lördag 3 januari 2009

Du

Du känner längtan efter kärlek, eller hur? Du målar en tavla och tänker, tänk om det var jag. Nästa gång kärlekens smak kommer i min mun kanske jag tror med hjärtat. Med hjärtat ska jag känna kärlek, det är vad skrattet vill. Du! Den längtan som du ser i kraften från solen kan lära dig att frigöra dig från ditt drömlika fängelse och komma ut i verkligheten.

Du! Den sanna verkligheten ska du upptäcka. Du känner inte till något annat än din drömlika fängelsecell. Du kramar krampaktigt om gallret och blir livrädd när den känslige drömfångaren kommer för att släppa ut dig. Tänk om känslan av trygghet försvinner. Tänk om jag drömmer!

Nog för att saker och ting verkar bra så som de är men kan verkligheten finnas till egentligen? När jag ser mig omkring känner jag att saker och ting verkar mycket verkliga. Verkar verkliga? Ja just det, de verkar verkliga. Ursäkta mig men ser du inte att friheten kommer till dig och erbjuder dig accompanjemang ut ur fängelset? När du känner dig hotad är det i själva verket friheten som kommer för att släppa ut dig. Den som väntar på tre lärdomar i källaren kommer inte att blicka mot himmelen. Tänk om du krediteras kompis för att se din fångvaktare för vad han eller hon är. Tänk om kredit är din biljett till friheten. Tänk om debiteringar du har gjort betalas av därför att du ser kreativiteten tillsammans krediten. Kredit och kreativitet.

Du målar en tavla och tror utan omsvep att det är du. Det är du på den där tavlan. Du skapar dig själv och kreativiteten är den fångvaktare som har nyckeln till cellen du sitter i. När skaparglädjen avtar sätter du dig i ditt lilla älskade fängelse igen. Där sitter du tryggt och behöver inte låtsas som om något har hänt. Där har du det bra! Eller?

Debit och kredit ser ledset på när du kliar dig i huvudet och tänker, undrar om det finns något jag kan göra här förutom att dra upp rullgardinen och titta på den vackra himmelen? Undrar om en så här liten plats medför mindre jobb? Troligen inte. Du har kläder på kroppen, och de måste tvättas. Du har en kropp som behöver näring och därför måste du laga mat. Dessa kära ting är du troligen väldigt mån om, och det med rätta. Tänk om du slutade klä dig och slutade att äta. Då skulle kroppen sluta att vara. Tänk om kroppens kemi och andens anatomi är komna ur samma tillstånd? Tänk om det är precis detta du håller på med?

Tänk om sanningen är den att kroppens näring inte tillfredställer dig därför att att kroppens och andens anatomi är komna ur samma tillstånd. Tänk om du äter och äter och äter, men du blir aldrig riktigt mätt. Tänk om du klär dig och klär dig och klär dig, men du blir aldrig riktigt varm! Det klingande ackompanjemanget som kommer till dig varje dag för att visa dig vägen ut ur fängelset är kreativietens tillstånd. Tillståndet som kroppens kemi och andens anatomi mynnar ur. Den som äter utan att bli mätt serverar endast mat till kroppen men inte åt anden. Den som kläder sig utan att bli varm sätter endast kläder på kroppens kemi men inte åt andens anatomi.

Med sanning menar jag det tillstånd varur kreativieten kommer. Den kreativa, levande och längtande själen sitter fängslad i ditt inre och varken ode eller sång desarmerar cellen så länge tillståndet av kreativetet upplevs som trehjulingen upplevs av ett barn som vill lära sig cykla. Trehjulingen erbjuder det lilla barnet säkerhet och trygghet. Den du tror erbjuder dig utträde ur cellen ser egentligen till att du stannar där. Den du tror drar ner rullgardinen mitt framför dig när du bara vill titta ut är den som vill släppa ut dig på riktigt. Den som drar ner rullgardinen vill att du ska vända dig bort från fönstret och se den öppna dörren bakom dig.

När du tittar genom fönstret kan du bara fantisera om tillståndet utanför, du kan inte uppleva det. Däremot ska du uppleva sanningen så fort du går ut genom dörren så förlåt honom eller henne som du tror håller dig instängd för i själva verket finns han eller hon där för att frigöra dig.

4 kommentarer:

  1. Fängelset ja, och fönstret och dörren. Och att saker inte är som vi tror.
    Tänk om, tänk om det inte finns någon dörr ut till friheten! Tänk om vi ÄR friheten. Tänk om vi, när vi slutar leta inser att fängelset var tanken på att det skall finnas en dörr.
    Tanken på att det skall finnas en dörr. Tänk om den tanken är fängelset eller ekorrhjulet som håller oss som fångar.
    Vi ÄR friheten vi letar efter. Och då finns inget kvar för oss att göra. Då är det FRIHETENS tur att göra saker... genom oss... och FRIHETEN kan uppleva sig själv genom den person vi är. Tänk om det är så.
    Vad gör friheten?
    Samma som kärleken?
    Jag tror det. Vad tror du?
    Är friheten och kärleken samma sak, eros OCH agape?
    Jag tror det. Vi har talat om det förr.
    Tack för de ord som kommer genom dig!

    SvaraRadera
  2. Och här sitter jag och skriver om den fria viljan... *fniss* månne var det era tankar som flög förbi och snappades upp av mina antenner. Intressant iakttagelse; ska komma ihåg detta!

    SvaraRadera
  3. Ja jag tror definitivt att friheten och kärleken är samma sak. Tänk bara på Silvio Rodriguez vackra sång som Ulf Lundell har gjort så bra på svenska - Sång till friheten. Den kanske är svar nog på din fråga....

    Du är det finaste jag vet.
    Du är det dyraste i världen.
    Du är som stjärnorna,
    som vindarna,
    som vågorna,
    som fåglarna,
    som blommorna på marken.
    Du är min ledstjärna och vän.
    Du är min tro, mitt hopp, min kärlek.
    Du är mitt blod
    och mina lungor,
    mina ögon,
    mina skuldror,
    mina händer och mitt hjärta.

    Friheten är ditt vackra namn.
    Vänskapen är din stolta moder.
    Rättvisan är din broder.
    Freden är din syster.
    Kampen är din fader.
    Framtiden ditt ansvar.

    Det här med Eros och Agape är mycket intressant, det tycker jag fortfarande och jag önskar du ville skriva om det på din blogg. Kanske du har gjort det innan men en sak är säker, urkraften skapas i den eviga rörelsen som sker mellan Eros och Agape.

    Det här med frihet är ett svårt begrepp. Tänk om det är så att det inte finns någon dörr, tänk om det är vi som är denna dörr till friheten. Tack för den vinklingen Björn. Troligen är det så, det är vi som är dörren till freden och friheten. Det är via oss som Gud blir fri, ja så måste det vara. :)
    Jennyli

    SvaraRadera
  4. eros och agape ja, som symboler för det som skapar urkraften. I dansen mellan källan och manifestationen - min modell med de fem turerna i livsdansen, där kan man se längtan efter ett personligt uppvaknande som Eros medan det opersonliga uppvaknandet och embodiment är Agape. Med andra ord, Eros = från manifestationen till källan ... och Agape = från källan till manifestationen.
    Gud så torrt det lät. Jag får göra nåt åt det nångång. Ord, bara ord. :-)

    SvaraRadera