Något vi vuxna sökare vill ha

När vi vuxna sökare vill ha svar, vet vi inte vad det är vi vill ha svar på. Sökandet vi sysslar med verkar vara mer vad vi söker. Vad vi söker verkar vara mindre viktigt att värna om. Vad som verkligen beyder något vet vi inget om och vågar vi inte veta något om. Vad är det då vi vuxna sökare vill ha? Sökandet visar oss att vi vet svaret på frågan utan att egentligen veta det. När vi vet att vi alltid har vetat visar det sig att vi nöjer oss med det. Vi vet att vi vet. Vi vet att svaret ligger där inom oss och vi vet att vi alltid har burit på denna skatt. Varför ska vi då söka öppna skattkistan. Vad vi finner under locket vore väl intressant att veta. Vackra smycken och vackra virkade vävar kanske. Vi vet inte innan vi lyft av locket. Så som katten går runt het gröt, går vi väluppfostrade människor runt denna skattkista. Vi vet att den är där och det räcker för oss.

MEN VARFÖR? Ibland gör det mig så frustrerad. Skulle det vara värre att veta sanningen om sig själv. Vore det värre att välta väck locket och se det som lovsången handlar om. Det vi vill ha ligger där men det vi tror vi vill ha är vackra vitsord om hur underbar denna skattkista är. Tänk att jag har en så vacker skattkista inom mig. Jättebra! Men tänk om skatten som ligger där aldrig blir din. Tänk om skatten svarar på frågan varje gång du frågar och tänk om du aldrig hör svaret. Så hur gör vi för att öppna locket? Hur gör vi för att våga välta bort locket? Hur gör vi för att veta att vi inte vågar välta bort locket? Vet vi att vi inte vågar eller tror vi att vi redan har funnit vår skatt. Vad som är viktigt verkar vara att förstå att sakerna i lådan saknas oss även om de finns där. Vad som är viktigt att förstå när vi upptäckt skattkistan är att vi återfunnit litografin som säger sanningen om oss, men om vi inte läser den hur ska vi då veta vad som står.

Vad som är viktigt när vi funnit skattkistan är att veta att det är då arbetet börjar. Vad som är viktigt att förstå när vi har vaknat upp är att säga TACK. Tack för att jag har blivit visad till denna skattkista. När jag vet allt det här om mig själv det är då arbetet börjar. Vad ska jag göra för att öppna skattkistan. Det vackra i kråksången är att det finns sju nycklar. Vad ska jag göra för att hitta dessa sju nycklar. Vad ska jag göra verkligen för att veta vad sanningen om denna skattkista är, vad sanningen om mig är? Herre Gud tänker jag ibland. Vi snackar så mycket hit och dit, ditt och datt och allt vad vi säger stryker bara handen utanpå locket. Vi vandrar runt skattkistan och beundrar den, vi talar om den, vi undrar hur vi ska öppna den, vi tror att det är omöjligt. Men en sak är säker, det är inte omöjligt! Det kan göra mig förbannad i bland att vi tror så. Även jag gör det, jag tvivlar, men jag blir ledd tillbaka och påmind om mitt uppdrag. Samma uppdrag som vi alla har. Att öppna skattkistan. Varför gör vi då inte det? Satans latmaskar är vi allihopa. Den är ju så vacker där den står. Det är så skönt att veta att den är min. Varför ska jag göra mer. Tänk om det är något där i som jag inte vill ha. Det vore ju hemskt.
Urs, det där får vi sluta med.

Den vuxna sökaren vill ha kraft att verkligen öppna skattkistan. Det är vad den vuxna sökaren egentligen söker och vill ha. När vi funnit kraften då kanske vi har mod att öppna kistan. Men ska jag tala om en sak för er. Det är här vi kommer till den omöjliga ekvationen, så som det kan tyckas. Var finner vi denna kraft? Jo, i skattkistan så klart. Det här liknar hönan och ägget. Eller kanske snarare moment 22.

Så kommer vi då till klagomuren och ställer oss där och beklagar oss för att vi inte har kraft att öppna locket till kistan där vår kraft ligger. Vad är det vi ska ha kraften till? Jo, till att öppna skattkistan så klart. Men behöver vi verkligen kraften då om det enda vi ska ha kraften till är att öppna skattkistan. Nu vet vi ju vad som finns där och om vi får ut kraften är den ju meningslös verkar det som. Det är en ödets ironi kan det tyckas.

Skattkistans belägenhet vet vi inte mycket om men vet ni vad? Det vackra i kråksången är att varje nyckel som vi sätter i kistan kommer att ge oss en liten bit av den där kraften. Varje nyckel avslöjar en liten bit av oss själva. Varje nyckel får oss att vilja fortsätta. Varje nyckel avslöjar en bit av sanningen. När vi ser kraften växa och känner viljan växa förstår vi att vad vi vill är av mindre betydelse. Vad vi själva vill är oväsentligt. När vi känner urkraften sippra ut genom det ena hålet efter det andra vet vi att sanningen vi sökte visar sig först när vi erkänner att skattkistan är värdelös så länge den är stängd. Vi förstår inte detta innan vi börjar öppna locket. Hur ska vi göra för att verkligen förstå att kistan vi bär ligger begravd i mörk jord så länge vi tror att allt är väl.

Därför vill jag påstå att vi måste anstränga oss. Annars ska vi alltid vakta en dold skatt. Till vilken nytta då? Vi ska alltid tro att vi har allt vi behöver därför att det ligger i tryggt förvar. Så vad krävs för att vi satans latmaksar ska förstå? Under oss i marken ligger sanningen om den första nyckel. Den första nyckeln låter gräva upp kistan ur marken. Den första nyckeln kan vi kalla moder jords nyckel. Då vi lär oss ta emot denna nyckel vevar vi upp skattkistan ur marken. Den andra nyckeln är vattnets nyckel. Den tvättar skattkistan ren och vi kan börja se dess glans och vi glädjs och spritter av glädje. Den fjärde nyckeln är vindens nyckel och den låter blåsa bort alla tvivel och fungerar som den hårblås som ska torka upp den vackra men mycket fuktiga träkistan. Till slut värmer solens nyckel den vackra kistan och låter träet komma loss. När värmen torkar kistan klibbar den inte igen utan öppnas. De övriga tre nycklarna har andra funktioner men det blir för mycket att ta med en gång.

Det som visar sig i kistan är upp till var och en att upptäcka. Varsågoda och pröva själva. Moder jords nyckel sätter du där du har svanskotan, moder vattens nyckel sätter du strax under naveln, fader vinds nyckel sätter du i halsen och fader sols nyckel sätter du i hjärtat. Värmen som strålar vet. Värmen vet. När värmen vet behöver inte du veta. Värmen som vet, vet vad, hur och när. Så låtsas inte längre som om allt är i sin ordning. Sätt igång och börja gräv. Gräv i ert anletes svett. Vem tror att andligt sökande är ett lätt arbete? Den som tror det har inte börjat gräva. Den som har börjat gräva, den vet! Sätt i gång, vi har ingen tid att förlora. Därför att det inte finns någon tid som är verklig, hi hi. Bra va!