Kärlek och förälskelse!

 

 

Det vilar en visdom i ett mänskligt hjärta som är så mycket större än synupplevelser på Moder jord. Förstå att kraften i ett mänskligt hjärta kan väcka liv i allt som är dött. Verkligheten ser annorlunda ut än vad ni människor så gärna tror. Vi som lever i möjligheternas rike vet vad sanningens ljus talar om. Skäll inte på er själva för att ni inte har förstått ännu. Många i den här tiden har äntligen börjat förstå med själen. Ytterst tänjer vi lite mer på gränserna men innerst inne kan vi inte tänka oss förbi den barriär som ni har byggt upp åt oss. Människornas inre gränser kan vi inte tänja utan tillåtelse från er!

Målet är alltid det samma men visst finns det väldigt många olika vägar till målet. Återskenet från tidlösheten får er själ att tänja på era inre gränser. Människan är själv både tiden och evigheten. Hon är själv både barriären och gränslösheten. Människan själv är både fångenskapen och friheten. Människan själv väljer vilken väg hon vill gå. Människan själv svarar upp emot tidlöshetens och vårt sätt att kommunicera med er. Umgänget med andra människor värdesätts av er som den enda vägen till förälskelse och kärlek. Människornas svar på tidlöshetens ord tar sig uttryck i att ni söker efter den kärlek som är ert sanna väsen och som finns överallt, genom andra människor.

Med vår kommunikation kommer upplevelser från själens och universums kreativa potential. Med vår kommunikation kommer värmen i ert inre att fungera som en lavin av känslor som väller ut ur er. En enda känsla kommer aldrig att lämna ert system, och det är kärleken. Den kan inte lämna er eftersom ni ÄR kärlek. Tänk så här kära medresenärer och vänner i evigheten. Tro på er egen förmåga att VARA det ni redan är. Tro på er förmåga att vara kärlek i ert innersta väsen. Tro på er förmåga att få livets glöd att brinna behagligt varmt för evigt. Tro på er förmåga att skapa ett spirituellt blodomlopp för denna kärlekens tidlösa hjärtslag.

 

 

 

 

Märk ut vägen så att ni hittar tillbaka dit, om och om igen. Snitsla banan så ni aldrig går vilse igen. Ta hjälp av evighetens budskap till er för att snitsla banan. Ta hjälp av minnet av ett äventyr för att snitsla banan i ert inre. Monday morning är första dagen på initieringens resa fram till kärlekens rike i ert inre. Monday morning ämnar lära dig att först och främst rota själen i evighetens kära Moder jord. Tisdag morgon lär dig att vända blicken mot himmelen och föreviga dig i din faders blick. Fader himmels omsorger om dig är vinden och solens energi. Med vindens energi i halsen öppnas porten till himmelriket i ditt hjärta. Du vet att kärleken i ditt inre har vaknat när din kommunikation med de eviga källorna från Moder jord och Fader himmel får en lavin av känslor att välla ut ur dig. Den enda känsla som stannar kvar i ditt hjärta är kärleken, därför att Du är kärleken.

 

Mittens rike i solarplexus är varje människas hemliga dröm. Tillstå att frågan om kärlek och förälskelse är din största fundering. Många är det som drömmer om den stora förälskelsen. Moder jord och Fader himmel formar ett litet barn i ditt inre på den tredje dagen. Detta barn föds i den blå blomma som slog ut sina blad i solens strålar på din inre himmel. Följ detta barns uppväxt och klä det i en evig dräkt av ljus. Förbered detta barn på att finna sin själsfrände att förenas med. Märk väl att det är när det inre barnet har vuxit sig stort och tagit ett kliv ut ur den realitet som envar av er kallar er privata sfär, som det magiska mötet med dig själv kan ske.

Ta mod till dig och se detta inre barn som en manifestation av den Enda Själen och förstå att det eviga livet reproducerar sig genom dig. Förstå att detta till synes egna inre barnet först och främst är en evig bild av dig och allt liv, vars uppdrag är att fungera som en bro för dig att hitta hem. Värj dig inte längre för vad som är dig rättmätigt givet i detta liv. Möjliggör för tidlösheten att slå rot och växa inom dig. Möjliggör för världens lön att resa sig som en vacker blomma i din själ. Se denna blomma som det som du har kommit till jorden för att vårda dig om. Mannen eller kvinnan som reser sig upp ur denna blomma är den eviga bilden av dig. Under Moder och Fader Guds omsorg växer sig barnet stort och tar klivet ut ur den lilla kruka den blev planterad i. Du är denna vetenskapens kruka där ditt själsfrö har blivit satt, fått gro och växa upp till ett vackert fruktträd. Den frukt som dignar i dess blad är ditt inre barn som nu behöver planteras om. Sannerligen säger jag er att det nu är dags att inte längre nöja sig med en större kruka. Den här gången behöver ni planteras om ute i det fria.

Det är dags att lämna den urväxta krukan där hän, och ge sig ut i det fria. Män och kvinnor väcks nu till insikt om att väntan är över. Män och kvinnor vurmar dock trotsigt för varandra fortfarande, än om den sanna förälskelsen aldrig står att finna i en annan människa. Det trotsiga i detta beteende beror på den fysiska manifestationens inbyggda överlevnadsprinciper så klart. Människornas fysiska natur låter er fortsätta med detta stora trots. Men låt oss nu säga er en sak. Människans trotsålder är över. Människorna kommer att höra upp och se efter, hur det hela hänger ihop. Att uppleva förälskelse i sin ensamhet, är inte bara en möjlighet utan anses som den enda rätta vägen att gå.

 

Detta är för oss så självklart att vi inte riktigt vet hur vi ska förklara det för er. Men det tydligaste exemplet på en upplevelse av inre förälskelse, imponerar inte på någon annan. Den upplevelsen består i att vårfloden äntligen har avtäckt det inre och lustfyllda eviga riket. Den består i att omsorgen från Moder och Fader Gud har låtit dig växa upp och ta steget ut. Den består i att den eviga bilden av dig, vänder sig mot dig och räcker dig handen. Det vackra hållandet i händerna er emellan är uppkopplingen till det enda och eviga tillståndet av varande. Detta tillstånd är kärlek. Uppkopplandet till evighetens kärlekskälla är förälskelsen. Du behöver inte förstå hur det fungerar med din hjärna. Det räcker att du lyssnar på vacker musik eller utövar den själv, för att det ska ske. Musik har i alla tider fungerat som en uppkopplare till den eviga kärlekskällan. Denna källa finns överallt, inom dig och utom dig. Du ÄR kärleken men vet inte riktigt hur du ska uppfatta och uppleva sensationen, av dig själv.

 

Uttryck dig kreativt och du kommer nära den känslan. Träna ditt musikaliska uttryck och du tränar dig att uppleva känslan av dig själv. Musiken är en genväg till förälskelsens uppkopplande intryck. Sök förälskelsen i ditt inre. Sök de eviga portarna till din själs potential av evigt växande inom dig. Fötterna på jorden och händerna i skyn. Möt sedan den eviga bilden av din själ och ta dennes eller dennas händer. Upplev förälskelsen och förstå att i och med den känslan, förenas tid och evighet inom dig. I och med den känslan blir du ett med evigheten och Den Enda Själen. Du blundar inte längre för sanningen. Människor på jorden idag, söker den stora kärleken. Och den största missuppfattningen om denna kärlek är att den skulle finnas utanför er själva. Musik är livets essens och öppnar alla portar till det vibrerande enhetens fält utom och inom er.

Under er livstid finner ni många människor som i sitt väsen representerar den eviga bilden av er själva och det kan vara svårt att hålla isär begreppen. Dessa människors uppgift är att spegla den egna inre gudomligheten tillbaka på er själva och hjälpa er att vibrerar i rätt frekvens. Följ sanningens handuträckning till er och lyft slöjan framför ansiktet. Förbered er på det heliga bröllopet med er själva, i en enda salig kyss. Ta den Enda själen i hand och gå gången fram. Människor vågar inte föreställa sig själva, hand i hand med den eviga bilden av sig själv. Tänk då att den eviga bilden av er formar sig som Moder och Fader Guds son eller dotter. Detta barn är Den Enda Själen och alltså den eviga bilden av er alla.

 

 

En sak ska ni veta, och det är att kärleken kan existera i universum som ett tidlöst varande. Kärleken är livets essens. Men förälskelsen kan inte existera utan en tidsbunden form. Minns att förälskelsen är själva uppkopplingen mellan tiden och evigheten. Minns att en ouppkopplad form längtar efter att bli uppkopplad till det eviga livet. En ouppkopplad själ längtar hem till evigheten. Motståndet i en fysisk och tidsbunden kropp magnetiserar envar av er, så att det eviga livet attraheras till er. Ni söker och längtar efter det, men i er villfarelse tror ni att det är hos en annan människa ni finner det. Till en början kan förälskelsen till en annan människa förväxlas med uppkopplingen till evigheten. Men fort försvinner den upplevelsen och ni börjar åter söka sanningen hos någon annan.

 

Motståndet i er fysiska form magnetiserar er och attraherar alla typer av kopplingar som skulle kunna återspegla en verklig och sann koppling. Förvirringen fortsätter fram tills den dagen evigheten på riktigt hittar ut och in i ert system. Ert system består av kropp, själ och sinne. Förvirringen och förväxlingen av eviga och tillfälliga känslor fortsätter tills den dag det eviga, tydligt och utan tvekan får lägga sina händer i dina. Du övar dig att känna igen upplevelsen av förälskelse genom alla dina äventyr på jorden. Men när du för första gången upplever förälskelse inom dig utan att en annan människa är föremål för den, då vet du att det är på riktigt. Då vet du att du har hittat hem och då vet du att livets fysiska och tidsbundna aspekter av dig har förenats med de icke fysiska, andliga och eviga aspekterna av dig. Den eviga bilden av dig är det enda som finns. Du är Allt som Är.

Den eviga aspekten av dig, kan återspeglas av andra människor i ditt liv. Vi ser att det är först när två människor, var och en för sig, förenat sina individuella själar med Den Enda Själen, som upplevelsen av förälskelse och kärlek, dem emellan blir verkligt sann och genuin. De två själarna ser sig själv i den andre/a och ämnet de är gjorda av, är samma. Mötet dem emellan sker på ett själsligt plan. Ibland träffas de aldrig i det fysiska, men ibland gör de det. Ibland lär de sig under resans gång.

 

Tillsammans är de LIKA MYCKET som var och en för sig. Den eviga bilden av dem själva är Ett och samma. Utan tvekan är upptäckten av evig kärlek, en inre erövring och kommer så att vara. Människans längtan efter och sökande efter den eviga kärleken bör och ska börja i det inre och fortsätta där. Mötet med sig själv och föreningen med Den Enda Själen ger upphov till känslan av förälskelse. Den känslan talar om att uppkopplingen sker. Det är som att sätta i kontakten till evigheten i sitt inre. Följden blir att det eviga livet blir ett med det fysiska. Och ett himmelrike på jorden kan skapas. När var och en sökt sin egen inre enhet och funnit den, då kan en genuin och kravlös kärlek blomstra. De två kan njuta av varandras sällskap i vetskapen att njutningen är på lika villkor och mynnar ur samma källa. Saknad är då ett ord som förlorar sin betydelse, därför att vilandes vid samma källa dricker de alltid av samma vatten.

 

 

Dikt blir verklighet inom er alla!

 

Hälsade vare ni änglar på jorden och ni nya tidlösa forskare av i morgon.

 

Moder och Fader Gud, till er tjänst i evighet.