söndag 22 mars 2020

Mästaren talar





Till alla er som vet, och känner i hjärtat att ni kommit till jorden för att gestalta ett paradis! Till alla er säger jag, läs detta kapitel ur första delen i Maia Aela-serien. Detta kapitel är essentiellt för att förstå hur skapandet av ett paradis kommer att ske. Det är av allra högsta vikt i dessa tider av rädsla och kaos. Det är under tider som dessa, meningen att mänskligheten ska väckas, växa och mogna till de gudomliga varelser ni i er essens är. Du har möjligheten att äntligen förstå vem du är, när tiden ges dig att söka på djupet. Ta tillfället i akt, att föregå med gott exempel, inför dig själv, inför din egen själ och ande. Tänk positivt! Ur askan i elden ska ni vandra, och det är därför viktigt att förstå hur ni ska göra för att inte bränna er, utan skapa en lagom levande glöd att finna styrka ur.

Dessa mina ord, är inga pekpinnar. De är ämnade att vägleda er med kärlek. Din inre styrka är ett led i att hitta mig, och därmed också ditt eget gudomliga Jag. Var hälsad att ta klivet in i citatens eviga värld. Där finns lust och fägring stor. Där finns kraft. Där finns hopp, och tro på den framtid som ni alla vill vara med att skapa. Förstå att de frön ni planterar nu, ska gro och växa upp, och skapa den värld ni kommer leva i. Dessa frö är från ert ursprung, och bär på anlag som, då du vårdar dem ömt, kommer att fungera som kompass i en tid av förvirring och till synes mörker. Men var viss om att du har allt som krävs.

Förberedelserna för inkamästarnas återkomst är i full gång, och jag sträcker ut min hand för att leda dig på din väg. Ha tillit och förundran inför de mirakel som nu sker. Dröm fram din verklighet, och keruber och änglar ska jubla i skyn. Dina drömmar är vägledare. Ske din vilja, så som i himmelen inom, så och på Jorden utom. Amen!

Kristus Jesus

Ur boken "Maia Aela - Flickan från planeten Akleja"

Nästa morgon vaknar Maia och ser gryningsljuset stiga upp i horisonten. Med en längtande och nyfiken iver rusar hon upp ur sängen. Hon sträcker sig och gäspar in luft i sina lungor för att väcka sin kropp. Längtan hon känner inom sig påminner om den längtan hon känner efter Ernesto. Mästarens ord hade etsat sig fast i hennes medvetande. Jag kommer tillbaka, hade han sagt. Vi har ett uppdrag tillsammans. Samma ord hade Ernesto sagt då de sågs sista gången. Maia, jag kommer tillbaka till dig. Ha tålamod, hade han sagt. Tillsammans med dig når jag paradisets ängder. Med dig vill jag vara i tid och evighet. Så hade han sagt.

Märket i Maias hand börjar pulsera och blossa som det alltid gör när ett budskap vill fram eller när något behöver helas. Mästarens ord upptar hennes medvetande och hon vet att han vill tala till henne. Med upphetsning, som hon antog berodde på tanken på Ernesto, gjorde hon i ordning för ceremonin. Mästarens uppenbarelse och Ernesto påminner så mycket om varandra. Hur är det möjligt? tänker Maia. Hon har fått lära sig att allt i livet har en själslig eller andlig motsvarighet. Mästaren är min tvillingsjäl i evigheten, och på jorden lystrar han till namnet Ernesto.

