Alldeles nyss ringde Jehovas vittnen på dörren, och frågade om jag ville komma på ett föredrag om Jesus. Jag sa nej. Sen frågade han om jag tror på att Jesus har funnits och påverkar oss än i dag. Ja, absolut sa jag! Han finns inom mig. Sen hade han inte så mycket mer att säga faktiskt. Tack och hej!
Jag är så förundrad över att de orkar hålla på. De måste ju märka att människor idag, finner sin egen väg till Jesus eller vilken mästare man nu än väljer att knyta an till. Mästaren är Du och Jag. Men kanske ändå att man behöver bli påmind ibland. Inte för att jag tror att man måste ansluta sig till en kyrka eller organisation för det. Vi skapar en verklig relation till Jesus, via vårt eget hjärta. Den relationen kan ingen annan konstruera åt mig.
Ibland försöker jag tänka tillbaka på hur jag själv tänkte och kände, innan jag fick en personlig relation till Jesus, Gud och Moder jord (den heliga treenigheten inom mig). Men det är faktiskt inte lätt. När jag kan kommunicera med mina eviga föräldrar och lyssna till deras råd inom mig, finns inte längre något annat tillstånd. Dock kan jag väl säga att jag alltid har trott att det finns en slags kraft i universum som övergår vårt förstånd. Men jag kunde aldrig för mitt liv tro att mitt uppdrag skulle bli att via böcker förmedla denna skapande kraftens medvetande och lära mig själv att det faktiskt är Jag som Är den kraften. Att det är jag som tänker som den kraften och att den kraften tänker som jag. Fatta vilken makt det innebär och vilket Enormt ansvar. Detta ansvar är nog det viktigaste vi har att förvalta. Att förvalta kraften på rätt sätt.
Men egot kan aldrig expandera och växa så som den levande skaparkraften kan. Det begränsade egot äter till slut upp sig själv, precis så som ett vin aldrig kan gäsa och bli starkare än 18%, för då dör gästsvamparna i sin egen avföring. Så tror jag att det är med egot också. Därför har jag stor förtröstan och hopp om framtiden. Jag återkommer med fler tankar och funderingar. Du är jättevälkommen att följa upp och komma med fler funderingar kring det här.
kramar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar