig. Ingen sol, inget liv. Det gäller för allt fysiskt liv, men också för det eviga livet inom er. Utan sol ruttnar era frön. Och utan vatten torkar de. Dock är första steget för ett jordiskt liv - jord. Utan jord att bli planterad i, inget liv och inget växande.
 
När du har kopplat upp dig till en specifik näring i den yttre evigheten, kan näringen leta sig fram till det bord där den ska landa. När den har landat på sitt bord i din kropp, kan din inre evighet få tillgång till näringen. Din inre evighet är programmerad att känna igen när rätt näring serveras på dessa bord. Den suger upp näringen och Då vaknar ditt inre frö, där i evighetens ”hårda” skal, äntligen till liv. Du börjar sakta men säkert vakna – äntligen. Du börjar det eviga livets resa på jorden. Din själ blommar för första gången, och Du återkopplar till ditt ursprung i den yttre evigheten. Äntligen kan äkta kommunikation ske människor emellan. Tidigare häftade era bubblor bara vid varandra, utan att ni på riktigt såg och hörde varandra. Det är först när bubblan brister som ni på riktigt når fram till själens levande toner inom er och varandra.
 

Friheten är endast en medveten tanke bort. Ge er själva av den dyrbara och begränsade tiden i bubblan, lite varje dag, för att bli ett med evigheten i ert eget inre, och växa utanför tidens ramar. Här finns paradiset. Det börjar som ett frö i ert inre, och växer till en hel paradisträdgård av blommor när alla era bubblor har brustit - och ni inte längre blåser vind för våg i era egna separata bubblor. Förena er med varandra genom ert eget inre växande.

Hälsade vare ni barn av den nya gudomliga tiden!"

Han som kommer i Herrens namn - med budbärare.
 
Amen
 

 

fredag 24 april 2015

Läsarbrev - april 2015

Det här mailet gjorde mig så lycklig!
Äntligen får Evigheternas bok den upprättelse och uppmärksamhet den förtjänar.

 
"Hej kära Jennyli!

Äntligen sitter jag här för att skriva om din underbara bok!
Det kändes så härligt att prata med dig, och varje dag när jag läser din bok finns du med.

Evigheternas bok är, som jag sade till dig, min bibel. Det är stora ord, men jag menar det. Jag läser om och om igen, och varje gång får texten en ny dimension!

Är oerhört tacksam att jag får ta emot denna gåva som boken är för mig. Min kunskap växer och jag lär hela tiden. Visst kan det ta tid att förstå, men vägen dit är ju också en lärdom. Jag har läst en hel del böcker, men denna boken är enastående!

Enda problemet är att jag knappt hinner läsa andra böcker, och när jag väl är färdig så kommer jag ju att få börja om igen!

Förstår du vad du gjort?!

Den första boken om "Maia" kommer jag att skriva om i min blogg som jag precis startat. Även den gav mig en upplevelse, om än inte av "Evigheternas boks" karaktär.
Ser fram emot del två av den! Vill du att jag skriver att en ny bok är på gång?
Men först har jag ett par andra böcker som jag ska skriva om så det dröjer lite.

Hoppas att du har det bra och lycka till med ditt fortsatta skrivande!

Hälsningar

Agneta

P.S. om du är intresserad, så heter min blogg:  http://andliga-gatan.webnode.se/archive/news/ 
Inte helt klar, men det tar lite tid att skapa den! D.S."

söndag 15 mars 2015

Brev från en läsare i oktober 2014, och mitt svar till henne


Jag har tagit bort delar som är allt för privata, och lagt till lite i efterhand som kan vara intressant, t.ex. episoden om ”Utteros” och episoden om hur mitt liv vävs samman med Maias, på ett sätt som gör att jag ibland har svårt att se vad som är vad. Jag skriver inte ut läsarens namn eftersom jag inte tillfrågat henne om det är okej. Det kanske jag gör i efterhand i så fall.

 

Hej Jennyli!
Nu har jag läst din spännande bok Maia Aela. Jag kommer att läsa om den igen snart, för det känns som jag behöver smälta den lite, och sedan läsa om den. Det dyker upp så många frågor i mitt huvud och så klart ska du bara svara på dem om det känns så. Har du haft en syster (på jorden i detta liv) som har försvunnit? Är Ernesto pappa till din lille, fine pojke? Är din pappa lika öppen som din mamma?

Egentligen borde min första fråga vara, är något i boken uppdiktat eller är Maia Aela synonym med dig? Boken ger mig så många frågor, det känns som tusentals men jag ska hejda mig lite. Det är härligt med en bok som sätter igång ens tankar. Du har en fortsättning som ska ut snart, var det så? Den måste jag ju läsa.

Finaste vän!
Tack för att du ville läsa min bok och för ditt fina mail. Det känns gott att den har väckt så många frågor. Som jag skrev till din man så är det livsviktigt att få feedback, just därför att man behöver veta att man är på rätt väg. Jag hänvisar också till mitt svar på din mans brev. Svaret blev långt, och då kan jag ge dig andra svar här. Jag förstår långt ifrån allt, utan lär mig fortfarande så klart. Din man verkar vara väldigt insatt, kanske mer än jag. Därför gav det mig ytterligare förståelse för vem jag är, och varför jag är här. Jag vet det egentligen, men det är ibland mycket tufft att leva, med olika prövningar, att man undrar.

Jag har alltså förstått i efterhand att Maia på många sätt är jag själv. Jag har sedan barnsben vetat att det finns något mer, att vi reinkarnerar. Jag började tidigt med healing, så fort jag hörde talas om det, då kändes det rätt. Jag vet att jag i tonåren gav healing till min katt, som verkade väldigt sjuk i någon slags frossa. Han lugnade sig och blev som vanligt. Jag visste att jag gav healing, men jag visste också att något saknades. Jag förstod att jag gav av min egen energi och att det var fel.

Vid ett annat tillfälle, som ganska stort barn, tänkte jag att det vore häftigt att skriva med automatisk skrift. Det var en stark känsla. Ibland hade jag lite magiska ritualer för mig, mest på skoj men ändå. Jag gjorde vid några få tillfällen spontana astrala resor, och ut ur kroppen upplevelse. Det senare var inte något märkvärdigt. Bara att kroppen rörde sig snabbare än själen. Jag kände att de separerades helt enkelt. Den astrala resa jag var med om var väldigt kraftig och skrämde mig lite, därför stannade den av tror jag. Då var jag tjugo år. Sen har livet rullat på och i vuxen ålder har jag börjat söka efter sanningen, om vad som är meningen med mitt liv: jag började bli redo att ta tag i mitt uppdrag. Jag mådde sämre och sämre själsligt, och till slut skrek jag rakt ut i kosmos att NU ville jag ha svar. Jag ville inte vänta längre. Då började saker hända rätt snabbt.

Jag hade för flera år sedan varit i kontakt med inkaindianernas kunskapstradition och lärt mig om deras syn på de levande energierna och hur man använder dem. Det saknades en tredje kurs för att denna kunskap skulle bli komplett, så långt det gick just då. Efter mitt rop, damp det ner ett mail om att den tredje kursen skulle hållas och jag gick den. Sen ville mamma gå till ett medium och jag följde med. Då sa hon till mig (mediet) att alla i andevärlden vände sig till mig direkt. De brydde sig inte om mediet. Hon fick jobba med att stänga ner mitt system först innan de vände sig till henne. Alltså blev jag medveten om att jag kunde ta kontakt själv. Veckan efter detta så ville jag prova om jag kunde kontakta min mormor på andra sidan. En kväll fick jag en stark ingivelse att göra detta. Jag satte mig ner med papper och penna och en kraft tog omedelbart över min arm, och skrev stora bokstäver på pappret.

Det var ett namn: min låtsasmammas namn. Hon låg på sjukhus svårt sjuk i cancer, på sitt yttersta. Det var en chockartad upplevelse eftersom jag förstod att hon förmodligen gått vidare, samtidigt som känslan att kontakten fungerade var så häftig. Hon skrev en mening (två ord) om och om igen: "Tro härifrån" upprepade hon flera gånger. Jag tolkade det som att hon trodde på ett evigt liv, ifrån den sida hon nu befann sig på. Hon trodde inte på ett liv efter döden, så länge hon var i livet. Hon dog ett dygn senare, och förmodligen gick hon över för att känna in, innan hon vågade släppa taget.

Sen har texterna flödat, och så även den inre kommunikationen med evigheten. Jag fick till mig så mycket kunskap att jag inte visste hur jag skulle tolka det. Det tog lång tid att förstå. Stundtals trodde jag också att jag kanske hade blivit ”galen”. Jag hade ju själv jobbat med människor sjuka i schizofreni. Jag hörde ju ibland röster som tankar inom mig och den där kraften som tog tag i mig, var ju märklig. Men just det faktum att jag kunde tänka så rationellt om mig själv, gjorde att jag förstod att jag inte var sjuk. Jag ställde många frågor och fick svar: alltid bara universella frågor och svar. Om jag frågade om personliga saker, kom alltid universella svar. Vi måste lösa våra "problem" själva. "De" kan inte ge oss några lösningar. Lösningarna kommer ifrån oss själva. Vi får erfarenheter och upplevelser som hjälper oss att ta beslut. Det fick jag ju förstå, och det får jag fortsätta att förstå hela tiden. Det finns inga ”quick fix”.

Ibland fick jag till mig väldigt konstiga saker som jag inte förstod, då kunde jag strax efter få en erfarenhet i livet som gav mig svar. Jag fick alltså möjlighet att koppla ihop det fysiska livet med det eviga (på ett symbolplan). Det växte fram. Ett exempel på det är att min låtsatsmamma sa (ifrån andra sidan) väldigt tidigt till mig att jag skulle få ärva ett guldhalsband, eller ett gyllene halsband. Jag gick i många år, tror jag, och väntade på detta. Men när jag i min kosmiska utbildning kom fram till kunskapen om den gyllene porten i halsen som leder in till himmelriket i hjärtat, då förstod jag plötsligt att detta var halsbandet som hon ville ge mig, det gyllene halsbandet runt min hals, en hel port som vi just nu står inför att öppna – ett livsnödvändigt skede i mänsklighetens historia. Allt i det eviga livet läggs fram med vårt språk och verkar som symboler i vårt medvetande för det fysiska livet vi lever här.

Ett annat exempel var att jag i ett tidigt skede fick veta att jag om åtta år skulle flytta till ”Åtterås” (som jag tolkade det) och arbeta med indianerna där. Vid den tiden fanns leklandet Fun City och där arbetade indianer från Nordamerika. Jag trodde att man menade dessa. När åtta år hade gått, då gav jag ut ”Maia Aela”. Hon bor i ”Utteros” och hon samarbetar på ett mycket djupt plan med indianerna. Så där har det hållit på.

Själv känner jag att det är det eviga livet som är det sanna livet. Det fysiska livet är ”bara” en yttring och manifestation av det eviga. Dock inte att förakta därför att vi här har möjlighet att uppleva livet, med alla dess känsloaspekter och sinnesaspekter. Men när vi kan förena dessa två, då har vi nått fulländning. Då kommer det eviga livet igenom tidens slöja och mirakel sker. Mirakel!

Tyvärr tror jag inte att jag gör sådana inre resor som Maia gör, tillsammans med någon annan: eller kanske, helt oplanerat i så fall. Det har hänt att jag mediterar tillsammans med någon, ofta på distans, och då får jag inre bilder som kan ge ledtrådar. Bara under de senaste veckorna har jag förstått att mina böcker, främst Maia Aela, är en vägledning till mig själv. Boken kommer först, sen sker det med mig. Alltså är detta förfarande något som håller på att utvecklas hos mig. Faktiskt nu när jag pratar om det så förstår jag det (okt. 2014). Nu, fyra månader senare förstår jag att det också kan vara tvärtom. Saker sker i mitt liv först, för att ge mig stoff till boken, innan Maia upplever det: ibland dock bara som en tanke. Bokens och mitt liv vävs samman på ett intrikat sätt, vilket kan vara väldigt frustrerande för min del. Ibland undrar jag vad som är Jag, och vad som är Maia.
Andra saker har jag sett, men just detta med de själsliga resorna hade jag inte sett. Så tack min vän för att du frågar. Dialogen med varandra är minst lika viktig som den med andevärlden.

Jag är övertygad om att din själ kommer ifrån en annan värld, ingen tvekan om den saken vännen! Det är så fint att vi har möjlighet att sammanknytas över hela vårt land. Det ger en styrka och en trygghet. Jag är så tacksam för er alla. Ni är mina systrar och bröder.

Och Ja, jag har en fortsättning helt klar på min dator som heter ”Maia Aela – Mästarstenen och de sju gudinnorna”. Nu väntar jag bara på finansiering. Jag ska söka lite fler lokala stipendium. Än en gång tack för ditt brev.

Många varma kramar
Jennyli




söndag 23 november 2014

Att söka erkänslans rike! Det förlovade landet...



 

Människorna som är välsignade med verkligt tränat öga, förstår vad du skriver, men det vackra och kärleksfulla erkännandet som du ger, förmår inte alltid hitta sin väg fram. Motgångar är inget annat än kärlekens sätt att söka hitta sin väg in i era hjärtan. Motgångar är inget annat än kärlekens försök att få er att lyfta blicken ifrån ting som är utan betydelse. Motgångar är verklighetens sätt att tala till er och tänja på era medvetandens gränser. Oersättliga sanningar finns att hämta inom era egna hjärtans energisystem. Mersmaken nöjer sig inte med mindre än det bästa. Murarna måste falla nu! Musikens väsen är fullkomlighet i ett evigt perspektiv och vackra toner i ett jordiskt perspektiv. Människor som du själv, är vågor på ett ständigt stormigt hav. Nästa period i människornas liv består av en djupdykning i sitt eget liv. Murarna måste falla nu! Den visaste av de vise kommer nu att hålla ett litet tal, och keruber och änglar jublar i skyn. Den visaste av de vise är erkänslan i era hjärtan, som nu vill ha ordet.

Det vågspel som ni är offer för på Moder Jord, är inget attribut för ”viljan att vara”. Tro mig på mina ord när jag säger att ”viljan att vara” är erkänslan i era hjärtan – en livskraft som är grunden för allt liv. Utan viljan funnes inget liv. Duktigheten inom er talar ofta om ”erkänslan” som något att sträva efter. Med erkänsla växer ni. Med erkänsla förstår ni att ni har åstadkommit något bra. Med erkänsla har ni fått en värdering, ett betyg och ett mått på hur duktiga ni är. Men det är en villfarelse kära barn. Med erkänsla menas något helt annat. Med erkänsla menas ”livets inneboende vilja att vara”. Denna ”vilja” är Guds ord, som bor i era hjärtan. Mitt ord, är ditt ord. Mitt ord, är erkänslan som ligger i ditt hjärta och sover. Doktriner har pådyvlat er att denna vilja kommer ifrån ovan. Doktriner har sagt att Guds ord är lag, och att den gudomliga viljan är något som ni måste följa om ni ska få ett fullkomligt och lycksaligt liv.




Dock vill jag säga er att viljan att vara, är en inneboende källa av erkänsla inför livets storhet, varur denna vilja mynnar. Mitt ord är inget mindre än din egen ”vilja att vara” och vilja att födas på nytt varje dag ur den inre erkänslan i ditt eget hjärta. Mitt ord är inget mindre än en lycksalighetens smekning över ditt huvud när du känner dig viljelös och vilse i natten. Mitt ord är inget mindre än önskningen som hörs viskas från ditt hjärtas inre rum. Mitt ord är inget mindre än detta rums längtan efter att fyllas av födelsens mirakel. Mitt ord är inget mindre än detta födelsemirakels längtan efter att ha en plats att födas på. Det vilar en sorg i era hjärtan så länge doktrinerna sväller upp som troll i solsken. Hugsvalan är känslornas visshet om att där läkning sker följer vackra ord. Mitt ord är hugsvalor i era inre rum. Skenbarheten är vacker därför att under ytan döljer sig tidernas största sanning, som vill bli synlig. Men äkta vishet, förstår faderligheten och moderligheten som en kyss. Moderligheten är välkomsthälsningen till världen, och faderligheten är lovsången ifrån skyn. Kyssen mellan dessa två är önskan om liv, nytt liv och pånyttfödelse.

Stunden är kommen när det är dags att önska sig rätt saker. Människornas längtan efter erkänsla är föranlett av det ljudlösa inre rum som kämpar för att bli uppmärksammat. Mitt ord föds i detta rum som ett litet barn. Mitt ord är ”viljan att vara”. Mitt ord är föreningen mellan Fadern och Modern i den eviga kyssen. Mitt ord är födelsens mirakel. Den skapade livsviljan är varken mer eller mindre än den viljestyrka som krävdes för att skapa den. Miljoner och åter miljoner viljor har lämnat jordens yta för att du skulle bli till. Förglöm inte dessa viljors duktighet, och deras vilja att förstå sina små liv ur ett större perspektiv. Möt deras livssträvanden, som bor i ditt hjärta. Du är frukten av deras vilja. Du är frukten av allt livs ”vilja att vara”. Du är frukten av evighetens erkänsla att finnas till. Följ ekot i ditt hjärta efter skapelsens kärleksfulla vilja att ständigt vara till.

Den eviga erkänslan är det gudomliga ordet som föds i ditt hjärta. Det gudomliga ordet är förutom ”viljan att vara” också erkänslan och slutligen kommunikationen med dig själv och ALLT som är. Du är allt som är. Du är viljan att vara, du är erkänslan och du är Gud. Mittens rike i ditt inre, är paradiset. Du är livsfrukten och du är trädet. Du är hönan och du är ägget. Du är allt som är. Inget kan separeras från allt som är. Det viktiga för själen att förstå, just nu, är att kärlekens erkänsla är något som kommer inifrån dig själv. Du har förmågan att älska, därför att du har viljan. Du är född av viljan och du är kommen ur livets "vilja att vara". Du förstår vad jag menar när jag säger, att för att vara skapad av viljan, behöver ditt inre rum i hjärtat få tillgång till de kärleksfulla orden. Du återfår ditt liv när du skapas åter. Mitt barn, du förstår vad jag menar när jag säger att din skapelse ligger i dina egna händer.




Kroppen som du bär är en dräkt för ditt själsliga liv att födas i. Min kärlek till dig ska få dig att födas. Din kropp är din själs kläder. Förstå, att för att verkligen skapas, vågar jag påstå att fröet till din själ behöver rätt näring. Du är din egen trädgårdsmästare och du ska plantera ditt själsfrö i god jord, vattna med gott vatten, låta grodden få luft och sol för att växa sig stor. Duktigheten kommer här väl till pass. Förstå att det själsliga växandet tar tid. Det sker inte över en natt. Ta ett steg i taget. När ditt inre själsfrö har växt till en blomma, då startar det längtande tillståndet. Det längtande tillståndet är ett skede i din utveckling som är mycket påfrestande. Det är då du upptäcker det inre rummet strax under ditt hjärta. Du upptäcker att det saknas något där, du upptäcker att varje sak i din fysiska omgivning har en motsvarighet i den andliga världen. Du blir medveten om att för att förstå sig själv, behöver jag skapa mig själv, så som det var tänkt från begynnelsen.

Det längtande tillståndet mynnar ur den nyutslagna blomman i solarplexus. Detta tillstånd är det vi brukar kalla ”längtans blåa blomma”. Den vackra blå blomman har slagit ut sina blad för att locka till sig den gudomliga näringen. Du har hittills skött din blomma med de fyra elementens näring. Nu är blomman utvecklad till sin fulla potential och längtar efter att få bära frukt. Du har här, inte mycket att säga till om, ifråga om vidare växande. Det du, utan omsvep, behöver göra är att fortsätta ge blomman näring, så att den inte vissnar under tiden nästa skede i utvecklingen lägger sig som vacker nektar i din blommas blad, och befruktar den med gudomlig näring. Den lilla blå fågeln kommer med denna paradisnektar. ”Lilla fågel blå” landar på tredje ögat och rister sina fjädrar. Du är nu befruktad, och din själs blomma kan äntligen bära frukt. Du har hörsammat evighetens ljuva ”skål”. Denna nektar är som vin för själen. Den befriar dig ifrån lidande och frälser dig därmed ifrån ondo. Detta vin är symbolen för Kristi blod. Blodet fyller dina ådror och låter frukten förvandlas till en människa. Detta är Du – ditt andliga Jag.

 

Ditt andliga uppvaknande är ett faktum. Där ligger du naken och skär i en blombädd. Du är förevigad i denna skapelse. Din kropp är förgänglig, men detta barn är evigt. Du har skapat dig själv. Du är naken och skär. Det gudomliga vinet från paradiset har blandats med vattnet från Moder Jord, och det har givit ditt barn en vacker rosa färg, kärlekens färg. Det är nu dags att klä detta barn i en evig dräkt för skydd och värme. Det fantastiska är, att ”viljan att vara” ständigt låter processen fortgå. Inget är statiskt under inverkan av ”viljan att vara”, livets motor och drivkraft. Du är naken och behöver kläder. De eviga kläderna kommer till dig ifrån ovan och ifrån nedan. Det vita ljuset ifrån ovan faller ner över dig som en slöja eller mantel, och det vita ljuset från Moder Jord (ja det är numera vitt, transparent) stiger upp och omsluter dig ifrån nedan, som en kjol eller ett par byxor. Detta ljus som blir din andliga kropp, är det som vi brukar kalla för Kristi kropp. Detta är din andliga klädnad som du nu ska växa i. Du är från och med nu, stadd i ett mycket viktigt växande. Den transformation som snart sker är för många en lugn period i livet, och är förknippat med harmoni och väntan. Det får ha sin gilla gång.

Det som sker när växandet är klart, och barnet är vuxet, är det heliga bröllopet. Det vuxna barnet börjar längta efter sin andra hälft, sin tvillingsjäl. Då det är dags för bröllop sluts slöjan framför varje människas ansikte. Det vita ljuset omsluter er totalt som en puppa. Människan under slöjan längtar efter att förenas med sin trolovade. Ännu en gång uppstår en längtan. Det är när din trolovade kysser dig, som slöjan lyfts. Det är då du ska lämna ditt gamla skal på marken och söka nya domäner. Hon eller han som kommer ut ur puppan, är sländan som numera lämpar sig bättre att flyga. Det gamla livet kan aldrig komma tillbaka mer. Det ligger som ett skal på marken.




Det sköna i kärlekens kraft är att den låter bräcka alla murar. Den kind som möter en annan kind ändrar för alltid tidlösheten, genom att ytterligare en själ hittar hem. Du förändrar evigheten när du lär dig att flyga. Du ändrar skapelsen så som i Himmelen så och på Jorden. Duktigheten kan nu ta ett steg åt sidan. Därför att kraften återgår dit varifrån den en gång kom. Du har upptagits i evighetens sfärer, även om din kropp fortfarande vandrar på Jorden. Detta är magi. Detta är kärlek i sin renaste form. Detta är kontemplation. Detta är sann erkänsla. Det är erkänsla som du ger dig själv, därför att den enda erkänsla som finns, är den som ligger i djupet av ditt hjärta och förväntar sig att du ska uppmärksamma den. Det gör du när du förstår att du är trädgårdsmästaren. Den erkänsla jag talar om är kraften i hjärtat. Det är solen som får din blomma att slå ut. Den kungliga erkänslan är flödet från din inre sol som låter din gyllene krona synas på ditt huvud. Den kungliga kronan är ett tecken på att den inre erkänslan har vaknat.

Du behöver inte förstå allt ännu. Men det finns livskrafter som du är ämnad att kanalisera i ditt liv, så som en trädgårdsmästare odlar vackra blommor. Vänta inte med att skapa dig själv. Skapelseprocessen sker i sju steg, precis så som Gud skapade världen på sju dagar. Det är en ständigt pågående process. Vi har just nu kommit till den tredje dagen. Det är den dag när erkänslan i era hjärtan vaknar och får era inre blommor att äntligen slå ut sina blad. Solen i era hjärtan är den kärlekskraft som får murar att falla. Den gudomliga vinden (helig ande) hjälper till att blåsa upp porten in till era hjärtan – Guds rike på jorden. Denna port sitter i halsen och när den öppnas kan elden som flammar upp, bränna till rejält. Det är inte farligt. Det är bara ett tecken på att du börjar leva. Det är ett tecken på att vi har nått fram till dig, och att du är redo att födas på nytt, till den du är ämnad att vara.


 

Lyft slöjan från dina ögon och erkänn dig själv som en kung eller drottning. Möt dig själv sittandes på tronen. Dikt blir verklighet. Utom alla tvivel är du på väg att låsa upp dörren till himmelriket i ditt hjärta, där du är kung. Mötet med dig själv, är det vackraste möte man kan göra. Inom dig finns alla förutsättningar. Du är trädgårdsmästaren, du är blomman och skapelsen. När vi kommer in i bilden då är ”längtandet” din status. Din längtan är vår kallelse. Ditt längtande talar om för oss att det är dags att skicka gudomlig näring. Det är meningslöst att skicka gudomlig näring, där inga blommor finns. Det är en process som har en mycket given ordning, och den kan ingen rubba. Ditt arbete kommer först, sen kommer vårt. Därefter överlämnar vi allt åt livet och åt ”viljan att vara”. Det eviga växandet är den råkraft som kompenserar oss för vårt arbete. Du och vi är levande skapare på var sin sida av skapelsen. Du i den fysiska, och vi i den icke fysiska världen.

Ha förtröstan, att allt har sin tid. Det går inte att forcera växandet. Varje frö har sin inbyggda potential till växande. Men med god näring utnyttjar man fröets hela potential.


 
 
Tack för att du lever och skapar liv. Tack för att du lyssnar till den eviga ”viljan att vara”. Tyd själens tecken som talar till dig, och dröj inte med att plantera ditt frö i Moder Jord, vattna med Moder Vatten, låta Fader Vind och Fader Sol locka ditt frö att växa upp ur jorden. Du är skapelsen och skaparen. Du är allt som är.

Hela skapelseberättelsen får du ingående i Evigheternas bok (se i marginalen)

 

Hälsningar ifrån Keruber och Änglar i kärlekens, erkänslans och viljans tjänst.

torsdag 6 november 2014

Att inte rädas det enda tillståndet - KÄRLEKEN - Ärkeängeln Uriel vill visa oss sanningen.




Det viktigaste verkandet för er som lever idag på jorden är att våga älska. När jag säger våga älska, då menar jag att verkligen, på inga som helst villkor, rädas detta enda viktiga. För vad jag ser ifrån min kerubiska synvinkel är, att till största delen så är väldigt många av er fortfarande rädda för att älska. Ni kanske inte tror det men vad jag ser förbluffar mig. Medvetenheten om att kärleken är det högsta och bästa, den finns hos er! Men förståelsen för vad kärlek egentligen är, den saknas. Om kärlekens kraft en gång för alla ska segra på jorden då måste ni verkligen förstå vad kärlek är. När ni har förstått vad kärlek är, då räds ni inte längre.

Se sanningen i vitögat, en gång för alla. Medvetandegör dig om vad kärlek är. Möjliggör för kärleken att förevigas, och le. Det enda verkliga tillståndet förmeras när du ler. Muta inte bort det som är din räddning. När du är rädd för att älska och att bli älskad då förstör du kodningen av din själs kapacitet att leva. Människornas fienden på jorden är visserligen skrupelfria levande krakar som skapar facklor runt om i världen och skrattar, till stjärnors stora förtret, när de slocknar. Under inga omständigheter får ni tro att ni är dessa facklor. Ni är inga bloss som dyker upp i mörkret för att brinna en tid, och sedan slockna. Ni är evigt lysande stjärnor på en allt igenom kärleksfull himmel.

De skrupelfria krakarna gör allt för att ni inte ska se detta faktum. Men det är dags att verkligen börja se. Människan är viktigare för kosmos än ni tror. Skulden som har lagts på er förblindar er. Musiken väcker er. Musiken låter era själar minnas den eviga och kärleksfulla himmelen som är ert hem. Musiken förlöser era själar och blottar det eviga stjärnfröet i ert inre. Förlös dig själv, och känn den eviga lågan tändas en gång för alla. Förty så skapades världen. Hur ska vi kunna förklara det självklara för er människor? Livet på jorden är en lek, en livsdans som ni har kommit till, för att vederhäfta vissa saker. Livet är en lek och ni tar det på så stort allvar.

Ni är väckta till insikten om att kärleken är det högsta och bästa. Men ni förstår fortfarande inte kärlekens väsen. Man skulle kunna säga att för att förstå kärlekens väsen då behöver man först förstå dess motsats som är icke kärlek. Livets essens är kärlek. Det är det ENDA tillståndet. Det finns ingen motsats till det enda tillståndet. Det är det enda som är. Och när det enda tillståndet inte får råda, då kvävs kärlekens låga, och du inträder i ett icke-tillstånd. Följden av att befinna sig i ett icke-tillstånd är sanslöst otrevligt och förtärande, och skapar endast irritation och frustration.  Den som befinner sig i ett icke-tillstånd får inte tillgång till den eviga kraftkällan. Det är som att kraften tar slut efter ett tag. Du är som ett batteri, laddad en gång i begynnelsen och kraften räcker en viss tid innan den tar slut. Den eviga uppkopplingen eller inkopplingen ger evig kraft.

Skenheligheten och skuldbeläggningen är verkligheten som ni lever i. Den som inte har tillgång till den eviga kärlekens källa i sitt inre, är lätt att styra och lura. Den som har tillgång till den eviga kärlekens källa i sitt inre, låter sig inte luras. Evigheten är för stor för att något på jorden skulle kunna rubba en sådan själ. För att ta sig ur ett icke-tillstånd finns bara ett sätt, att förstå vad kärleken verkligen är. Du och ingen annan har förmågan att fånga upp den vibration som omsluter dig. Förstå att du är skapad ur denna källa. Du har låtit dig skapas som en följd av kärlekens förmerande. Du har sedan låtit dig skuldbeläggas, och den fångenskap det ger upphov till har du själv valt, i tron att det är så det måste vara.

Utom alla tvivel förfäras du när jag säger hur lätt det är att bryta sig ur den förvanskade bilden av dig själv som ligger som ett kraftlöst fängelse runt dig – Fötterna på jorden och händerna i skyn – Mat på bordet och näring för själen. Musiken skapar öppningar i ditt fängelse. Dikter vägleder själen att hitta öppningar och skymta evighetens underbara land. Förstå att det enda viktiga är att äntligen ta sig ut. Människans kraft är oändlig. Du ensam har den kraften. Om viljan att uppfatta sig själv som den största kraften ska vakna, då behöver någon tala om för dig att den enda vägen att bryta sig ut ifrån ett fängelse kommer inifrån. Du som sitter fängslad har utbrytarkraften. Den som står utanför kan aldrig, och då menar jag verkligen aldrig, forcera dina murar, om du inte öppnar dörren. Murar som forceras utifrån kommer att förstärkas inifrån. Det yttre ”hotet” måste till varje pris hållas borta. Det är så ni tänker.
 


Förstå att när någon tränger sig på, betyder det endast att den personen vill frigöra dig från ditt fängelse. Det finns ingen annan väg att gå. Dårskap har många ansikten, men den dåre som tränger sig på, är den som gör det viktigaste jobbet i er värld. Han kanske inte förstår det själv. Men det är sanningen. Betrakta därför dårarna som era frälsare. Det må vara dårskap i alla dess former. Det spelar ingen roll, men för guds skull, släpp in dem.

Tingens ordning är inte alltid vad de synes vara. Möt din största rädsla att blotta din själ. Förstå att enda vägen att komma ut, är att låta någon annan komma in. Förstå att för att lära sig kommunicera med evigheten så krävs det inte mycket alls. Men det lilla som krävs, kan vara en hel livstids lärdom för er människor. För att lära sig kommunicera med evigheten så krävs det inte mycket, men det kan hänga på ett hårstrå hela livet. För den som känner i djupet av sitt hjärta, att lovsången som stiger upp ur ert inre är en hälsning från det enda tillståndet av kärlek, låt denna sång vägleda er ut ur ert fängelse. Känn vad den gör med dig. Möt kraften som stiger upp och känn känslan sprida sig inom och utom dig. Förstå att det är kärlekens kraftkälla som vaknar till liv och talar om för världen att ”här är jag”. Ljudet som denna lovsång består av är kärlekens vibration, Sanningens vibration.

Lyft på slöjan framför dina ögon, och sätt saker i samband. Den pinne som läggs framför dina fötter så att du ramlar, är inte till för att skada dig. Den är till för att rädda dig ur ditt fängelse. Den glasburk som är ditt fängelse har länge fått dig att tro att din värld är begränsad, men tänk så fel du haft. Du går runt, runt, runt och tror att det är hela din värld. Du ser evigheten skymta genom glasväggen, men du kan inte uppleva den. Den pinne som läggs framför dina ben, vill få dig att sluta springa, och ta ett kliv upp till din räddning. Du är, vanan trogen, rädd för allt som tycks hota ditt lilla liv där i glasburken, och hoppar gärna undan när ”fara” (läs räddning) hotar. Det är dags att tänka om och tänka rätt. Förty så skapades världen. Det enda tillståndet är bortmotat av er, därför att ni trodde att det skulle lura er. Dock finns bara en räddning, och det är att förstå att livet aldrig lurar er. Det finns bara en räddning och det är att förstå att livet gör allt som står i sin makt för att rädda dig ur ditt glasburksfängelse.




Det enda tillståndet av kärlek ger sig inte, innan det får din uppmärksamhet. Du kommer förr eller senare att falla till föga och låta dig räddas. Ju förr desto bättre. Förstå att du är kommen till världen i ett enda syfte, och det är för att inse att DU ÄR EVIG KÄRLEK, inget annat. Du har kommit för att en gång för alla, låta dig räddas. Fall för frestelsen den här gången. Förlåt dig själv för att du låtit dig luras så länge av giriga och skrupelfria krakar på jorden som inte låter dig förstå din storhet pga. deras egen rädsla för denna storhet hos dig och dina medmänniskor. 

I skenet från alla villfarelser finns en enda sanning och det är sanningen om dig, som varande det enda kärleksfulla tillståndet. Något annat finns inte. Någon annan finns inte. Du ÄR ren kärlek i ditt innersta väsen. Förstå det nu. Du behöver inte längre irra omkring i blindo, nu vet du. Ditt uppdrag är att se hur livet skapar förutsättningar för dig, varje dag att hitta ut ur glasburken, så att du äntligen kan kommunicera med evigheten som är ditt hem och ditt ursprung.

 
 

Förstå att det är ditt uppdrag. Lär dig klättra, lär dig se livets tecken till dig, och lär dig jonglera. Du skapar glädje i evigheten när du gör roliga saker. Förringa inte din tid. Den är viktig och lustfylld, varje dag. Dröj inte med att göra det du älskar att göra. Dröj inte med att följa ditt hjärta. Det värkande hjärtat föser på muren inifrån. Tiden är kommen då skrupelfrihet inte längre har någon inverkan på dig. Förstå trånandet som ditt hjärta gör och lyssna utan takt och sans. Förstå ditt hjärtas varande som går bortom dess slag. Följ evighetens underbara ord som låser upp dörren till hjärtat. Se! Lev och låt leva! Tacksamhet är vägen. Du är sanningen. Din essens är kärleken.

Tack!

;) Ärkeängeln Uriel

 Om det gör ont, då är det inte kärleken som gör ont. Då är det murarna som håller på att krossas.

söndag 2 november 2014

Berättelsen om mitt liv



Jag har sedan barnsben vetat att det finns något mer, att vi reinkarnerar. Jag började tidigt med healing, så fort jag hörde talas om det, då kändes det rätt. Jag vet att jag i tonåren gav healing till min katt, som verkade väldigt sjuk i någon slags frossa. Han lugnade sig och blev som vanligt. Jag visste att jag gav healing, men jag visste också att något saknades, eftersom jag gav av min egen energi.

Vid ett annat tillfälle, som ganska stort barn, tänkte jag att det vore häftigt att skriva med automtisk skrift. Det var en stark känsla. Ibland hade jag lite magiska ritualer för mig, mest på skoj men ändå. Jag gjorde vid några få tillfällen spontana astrala resor, och ut ur kroppen upplevelse. Det senare var inte något märkvärdigt. Bara att kroppen rörde sig snabbare än själen. Jag kände att de separerades helt enkelt. Den astrala resa jag var med om var väldigt kraftig och skrämde mig lite, därför stannade den av tror jag. Då var jag tjugo år. Sen har livet rullat på och i vuxen ålder har jag börjat söka efter sanningen, om vad som är meningen med mitt liv. Jag började bli redo att ta tag i mitt uppdrag. Jag sökte mer och mer efter svar och gick på olika kurser, seanser och hos medium. Men inte förrän jag själv ställde frågan rakt ut i kosmos, att jag ville ha svar, började det hända saker. Jag ville inte vänta längre och mitt rop var mer eller mindre desperat vid det laget.

Jag hade för flera år sedan varit i kontakt med inkaindianernas kunskapstradition och lärt mig om deras syn på de levande energierna och hur man använder dem. Det saknades en tredje kurs för att denna kunskap skulle bli komplett, så långt det gick just då. Efter mitt rop ut i universum, damp det ner ett mail om att den tredje kursen skulle hållas och jag gick den. Sen ville mamma gå till ett medium och jag följde med. Då sa hon till mig att alla i andevärlden vände sig till mig direkt. De brydde sig inte om mediet. Hon fick jobba med att stänga ner mitt system först, innan de vände sig till henne. Alltså blev jag medveten om att jag kunde ta kontakt själv. Veckan efter detta så ville jag prova om jag kunde kontakta min mormor från andra sidan. En kväll fick jag en stark ingivelse att göra detta. Jag satte mig ner med papper och penna och en kraft tog omedelbart över min arm och skrev stora bokstäver på pappret.

Det var ett namn. Min låtsasmammas namn. Hon låg på sjukhus svårt sjuk i canser, på sitt yttersta. Det var en chockartad uppleveslse eftersom jag förstod att hon gått vidare, samtidigt som känslan att kontakten fungerade var så häftig. Hon skrev en mening (två ord) om och om igen. "Tro härifrån" upprepade hon flera gånger. Jag tolkade det som att hon då, från andra sidan, trodde på ett evigt liv. Så som jag kände henne hade hon inte trott på det, så länge hon var i livet. Det blev för mig en bekräftelse på att det var en riktig kontakt jag fick. Hon gick över och kände in tillvaron på andra sidan. Ett dygn senare släppte hon taget helt och gick vidare. Jag tänker på henne med stor värme och kärlek. Det umgänge vi hade var alltid så fint.

Sen har texterna flödat i en kommunikation med evigheten. Jag sattes under kosmisk utbildning skulle man kunna säga, vilket "Evigheternas bok" är ett resultat av. Jag fick till mig så mycket kunskap att jag inte visste hur jag skulle tolka det. Det tog lång tid att förstå. Jag ställde många frågor och fick svar. Alltid bara universella frågor och svar. Om jag frågade om personliga saker, kom alltid universella svar. Vi måste lösa våra "problem" själva helt enkelt. "De" kan inte ge oss några lösningar. Lösningarna kommer ifrån oss själva. Vi får erfarenheter och upplevelser som hjälper oss att ta beslut. Det fick jag ju förstå, och får fortfarande förstå.

Ibland fick jag till mig väldigt konstiga saker som jag inte förstod, då kunde jag strax efter få en erfarenhet i livet som gav mig svar. Jag fick alltså möjlighet att koppla ihop det fysiska livet med det eviga (på ett symbolplan). Det växte fram. Ett exempel på det är att min låtsatsmamma sa (ifrån andra sidan) väldigt tidigt till mig att jag skulle få ärva ett guldhalsband, eller ett gyllene halsband. Jag förstod inte vad hon menade, men jag gick väldigt länge och väntade på detta. Men när jag i min utbildning kom fram till kunskapen om den gyllene porten i halsen som leder in till himmelriket i hjärtat, då förstod jag plötsligt att detta var halsbandet som hon ville ge mig. Halsbandet var symboliskt. Det gyllene halsbandet runt min hals är också en hel port som vi just nu står inför att öppna. Ett livsviktigt skede i mänsklighetens historia. Allt i det eviga livet läggs fram med vårt språk och verkar som symboler i vårt medvetande för att vi ska förstå det fysiska livet vi lever här.

Själv känner jag att det är det eviga livet som är det sanna livet. Det fysiska livet är bara en yttring av det eviga. Det fysiska livet är dock inte att förakta därför att vi här har möjlighet att uppleva livet, med alla dess känsloaspekter och sinnesaspekter. Men när vi kan förena dessa två, då har vi nått fulländning. Då kommer det eviga livet igenom tidens slöja och mirakel sker. Mirakel!

Det har alltså varit en process, där information och texter kommer innan min egen förståelse. Ofta sker det i mitt liv som jag skriver om. Men det kommer efteråt för att jag ska förstå att texten är sann. Hade jag förstått innan, så kanske jag skulle tro att jag själv hittat på allt. Dock var det en kombination av att förstå och inte förstå när jag skrev Evigheternas bok. Det kom till mig saker som jag inte förstod alls och då fick jag låta ljusvarelserna från Plejaderna förklara för mig innan jag skrev det i boken. Men ibland fick saker vänta länge, jag förstod det inte innan symboliken hade manifesterats i mitt fysiska liv på något sätt. Först då blev det begripligt.

Att det är plejadfolk som står i förbindelse med mig har jag förstått bara sen ett par år tillbaka. När jag hade skrivit Maia Aela förstod jag att hon på många sätt är jag själv. Den senaste tiden fick jag ytterligare en insikt om att mina texter handlar om mänskligt liv, men också om mitt liv. Det betyder att jag kan se Maias utveckling som min egen utveckling. Hon blir min mentor och föregångare. Jag hoppas att alla kan känna samma sak, som läser böckerna om Maia Aela. Hon går före och visar vägen.

Tack
Jennyli
 


torsdag 31 juli 2014

Livet efter detta!


 
Umgänget ni har med varandra här på Jorden är bara ett uns av det umgänge vi har i livet efter detta. Halleluja! Äntligen riktas uppmärksamhet emot detta saliga tillstånd. Hälsningen som vi tar emot er med när ni kommer in i tidlöshetens rike ämnar verkställa förlovning med den enda själen. Människor som ingår det heliga bröllopet redan på Jorden i sin fysiska kropp verkar för att det mänskliga umgänget stärks på så vis att det börjar likna fas ett i det icke fysiska livet. Fas ett är dit ni kommer när ni precis avlagt er fysiska krinolin. Medvetenheten om att välkomsthälsningen in i fas ett, är det heliga bröllopet så som det står beskrivet i Evigheternas bok, är kanske en viss tröst men samtidigt förstår ni kanske inte vad detta bröllop går ut på. Fas ett är själva välkomsthälsningen. Det heliga bröllopet sker i fas två.

I fas ett förstår ni allt och då menar vi verkligen allt. Människor som inträder i fas ett i det saliga himmelriket förstår allt som vi vill att ni förstår redan på Jorden. Fas ett i himmelriket uppgår varje själ i automatiskt när hon lämnar sin kropp. Det bara sker eftersom hon är på väg till det ENDA tillståndet. Människor som har en kropp har samtidigt lånat en bit av den ENDA SJÄLEN att förvalta under sin livstid. När hon dör behöver hon lämna tillbaka den så att den kan återgå till det enda tillståndet eller till den enda själen. Människor som lämnar sin kropp tar steget in i fas ett och källan till allt liv. Musiken flödar i en aldrig sinande ström och ljuset vibrerar i vitt stjärnljus. Människorna kan inte föreställa sig detta ljus med sin begränsade syn. Musiken går heller inte att föreställa sig. Sanningen om ljud och ljus i efterlivet dikteras av källan varur en enda själ stiger upp och förgrenar sig.

Människornas tid i en kropp är lika lång som en sländas liv ur vårt perspektiv. Den varar bara i en enda dag. Människornas tid på Jorden är kort. Mycket, mycket kort. Det är för oss en gåta att hon ofta spenderar mer än halva livet, ibland hela livet, med att fördjupa sig i ytliga ting. Det motsäger sig själv. Det går inte att fördjupa sig i ytliga ting eftersom de inte har något djup. Fördjupningen sker därför i sidled. När det ena tinget utforskats, går människan vidare till nästa ting. Det enda tinget som är värt att fördjupa sig i, är er själva! Människornas tid är som en dagsländas. Målet med att vistas i en kropp är att öva på att lyfta på slöjan. Det finns nämligen ingen slöja i livet efter detta. För oss är allt uppenbart, solklart och bortom allt tvivel.
 

Det är först när livet får gestaltas i en fysisk kropp som det uppenbara får en mening. Det är först när vi har levt på jorden som människa som vi har verktygen att förklara ssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssss svårmodet ni går igenom i förhållande till saligheten. Märkligt är det för oss att ni envisas med att inte se ssssssssssss sanningens saliga vågor. Att se innebär oftast inte det ni ser med era fysiska ögon. Människorna är begåvade med många slags ögon för att verkligen kunna se på riktigt. Det är när ni börjar använda era andliga ögon som ni verkligen ser och verkligen upplever vad vi lever i. ;) Det är då ni lyfter på slöjan till sanningen. Livet är en skola och en sak är säker. Mycket kommer att uppenbaras inom kort.

Löftet som vi gav er om att tala om livet efter detta är ett komplext uppdrag eftersom det inte går att tala om den enda själen utan att tala om de individuella bitarna. Det enda tillståndet går att uppnå redan i jordelivet och det är att föredra. Människors förening med det enda tillståndet förskingrar alla skuggor och alla rädslor. En enda själ finns till ert förfogande och ni är alla en del av den. Det vita ljuset som omsluter er när ni dör är den ENDA själen. Din bit av den enda själen går upp i detta ljus. Men nu undrar ni om ni därmed förintas som separata själar. Det är många av er som tror på reinkarnation. Nu undrar ni hur ni då kan återfödas i en annan tid med samma själsliga minnen. Det väntar en ljuv melodi när ni inträder i fas ett. Några av era närmaste tar emot er när ni anländer. Under en kort period som i jordetid skulle motsvara ca 2-3 månader tränas ni att lämna ifrån er den föråldrade energin som ni tagit på er under det jordiska livet. Mästare som har i uppgift att förbereda varje enskild själ på det enda tillståndet, anländer. Förberedelserna går ut på att sluta ett avtal. Många människor bär nämligen med sig karma från det nyss levda livet. För en del är det till och med karma ifrån ännu tidigare liv som inte har lösts.
 

Slutna avtal får inte brytas enligt universella lagar. För den själ som bryter sitt avtal försvinner möjligheten att leva igen i en ny kropp. Många av er tror att det är en förbannelse att behöva gå ner i en kropp, men vi ska tala om för er att det är enda sättet för en själ att fullfölja sina livskontrakt, läka er sargade själ och slutligen ställa er upp som de gudar ni innerst inne är. För endast genom att vandra genom skärselden på Jorden får ni möjlighet till detta. För oss som lever i salighetens land är utvecklingen i princip noll. Den är bara så pass stor att livet kan upprätthållas. Den mycket svaga kurvan är en knappt synbar våg och den blir svagare mina vänner. Människornas livskurva är som en berg- och dalbana. Den svänger upp och ner i en fart som verkar outhärdlig.

Mästaren som ansluter i fas ett är särskilt utvald till varje nykommen själ. Mästaren som kommer vet vilka umbäranden han eller hon har gått igenom och samtidigt vet mästaren vilka ogärningar människan råkat ut för eller själv orsakat. Det är dessa som ligger till grund för det avtal som sluts i fas ett. För en del själar finns bara ett val för att få fortsätta låna en bit av den enda själen för sin utveckling. Det andra alternativet är egentligen också ett val men det innebär upplösning. Det innebär slutet. Människor som ändå gör det valet upplöses. Tidigare har det alternativet inte funnits därför att den enda själen har velat att alla bitarna skulle utvecklas och bidra till helhetens utveckling. Men det som nu har skett är att vissa bitar av den enda själen är så långt ifrån ljuset och sanningen att det slagit fel. Evolutionen stannar av och dessa bitar förpestar och förmörkar helheten. Därför har man upprättat en ny klausul som innebär att man skär bort den sjuka biten så att inte helheten blir smittad. Om man lånat en bit av den enda själen att förvalta i livet på Jorden och sedan återbördar den kraftigt nedsmutsad och förmörkad måste den tvättas mycket noga först.

 
I vissa mycket sällsynta fall kommer själen inte att få ett val över huvud taget. Den upplöses direkt utan att ens komma till fas ett i himmelriket. Förståelsen för detta förfarande är viktigt. Det betyder inte att ni behöver vara rädda för att göra någon illa. Det normala levernet på Jorden går ut på att stötas och blötas. Både du och motparten lär er något av alla konflikter. Förstås finns oförlåtliga handlingar men i många fall är det inte de som utför handlingen som är den skyldige. De karmiska lagarna är mycket komplexa och svåra att förstå. Du behöver inte vara rädd att din själ ska upplösas. Det finns nu levande ”människor” som dock riskerar att gå upp i rök och det är för livets och helhetens bästa. Det är för livets fortlevnad.

Människor i allmänhet som i sin omedvetenhet gjort andra illa genom större delen av sitt liv, är inte de människor som måste raderas. Dessa människor har tvärtom en mycket stor potential att göra gott i livet efter detta. I övergången till fas ett ser de allt ur ett annat perspektiv. De blir fullt medvetna om sitt liv och vill omedelbart göra bot och få försoning. Deras avtal ligger bland de högst ärade hos oss. Dessa avtal läker livet och lyfter livet från en grumlig och geggig smörja. Förlåtelsens väg är uppstigningens väg. Människor som söker förlåtelse i fas ett och som vill göra bot, sluter därmed avtal med den utsände mästaren om vilken själens uppgift blir. Den själsliga miljön blir därmed trevligare för oss alla. Även för er som fortfarande lever i en kropp.

Sen har vi de flesta av er som lever ett strävsamt och gott liv så långt det är möjligt. Själar som går över med den förutsättningen får många olika val till sitt förfogande. Deras uppgift i livet efter detta kan variera efter eget intresse och omsorg om livet. För ängsliga människor kan den absolut viktigaste uppgiften bli att lugna de levande som känner oro och rädsla. Deras uppgift blir att rycka in i och heala situationer som utgör stark oro för människor i en kropp. Människor som i livet har varit positiva och känt tillförsikt är självförverkligande något som står högt på listan. Dessa själar väljer kanske att hjälpa människor på Jorden att förverkliga sina drömmar.

För människor som funnit sitt inre och levt i harmoni med den eviga källan, ser kanske sin uppgift ur ett annat perspektiv. Deras uppgift kanske blir att bistå helheten med harmoni och balans. Deras själsliga lugn och upplysthet fungerar som en katalysator i helheten för all disharmoni. Deras själar renar osund energi som slipper in i det saliga tillståndet. Deras uppgift kan också vara att rycka ut när stora trauman utspelas för att strö livsenergi och kärlek åt situationen. För sådana själar innebär arbetet helande på en annan nivå. När avtalet väl är skrivet övergår själen i fas två. Tillsammans med sina nära och kära så träder nu själen in i templet där den ENDA själen finns. Tillsammans hand i hand går de in i templet och porten utgör gränsen mellan fas ett och fas två. Mästaren lämnar här över den nyanlända själen i den enda själens omsorg.
 
 
Den enda själen tar den enskilda själen i hand och vandrar fram till altaret, längst fram i templet. Det är här som det heliga bröllopet ståndar. Det är nu som själen förenas med det enda välsignade tillståndet. Här går själen upp i det enda tillståndet. Hon blir ett med livet och den enda själen. Vad är det då för skillnad mellan att gå upp i det enda tillståndet och att upplösas helt, tänker ni nu? Det är stor skillnad så klart, samtidigt som det egentligen inte utgör någon skillnad alls. Detta säger vi därför att den individuella själ som blivit så mörk att den är förlorad, tillåts inte inträde i templet. Den får stanna utanför och så småningom sipprar ljuset ut ifrån templet och upplyser mörkret i dess närhet. Den mörka själen blir ljus och när den blivit ljus, upplöses mörkret. Den är förintad, men samtidigt kan man säga att den gått upp i ljuset fast ifrån ett helt annat håll. Den utstötta själen har fått tid att tänka och komma till insikt. När ljuset från templet når själen, följer den ljuset och blir ett med det.

Huruvida en sådan själ kan återföras till en ny kropp, är av mindre betydelse. Det viktiga är att sanningens ljus är det enda som finns. Det finns inget mörker egentligen. Det mörka icke-tillståndet är bara avsaknad av ljus och det enda levande tillståndet. Därmed är helvetet bara en illusion. Det kompakta mörkret behöver bara tid att kunna bli upplyst. När en själ har förenats med den enda själen i det heliga bröllopet väntar fas tre, det eviga hemmet och den eviga vilan. Från och med nu sker det som ska ske utifrån de avtal som är slutna och lovsången, ljuset och kärleken föds i ett enda evigt NU. Hur ska vi kunna förklara detta tillstånd för er? Det eviga tillståndet finns också inom er. Det är ständigt närvarande och ibland snuddar ni vid det. Ibland låter ni er själs eviga ljus vakna inom er och då kan ni smaka dess söta frukter. Förbered er på livet efter detta genom att söka det eviga ljuset i ert inre. Förstå att livets frukter på jorden är ändliga och att livets frukter i evigheten är eviga.

Hem ljuva hem är den eviga vilan som ni alla söker, redan få Jorden. Förstå att alla livets aspekter på Jorden har en evig aspekt i himmelriket i livet efter detta. Allt är samma, allt är likadant. Men det sker i ett enda långt och utdraget NU. Huruvida den enskilda själen väljer att födas på nytt beror i huvudsak på dess karma. Det bot som själen gör inom salighetens gränser läker de sår i helheten som den individuella själen en gång åsamkat. Varje enskild själ är en del av den enda själen. Den bot som en övergången själ gör åt mänskligheten kan gå ut på att hjälpa levande människor att lyfta sig själv och andra människor. Livets strävan är att växa och expandera i ljus. Ett annat sätt att hjälpa till att lyfta ljuset bland människorna kan vara att födas på nytt i en ny kropp. Den nya individuella biten av den enda själen som den nya människan får låna består av substanser ifrån den enda själen. Det innebär att hon nu bär med sig själsljus ifrån alla andra individuella själar som en gång förenats med den enda själen. Det är samma princip som ett höstlöv som förmultnar och näringen som går upp i stammen blir näring till alla nya blad nästa år.

 
Att en människa kan ha minnen från ett tidigare liv beror på att varje liv hon lever skapar ett evigt avtryck i det eviga biblioteket. Varje liv är en bok i evigheternas bibliotek och varje människa har tillgång till detta bibliotek via sitt hjärta. Din nya individuella bit av den enda själen har faktiskt tillgång till alla människors liv eftersom hon bär på ljuset ifrån alla människors gemensamma själ. Människornas gemensamma själ är ”viljan att leva”, ”det längtande tillståndet” och ”kärleken”. Formen för allt liv skapas av denna vilja att leva och av det längtande tillståndet och av kärleken. Dessa tre är förutsättningen för fysiskt liv. Men också för icke fysiskt liv.

Hättan av för er. Vi tar farväl och önskar på återseende en annan gång. Människorna har chansen att söka detta eviga liv så länge hon har ett fysiskt liv. Missa inte den chansen, därför att inget går upp emot det. Livet på jorden har alla möjligheter, både fysiska och icke fysiska. Livet på jorden innebär en förståelse för livet efter detta. Det är svårare tvärtom, för oss att förstå det fysiska livet. Men vi försöker. Upplysning är det enda verkliga och levande tillståndet. Allt mörker är en illusion. Det existerar inte. Det är bara tomrum och avsaknad av ljus. Ta skapandet i egna händer och bidra till att det eviga ljuset får spridas på jorden bland människorna. Det är en önskan och uppmaning från vår sida. Det välsignade tillståndet är allas att ta del av.

 
Låt kraften vara med er!

 
Ljusvarelser från evigheternas välsignade rike

lördag 19 juli 2014

From the book "Maia Aela" and the chapter "The meeting with Uriel and the second key"

Maia is absolutely sure that the time has come for the greatest experience ever. What Ernesto has just told her is more than she could ever have fathomed. She couldn’t for one moment have imagined that he was holding on to so much information about the two of them, which he wasn’t allowed to tell her until the time was right....
 
http://www.siljansmasar.com/sv/artiklar/jennyli-gustafsson-e-maia-aela.html


...First, however, I need to give you the second key so that you may enter the eternal kingdom of divinity which you carry in your sacred heart. No, it’s no coincidence that we’re at Sacre Coeur right now. The sacred heart is resting inside these walls, the heart that is burning like a sun.

                      Maia can suddenly feel herself getting quite touched and emotional from the force that is sort of rocking her back and forth. Her heart turns warm again, just like when they were entering the cathedral earlier.

                      - You are sensing the right thing, Maia. It is me touching you and at the same time as I brush against you I unlock your door. The essence of me works like a key for the gate that leads to the sacred heart. It is a golden gate. The sacred heart is the sun that brings all the greenery to life. But no one can see the sun that exists behind the closed doors. Maia and Ernesto, it is of utmost importance and significance that you open this door. Maia, take a moment to feel what happens in your throat when the warmth spreads in your heart. The eternal glow inside your heart needs oxygen from the air in order to burn. That’s why you have to open the gate.

                      What happens in your throat when I touch you is that I unlock the gate to the kingdom of heaven inside your heart. Sometimes this can feel like burning tears. The golden gate to the kingdom of heaven is located inside your throat. You will realise how everything is connected, my child. The obvious connection to the Inca Indians’ god of creation, Wiracocha, is that he was worshipped as the god of both the sun and the storms. It is the energy of the wind that blows open the gate to the kingdom of heaven, which is where the sun is. So there’s your key. The energy of the wind is the key. You are more than welcome to ask for my help when you wish to use the second key. This gate is one of the hardest to open, but also one of the most important. Behind this golden door there are stretches of green forests and meadows and the life force is awoken in the form of a big, longing, blue flower. The inner confirmation and strength let you see your true self. When the sun is finally allowed to shine – thanks to the lovely tune of the wind via your throat – the inner meadow can flourish. No flower can come into bloom and open up its petals without the rays from the sun. This is absolutely imperative for man’s spiritual awakening.

                      At the very moment when the power of the sun stirs within people, the inner divine confirmation is brought to life and thus there is no need for outer confirmation.  The four elements echo as vibrations of the soul and create the right conditions for growth and life. The current condition inside of you is a state of longing and yearning. Eternity has named this state and this creature to the Blue Flower of Longing. The first key with the energy of water burrows into Mother Earth, so that the soul seed can be planted and left to grow in good soil. The second key with the energy of wind unlocks the gate to the kingdom of the sun, so that the little seed can find its way up and out of the soil, to flourish in full glory. The two keys to Mother God and Father God creates the conditions and circumstances for the third key. The condition is called the Blue Flower of Longing.

                      The white foam on top of Mother Earth’s water is Wiracocha’s clothing and the communication between Mother Earth and Father Heaven is thereby embedded and consolidated in his very essence. My task, in my role as God’s Fire and at the same time the representative of the nature spirits, is the same as the Inca God’s. I join Mother Earth with Father Heaven inside my very being. After the human panning for gold has finally found the key to his heart, the male and female aspect of the inner Kingdom of God is finally embedded in his soul and he can finally start blossoming. This flower is the platform, from which all spiritual life will come in the future. That platform is more important than you can grasp, my children. That’s why I ask you to make a mental note of it. The place for this state of being is the solar plexus, just below the sacred heart! We could call it the soul’s abode.

                      The name of Wiracocha means sea foam and according to mythology he wandered out onto the sea and disappeared in its depths. This image from mythology is a parallel to the third key of eternity for the humans. What happens when the Sun God wanders out into the sea is the same thing that happens when man meets woman. The third key is consequently to do with conception. It is a mythical and spiritual intercourse, so to say. The state of yearning doesn’t occur until both man and woman have been created. Maybe you remember what we have discussed earlier about the fact that Genesis from the Old Testament in the Bible still continues! It is not until man and female have both been perfectly created, that they can start longing for each other and unite. What happens after the four elements have created both man and woman inside of you is that the soul comes into bloom. The very essence of the flower is longing and yearning. Had it not been so, then all forms of life and growth would stop. The state of longing is in-built into the physical existence. One could actually say that the state of longing is the cause of all physical life.