Fjäril vingad syns på haga

Det är sommar och värmen lockar varje själ ut ur sina gömmor. När vi längtat hela vintern efter värme och sol vill vi när den kommer verkligen njuta av den och känna känslan av att verkligen leva. Värmen återvänder alltid, varje år, det är väl det vi lever för under vintern. Nästa sommar ska vi göra det. Nästa sommar ska vi göra det! Nästa sommar ska vi göra det eller det andra! Kanske planerar vi för mycket och glömmer att vi äntligen ska kunna förstå sommarens budskap. Nästa sommar ska jag göra det. När då nästa sommar kommer försöker vi att hinna allt vi planerat och det vi inte hinner med det får vi göra nästa sommar istället. Bara vara, är inte att tänka på. Ta ett djupt andetag och lyssna till värmens doft finns inte på kartan. Om vi får en stund i solen så är det också planerat. Idag ska vi åka till stranden, i dag ska vi göra allt som man brukar göra en varm sommardag när vi är lediga. Om vi är lediga. Vi måste hinna med så mycket och fötter springa omkring likt förirrade krabbor som blir lockade och pockade av människors bete.

Människan är precis likadan. Nu erbjuds vi än det ena och än det andra att göra och köpa. Vi lockas och pockas för att fångas in. Så tror vi att det är just det vi vill. När vi har blivit lockade till betet, upplockade ur vattnet och lagd i en liten spann tillsammans med 20 andra krabbor, då blir vi helt plötsligt ikastade i vattnet igen, bara för att någon annan ska kunna leka med oss en stund och fånga upp oss ur vattnet och suga ut lite av musten ur oss. Denna årliga cirkus kännetecknar vår kortsiktiga livsåskådning. Likt krabborna så åker vi upp och ner ur vattnet hela sommaren. När vi har legat på stranden då måste vi hem och grilla. När vi har varit på ett nöjesfält måste funderar vi på vad vi ska göra nästa dag. Värmen lockar oss till torget där det finns allehanda attraktioner och marknader osv osv. Sommaren är handelsmännens paradis och levebröd. När de sugit ut oss kastar de tillbaks oss i sjön igen.

Visst har vi roligt och visst finns det glädje i överflöd, men när sommaren är slut är vi så trötta som vi inte har varit under hela året. Först ett par veckor in i det normala arbetet börjar vi återhämta oss. Förlorade? Njaä, det vet jag inte men förirrade kanske. När allt kommer omkring välkomnas sommaren även på vintern. När som helst finns sommaren här och nu. När som helst lever vi som om det vore sommar. Men det glömmer vi lätt. Vi tänker bara på nästa sommar och funderar på vad vi ska göra då. Fjäril vingad syns på haga. Fjärilar påminner oss om förvandlingen. När vi ser en fjäril så ser vi sanningen om oss själva. När vi längtar till sommaren så kämpar vi inne i vår lilla puppa för att veckla ut vingarna och flyga. När vi under vintern planerar vad vi ska göra nästa sommar så handlar det om just detta. Skaka av oss kokongen och äntligen veckla ut sina vingar, bli fria. Så det vi har längtat efter är att frigöra oss. Från vad? Från kokongen! När tvånget under sommaren lyfter oss upp ur vattnet fängslas vi istället. Fängelset kokongen utgjorde under vintern ersätts av ett nytt fängelse. En spann med vatten. Fjärilsvingarna får inte chans att vecklas ut denna sommar heller. Sinnet lockas så av alla godsaker och lustfyllda upplevelser att vi blir ett lätt byte för krabbfiskare. Dessa krabbfiskare lever som utsugare och känner inte för att lära oss flyga eller låta oss i lugn och ro krypa upp på land så att våra vingar får chans att vecklas ut och torka i solen. Solen som känns som ett tvång borde vara befriaren. Samma sol som fångar oss i ett tvång borde frigöra oss i evigheternas evighet.

Den som ser en fjäril i hästhagen en vacker sommarkväll och känner igen sig själv fängslas allt mindre av sommaren. Nästa sommar är oväsentlig eftersom den enda sommar som räknas är den som är här och nu, alltid. Bakom känslan av instängdhet och kyla ljuder alltid sommaren. När vi inser evighetens funktion kan lust och gärning stor verka året om. När visan om fjäril vingad syns på haga undsätter oss på vintern förstår vi seendets nya vision. Seendets vision frigör oss. Nu ser vi med ögonen, men ett sant seende ser vidare, det ser med hela kroppen. Från svanskota till hjässa. Fjärilen fångas inte så lätt. När vi kommit ut ur vår puppa väntar vi inte med att börja flyga. Känslan av att flyga ger oss en ljuv förnimmelse av evigheten, i kontrast till vårt korta fjärilsliv. När vi börjar flyga blir vi medvetna om känslan av tyngdlöshet och ändlöshet.

Förnimmandet av evigheten frigör själen från sitt tidigare fängelse. När själen är fri lurar vi döden. När vi lurar döden finns inget att vara rädd för mer. När vi lurar döden så snuvar vi döden på konfekten. Döden vandrar bort i fjärran. Fria och eviga själar vet att kroppen endast är ett tillfälligt "fängelse" i vilket vi kan lära och uppleva mycket roligt och kärleksfullt. Förvisso är det ett fängelse men som jag tidigare sa är det fyllt av glädje och lustfyllda attraktioner att åka med i. Förvisso kostar det pengar men förtjänar vi mycket pengar då har vi ju råd. Förvisso är det mycket tröttsamt men vilar vi oss emellanåt så orkar vi. Förvisso är det mycket kort och vi längtar alltid efter mer tid. Förvisso är skadan inte så stor om fängelsetiden får oss att vända om. Förvisso erkänner jag nu att vad fängelset har för uppgift är att frige oss, göra oss fria. När vi inser vad livet är och gör med oss så inser vi också att vi är dömda på förhand. Om vi erkänner livet för vad det är, sker med oss det som ska ske. När vi kommer ut ur fängelset och förstår vad fängelset egentligen är, då tackar vi livet för undervisningen. Därför kan man säga att vi är dömda på förhand. Att födas till en mänsklig kropp är att dömas till undervisning. Alltså ett fängelse för ett fritt liv!