måndag 25 mars 2013

Moder jords kristallrike uppenbaras - Dagens älva(11)meditation



I dagens meditation får jag bekräftat och förklarat en syn som jag har haft i flera av mina tidigare meditationer. Men först hör jag orden ”Morning has broken”. En ny dag har alltså redan grytt, men jag upplever att morgondimman är väldigt tät. Människor famlar liksom i blindo. Det jag kan se, som utomstående, är ett högt berg som reser sig framför folkmassorna. Uppe på berget står Jesus Kristus. Han är enormt stor och transparent vit i färgen med mörkt hår. Människorna känner av dragningskraften ifrån honom men kan ännu inte se honom. Solen måste stiga upp bakom berget och torka bort dimmorna först. Solen är Gud!

I samma takt som solen stiger upp, drar sig människorna mot berget även om de inte ser det. Dragningskraften verkar med dem utan att de förstår varför. Men solen kommer i sinom tid att möta dem, när de är på väg upp för bergssluttningen. Snart ser de klart och skyndar att ta sig ända upp till toppen, där de smälter samman med Kristus. De går in i honom och blir ett med hans väsen. Här sker nu en transformation.


Samtidigt ser jag konstverket ”Skriet” av Edward Munk för min inre syn. Det flyger runt i luften som en symbol för mänskligt lidande, men dalar hastigt mot marken och landar i vattnet. Där suddas alla färger ut och försvinner i vattnet. Den vita målarduken som blir kvar, ligger där och blänker som en ”tabula rasa” i vattnet. En vit mås får sikte på plattformen och landar på den för att vila sina vingar, spegla sig i vattnet, dricka en skvätt och samla krafter inför en lång flygtur. När den lyfter igen är den förvandlad till en stor och kraftfull örn.

Det som nu händer, när alla människor är i tryggt förvar inne i Kristus, där uppe på berget, är att Moder jord öppnar sig och låter sin glödheta magma välla ut. Den sprider sig över hela Världen och tar död på all ondska som fått florera under så lång tid. Den näring som blir kvar på marken i form av aska blir nu en bra grogrund för nytt och sant liv att grönska. Men det är mest en tanke ännu. Det som händer nu är att det hål där magman fördes upp ur Moder jord fortsätter att öppnas och det är som om hålet delar upp sig i två kontinenter som åker åt var sitt håll. Mitt emellan dessa två landmassor stiger en tredje landmassa upp ur havet som en ö.

Jag inser att det är Atlantis och ser de höga bergen på denna ö. En lång stund framträder allehanda lustiga och konstnärliga figurer som delvis glimmar och glittrar. Jag förstår inte först vad det hela handlar om, men något drar min blick (min fysiska blick) mot ett bergskristallkluster som jag har på bordet här hemma. Då förstår jag att det jag ser är dessa bergs inre som består av massiv bergskristall och bergskristallkluster.



Jag ser också ett litet hål längst upp på det högsta berget där ett starkt ljus strålar ut. Jag råkar komma för nära detta ljus och jag får en kraftig yrsel (också denna ytterst fysisk) och jag vinglar till som om jag skulle falla av stolen där jag sitter. Dock går det över lika fort som det kom. Nu blir det åter en stund av stillhet och väntan och plötsligt förnimmer jag hur hela ön åter sjunker ner i havet. Det sjunker långt ner i havet, som om det blir en del av Moder jords inre. Det som framträder här näst är ett vackert vattenfall som springer fram ur en bergvägg.

Omedelbart kopplar jag ihop denna bild med en bild som återkommit i många tidigare meditationer. När jag i början av en meditation jordar mig, försöker jag ofta tänka på Jordens glödheta inre av röd magma. Men det enda jag kunnat se de senaste veckorna är ett enormt kristallrike med glittrande vatten. Jag ser mina rötter slingra sig runt dessa kristaller och vattnet som sipprar runt stenarna där nere, letar sig upp längs mina rötter och vitaliserar hela min kropp och själ.

Jag förstår nu att den sjunkna kontinenten Atlantis, låsts upp igen och börjar nå ut med sin kristallkraft till oss människor på ett nytt sätt. Moder jords inre sköljer oss rena med sitt kristallvatten och fyller oss med kristallkraft nerifrån. Allt grundvatten från Moder jord som vi människor dricker, är på väg att fyllas av denna kristallina kraft.

Här får jag nu till mig en avslutande bild som verkligen bekräftar denna känsla. Det är ett vitt ljus som kommer nerifrån Moder jord och stiger uppåt. Inne i detta vita ljus ser jag de sju chakrafärgerna som små punkter. Insikten slår mig att det vita ljuset som består av alla chakrafärger och enligt de flesta andliga traditioner kommer uppifrån, nu också kommer nerifrån Moder jord.

Avslutning och tolkning

Det vita ljuset har i alla tider kommit uppifrån och symboliserats av den manliga gudomliga kraften i Kristusljuset och Kristusmedvetandet. Det mörkt röda har kommit nerifrån Moder jord och symboliserat det kvinnliga. Moder jord är nu uppstigen i detta ljus, har fått sin återupprättelse som Gudinnan och är redo att låta sina vackra barn på Jorden få födas till en ny värld. Vi människor ligger insvepta i den Kristusgestalt som står uppe på berget (i början av meditationen), i väntan på att få födas i solens (Fader Guds) strålar. Moder jord (Gudinnan) har gjort sig redo att ta emot oss.

Från och med nu tindrar evigheternas vita ljus både uppifrån och nerifrån. Jag har i ett par veckor försökt att föreställa mig den röda magmafärgen från Moder jord, men den bilden har envist försvunnit till förmån för det enorma kristallrike som breder ut sig under oss. Den röda eran var en kort era. Den röda eran måste ha varit den period när magman vällde upp ur jorden och brände bort lidandet. Det röda var en frigörelse- och reningsperiod, kärleksfull på sitt sätt. Men det gröna och rosa som nu ska grönska, ur askan efter elden, är kärleken och paradiset som börjar gro och växa på riktigt.

Jag är hänförd och förundrad, men inte förvånad!

Jag tackar från djupet av mitt hjärta för denna innehållsrika meditation med så värdefulla insikter.

<3 tack="">

Jennyli

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar