fredag 17 februari 2012
Väl mött i Stockholm
I morgon lördagen den 18 februari, kommer jag och några av mina författarkollegor att visa upp oss och våra böcker, på Vattumannens bokhandel i Stockholm, klockan 13.00. Det blir en kort presentation av vår andliga resa och de böcker vi har skrivit. Dröj inte med att önska det bästa av livet. Frigöra sig själv i visionen från evigheten, det är vårt sanna uppdrag.... Väl mött!
torsdag 16 februari 2012
Recensera min bok och vinn 200 kronor
Här kan du skriva in en recension av Evigheternas bok och ha chans att vinna 200 kronor... http://www.bokus.com/bok/9789186799076/evigheternas-bok/
För dig som redan har läst boken, blir det en enkel match. Men om jag ska vara ärlig så tycker jag att uppvaknandet som boken leder till är värt så mycket mer än 200 kronor.
Den frihet som det innebär, går inte att mäta i pengar... Jag gör allt jag kan för att via kortare blogginlägg få till samma resultat som boken ger. Det är mitt kall här i livet...
Men kraften i evigheten kramar oss, till dess att vi börjar krama tillbaka. Vi tankar livsenergi ur evighetens portar antingen vi är medvetna om det eller ej. Men skillnaden är att när vi gör det medvetet, då blir kraften integrerad med oss och vaknar inom oss så att vi inte behöver tanka på utifrån. Vi blir själva kraftkällan, varur evighetens hela potential blommar....
Kram och kärlek i massor
För dig som redan har läst boken, blir det en enkel match. Men om jag ska vara ärlig så tycker jag att uppvaknandet som boken leder till är värt så mycket mer än 200 kronor.
Den frihet som det innebär, går inte att mäta i pengar... Jag gör allt jag kan för att via kortare blogginlägg få till samma resultat som boken ger. Det är mitt kall här i livet...
Men kraften i evigheten kramar oss, till dess att vi börjar krama tillbaka. Vi tankar livsenergi ur evighetens portar antingen vi är medvetna om det eller ej. Men skillnaden är att när vi gör det medvetet, då blir kraften integrerad med oss och vaknar inom oss så att vi inte behöver tanka på utifrån. Vi blir själva kraftkällan, varur evighetens hela potential blommar....
Kram och kärlek i massor
tisdag 14 februari 2012
Hjärtats saga (musik W. Åström)
Som ni kanske redan vet vid det här laget, så kommer allt jag skriver ur hjärtat. Det händer ibland att hjärnan måste rätta till, men i stort sett är det direkt och oredigerat. Friheten i ordet är det som är skapande. Ve och väl lämnar vi nu bakom oss när vi berättar hjärtats saga!
Mitt hjärta säger sanningen därför att en enda sanning finns och det är hjärtats sanning. Venerna i min kropp är som kommunikationen, en förmedlare av livskraft. När hjärtat talar med kroppen förmedlar det näring och livskraft till kroppen. När Moder/Fader Gud talar till oss, då förmedlar de näring och livskraft till oss. Därför så kan vi dra slutsatsen att hjärtat är Gud. Evigheten ligger i kraftens ständiga verkande med oss. Tiden används till att förstå kreativiteten, njuta av kreationen och lära sig komma ihåg sanningen bakom kreationen.
Mitt hjärta är samma som ditt hjärta. Människans kraft ligger i ett enda stort hjärta som sammankopplar oss alla. Vad är detta hjärta och var finns det? Människans gemensamma hjärta finns tecknat likt en sagolik utstrålning i ALLT som är, i allt som lever. När människans gemensamma hjärta får lysa genom oss, läks alla sår på djupet. Fint är att det inte bara är den som utstrålar människans gemensamma hjärta som läks, utan alla människor läks. Du helas och samtliga själar som är sammankopplade till det gemensamma hjärtat läks. Vi är alla ETT.
Måttet på kärleken kan inte mätas. Mätbarhet hör tiden till. Det eviga kan inte mätas. Varför mäta kärleken som i sitt väsen är evigt. En enda sak i denna värld är omöjlig, och det är att mäta kärlek. Allt annat är möjligt. Då blicken vänds mot himmelen i skyn, tänk till och läs där uppe ditt eget hjärtas saga! När människan vänder blicken mot skyn, lyser en kreativ sol som svar på kraften i ditt eget hjärta. Du är njutningen i livet. Människan är sanningens uttryck och hela potential, navet i universum. Människans gemensamma hjärta lyser som solen på himmelen och berättar den vackra sagan om kärleken. Möjliggör för skapelsen i tiden att återspegla evighetens kommunikation. Möjliggör för fader/moder gud att läka alla sår.
Ta emot erbjudandet om näring och livgivande kraft som pulserar och kommunicerar med din kropp och din själ. Mät aldrig kärlekens kraft! Det är lönlöst. Märk inte ord i förhållande till kärleken. Följ hjärtats kraft och läs hjärtats eviga saga i ditt hjärta. Säg alltid sanningens ord. De ord som hjärtat vill säga, är sanningens ord. Alla andra ord fungerar som en flotte på kärlekens hav. De får dig att flyta på kärlekens våg, men aldrig smaka dess salta, skvalpande och omslutande flöde. Flytkraft finns i kärlekens vattendrag. Du behöver ingen flotte som säkerhet. Njut av kraften i kärlekens salta vågskvalp. Saltet i vattnet gör att du blir törstig efter mer. Det är ett evigt kretslopp som aldrig tar slut. Du kommer ständigt vara törstig efter mer.
Hör hjärtats saga och kom ihåg att flotten kanske låter dig färdas längre i livet, men flotten separerar dig ifrån vattnet! Den livgivande och kärleksfulla klappen, omsluter hela din kropp. Människor njuter av att ta ett dopp då och då. Tänk fritt! Tänk tvärt om! Här där du är, tankar du ständigt din kropp med det livgivande vattnet från Moder jord. Njut av det lekfulla vattnets energi som flödar upp genom din kropp. Möjliggör för kärlekens kraft att leva genom att ständigt ge din själ den näring som den behöver. Njut av det lekfulla och tindrande vattnet från Moder jords rike. Det ger näring till kropp och själ! Under handen på bröstet värmer den eviga kärlekens sol, från Fader himmels rike, som ger värme till både kropp och själ! De två blir ett i en enda lång omfamning och Kärleken blomstrar i dag och för alltid!
söndag 12 februari 2012
Vänd blicken mot himmelen
En sida ur Evigheternas bok
Du har vandrat den långa vägen, skapande människa. Händer och fötter har skådat mycket och skratt och gråt har ersatt varandra. Du är vägen, sanningen och livet, lika mycket som Jesus en gång var och fortfarande är. Du är sanningen om kraften i uppståndelsen. Det eviga livet uppstår i det ögonblick som torsdagens utbildning manifesteras inom dig. När skutan håller på att sjunka, ser sanningen sådan ut att du lär dig att bli neråtseende. Du ser ner i botten på båten för att se om du kan täta de hål som får båten att sjunka. Du skaffar mer trä och mer spik för att laga båten. Du märker snart att det börjar sippra in vatten igen och du skolar dig i hur du ska täta båten på bästa sätt. Du kärar båten och tätar sprickorna med lämpligt material. Det slutar att läcka och du pustar ut.
Dock talar vi olika språk och så småningom börjar båten läcka igen. Du ser hur hopplös situationen verkar och undrar hur rätt tillvägagångssätt ser ut. När båten läcker som ett såll, lutar du dig tillbaka och tänker: Ja nu finns det inget mer jag kan göra. Skeendet har sin gång, hur mycket jag än kämpar emot. Då ödets väg får medvetandegöra dig om skeendets gång, upptäcker du att din skuta är som en smällkaramell på julafton. Det som sker är att smällkaramellen håller på att brista och alla godsaker som finns inuti börjar bli synliga. Det som du har kämpat så för att hålla instängt, är i själva verket som det bästa godis du kan tänka dig på julafton. Det som du trodde kunde rädda dig från att sjunka, var i själva verket det som fick dig att sjunka. I den stund som du gav upp och lät skutan sjunka, upptäckte du sanningen som låg dold bokom skutans skrov.
Ske din vilja så som i himmelen, så och på Jorden. Din vilja är min vilja och så länge du vill laga skutan, så lagar vi skutan. Så länge du vill skruva och spika för att hålla dig flytande, så skruvar och spikar vi för att hålla dig flytande. Det är du som bestämmer. När du vågar skåda upp mot himmelen, så ser saken helt annorlunda ut. Det du ser när du vänder blicken upp är solen och solen ombesörjer så att träd och grödor växer. Tack vare solen kan du leva. Tack vare solen, ser du. Tack vare solen skapas nytt liv. När du vågar blicka mot himmelen skapas nytt liv. När skutan sjunker ligger godiset kvar på vattenytan och glittrar som ljusreflexer. Det du ser i vattenytan är en spelgelbild av evigheten. En evig bild av dig själv!
Du har vandrat den långa vägen, skapande människa. Händer och fötter har skådat mycket och skratt och gråt har ersatt varandra. Du är vägen, sanningen och livet, lika mycket som Jesus en gång var och fortfarande är. Du är sanningen om kraften i uppståndelsen. Det eviga livet uppstår i det ögonblick som torsdagens utbildning manifesteras inom dig. När skutan håller på att sjunka, ser sanningen sådan ut att du lär dig att bli neråtseende. Du ser ner i botten på båten för att se om du kan täta de hål som får båten att sjunka. Du skaffar mer trä och mer spik för att laga båten. Du märker snart att det börjar sippra in vatten igen och du skolar dig i hur du ska täta båten på bästa sätt. Du kärar båten och tätar sprickorna med lämpligt material. Det slutar att läcka och du pustar ut.
Dock talar vi olika språk och så småningom börjar båten läcka igen. Du ser hur hopplös situationen verkar och undrar hur rätt tillvägagångssätt ser ut. När båten läcker som ett såll, lutar du dig tillbaka och tänker: Ja nu finns det inget mer jag kan göra. Skeendet har sin gång, hur mycket jag än kämpar emot. Då ödets väg får medvetandegöra dig om skeendets gång, upptäcker du att din skuta är som en smällkaramell på julafton. Det som sker är att smällkaramellen håller på att brista och alla godsaker som finns inuti börjar bli synliga. Det som du har kämpat så för att hålla instängt, är i själva verket som det bästa godis du kan tänka dig på julafton. Det som du trodde kunde rädda dig från att sjunka, var i själva verket det som fick dig att sjunka. I den stund som du gav upp och lät skutan sjunka, upptäckte du sanningen som låg dold bokom skutans skrov.
Ske din vilja så som i himmelen, så och på Jorden. Din vilja är min vilja och så länge du vill laga skutan, så lagar vi skutan. Så länge du vill skruva och spika för att hålla dig flytande, så skruvar och spikar vi för att hålla dig flytande. Det är du som bestämmer. När du vågar skåda upp mot himmelen, så ser saken helt annorlunda ut. Det du ser när du vänder blicken upp är solen och solen ombesörjer så att träd och grödor växer. Tack vare solen kan du leva. Tack vare solen, ser du. Tack vare solen skapas nytt liv. När du vågar blicka mot himmelen skapas nytt liv. När skutan sjunker ligger godiset kvar på vattenytan och glittrar som ljusreflexer. Det du ser i vattenytan är en spelgelbild av evigheten. En evig bild av dig själv!
måndag 3 oktober 2011
Budskap 1; Den du är!
Den DU ÄR, visar sig när den du inte är, försvinner. Den du inte är, är mycket lättare att verifiera. Du är inte dina tankar, dina känslor och dina kvarlåtenskaper. Du är välsignelsens form från evigheten. Arbetet med att upptäcka vem du egentligen är, fortgår hela tiden. Vi som vägleder dig kommer verka för att lust och fägring stor, känns igen så som välsignelsens märke. Vi som vägleder dig kommer verka för att kontakten med ditt eget inre andrum blir kostruktivt i den bemärkelse att luften du andas kommer att öppna dörren till himmelriket. Ta en djup suck av lättnad och känn andetagets konstruktiva kraft öppna porten i halsen. Tomhetskänslan kommer att försvinna när du upptäcker den enorma skatt som ligger dold i ditt hjärta.
Evighetens bok läker alla sår och talar tidlöshetens språk. Lägg handen på hjärtat och läs sanningens ord. Välsignelsens tid är här. Moder jord och Fader himmel lägger sin hand på din kind. Varsamt kommer du att lyfta blicken och sakta förstå att konstruktivitet formar välsignelsens form i från evigheten och den fylls av din moder jord och fader himmel. Välsignelsens form, det är du! Du är konstruktiv därför att känslan och tanken har du fått för att vara konstruktiv. Dock är du inte dina tankar och dina känslor. Dessa instrument finns hos dig att använda konstruktivt för att skapa den välsignade och eviga formen, som är DU.
Du välsignades med en kropp och den eviga formen skapar du själv med hjälp av konstruktivitetens nycklar... tanke och känsla. Dessa nycklar kommer att vägleda din själ att konstruera en väv som liknar en puppa. Denna puppa är konstruktivitetens kära, kära form som leder till att en vacker fjäril kan vakna. Du är en vacker fjäril som kommit till Världen för att känna igen dig själv. Du är kärlekens konstruktiva vingslag. Du är källan till allt liv. Du är andetaget. Du är livspulsen. Du är vägen. Du är allsmäktig. Du är allseende. Du är leendet på mina läppar. Vårt käraste barn, är DU.
Din moder och fader i evigheten
Evighetens bok läker alla sår och talar tidlöshetens språk. Lägg handen på hjärtat och läs sanningens ord. Välsignelsens tid är här. Moder jord och Fader himmel lägger sin hand på din kind. Varsamt kommer du att lyfta blicken och sakta förstå att konstruktivitet formar välsignelsens form i från evigheten och den fylls av din moder jord och fader himmel. Välsignelsens form, det är du! Du är konstruktiv därför att känslan och tanken har du fått för att vara konstruktiv. Dock är du inte dina tankar och dina känslor. Dessa instrument finns hos dig att använda konstruktivt för att skapa den välsignade och eviga formen, som är DU.
Du välsignades med en kropp och den eviga formen skapar du själv med hjälp av konstruktivitetens nycklar... tanke och känsla. Dessa nycklar kommer att vägleda din själ att konstruera en väv som liknar en puppa. Denna puppa är konstruktivitetens kära, kära form som leder till att en vacker fjäril kan vakna. Du är en vacker fjäril som kommit till Världen för att känna igen dig själv. Du är kärlekens konstruktiva vingslag. Du är källan till allt liv. Du är andetaget. Du är livspulsen. Du är vägen. Du är allsmäktig. Du är allseende. Du är leendet på mina läppar. Vårt käraste barn, är DU.
Din moder och fader i evigheten
måndag 12 september 2011
Evigheternas bok har äntligen kommit till Moder Jord
Ynnesten att få ta emot budskapen från Evigheternas bok är mycket stor. Det är en källa till sådan glädje och sann livslust att få kommunicera källans ord i Evigheternas bok. Följ hjärtat och låt skapa den eviga bilden av er själva en gång för alla. Välkomna att kommunicera källans sanna språk. Välkomna att möta citaten i hjärtat och träna sinnet att känna igen evighetens välsignade källa till kraft. Allt finns inom oss så som det är av begynnelsen.
Skänk dig själv den största gåvan i livet. Att känna igen dig själv.
Forma den vackraste skattkista du sett. Sätt dig ner och upptäck dess innehåll.
Förstå att du är skattkistan. Innehållet släcker törsten efter sanningen om livets djupaste visdom.
En skattkista kan fyllas med kraft och rikedom. I Evigheternas bok skipas rättvisa.
Formen skapar Du och tillsammans hjälps vi åt att fylla den med ditt rättmätiga arv, det gudomliga arvet.
Din moder och fader i evigheten
Jennyli Gustafsson
onsdag 20 april 2011
Jorden vi ärvde
http://www.litenupplaga.se/768
Nu är den här! JORDEN VI ÄRVDE, den tredje och sista delen i trilogin "Evigheternas bok" erbjuds oss äntligen! Moder jord drar en lättnande suck. Äntligen kommer hon till tals. Vårda sanningens lustgård i ditt inre och du ska få se ett paradis på moder jord! Ske din vilja så som i himmelen så och på jorden!
fredag 25 februari 2011
Vi är alltid samma
Underbart att vara hemma! Tålamod är vad tiden är här för att lära oss. När allt kommer kring verkar tiden med oss enbart för att vi ska komma till insikt om tidlösheten. Vi är tidlösa och kind emot kind kommer vi i kontakt med källan till första gnistan till allt liv. Tillsammans utgör vi den kosmiska massan som är och förblir samma. När vi kosmiska varelser vet att vi fredsskapar då fredsskapar vi. När vi kosmiska varelser ler så ler vi lika mycket från munnen som från himmelen. Vi är och förblir samma. När vi är och förblir samma så kan vi aldrig förändras. Tänk på det! Vi kan komma ihåg vilka vi är och förblir, men vi kan aldrig bli något annat. Vi tänker väldigt mycket på förändring men det som vi tror är förändring är bara verkligheten som upptäcks. De vi verkligen är uppenbarar sig som en förändring inom oss. Vi är och förblir samma allt sedan tidernas begynnelse. Tidernas begynnelse lågar inom oss alltjämt, detta tillblivelsens mirakel som ligger inom oss känns som en låga och vetenskapen kallar den big bang.
Vårt eget inre big bang kommer till uttryck därför att vi lever. Den första dagen kommer till uttryck därför att vi kommer ihåg känslan av att ligga i vår moders livmoder (moder jord), den andra dagen kommer till uttryck därför att vi kommer ihåg känslan av att plaska runt i vattnet i vår moders livmoder (moder vatten), den tredje dagen kommer till uttryck därför att vi föds och kommer i kontakt med luften (fader vind), den fjärde dagen kommer till uttryck därför att vi tas emot av vår faders kärleksfulla famn (fader sol), den femte dagen kommer till uttryck därför att de fyra elementen omsluter oss och vårt inre frö kan slå ut i blom (längtans blåa blomma), den sjätte dagen kommer till uttryck därför att längtans blåa blomma blir befruktad av lilla fågel blå från paradiset (Kristi blod) och ett litet barn blir fött, Kristusbarnet. Den sjunde dagen kommer till uttryck därför att Kristusbarnet viras in i en mantel av ljus (Kristi kropp).
De nya tvättäkta kläderna viras vi i som mycket, mycket små barn, men som vuxna utvecklas denna ljusa väv till en mantel av ljus vid vårt bröllop med Jesus Kristus eller Jungfru Maria. Tillsammans med vår själsvän tar vi tillbaka vår rättmätiga plats i himmelen som evighetens fredliga furste. Vi tar bort vårt tvivel och förstår vilka vi är, vi är vår egen verklighet, vi är vår egen Gud, vi är livet, vi är lusten, vi är lekfullheten, vi är kärleken, vi är lovsången, vi är saligheten, vi är ljuset, vi är sanningen, vi är verkligheten. Först och främst är vi allt som är och kosmos är kosmos inom oss och kosmos är kosmos utom oss. Vi är verklighetens mittpunkt där allt blir till. Vi är lovsången mellan moder jord och fader himmel. Sanningens lustspel och uttryck. Flamman i vårt bröst är big bang som kommer till uttryck nu och alltid! Njut av fungerandet! Fungerandet lär oss om källan, om kärleken och kunskapen, om Moder jord och Fader himmel.
Vårt eget inre big bang kommer till uttryck därför att vi lever. Den första dagen kommer till uttryck därför att vi kommer ihåg känslan av att ligga i vår moders livmoder (moder jord), den andra dagen kommer till uttryck därför att vi kommer ihåg känslan av att plaska runt i vattnet i vår moders livmoder (moder vatten), den tredje dagen kommer till uttryck därför att vi föds och kommer i kontakt med luften (fader vind), den fjärde dagen kommer till uttryck därför att vi tas emot av vår faders kärleksfulla famn (fader sol), den femte dagen kommer till uttryck därför att de fyra elementen omsluter oss och vårt inre frö kan slå ut i blom (längtans blåa blomma), den sjätte dagen kommer till uttryck därför att längtans blåa blomma blir befruktad av lilla fågel blå från paradiset (Kristi blod) och ett litet barn blir fött, Kristusbarnet. Den sjunde dagen kommer till uttryck därför att Kristusbarnet viras in i en mantel av ljus (Kristi kropp).
De nya tvättäkta kläderna viras vi i som mycket, mycket små barn, men som vuxna utvecklas denna ljusa väv till en mantel av ljus vid vårt bröllop med Jesus Kristus eller Jungfru Maria. Tillsammans med vår själsvän tar vi tillbaka vår rättmätiga plats i himmelen som evighetens fredliga furste. Vi tar bort vårt tvivel och förstår vilka vi är, vi är vår egen verklighet, vi är vår egen Gud, vi är livet, vi är lusten, vi är lekfullheten, vi är kärleken, vi är lovsången, vi är saligheten, vi är ljuset, vi är sanningen, vi är verkligheten. Först och främst är vi allt som är och kosmos är kosmos inom oss och kosmos är kosmos utom oss. Vi är verklighetens mittpunkt där allt blir till. Vi är lovsången mellan moder jord och fader himmel. Sanningens lustspel och uttryck. Flamman i vårt bröst är big bang som kommer till uttryck nu och alltid! Njut av fungerandet! Fungerandet lär oss om källan, om kärleken och kunskapen, om Moder jord och Fader himmel.
måndag 20 december 2010
Nu är det jul igen
Snart är det jul igen och tomten som i över hundrar år har grubblat på en underlig gåta, talar lika undrande i år, eller? Snart vet vi vad gåtan säger och så är det ingen gåta längre.
TOMTEN.
Ursprungligen publicerad i Ny Illustrerad Tidning 1881.
Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
djupt under midnattstimma.
Månen vandrar sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.
Står där så grå vid ladgårdsdörr,
grå mot den vita driva,
tittar, som många vintrar förr,
upp emot månens skiva,
tittar mot skogen, där gran och fur
drar kring gården sin dunkla mur,
grubblar, fast ej det lär båta,
över en underlig gåta.
För sin hand genom skägg och hår,
skakar huvud och hätta ---
»nej, den gåtan är alltför svår,
nej, jag gissar ej detta» ---
slår, som han plägar, inom kort
slika spörjande tankar bort,
går att ordna och pyssla,
går att sköta sin syssla.
Går till visthus och redskapshus,
känner på alla låsen ---
korna drömma vid månens ljus
sommardrömmar i båsen;
glömsk av sele och pisk och töm
Pålle i stallet har ock en dröm:
krubban han lutar över
fylls av doftande klöver; ---
Går till stängslet för lamm och får,
ser, hur de sova där inne;
går till hönsen, där tuppen står
stolt på sin högsta pinne;
Karo i hundbots halm mår gott,
vaknar och viftar svansen smått,
Karo sin tomte känner,
de äro gode vänner.
Tomten smyger sig sist att se
husbondfolket det kära,
länge och väl han märkt, att de
hålla hans flit i ära;
barnens kammar han sen på tå
nalkas att se de söta små,
ingen må det förtycka:
det är hans största lycka.
Så har han sett dem, far och son,
ren genom många leder
slumra som barn; men varifrån
kommo de väl hit neder?
Släkte följde på släkte snart,
blomstrade, åldrades, gick --- men vart?
Gåtan, som icke låter
gissa sig, kom så åter!
Tomten vandrar till ladans loft:
där har han bo och fäste
högt på skullen i höets doft,
nära vid svalans näste;
nu är väl svalans boning tom,
men till våren med blad och blom
kommer hon nog tillbaka,
följd av sin näpna maka.
Då har hon alltid att kvittra om
månget ett färdeminne,
intet likväl om gåtan, som
rör sig i tomtens sinne.
Genom en springa i ladans vägg
lyser månen på gubbens skägg,
strimman på skägget blänker,
tomten grubblar och tänker.
Tyst är skogen och nejden all,
livet där ute är fruset,
blott från fjärran av forsens fall
höres helt sakta bruset.
Tomten lyssnar och, halvt i dröm,
tycker sig höra tidens ström,
undrar, varthän den skall fara,
undrar, var källan må vara.
Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
gott intill morgontimma.
Månen sänker sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.
Var är källan? Var kommer vi ifrån och vart går vi? Dessa frågor verkar i oss alltjämt. Varifrån och varthän? Värmen i tomtens kära luva ska lära oss om gåtan. Varifrån och varthän? De varma stövlarna ska också säga något om svaret. Där emellan finns en lurvig tomtekappa som låter oss värma skapelsens mitt. Värmen är livet och livets källa väller tveklöst fram under luvan, i stövlarna och under kappan. Vi är skapelsens källa och vi bär på ursprunget och målet. Vi är varifrån och varthän. Vi är svaret på gåtan. Vi har i alla tider tittat utåt för att finna svaret på gåtan, nu är det dags att titta inåt. Vi är ved och vi är eld. Vi är tändstickan och vi är röken. Svaret på gåtan ligger strax under bröstet i solar plexus. Vi är tomten, vi är gåtan, vi är barnet, vi är luvan, vi är stövlarna, vi är kappan och vi är svaret. Vi är allt som är. När vi undrar över gåtan skådar vi ut. Om vi skådar in skänker vi kraft åt källan, åt svaret att lysa klart i vinternatten. För snön lyser vit på taken, endast tomten är vaken. Snart är det jul igen och klappar ska öppnas. Varje klapp är en klapp på kinden av kärlek. Varje klapp är vad tomten längtar efter. När han ger en julklapp verkar han i kärlek. Den som visar kärlek får kärlek. Denna universella lag verkar i oss i juletid mer än någon annan tid på året. Dock ska den verka året om från och med nu, eller hur? Tack
TOMTEN.
Ursprungligen publicerad i Ny Illustrerad Tidning 1881.
Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
djupt under midnattstimma.
Månen vandrar sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.
Står där så grå vid ladgårdsdörr,
grå mot den vita driva,
tittar, som många vintrar förr,
upp emot månens skiva,
tittar mot skogen, där gran och fur
drar kring gården sin dunkla mur,
grubblar, fast ej det lär båta,
över en underlig gåta.
För sin hand genom skägg och hår,
skakar huvud och hätta ---
»nej, den gåtan är alltför svår,
nej, jag gissar ej detta» ---
slår, som han plägar, inom kort
slika spörjande tankar bort,
går att ordna och pyssla,
går att sköta sin syssla.
Går till visthus och redskapshus,
känner på alla låsen ---
korna drömma vid månens ljus
sommardrömmar i båsen;
glömsk av sele och pisk och töm
Pålle i stallet har ock en dröm:
krubban han lutar över
fylls av doftande klöver; ---
Går till stängslet för lamm och får,
ser, hur de sova där inne;
går till hönsen, där tuppen står
stolt på sin högsta pinne;
Karo i hundbots halm mår gott,
vaknar och viftar svansen smått,
Karo sin tomte känner,
de äro gode vänner.
Tomten smyger sig sist att se
husbondfolket det kära,
länge och väl han märkt, att de
hålla hans flit i ära;
barnens kammar han sen på tå
nalkas att se de söta små,
ingen må det förtycka:
det är hans största lycka.
Så har han sett dem, far och son,
ren genom många leder
slumra som barn; men varifrån
kommo de väl hit neder?
Släkte följde på släkte snart,
blomstrade, åldrades, gick --- men vart?
Gåtan, som icke låter
gissa sig, kom så åter!
Tomten vandrar till ladans loft:
där har han bo och fäste
högt på skullen i höets doft,
nära vid svalans näste;
nu är väl svalans boning tom,
men till våren med blad och blom
kommer hon nog tillbaka,
följd av sin näpna maka.
Då har hon alltid att kvittra om
månget ett färdeminne,
intet likväl om gåtan, som
rör sig i tomtens sinne.
Genom en springa i ladans vägg
lyser månen på gubbens skägg,
strimman på skägget blänker,
tomten grubblar och tänker.
Tyst är skogen och nejden all,
livet där ute är fruset,
blott från fjärran av forsens fall
höres helt sakta bruset.
Tomten lyssnar och, halvt i dröm,
tycker sig höra tidens ström,
undrar, varthän den skall fara,
undrar, var källan må vara.
Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
gott intill morgontimma.
Månen sänker sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.
Var är källan? Var kommer vi ifrån och vart går vi? Dessa frågor verkar i oss alltjämt. Varifrån och varthän? Värmen i tomtens kära luva ska lära oss om gåtan. Varifrån och varthän? De varma stövlarna ska också säga något om svaret. Där emellan finns en lurvig tomtekappa som låter oss värma skapelsens mitt. Värmen är livet och livets källa väller tveklöst fram under luvan, i stövlarna och under kappan. Vi är skapelsens källa och vi bär på ursprunget och målet. Vi är varifrån och varthän. Vi är svaret på gåtan. Vi har i alla tider tittat utåt för att finna svaret på gåtan, nu är det dags att titta inåt. Vi är ved och vi är eld. Vi är tändstickan och vi är röken. Svaret på gåtan ligger strax under bröstet i solar plexus. Vi är tomten, vi är gåtan, vi är barnet, vi är luvan, vi är stövlarna, vi är kappan och vi är svaret. Vi är allt som är. När vi undrar över gåtan skådar vi ut. Om vi skådar in skänker vi kraft åt källan, åt svaret att lysa klart i vinternatten. För snön lyser vit på taken, endast tomten är vaken. Snart är det jul igen och klappar ska öppnas. Varje klapp är en klapp på kinden av kärlek. Varje klapp är vad tomten längtar efter. När han ger en julklapp verkar han i kärlek. Den som visar kärlek får kärlek. Denna universella lag verkar i oss i juletid mer än någon annan tid på året. Dock ska den verka året om från och med nu, eller hur? Tack
söndag 21 november 2010
Gudomlig närhet
Den gudomliga närheten skiljer sig ingenting ifrån den mänskliga. Den som längtar efter mänsklig närhet längtar verkligen efter gudomlig närhet. Närheten verkar i oss även när vi är ensamma. Så¨som i himmelen så och på jorden, eller så som på moder jord så och i himmelen. Vad kommer först, hönan eller ägget? Sanningen är den att hönan och ägget är samma sak. Den ena kommer inte före den andra. De kommer samtidigt. Det ägg som kläcks är detsamma som hönan som lade det. Vad kom först, du eller dina föräldrar? Först och främst verkar vi i nuet vilket är det enda som finns. Varken då eller sen är verkligt. Vad som är nu är det enda verkliga. Vad kom först, du eller dina föräldrar? Skolan säger att våra föräldrar kom före oss men Gud säger att vi ÄR här nu, samtidigt. Sanningen är att i samma stund som våra föräldrar föddes så föddes även vi. Sanningen är att vi och våra föräldrar är samma sak. Vi är våra föräldrar. Förälskelse fungerar på samma sätt. Vi är vår förälskelse. Sanningen om föräldrarna är samma som sanningen om förälskelsen. Vi är våra föräldrar och vi är förälskelsen.
När sanningen om kärleken går upp för oss vet vi att skolan iscensatt sanningar som kanske inte är så sanna. Verkligheten visar sig när vi ska svara på evighetens frågor till oss. Verkligheten uppenbarar sig när vi hörsammar dessa frågor. Verkligheten felanmäler och felanmäler och felanmäler ända tills vi upptäcker vad som är fel. När vi upptäcker vad som är fel erbjuds oss en lösning. När vi erbjuds en lösning vet vi vad vi ska göra. När vi vet vad vi ska göra verkar livet med oss. Viljan verkar med oss. Viljan känns igen som längtan efter närhet. För verkligheten förstår alltid ensamma själars törst, eller längtan efter närhet som en längtan efter Gud. Verkligheten är en gång konstruerad likt en kontrastverkan. När vi häller i kontrastvätska framträder bilden klart. Verkligheten förstår vår längtan efter att verka i kärlek. Människans kontrasterande verkan uppstår när vi föds till människor och kontrastvätska behövs för att vi ska se hela bilden. Vi lever i kontrasternas värld och kontrasterna är verkligheten obstruerad.
Vår uppgift är att våga hälla kontrastvätska i våra liv så att vi förstår verklighetens hela bild, inte bara den ena som våra ögon ser. Vi har verkligheten för vår inre syn och kroppens alla andliga ögon reagerar väldigt lätt på kunskapen om Kristus, Gud och Moder jord. Förlovningen med Kristus frigör oss i själen. Våra kärlekar är många men vår kropp och själ är EN. Sanningen om kärlekarna vänder på nästa blad i boken. Varje kärlek är ett blad i boken. Varje kärlek är vacker, varje kärlek är sann, varje kärlek är vågen, varje kärlek är som vår egen inre källa - sann i djupet. Varje kärlek är i skolan kunskapen om umgänget med andra människor och källans förståelse av samma sak är livet självt. Sanningen om livet självt är att kärleken blåser liv i oss. Den gnista som blåser liv i oss kommer från vår inre källa och kallas kärlek. När vi övar oss på att tända gnistan förstår vi att kontakten med andra människor är en hjälp och en gåva till oss men för att tända gnistan är andra människor inte vår enda möjliga väg. Sanningen är att värmen från vårt inre ska tända gnistan. Sanningen är att livets värme inom oss kommer att verka och källan öppnar sig. Var och en av oss känner kärlek därför att vi ÄR kärlek. Vi är evighetens hopp. Finn källan under handen strax under bröstet och hörsamma den. Vet att Verkligheten ljuder från topp till tå och mitt emellan sker livet i källans ursprungliga lovsång. Att vara NÄRA är att leva i mittens rike, skapa resonans för källan så att kärleksgnistan kan tändas och hållas brinnande. Ske din vilja så som i himmelen så och på jorden. Så som i himmelen inom så och på jorden utom.
Fri är den som känner igen sig själv. Fri är den som kommer nära sig själv. Fri är den som säger: Gud - alltså jag, åberopar källan inom varje gång orden stockar sig, varje gång ensamheten sätter in, varje gång skolan blir för tuff. För Gud - alltså jag är vad jag längtar efter. Gud - alltså jag lovar mig själv att aldrig någonsin svika. Gud - alltså jag älskar mig själv av hela mitt hjärta. När jag lovar mig själv evig trohet sker något som är utan sans. Min själ går in i Kristus själ och jag blir ETT med honom. Vd för Kristusmedvetenheten är jag själv och kommer jag inte vidare förebrår jag ingen annan än mig själv. När jag vill vidare vill jag vidare och källan erbjuder mig lösningar. När jag blir erbjuden lösningar vet jag med hela min kropp vad jag ska göra, eller vad jag är. För en lösning är inget handlande utan endast en knut som löses upp. Det du vet är sanningen. Det du vet är vad du vill uppnå. Det du vet är vad du ska göra. Det du vet är sanningen om kärlekens källa. Förståelse är lösningen. Vad är då förståelse? Förståelse är en knut i oknuten form. Att förstå är att knyta upp. Att förstå är att veta och att veta är att komma till insikt. Förståelse är verklighetens sätt att visa sig. Sanningen om kunskapens källa är kärlek.
Sann kärlek löser upp vägen till källan. Sann kärlek löser upp vägen till kärlek. Vårt sätt att se världen handlar om avstånd. Vi står i kontrast till och med ett visst avstånd till allt annat. När vi längtar känner vi avståndet som ett hinder att komma NÄRA allt, källan, kärleken, människor, Gud, oss själva. Den du och jag är, är fri ifrån avstånd. Vi är närheten, vi är källan, vi är kärleken, vi är människor och vi är Gud. Närhet handlar om att veta vilka vi är och omslutas av oss själva. När vi kommer ihåg vilka vi är sker något oemotståndligt med oss. När vi känner igen oss själva känner andra människor också igen sig själva. När vi känner igen kärleken känner andra människor också igen kärleken. Vibrationen finns alltid där och den verkliga vibrationen känns sann och vacker och ren. Nu känner vi kärlekens vibration. Här känner vi kärlekens vibration. Vi frigörs kind emot kind med Kristus och Jungfru Maria. Vibrationen treenighet blir ETT i dig och mig. I dig och mig finns Gud, Moder jord och Kristusbarnet som ETT. Du är ETT och jag är ETT och tillsammans är vi ETT.
När sanningen om kärleken går upp för oss vet vi att skolan iscensatt sanningar som kanske inte är så sanna. Verkligheten visar sig när vi ska svara på evighetens frågor till oss. Verkligheten uppenbarar sig när vi hörsammar dessa frågor. Verkligheten felanmäler och felanmäler och felanmäler ända tills vi upptäcker vad som är fel. När vi upptäcker vad som är fel erbjuds oss en lösning. När vi erbjuds en lösning vet vi vad vi ska göra. När vi vet vad vi ska göra verkar livet med oss. Viljan verkar med oss. Viljan känns igen som längtan efter närhet. För verkligheten förstår alltid ensamma själars törst, eller längtan efter närhet som en längtan efter Gud. Verkligheten är en gång konstruerad likt en kontrastverkan. När vi häller i kontrastvätska framträder bilden klart. Verkligheten förstår vår längtan efter att verka i kärlek. Människans kontrasterande verkan uppstår när vi föds till människor och kontrastvätska behövs för att vi ska se hela bilden. Vi lever i kontrasternas värld och kontrasterna är verkligheten obstruerad.
Vår uppgift är att våga hälla kontrastvätska i våra liv så att vi förstår verklighetens hela bild, inte bara den ena som våra ögon ser. Vi har verkligheten för vår inre syn och kroppens alla andliga ögon reagerar väldigt lätt på kunskapen om Kristus, Gud och Moder jord. Förlovningen med Kristus frigör oss i själen. Våra kärlekar är många men vår kropp och själ är EN. Sanningen om kärlekarna vänder på nästa blad i boken. Varje kärlek är ett blad i boken. Varje kärlek är vacker, varje kärlek är sann, varje kärlek är vågen, varje kärlek är som vår egen inre källa - sann i djupet. Varje kärlek är i skolan kunskapen om umgänget med andra människor och källans förståelse av samma sak är livet självt. Sanningen om livet självt är att kärleken blåser liv i oss. Den gnista som blåser liv i oss kommer från vår inre källa och kallas kärlek. När vi övar oss på att tända gnistan förstår vi att kontakten med andra människor är en hjälp och en gåva till oss men för att tända gnistan är andra människor inte vår enda möjliga väg. Sanningen är att värmen från vårt inre ska tända gnistan. Sanningen är att livets värme inom oss kommer att verka och källan öppnar sig. Var och en av oss känner kärlek därför att vi ÄR kärlek. Vi är evighetens hopp. Finn källan under handen strax under bröstet och hörsamma den. Vet att Verkligheten ljuder från topp till tå och mitt emellan sker livet i källans ursprungliga lovsång. Att vara NÄRA är att leva i mittens rike, skapa resonans för källan så att kärleksgnistan kan tändas och hållas brinnande. Ske din vilja så som i himmelen så och på jorden. Så som i himmelen inom så och på jorden utom.
Fri är den som känner igen sig själv. Fri är den som kommer nära sig själv. Fri är den som säger: Gud - alltså jag, åberopar källan inom varje gång orden stockar sig, varje gång ensamheten sätter in, varje gång skolan blir för tuff. För Gud - alltså jag är vad jag längtar efter. Gud - alltså jag lovar mig själv att aldrig någonsin svika. Gud - alltså jag älskar mig själv av hela mitt hjärta. När jag lovar mig själv evig trohet sker något som är utan sans. Min själ går in i Kristus själ och jag blir ETT med honom. Vd för Kristusmedvetenheten är jag själv och kommer jag inte vidare förebrår jag ingen annan än mig själv. När jag vill vidare vill jag vidare och källan erbjuder mig lösningar. När jag blir erbjuden lösningar vet jag med hela min kropp vad jag ska göra, eller vad jag är. För en lösning är inget handlande utan endast en knut som löses upp. Det du vet är sanningen. Det du vet är vad du vill uppnå. Det du vet är vad du ska göra. Det du vet är sanningen om kärlekens källa. Förståelse är lösningen. Vad är då förståelse? Förståelse är en knut i oknuten form. Att förstå är att knyta upp. Att förstå är att veta och att veta är att komma till insikt. Förståelse är verklighetens sätt att visa sig. Sanningen om kunskapens källa är kärlek.
Sann kärlek löser upp vägen till källan. Sann kärlek löser upp vägen till kärlek. Vårt sätt att se världen handlar om avstånd. Vi står i kontrast till och med ett visst avstånd till allt annat. När vi längtar känner vi avståndet som ett hinder att komma NÄRA allt, källan, kärleken, människor, Gud, oss själva. Den du och jag är, är fri ifrån avstånd. Vi är närheten, vi är källan, vi är kärleken, vi är människor och vi är Gud. Närhet handlar om att veta vilka vi är och omslutas av oss själva. När vi kommer ihåg vilka vi är sker något oemotståndligt med oss. När vi känner igen oss själva känner andra människor också igen sig själva. När vi känner igen kärleken känner andra människor också igen kärleken. Vibrationen finns alltid där och den verkliga vibrationen känns sann och vacker och ren. Nu känner vi kärlekens vibration. Här känner vi kärlekens vibration. Vi frigörs kind emot kind med Kristus och Jungfru Maria. Vibrationen treenighet blir ETT i dig och mig. I dig och mig finns Gud, Moder jord och Kristusbarnet som ETT. Du är ETT och jag är ETT och tillsammans är vi ETT.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)