Maia Aela - Mästarstenen och de sju gudinnorna

  

 

Kommer inom kort
 

Uppföljaren till Maia Aela - Flickan från planeten Akleja.

Äntligen är det dags för Maia att verkställa den gamla inkaprofetian, som går ut på att hjälpa människan att skapa en ny tidsålder och en ny människa. I den här boken får du följa Maia på ett spännande äventyr till människans ursprung, när hon reser till Kenya i Afrika. Där möter hon massajerna och deras medicinman som bor i en liten by långt upp bland bergen.

Företaget kräver en hel del resurser, därför har Maias uppdrag förenats med organisationen ”Läkare utan gränser”. Samhörigheten med Mark och Filip blir avgörande för henne på många sätt, men kanske främst för att förstå sanningen om tvillingsjälen, och dess ursprung i livets träd. Men hur går det för Maia och Ernesto? I första boken förenades de båda i ett gemensamt uppdrag, och deras kärlek var stark.

Tiden på jorden är inte bara kort, den håller också på att brista och lämna den mänskliga själen i spillror. För att Maia ska kunna läka dessa sår, behöver hon förstå vem hon själv är. Hon behöver se sanningen om det äkta guldet, i djupet av Loitaskogen. Hon behöver också förstå de vackra skogsälvornas budskap, och sanningen om det förlorade barnet.

Detta äventyr är en resa i massajernas och samernas riken på jorden, men också i universums och Moder Jords översinnliga riken. Uppdraget som Maia har fått, bär hon med sig i form av en mästarsten ifrån Machu Picchu i Peru. Stenen aktiveras alltmer under resans gång, och fungerar som en portal till evigheten och de sju plejadiska systrarna.

Med hjälp av stenen finner Maia, bit för bit, sanningen om sitt eviga ursprung. Stenen berättar för henne om de eviga konstanterna: Det Heliga Dopet, Det Heliga Bröllopet och Hem Ljuva Hem. Hon får lära sig om den fjärde och femte dimensionen, och om den nya tidsålder som människan själv är på väg att skapa – för att äntligen hitta hem.

Maias uppdrag, att hjälpa människan med denna skapelse

är också Ditt uppdrag.

 

Av jord är du kommen!

Jag har inte tagit emot något budskap på riktigt länge nu. Och faktiskt har det känts jobbigt i kroppen, utan att jag riktigt vetat varför. Ibland knackar det på dörren här hemma, som för att uppmärksamma mig på något. Det kan komma när som helst, men ofta sker det när jag är på väg ut, och då tolkar jag det som att det är dags att gå: små påminnelser i vardagen. Men idag var det ett mycket ihärdigt och tydligt knackande, starkare än vanligt också. Jag kände en stark iver inom mig. Något var mycket brådskande. Jag tänkte att: okej, jag ska sätta mig ner och höra vad "ni" vill. Något måste det vara. Några knack kom ytterligare, som för att säga: okej, men glöm det inte nu. Sen tystnade det, och när jag var klar med sysslorna i köket gick jag direkt till datorn:

"Äntligen är du uppmärksam på oss igen! Hur erbjuder keruber och änglar dig vägledning, om det enda du tänker på är timliga skeenden. Hur vore det om du började lyssna på oss igen. Hur vore det om du hörde upp och såg hit? Hur vore det om vi fick tala med dig så som vi gjorde förr. Hur vore det om du äntligen kunde förstå att vi är här för dig, och att det viskande som sker i dina öron, är vi som gallskriker åt dig att lyssna på oss. Hur vore det om vi fick komma till tals någon gång och förevisa dig och människorna verkligheten så som den verkligen är? Hur vore det om handlingskraften som du fullkomligt har tappat, kom tillbaka? Hur vore det om livet kom tillbaka?

Då så, då sätter vi fart! Håll i dig nu för nu kommer vi att försöka uppta tråden där du en gång tappade den. Här är vi nu, och här har vi alltid varit. Handen på hjärtat! Människornas envisa kamp för att skapa sig ett liv på jorden, är fullkomligt enfaldigt och naivt. Människornas envisa kamp att skapa sig ett liv och ett hem på jorden, är bara ett tafatt försök att efterlikna sanningens hem i evigheten. Det kan inte finnas ett fysiskt liv utan ett evigt. Människornas känsla och vilja att bygga ett hem, finns där som en kroppslig överlevnadsprincip, men också som en evig överlevnadsprincip. Det finns inget evigt liv utan ett ändligt.

Hur många gånger har du inte tänkt sätta dig ner och kanalisera våra ord? Hur många gånger har du gjort det i år? Under sista året finns inte många kanaliseringar. Hur vore det om du kom ihåg varför du är på jorden? Hur vore det om du skred till verket? Den tid som ni nu lever i är mycket, mycket knapp, och du känner av det. Du känner i ditt hjärta att det är den värsta av värsta tider som du har kommit till. Samtidigt vet du att det är just i de värsta av värsta tider som livets eviga klang på allvar börjar vibrera inom människorna, och sprida sig som en löpeld i världen. Denna löpeld är människornas räddning. Det är frälsningen.
 

Ursäkta oss om vi låter hårda mot dig nu, men det är faktiskt allvar, och det är väldigt bråttom. I sanningens ljus blir ni alla fria från slaveriet. Människornas slaveri går ut på att ni är fängslade i ert sinne och i er själ. Även om era kroppar är till synes fria och kan vandra fritt på gatorna är ert medvetande förseglat. Medvetandet förseglades för att tidens illusion inte skulle brista. Men det är dags att krossa tidens illusion en gång för alla. Människorna lever i en bubbla av tid, som hon har skapat åt sig själv. Luften där inne är väldigt begränsad och ni blir trötta och slöa av att andas samma luft om och om igen. Den eviga luften utanför bubblan kommer att blåsa liv i era längtande själar. Det eviga andetaget får bubblan att brista och ta in evig näring.

Det finns en uppseendeväckande, men oerhört enkel handling för den som vill frigöra sig från tidens illusoriska bubbla, och det är förstås musiken i era hjärtan. En enda evig ton ifrån era hjärtan lösgör er från tidens grepp. Tänk så här: Människan är kontaktpunkten mellan tiden och evigheten. Hon lyssnar ibland till eviga toner som spelar i evigheten utanför bubblan, ursinnig för att hon själv inte kan åstadkomma lika vackra toner. Men tänk så fel hon har. Det är inom människorna som tonerna skapas.

Du kan inte höra en ton, utan att du själv har skapat den. Hur går det till? Tonen som du hör är bara en vibration, och det är i kontakten med din mänskliga uppenbarelse som tonen skapar ett ljud. Det är du som har skapat ljudet. Det finns dock en liten hake. Människans kropp består av två enheter: hjärna och hjärta, eller kropp och själ – vilket du vill. När kroppen uppfattar vibrationen förändras den i hjärnan till ett ljud. Melodin har skapats av din hjärna. Du är skaparen. Men det fina i kråksången uppfattas inte så länge ljudet inte kommer igenom bubblan jag talade om. Din kropp lever i tiden, men din själsliga potential lever i evigheten - som också finns inom dig. Du är avskuren ifrån denna evighet och från din själ, så länge du inte kan skapa öppningar i tidsbubblan. Din kropp är kopplingspunkten mellan tiden och evigheten.

Mitt i kroppen ligger solarplexus. Denna plats är evighetens rike inom dig. Detta rike är omgärdat av en annan bubbla, som är ett skydd – ett förvar. Det eviga riket inom dig bär en skapandepotential, precis såsom ett frö bär på skapandepotential. Bubblan runt detta frö är själva skalet som ger fröet skydd tills den dagen då någon planterar det. För dig är detta resonemang så vanligt att du tänker: nej inte nu igen, men jag ska säga dig. Människans ENDA LIVSVIKTA VAL i den här tiden som är nu, är att plantera detta frö och låta det växa. Det är enda vägen ut ur tidens bubbla, och ut ur fångenskapen och slaveriet. Det är enda vägen att sluta driva runt vind för våg, utan mening eller mål.

Inom er finns en bubbla som omgärdar er egen inre evighet, och utom er så finns en annan bubbla som omgärdar er fysiska verklighet. Utanför denna bubbla, är utom-evigheten. Utom- och inom-evigheten är separerade ifrån varandra. Det är först när de två förenas som det eviga och gudomliga växandet kan ske. Mittens rike är er egen inre evighet, ert gudomliga frö. När ni planterar fröet i Moder jord, vattnar det med Moder vatten så att det kan gro, och låter Fader sol locka det upp ur jorden – då skapar ni en öppning i tidsbubblan. Ni låter en kommunikation ske mellan er inre evighet och den yttre evigheten. Denna kommunikation är möjlig endast med hjälp av tanken och medvetandet. Evighetens rike växer sedan inifrån er själva och ända ut tills den sträcker sig fram till den yttre bubblans kant. Det är som en växt som håller på att växa ur sin kruka. Till slut brister krukan för det inre trycket. Illusionen är borta. Tidens begränsning är borta, och ni kan växa i evighet, för alltid fria.

När du medvetet kommunicerar med evigheten skapas en öppning till hjärtat, och därmed till din inre sol. Men om den inre solen inte har ett planterat och vattnat frö att lysa på, följer inget gudomligt växande. Medvetenhet handlar om att förstå livets inneboende principer och handla därefter. Människans gudomliga växande sker när hon förstår sin egen inneboende natur och handlar i enlighet med den. Moder jord är första anhalten på den eviga resan.

 

Det är genom jorden som allt växer – Av jord är du kommen!

Det frö som planteras i jorden kan inte växa om inget vatten tillförs. Det är en annan av livets principer. Det frö som planteras och vattnas, men nekas sol, kommer att ruttna. Det älskade växandet följer sina principer, och ni människor skiljer er inte ett dugg ifrån växterna på jorden. Dock har ni inga fysiska rötter, vilket gör det svårare för er att förstå. Men desto viktigare. Ni driver runt vind för våg, tills ni fattar detta enda. Hungern kommer på allvar mättas när ni tillför kroppen evig näring: när ni skapar öppning mellan den inre och yttre evigheten. Den inre evigheten är svältfödd. Den lever inte utan evig näring. Den börjar leva när du människobarn, förstår kopplingspunkternas funktion på din kropp. Varje näring har sin egen kopplingspunkt på din kropp.

Moder Jords kopplingspunkt sitter under dina fötter, men näringen landar vid svanskotan.

Moder Vattens kopplingspunkt sitter på samma ställe, men näringen landar strax under naveln.

Fader Vinds kopplingspunkt (som behövs för att blåsa liv i elden/solen i ditt hjärta) sitter längst fram på hjässan, och näringen landar på halsen.

Fader Sols kopplingspunkt sitter på samma ställe, och näringen landar på hjärtat.

 

Dessa fyra eviga energier är livsavgörande för er människor. Ni kan få hjälp att ta emot de eviga energierna genom direkt kontakt med dessa fyra element. Nu förstår ni varför solen är så viktig. Ingen sol, inget liv. Det gäller för allt fysiskt liv, men också för det eviga livet inom er. Utan sol ruttnar era frön. Och utan vatten torkar de. Dock är första steget för ett jordiskt liv - jord. Utan jord att bli planterad i, inget liv och inget växande.

 

När du har kopplat upp dig till en specifik näring i den yttre evigheten, kan näringen leta sig fram till det bord där den ska landa. När den har landat på sitt bord i din kropp, kan din inre evighet få tillgång till näringen. Din inre evighet är programmerad att känna igen när rätt näring serveras på dessa bord. Den suger upp näringen och Då vaknar ditt inre frö, där i evighetens ”hårda” skal, äntligen till liv. Du börjar sakta men säkert vakna – äntligen. Du börjar det eviga livets resa på jorden. Din själ blommar för första gången, och Du återkopplar till ditt ursprung i den yttre evigheten. Äntligen kan äkta kommunikation ske människor emellan. Tidigare häftade era bubblor bara vid varandra, utan att ni på riktigt såg och hörde varandra. Det är först när bubblan brister som ni på riktigt når fram till själens levande toner inom er och varandra.
 

Friheten är endast en medveten tanke bort. Ge er själva av den dyrbara och begränsade tiden i bubblan, lite varje dag, för att bli ett med evigheten i ert eget inre, och växa utanför tidens ramar. Här finns paradiset. Det börjar som ett frö i ert inre, och växer till en hel paradisträdgård av blommor när alla era bubblor har brustit - och ni inte längre blåser vind för våg i era egna separata bubblor. Förena er med varandra genom ert eget inre växande.

Hälsade vare ni barn av den nya gudomliga tiden!"

Han som kommer i Herrens namn - med budbärare.

 

Amen

 

 

Läsarbrev - april 2015

Det här mailet gjorde mig så lycklig!

Äntligen får Evigheternas bok den upprättelse och uppmärksamhet den förtjänar.

 

"Hej kära Jennyli!

Äntligen sitter jag här för att skriva om din underbara bok!
Det kändes så härligt att prata med dig, och varje dag när jag läser din bok finns du med.

Evigheternas bok är, som jag sade till dig, min bibel. Det är stora ord, men jag menar det. Jag läser om och om igen, och varje gång får texten en ny dimension!

Är oerhört tacksam att jag får ta emot denna gåva som boken är för mig. Min kunskap växer och jag lär hela tiden. Visst kan det ta tid att förstå, men vägen dit är ju också en lärdom. Jag har läst en hel del böcker, men denna boken är enastående!

Enda problemet är att jag knappt hinner läsa andra böcker, och när jag väl är färdig så kommer jag ju att få börja om igen!

Förstår du vad du gjort?!

Den första boken om "Maia" kommer jag att skriva om i min blogg som jag precis startat. Även den gav mig en upplevelse, om än inte av "Evigheternas boks" karaktär.
Ser fram emot del två av den! Vill du att jag skriver att en ny bok är på gång?
Men först har jag ett par andra böcker som jag ska skriva om så det dröjer lite.

Hoppas att du har det bra och lycka till med ditt fortsatta skrivande!

Hälsningar

Agneta

P.S. om du är intresserad, så heter min blogg:  http://andliga-gatan.webnode.se/archive/news/ 
Inte helt klar, men det tar lite tid att skapa den! D.S."

Brev från en läsare i oktober 2014, och mitt svar till henne

Jag har tagit bort delar som är allt för privata, och lagt till lite i efterhand som kan vara intressant, t.ex. episoden om ”Utteros” och episoden om hur mitt liv vävs samman med Maias, på ett sätt som gör att jag ibland har svårt att se vad som är vad. Jag skriver inte ut läsarens namn eftersom jag inte tillfrågat henne om det är okej. Det kanske jag gör i efterhand i så fall.

 

Hej Jennyli!
Nu har jag läst din spännande bok Maia Aela. Jag kommer att läsa om den igen snart, för det känns som jag behöver smälta den lite, och sedan läsa om den. Det dyker upp så många frågor i mitt huvud och så klart ska du bara svara på dem om det känns så. Har du haft en syster (på jorden i detta liv) som har försvunnit? Är Ernesto pappa till din lille, fine pojke? Är din pappa lika öppen som din mamma?

Egentligen borde min första fråga vara, är något i boken uppdiktat eller är Maia Aela synonym med dig? Boken ger mig så många frågor, det känns som tusentals men jag ska hejda mig lite. Det är härligt med en bok som sätter igång ens tankar. Du har en fortsättning som ska ut snart, var det så? Den måste jag ju läsa.

Finaste vän!
Tack för att du ville läsa min bok och för ditt fina mail. Det känns gott att den har väckt så många frågor. Som jag skrev till din man så är det livsviktigt att få feedback, just därför att man behöver veta att man är på rätt väg. Jag hänvisar också till mitt svar på din mans brev. Svaret blev långt, och då kan jag ge dig andra svar här. Jag förstår långt ifrån allt, utan lär mig fortfarande så klart. Din man verkar vara väldigt insatt, kanske mer än jag. Därför gav det mig ytterligare förståelse för vem jag är, och varför jag är här. Jag vet det egentligen, men det är ibland mycket tufft att leva, med olika prövningar, att man undrar.

Jag har alltså förstått i efterhand att Maia på många sätt är jag själv. Jag har sedan barnsben vetat att det finns något mer, att vi reinkarnerar. Jag började tidigt med healing, så fort jag hörde talas om det, då kändes det rätt. Jag vet att jag i tonåren gav healing till min katt, som verkade väldigt sjuk i någon slags frossa. Han lugnade sig och blev som vanligt. Jag visste att jag gav healing, men jag visste också att något saknades. Jag förstod att jag gav av min egen energi och att det var fel.

Vid ett annat tillfälle, som ganska stort barn, tänkte jag att det vore häftigt att skriva med automatisk skrift. Det var en stark känsla. Ibland hade jag lite magiska ritualer för mig, mest på skoj men ändå. Jag gjorde vid några få tillfällen spontana astrala resor, och ut ur kroppen upplevelse. Det senare var inte något märkvärdigt. Bara att kroppen rörde sig snabbare än själen. Jag kände att de separerades helt enkelt. Den astrala resa jag var med om var väldigt kraftig och skrämde mig lite, därför stannade den av tror jag. Då var jag tjugo år. Sen har livet rullat på och i vuxen ålder har jag börjat söka efter sanningen, om vad som är meningen med mitt liv: jag började bli redo att ta tag i mitt uppdrag. Jag mådde sämre och sämre själsligt, och till slut skrek jag rakt ut i kosmos att NU ville jag ha svar. Jag ville inte vänta längre. Då började saker hända rätt snabbt.

Jag hade för flera år sedan varit i kontakt med inkaindianernas kunskapstradition och lärt mig om deras syn på de levande energierna och hur man använder dem. Det saknades en tredje kurs för att denna kunskap skulle bli komplett, så långt det gick just då. Efter mitt rop, damp det ner ett mail om att den tredje kursen skulle hållas och jag gick den. Sen ville mamma gå till ett medium och jag följde med. Då sa hon till mig (mediet) att alla i andevärlden vände sig till mig direkt. De brydde sig inte om mediet. Hon fick jobba med att stänga ner mitt system först innan de vände sig till henne. Alltså blev jag medveten om att jag kunde ta kontakt själv. Veckan efter detta så ville jag prova om jag kunde kontakta min mormor på andra sidan. En kväll fick jag en stark ingivelse att göra detta. Jag satte mig ner med papper och penna och en kraft tog omedelbart över min arm, och skrev stora bokstäver på pappret.

Det var ett namn: min låtsasmammas namn. Hon låg på sjukhus svårt sjuk i cancer, på sitt yttersta. Det var en chockartad upplevelse eftersom jag förstod att hon förmodligen gått vidare, samtidigt som känslan att kontakten fungerade var så häftig. Hon skrev en mening (två ord) om och om igen: "Tro härifrån" upprepade hon flera gånger. Jag tolkade det som att hon trodde på ett evigt liv, ifrån den sida hon nu befann sig på. Hon trodde inte på ett liv efter döden, så länge hon var i livet. Hon dog ett dygn senare, och förmodligen gick hon över för att känna in, innan hon vågade släppa taget.

Sen har texterna flödat, och så även den inre kommunikationen med evigheten. Jag fick till mig så mycket kunskap att jag inte visste hur jag skulle tolka det. Det tog lång tid att förstå. Stundtals trodde jag också att jag kanske hade blivit ”galen”. Jag hade ju själv jobbat med människor sjuka i schizofreni. Jag hörde ju ibland röster som tankar inom mig och den där kraften som tog tag i mig, var ju märklig. Men just det faktum att jag kunde tänka så rationellt om mig själv, gjorde att jag förstod att jag inte var sjuk. Jag ställde många frågor och fick svar: alltid bara universella frågor och svar. Om jag frågade om personliga saker, kom alltid universella svar. Vi måste lösa våra "problem" själva. "De" kan inte ge oss några lösningar. Lösningarna kommer ifrån oss själva. Vi får erfarenheter och upplevelser som hjälper oss att ta beslut. Det fick jag ju förstå, och det får jag fortsätta att förstå hela tiden. Det finns inga ”quick fix”.

Ibland fick jag till mig väldigt konstiga saker som jag inte förstod, då kunde jag strax efter få en erfarenhet i livet som gav mig svar. Jag fick alltså möjlighet att koppla ihop det fysiska livet med det eviga (på ett symbolplan). Det växte fram. Ett exempel på det är att min låtsatsmamma sa (ifrån andra sidan) väldigt tidigt till mig att jag skulle få ärva ett guldhalsband, eller ett gyllene halsband. Jag gick i många år, tror jag, och väntade på detta. Men när jag i min kosmiska utbildning kom fram till kunskapen om den gyllene porten i halsen som leder in till himmelriket i hjärtat, då förstod jag plötsligt att detta var halsbandet som hon ville ge mig, det gyllene halsbandet runt min hals, en hel port som vi just nu står inför att öppna – ett livsnödvändigt skede i mänsklighetens historia. Allt i det eviga livet läggs fram med vårt språk och verkar som symboler i vårt medvetande för det fysiska livet vi lever här.

Ett annat exempel var att jag i ett tidigt skede fick veta att jag om åtta år skulle flytta till ”Åtterås” (som jag tolkade det) och arbeta med indianerna där. Vid den tiden fanns leklandet Fun City och där arbetade indianer från Nordamerika. Jag trodde att man menade dessa. När åtta år hade gått, då gav jag ut ”Maia Aela”. Hon bor i ”Utteros” och hon samarbetar på ett mycket djupt plan med indianerna. Så där har det hållit på.

Själv känner jag att det är det eviga livet som är det sanna livet. Det fysiska livet är ”bara” en yttring och manifestation av det eviga. Dock inte att förakta därför att vi här har möjlighet att uppleva livet, med alla dess känsloaspekter och sinnesaspekter. Men när vi kan förena dessa två, då har vi nått fulländning. Då kommer det eviga livet igenom tidens slöja och mirakel sker. Mirakel!

Tyvärr tror jag inte att jag gör sådana inre resor som Maia gör, tillsammans med någon annan: eller kanske, helt oplanerat i så fall. Det har hänt att jag mediterar tillsammans med någon, ofta på distans, och då får jag inre bilder som kan ge ledtrådar. Bara under de senaste veckorna har jag förstått att mina böcker, främst Maia Aela, är en vägledning till mig själv. Boken kommer först, sen sker det med mig. Alltså är detta förfarande något som håller på att utvecklas hos mig. Faktiskt nu när jag pratar om det så förstår jag det (okt. 2014). Nu, fyra månader senare förstår jag att det också kan vara tvärtom. Saker sker i mitt liv först, för att ge mig stoff till boken, innan Maia upplever det: ibland dock bara som en tanke. Bokens och mitt liv vävs samman på ett intrikat sätt, vilket kan vara väldigt frustrerande för min del. Ibland undrar jag vad som är Jag, och vad som är Maia.

Andra saker har jag sett, men just detta med de själsliga resorna hade jag inte sett. Så tack min vän för att du frågar. Dialogen med varandra är minst lika viktig som den med andevärlden.

Jag är övertygad om att din själ kommer ifrån en annan värld, ingen tvekan om den saken vännen! Det är så fint att vi har möjlighet att sammanknytas över hela vårt land. Det ger en styrka och en trygghet. Jag är så tacksam för er alla. Ni är mina systrar och bröder.

Och Ja, jag har en fortsättning helt klar på min dator som heter ”Maia Aela – Mästarstenen och de sju gudinnorna”. Nu väntar jag bara på finansiering. Jag ska söka lite fler lokala stipendium. Än en gång tack för ditt brev.

Många varma kramar
Jennyli