     – Tack, kära Maia för att du välkomnar mig att tala till dig. Modet du känner i ditt lilla hjärta kommer från sanningens gudomliga källa i evigheten. Hämta kraft från den källan varje dag, Maia. Frigör dig från tvivel och finn sanningens ljuvliga vattendrag från topp till tå. Moder Jord och Fader Himmel leder mig fram till dig och ber mig att anhålla om din hand. Jorden är min moder och himmelen är min fader. Mästarens namn är många, emedan jag alltid är den samme; människans gudomliga form.
När jag anhåller om din hand och du lägger den i min sker något mycket vackert. Minns du din dröm då du fann mig i rasmassorna?
     – Oh ja, visst minns jag den. Hur skulle jag kunna glömma! säger Maia.
     – Jag visade dig en sanning i drömmen som hela livet bygger på, och det är viljan. Utan viljan vore inget liv. Maia, viljan är inbyggd i livets byggstenar som en överlevnadsprincip. Maia, tänk så här! Ångrar du något i livet så har det alltid med din ovilja till livet att göra. Det är de gånger du har förnekat livet att ske som du ångrar allra mest. Mästarens ord är dina egna ord. Äntligen ser du dig själv.
     – Tyvärr tror jag inte att jag ser det, mästare! säger Maia.
     – Orden du uttalar är mina ord. Människans form är jag, och människans ord är jag. Förstår du när jag säger, att sanningens ord talas genom människors munnar. Sanningens ord talas genom deras munnar utan att de vet om det. Varje ord som sägs är sant, därför att uttalade ord är som musik. De
skapar vibration i etern vilket påverkar omgivningen. Såsom i himmelen, så ock på jorden. Människans inre är himmelriket och kanalen mellan himmelriket och jorden, är orden! Tänk noga på vad du säger, vackra människobarn. Evigheten talar genom din mun. Människans begränsade medvetande vill gärna lägga sig i denna kommunikation, och tala om för världen
sådant som feghet gärna talar om. Var medveten om de fega orden. Men uttala gärna eviga ord från hjärtat. Förlöjliga aldrig den som längtar efter de eviga orden och fäller fega kommentarer för att lätta sitt hjärta.

Min kära Maia, så här är det. Huvudet på din kropp är tidens verktyg och hjärtat är evighetens verktyg. Fegheten som jag talade om nyss beror på människans kamp mot klockan. Människor tror att tiden är deras värsta fiende. Utom alla tvivel fingerar människor ofta en tro på klockan och det
förgängliga vilket gör världen blind för livet. Därför förblir källans oändliga kunskap om livet dold för er människor.
     – Ämnet som du ville att jag skulle tala med dig om var kärleken, eller hur?
     – Jo, det stämmer! svarar Maia.
     – För att förstå kärleken vågar jag påstå att människor måste förstå det välsignade tillståndet i sitt inre som kärleken skapar. Mästaren längtar efter att vägleda dig att upptäcka detta tillstånd inom dig. Vänta inte längre med att verkligen vända blicken mot mig. Minns du hur människorna i din dröm vände blickarna mot oss i det ögonblick själens blomma blev befruktad av Lilla fågel blå? I befruktningsögonblicket vaknar det välsignade tillståndet i människornas inre.

Det som händer är att två världar möter varandra och sammanförs i den blå blomman. Vattnet från Moder Jord dras upp via din inre blommas rötter, och blänker som dagg i dess blad. Den gudomliga nektarn från paradiset kommer till dig från evigheten med hjälp av Lilla fågel blå. Han landar på ditt
tredje öga och rister sina fjädrar. Den gudomliga nektarn droppar ner på din blomma och sammanförs med Moder Jords vatten. För en stund kan man se dessa vätskor som den manliga och kvinnliga vätskan som förenas med varandra i mänsklig älskog. Men i en annan stund kan man se dessa
vätskor som vatten och vin. Vattnet är genomskinligt och nektarn är vinröd, precis som vin eller blod.

När du dricker vatten förvandlar din kropp det till blod. Inom dig sker transformationen. Några få droppar av gudomlig nektar räcker för att befrukta din själ och sedan sköter din kropp och själ resten. Den transformation som nu sker i din blomma är häpnadsväckande. Fram tills nu har du varit ett barn av din tid. Det som händer nu är att varje barn blir redo att själv få ett barn. Mästaren, alltså jag, är mycket glad över detta barn, därför att detta barn är jag. Flickor eller pojkar spelar ingen roll. Mitt kön är oviktigt. För din del föds jag som flicka därför att du är flicka. När jag växt upp och står på
egna ben blir jag plötsligt en pojke, därför att vi separeras från varandra.

Egentligen frigör du dig ifrån mig för att kunna vända blicken mot mig och lägga dina händer i mina. Varje vuxen människa söker sin tvillingsjäl i andra människor. Men ack, vad de bedrar sig. Människans tvillingsjäl skapas inom henne själv och lever i symbios med henne tills den dagen tvillingsjälen blivit så stor, stark och självständig att separationen är möjlig. Det är först då hon blir medveten om honom. Mästaren tar ett kliv ut ur sin borg och gör sig synlig. Förstår du vad frihet handlar om nu?
     – Jo, jag tror att jag börjar förstå nu, säger Maia.
     – Maia, det är först när du kliver ut ur dig själv som du verkligen ser vem du är. Maia, tro mig, när jag säger att du är Kristus. Mötet med sig själv är villkorslöst och vackert. Den som faller för sin egen uppenbarelse vet att han eller hon aldrig mer ska vara ensam och oälskad. Skenet bedrar, kära Maia. Du tror att du bara är människa men det är inte sant. Mästaren inom dig är redo att kliva ut ur vetenskapens kruka och möta dig ansikte mot ansikte. Han eller hon, som är din tvillingsjäl, håller på att förverkligas och synliggöras för dig. Mötet med honom eller henne är lustfyllt och välsignat.

Maia, det är villkorslös och evig kärlek som råder mellan er två. Mästaren, alltså jag, står här framför dig och säger att jag är din tvillingsjäl. Jag är kommen ur dig. Jag är din gudomliga form. Jag är din gudomliga motsvarighet som växt upp ur din själs blomma. Jag sitter inne med all själslig och
gudomlig visdom. Maia, det som nu händer är att mästaren, alltså jag, lyfter på slöjan framför ditt ansikte och ger dig den förlösande kyssen. Medvetandet vaknar och förtrollningen bryts. Du vaknar upp ur din hundraåriga törnrosasömn, äntligen fri. Med en enda liten kyss bryts förtrollningen. Maia,
förstår du hur stort det här är. Möt mina läppar och frigör dig från din förlamning. Ta emot mig, Maia. Truta med munnen och möt mig i en kyss.

Utan att Maia vet ordet av så formas hennes läppar som i en puss. Mästarens ord verkställer genast det skeende som han uppenbarat för henne. Det sker omgående och utan att Maia kan stå emot. Munnen formas till en puss om och om igen. Mästarens kyss lyfter på slöjan och hon ler mot evighetens ljus. Plötsligt kan hon se klart. Tack, tack, tack hör hon sig själv säga, förundrad över alla sanningar som mästaren överöser henne med. Hon känner sig speciell därför att han ser henne. Hon blir till inför hans blick. Och hon kan plötsligt se allt klart.

Det är som om hon alltid gått omkring och varit blind. Först nu, när hon verkligen ser, förstår hon att hon inte gjorde det innan. Maia tycker plötsligt att det känns som om Ernesto är där hos henne. Friheten som hon upplever är en slags frihet från tid och rum. Hon känner att avståndet mellan Ernesto och henne upplöses. Det svåra med tiden verkar också lösa sig. Egentligen ser Maia inget sätt att förklara hur tiden kan upplösas. Tiden verkar bara sammanfalla till en enda tid. Det som redan har hänt, känns plötsligt väldigt närvarande i nuet. På samma sätt känns framtiden också närvarande. Framtiden är redan här, bara osynlig för våra ögon.

Om framtid och dåtid existerar parallellt med nutiden i andra dimensioner, då borde det vara möjligt att färdas mellan olika tider, tänker Maia. Att jag kan tänka tillbaka på det som varit är inte konstigt. Men att jag skulle kunna ha minnen av det som ännu inte har hänt, det känns väldigt konstigt, tänker
hon. Men det är inte bara tid och rum som upplöses mellan henne och Ernesto. Det är också alla känslor av bundenhet och krav. I ett slag försvinner också känslan av att sakna honom, och rädslan av att kanske förlora honom. Frihetens portar slås upp på vid gavel.

Kärleken till Ernesto är bara hennes och den kan ingen ta ifrån henne, hur långt bort han än är. Mästarens ord stärker henne och sanningens kyss lyfter upp slöjan framför hennes ansikte. Förlåten är borta och det heliga bröllopet har äntligen ståndat.

www.gudharenplan.se

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar