måndag 19 oktober 2009

Att låta Jesus uppstå

Det är vad jag har framför ögonen just nu. Att låta Jesus uppstå i mig, låta honom bli ett med mig. Det är mitt projekt och jag vet inte hur mycket det bara sker och hur mycket jag måste kämpa. Det tvivelaktiga i leken livet är att vi känner igen oss i det fysiska därför att det är leken. Men leken avbildar verkligheten precis som ett barns lek avbildar den vuxna världens verklighet. Det vi känner igen är leken, det fysiska livet, därför att det är den som våra ögon är vana att se. Men kännetecknet för en lek är att den avbildar en verklighet, för att vi ska lära oss om den verkligheten. Vad är det i vår lek som är kännetecknande för verkligheten som vi ska lära oss om? Viljan att vara två, tvåsamheten är ett kännetecken i leken som lär oss om något i verkligheten.

Denna vilja skapar olika intriger i leken vis avi verkligheten. Tager du denna man/kvinna till din äkta maka/make att älska i nöd och lust? Verklighetens bild är helheten och där är man i kvinna en helhet och kan inte läsas man och kvinna längre. När vi i tiden skapar eviga band till varandra så gör vi det i förhoppning att komma närmare denna verkliga helhet. Vi vill lära oss att leva i denna helhet genom vår lek här på jorden. Vågar vi se detta kan jag utan att ljuga allt för mycket våga påstå att ett plus ett blir ett.

Arbetet att våga se detta pågår alltjämt och arbetet att våga se hur ett plus ett blir ett är ett tufft arbete eftersom ETT är ett ensamt tal. Vem vill blir ensam efter att ha förenats med sin make/maka? Tänk då ett steg längre! Varje människa är skapad till trots mot denna lag (att allt är ett) och skulle täckmanteln som våra kroppar är avslöja livets sanna lag då ler livet åt att trotset är avslöjat. Varje människa är ett bevis på detta trots och varje leende ett bevis på att trotset är avslöjat. Varje gång du ler talar livets sanna källa rakt igenom trotsets kcal. Varje gång du ler igenkännande skapas enhet mellan man och kvinna i dig. Vemod ligger i tiden därför att i tiden är inte enhet. Bara barnet ligger emellan nu och då, bara barnet ligger mellan himmel och jord, bara barnet ligger likt en levande tvåsamhet i enhetens vagga. När Kristus låg som en enhet mellan himmel och jord i sin vagga, så såg människan för första gången livets eviga mirakel med egna ögon. Tids nog, tror vi människor på detta mirakel och låter det ske i oss.

Tids nog vet vi att tiden till trots sker livets mirakel, här och nu. Vem har sagt att denna födelse, död och uppståndelse skedde för tvåtusen år sedan? Tiden till trots är vi födda och dukar upp tidernas måltid på tidernas bord för att avslöja den lek tiden har givit oss. Vågar vi se tiden an ler vi snart igenkännande när vi känner igen oss själva i detta lilla barn. Vackrare uppvakande finns inte och ler vi mot detta barn ska det växa sig stort och starkt. Suturen efter kejsarsnittet är borta men saknaden är stor efter barnet som vandrade bort i tiden. När vi tar emot tidernas barn, Jesus Kristus, återuppstår enheten inom oss. När vi låter Kristus omfamna oss då omfamnar vi oss själva (ett plus ett blir ett) och såret läks. Den sanna bilden av oss lyser igenom och vi lämnar den blodiga leken bakom oss och går in i verkligheten. Nu ser vi leken för vad den är och skapar i stället lek och smek i syfte att tala om för varandra att evighetens dröm är att lysa över oss i tid och otid. Tråkigare blir det inte för att den trotsiga leken är avslöjad, tvärt om, tvåsamheten råkar i lag med livets enhet och två plus två blir två och dessa två blir ETT.

Den nya dimensionens lek får en annan betydelse därför att viljan att vara två är genomskådad och kärleken vet att känna igen denna lekens vilja som söker att efterlikna livets vilja. Vad vill livet då? Tro det eller ej men livet vill vara. Viljan att vara, närvara, hela tiden (tiden som helhet). När vi erkänner att kärleksleken på jorden går ut på att förstå denna vilja då cementeras ingenting längre. Viljan att vara lever. Viljan att vara lever i ett ständigt levande flöde. Viljan att förstå detta ligger återigen i leken och intrigerna.

Tillbaka till utgångspunkten, att låta Jesus uppstå. Ske din vilja så som i himmelen så och på jorden. Det lilla barnet i vaggan är symbolen för detta skeende. Uppståndelsen sker i det ögonblick när vi uppfattar oss själva som detta barn, ligamentet mellan tid och otid, mellan himmel och jord, mellan far och mor, mellan då och sen...NU. Varmed vi ser att denna eviga bild av oss själva lägger sin hand i vår hand för att hela såret efter förlossningen. Varmed vi blir hela och känner igen oss själva igen. Vackert eller hur? Det heliga bröllopet är namnet på denna återförening mellan oss själva och den eviga Kristusbilden av oss själva. Ta emot kristus och bli ETT med dig själv och livet, helheten. Drömmen om själsvännen ligger dold i detta bröllop. Ta emot uppståndelsens barn och tala till det som till en vuxen människa. Tala med dig själv så som i himmelen så och på jorden.

Såret läks i denna återförning och lidandet är för alltid borta. Vad är jag nu om jag inte är man, kvinna eller man/kvinna? Vad är jag nu? Hur är jag nu? Vem är jag nu? Är jag nu? Ta bort jag från den sista meningen så blir det ÄR NU! ÄR! ÄR! ÄR! hÄRligt, ÄRligt, nÄRvarande! Utan kön! Man och kvinna på samma gång. En helig ande! En stor själ! En enda, du, jag och alla människor!

28 kommentarer:

  1. Som min son säger ibland om sin lek. Mamma! Det är bara på låtsas. Det gör inget, för det är bara på låtsas mamma!

    SvaraRadera
  2. Jag läser anande. Texten anar. Det finns en oerhörd vördnad i texten. En varsamhet. Ett förnimmande anande som just nu känns som det enda värdiga sättet att närma sig mysteriet. Att 1+1=1. Detta är mystik matematik. Jag anar att 1-1=1... eller hur. Jag gillar mystik matematik! Barnet ja. Och symbolerna. Och ditt mod att använda den kristna symboliken som du gör. Men jag ser att du inte har något val. Så självklart. Så bra! Tack Jennyli!!

    SvaraRadera
  3. Tack Björn för din fina kommentar. Ja det är viljan att vara som verkar i mig och du har rätt. Jag har inget val. Negativt, nej. Positivt, nej. Bara källsortering. Sortera ut källan.
    Nåd för mig är att få bli anad! Det är ett vackert uttryck ja, som vi fick oss till skänks från Tunström. Det är gott att du också anar tonen, livsdrömmen, livsströmmen, liknelserna, värdigheten och självklarheten här. Gott...mycket gott.

    SvaraRadera
  4. Ja det är gott! Nu är här stilla. Gränslöst stilla. Vi är stillhet. Ibland kommer det inga ord.

    SvaraRadera
  5. Satt för första gången på länge på min meditationskudde. Att stå kvar i Närvaron SOM Närvaron fick plötsligt en helt ny dimension.... att sitta som Närvaron:)

    SvaraRadera
  6. Det är närvaro och stillhet. Tänker dock på det här med liv, liv är ju lika med rörelse, är det inte? Tänk om närvaro och liv inte är samma sak utan motsatser. Eller, verkligt liv kanske kommer först när vi vågar dö.

    SvaraRadera
  7. åå vad bra att du tar upp "LIV". Det är en sådan vital del av den Vichara jag gör. Liv är en på pricken metafor till gränslös närvaro och medvetande. Det är på exakt samma sätt med liv. Hur svårt kan det vara att leva just NU??? Eller hur? Livet i meningen levande flöde går inte att stopp. Det går aldrig nu. Det kan stoppas i en aldrig närvarande framtid av det som ännu inte är. Men varandet och levandet är alltid närvarande NU. Skall vi prata hardcore Närvaro så har vi faktiskt aldrig blivit födda in i tiden. Vi kan aldrig "gå ur tiden" för vi har aldrig kommit in i tiden. Tiden är en icke-närvarande mental dröm. Det är som en film. Är du med?
    Det enda som är levande och älskande och närvarande och medvetande är NÄRVARON.

    SvaraRadera
  8. Även om jag själv inte har ett kristet perspektiv, fastnar din text inte i mitt bedömande intellekt, utan passerar rakt förbi in i … det blir varmt i bröstet, jag flyter ut i en mjuk känsla av sammanvävd enhet. Orden är överflödiga. Tack!

    SvaraRadera
  9. Hej Jennyli.
    Underbart inlägg.
    Alfa är himlen, Omega är jorden, balansen däremellan är Sonen...

    Jag tycker du ska läsa det senaste från Kim Michaels. Hans sajt har ju vaknat upp igen efter ett långt uppehåll! Det här tror jag intresserar dig:

    http://askrealjesus.com/H_RejectChrist/EGODRAMAS/AApersondrama.html

    SvaraRadera
  10. Länken klipptes av ser jag...
    Gå in på
    http://askrealjesus.com
    och välj "What's New"

    Och där:
    October 21, 2009, Epic dramas

    SvaraRadera
  11. Oj oj...Kim jobbar, det kom en ny där, precis när jag höll på att läggga in det här, som säkert också är bra...

    Jag menade annars
    October 19, 2009. The origin of personal dramas.

    Nu så, blir det nog rätt :-)

    SvaraRadera
  12. Vet du vad Björn, nu när jag läste din kommentar så fick jag en aha-upplevelse eller kunskapen bara gick in i mig om vad tiden är, eller inte är. Tack, du lyfte min blick ett snäpp.
    "Tiden är en icke-närvarande mental dröm", en illusion med andra ord.
    Det är lustigt att jag aldrig fattat det innan, även om jag skrivit så mycket om dröm och verklighet. Men så är det, vi måste ibland gå ett varv till och sen ett till och varför inte ett till för att slipa femöringen så att den trillar ner.
    Det här med liv, liv är allt som ÄR och det som ÄR är närvaro. Det ständiga flödet sker mellan plus och minus, mellan fadern och modern, mellan himmel och jord, mellan då och sen i livsmanifestationen, barnet, skapelsen, livet.

    SvaraRadera
  13. Bosse, så härligt att du upplever texten så. Min önskan är just den faktiskt, precis så som du beskriver det. Det kan inte sägas bättre. Du bekräftar hela projektet med min "Gud har en plan-trilogi". Detta har funnits i mina tankar och jag har bollat syftet hit och dit men först nu när du formulerar det blir det verkligt. Nu förstår jag uppdraget. Du tecknar liksom vägen framför mig med dessa ord. Om du förstår hur jag menar. Det är dags nu och hög tid att lägga en ny känsla och ny innebörd i alla citat och lärdomsord från den kristna bibeln som många har svårt att ta till sig. Tack!

    SvaraRadera
  14. Tack Perra för dina ord, ja det är samma sak med andra ord bara. Balansen där emellan är sonen eller barnet och därmed nuet, närvaron. Det är den där känslan inombords som Bosse talar om, av enhet som breder ut sig när vi stannar upp i meditation.
    Just nu fick jag ytterligare ett perspektiv på mina texter/böcker. De är meditation.
    Nu ska jag kolla upp länkarna till ask real jesus. För längesen var jag inne där och kollade då och då, och jag förundrades också över likheten i det han skriver och det jag skriver. Tack för tipset!

    SvaraRadera
  15. Oj Jennyli, du MÅSTE kolla detta, för här nämner han det här med dessa sfärer, du vet det där som vi har talat om så mycket, som jag letade och letade efter i den där boken men aldrig hittade! Jag säger ingenting, du får läsa själv, men det är i den andra, nyaste delen från idag, den 21:a, som han säger det mest intressanta!

    SvaraRadera
  16. Jennyli!
    Jaa, tiden är tröskeln som aldrig ÄR. I Varandet finns inte tröskeln. I Varandet finns inte några som passerat den och andra som inte passerat den. I det levande, gränslösa varandet finns det inte någon process där några är icke-närvarande och behöver gå en väg för att komma till Närvaron. I Närvaron är alla Närvarande eftersom tiden inte är närvarande. I Närvaron sitter sedan länge döda släktingar och ännu ofödda barnbarns barn vid samma dukade bord. (jag snodde en av dina symboler där) Alla sitter i Närvaron och bryter samma bröd och dricker samma vin (snodde några till...:))
    Så reinkarnation och evolution och processer och fel vägar och rätt vägar är en dröm - rakt av. Vi har inte kommit till THE END OF TIME. Vi ÄR The end of Time. Domedagen är idag. Nu kl. 22.06.
    Detta vänder upp och ned på allt. Allt lidande och all ångest rasar och visar sig aldrig ha varit närvarande. Såklart... :D
    Tog jag i för mycket nu??
    Var det inte jesus som sade till tullindrivarna och hororna att "ni är i guds rike med mig". Han sade inte att ni kommer till Guds rike och ni bättrar er eller tror på det jag säger. Han sade bara rakt av. Ni är i Guds rike. Punkt.
    Det har gått kyrkan förbi därför att kyrkan behöver tid för att vara en kyrka. Men Sanningen behöver ingen kyrka därför att sanningen är allt. Punkt.
    Ok, jag skall sluta där. Har lite svårt att sätta punkt ibland....:)

    SvaraRadera
  17. En sak till!
    Det där med vad tullindrivarna och hororna var det Jonas Gardell som gjorde mig uppmärksam på. Gardell är en gigant. Jag älskar honom. Såg honom på bokmässan där han pratade om sin bok Om Jesus. Han tryckte mycket på att Kristendomen är en upprättelsens religion. Den handlar om att få människor att se att dom redan är Kristus. Det finns inga processer i Kristendomen. Inga mål att uppnå i framtiden. Ingen evolution. Ingen tid. Jo, så sade han faktiskt fast med lite andra ord ... :)
    Jag kan visst inte sätta punkt idag:)

    SvaraRadera
  18. Perra, nu har jag läst delar av de två inlägg som du tipsade om och det är så bra. De personliga dramerna, mentala boxar, uppstigning, de sju sfärerna (dessa återkommer alltid på något sätt) mm. Dock är det på engelska men hyfsat lätt att förstå ändå. Texterna är ganska långa också så man får ha lite tid. Den kommande tiden är tiden en bristvara (än om det är en illusion) för min del eftersom jag har tentamensuppgifter som ska lämnas in snart. Dock ska jag allt slänga ett öga här då och då för att finna inspiration och energi till arbetet.

    SvaraRadera
  19. Det är bra att du inte sätter punkt Björn, därför att livets flöde är just det vi gör här. Orden, talet, sången och musiken är livets flödande så om du sätter punkt så skulle du sluta flöda/leva. Det vill vi ju inte.
    Det är så bra det du säger. Vi är redan här, där vi ska vara och alltid har varit. Kim Michaels talade om mentala boxar och för att bryta sig ur dem behöver man kanske ändå lära sig att komma vidare i den bemärkelse att lära sig se, lära sig torka bort imman. Lära sig knacka hål i väggen så att synen blir fri. Det handlar mer om att lära sig se det som är, än att trampa en väg fram och söka efter något som man aldrig hittar därför att man ändå inte kan se det.
    Dock är jag lagd åt det hållet att gå, vandra vidare i mina liknelser. Det är så vi ser framåtskridande i vår mentala box och för att ta sig ut ur den måste jag använda tankemodeller som stämmer överens med våra. Dock väver jag in nya begrepp och tankemönster för att liksom locka medvetandet, luckra upp och skapa nya spår. Överlappa och skapa enhet.
    Precis som du gör när du använder bilder från mitt språk, tack för det. Det skapar medvetandebroar att gå på. Eller att låta synen fästa på.
    Ja domedagen är här, Apocalypse Now, som jag såg här om dagen. Det handlar ju om en resa där huvudpersonen åker längs en flod in i djungeln för att möta sitt "alter ego", en grym och fruktad person.
    Ja Björn, Guds rike är här och vi är alla en del av det. Så sant! Och det låter som något Jesus har sagt.
    Det här med kyrkan är en helt annan sak, en instans skapad av människor som historiskt inte har haft mycket med Jesus och Gud att göra. Dock har jag lyssnat oftare på prästerna nu för tiden och en del får fram något väsentligt måste jag säga. Kristendomen kanske börjar bli lite mer a la Gardell. Jag hoppas det. Men traditionellt är kyrkan en instans i tiden, som har levt på att utöva kontroll, karaktäristiskt för tiden. Jag tror på kristendomens potential och andra religioner också för den delen. Det finns en enorm gemenskapskraft att lyfta fram som kan hjälpa oss att se vilka vi egentligen är! Det krävs bara ett litet medvetandeskifte och detta står vi för själva, som Kim säger.
    Edens lustgård är äntligen här, därför att vi har lättat på slöjan och verkligen börjat se.

    SvaraRadera
  20. Paradiset är en realitet. Formen hindrar oss bara att se det.

    SvaraRadera
  21. Hej igen Perra
    Nu såg jag ditt sista inlägg och du kanske märket att jag också kommenterade det i min kommentar. Det är helt otroligt hur dessa sju sfärer så att säga förföljer oss. Det som Kim säger är ju att vi befinner oss i den sjunde sfären, (eller har jag fel) och att den sfär vi är i, är av det trögare slaget, högre densitet eller nåt. Då har vi båda rätt enligt honom.

    Du säger första och mörkaste och jag säger sjunde och ljusaste. Om vi ska gå på Björns linje som jag gärna håller med om så borde det vara den ljusaste sfären vi befinner oss i, eftersom mörkret bara är en illusion. Detta är Guds rike och vi är redan Kristus. Dock är vårt medvetande inte riktigt överens med det ännu. Där är utmaningen. Ja detta går ju att vända och bända i all evighet så klart men sfärerna kan inte vara en illusion. Nu har vi så många bekräftelser på det. Enligt Kim så finns det liv i alla sfärer. Sfärerna finns ju också representerade på vår kropp som chakran.

    SvaraRadera
  22. Hej Jennyli
    Ja, jag tycker de här två Jesustexterna är oerhört bra. Det var precis vad jag behövde läsa just nu. Och det här är viktiga saker.

    Vi är i den sjunde, mörkaste sfären nu. Och som jag förstått är det inget "fast antal" utan det kan bli hur många som helst. Och det ska snart skapas ännu en sfär. Vi närmar oss ett sk "Ascension" nu. Och det är verkligen inte långt borta. Kanske bara 3-4 år?

    Vibrationen ökar nu i hela vår sfär, vilket gör tillvaron olidlig för de mörkare existenserna i vår värld (de fallna änglarna). Och det här är de lägst stående varelserna, men de "mäktigaste" profant sett, de är totalt identifierade med sina egon, och de kan inte själva hämta energi från de högre sfärena, utan måste ta den från andra.

    När vibrationen stiger, kommer nu dessa existenser att intensifiera sin verksamhet. Det kommer nu en turbulent och jobbig tid fylld med lidande och umbäranden. Men som han säger här: det är nu lätt att sugas in i ett "drama", där man inte ser någon väg ut och då man känner sig helt förlorad och utlämnad, och där vi inte upplever att vi har fri vilja, utan att vi tvingas av andra. Men det här kan bara ske om vi inte tar FULLT ANSVAR över oss själva!

    Om vi tar fullt ansvar över oss själva har vi fri vilja. DÅ kan vi lämna dramat! Och då ascenderar vi också. Om inte, faller vi ner i sfär åtta. Det låter tufft, men vi grejar det här! Eller hur?

    Så ta dig tid att läsa detta grundligt, även om du har mycket annat att läsa nu. Och du är en av de mycket få personer jag visar detta för. Det är inte många som är mottagliga för det här. Andreas Sandmon är en till. Men han har nog redan läst det. Jag har mailkontakt med honom

    SvaraRadera
  23. Jennyli!
    Jaa, prästerna kommer med guldkorn allt oftare nu för tiden. Gardell berättade på seminariet att han ibland blir inbjuden att predika i en kyrka av prästen och en del av församlingen. Samtidigt som han predikar så har andra halvan av församlingen samlats i ett annat rum i förbön för att "Jonas skall tappa rösten".

    Alltså, jag måste säga - mitt hjärta brister ut i glädjefnatt över alla mina älskade medmänniskor. Jag tycker dom är helt obetalbart sköna varenda en. Dom räddaste av dom rädda är dom sötaste av dom alla. Jag menar det. Dom är gudomliga! Helt och hållet. Allt är som det skall. INGENTING ÄR FEL! Jag vet det nu och vet att jag alltid vetat det.

    Apocalypse now är en skön film på sitt sätt;) Också där har man inget annat val än att bara älska dom alla. Krig tar på något sätt bort våra masker och vi alla, såsom icke-närvarande drömkaraktärer, syns i all vår bedårande dårskap. Den dårskap som visas upp i t.ex. Apocalypse Now är så extrem. Det är så långt till våra olika mentala föreställningar om vad godhet är att vi bara måste erkänna Guds rike på jorden NU. I tusentals år har människor strävat och kämpat och inkarnerat och lärt och gjort misstag och tagit nya tag och slipats mot livets hårda realitet och vad är resultatet?

    Sett inifrån tidens mentala box är det Apocalypse Now som är resultatet. Sett ur det enda närvarande perspektivet - NÄRVAROPERSPEKTIVET - är resultatet samma som det alltid varit. PERFEKTION. Nu-närvarons alltid purfärska orörda perfektion. Vi kan inte se något annat än perfektion.

    Om vi ser Apocalypse now ur ett tidsperspektiv brister den mentala box som tiden är. Tiden är den ultimata mentala boxen. Det är så uppenbart att ingenting har en mening i ett icke-närvarande tidsperspektiv. Vilket är självklart. Hur skall något som inte är närvarande kunna ha en mening.

    Tidsperspektivet är en mardröm. Världen blir aldrig bättre sett ur ett tidsperspektiv. Tidens mentala box måste brista och då står vi i paradiset och ser att vi aldrig lämnat det. Så måste det vara.

    SvaraRadera
  24. Ja Perra det är oerhört viktiga saker som du tar upp ifrån Kims kanaliseringar. Allt går fortare och det gäller att vara med. Det gäller också att vara vaksam på de här personliga drama som vi lätt dras in i. Förstår vi ordningen i universum låter vi oss inte vägledas av sådana dramer, liksom av mörkare existenser. Det är då lättare att ta fullt ansvar eftersom vi vet att vi har en fri vilja och ingen kan tvinga sitt drama på oss. Kan vi stå centrerade i oss själva tror jag att vi på så sätt kan hjälpa många att lösa upp sina dramer också.

    Jag har ju talat om att lära sig se här och när jag satt i bilen idag på väg till skolan frågade jag vad det är jag står inför just nu, vad jag måste lära mig just nu för att ta steget mot uppstigning. Det enda svar jag fick var: Var vaken! Tidigare för ett par år sedan när jag läste en annan kurs och också åkte bil två timmar om dagen blev jag undervisad från början av resan till slutet. Vilka konversationer och fantastiska upptäckter jag gjorde på de två timmarna. Nu hörs aldrig något, knappt ens om jag frågar. Det viktiga nu är att vara där jag är, vaken, och leva i denna nya vibration. Att upprätthålla den. Det är precis som om Gud låter mig vara ifred nu när jag pluggar. Och det är vackert på ett sätt men jag är så oerhört nyfiken av mig och vill veta mer och mer och mer. Den här stunden i bilen är en gyllene stund för mig av stor glädje och gemenskap. När jag rullar ut på motorvägen känner jag en samhörighet med alla mina medtrafikanter, som om jag kände de allihop.
    Tack Perra för ditt förtroende och din tro på mig. Och jag håller med dig angående Andreas Sandmon, jag känner honom också.

    SvaraRadera
  25. Björn, typiskt scenarie det du beskriver med Gardell som predikar. Det är som taget ur en film, eller hur. De som ber om att han ska tappa rösten är rädda, de ser bara sin box ifrån insidan och reagerar starkt när någon skakar om i lådan. Att tala och att skriva med för den delen är ett tecken på makt. Ordet är på något sätt förknippat med makt. Jag läste just "Dygdens lön" ur Giftas av Strindberg och där används ordet som vapen och som straff och blir en maktsymbol. Det är vad Gardell också exemplifierar men på ett sunt sätt ur vår synvinkel. Inte som straff utan som upplysning. Och det är vad vi alla gör här, eller hur :) För att få bättre syn, genom att spränga tidens mentala box, ja!

    SvaraRadera
  26. Föresten Björn jag håller med dig om medmänniskorna, när jag åker bil känner jag samhörigheten och annars med så kan jag glädje så oerhört över att se en människa som gör något bra för sig själv, lyfter sig själv så att säga. Självklart är det beundransvärt att se människor hjälpa varandra men att se de hjälpa sig själva på ett icke egoistiskt sätt det är magiskt.

    SvaraRadera
  27. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera