Muren talar inte eftersom klagomuren tiger. Här kommer klagomål och tårar i en strid ström. Här kunde Jesus en gång känna sig hemma. Här kunde Jesus en gång lära sig tala inför människorna. Här kunde Jesus återupptäcka kunskapen som han kom till jorden för att förmedla. Här kunde en var som sådde även skörda. Huset kännetecknades som Guds hus och Jesus kände sig hemma i sin faders hus. Tänk om detta hus kändes som mitt hem också. Hur vore det om ämnet för denna tid sammanfattade tillblivelsens mirakel. Huset krossades i de krig som utspelades under Jesus tid men det fina med kråksången är att konsten att bygga upp detta hus igen inte är så svår. Huset som kallas Guds hus uppstår där under handen på solar plexus. Detta hem är det hem som kärleken kallar hem ljuva hem.
Nu tänker många att källan och kraften i källan inte har något med bibliska berättelser att göra. Hur vore det ifall alla bibliska berättelser är symboler rätt och slätt för skapelseprocessen inom oss själva. Med den medvetna intentionen kan kunskapen som dessa berättelser vill förmedla tecknas och förkroppsligas genom oss. Tiderna har förändrats och tur är väl det. Nu har vi möjlighet att lära oss konsten att ta emot Jesus budskap och med hjälp av klangen i budskapet bygga upp kärlekens hus en gång för alla. Huset som talar därför att kunskapen måste förmedlas. Hem ljuva hem.
Nu har jag gått händelserna lite i förväg. Hem ljuva hem kreeras därför att kontakten mellan kvinna och man har skapat ett liv - ett barn och därmed en familj. Tudelningen upphör när man och kvinna förenas, dock återuppstår tudelningen och övergår så småningom i tredelning. Urkraften kreerar, tillbliver och lever. Tillblivelsens mirakel utmärker sig som ett litet barn. Tudelningen dras ihop till en enhet och kreerar en treenighet. Dur och moll är två tonarter där vardera ackord består av tre toner. Två och tre. Två - EN - två - tre, två - EN - två - tre, osv. Tonerna i de två parallella tonarterna, den ena i dur och den andra i moll, är exakt samma och kan spelas samtidigt. Betyder det att man och kvinna är exakt samma tecken?
Man och kvinna består av tre toner och kännetecknas av plus och minus. Tonerna i de två parallella tonarterna dur och moll återspeglar emanerandets kraft och översätts i den manliga och kvinnliga kroppen. Den manliga och kvinnliga kroppen inom varje människa dessutom. Nu börjar jag närma mig begynnelsen. Treenigheten kunde inte bli till innan dualismen uppstod. Barnet är ett resultat av dualiteten. Huset vi bygger i vårt inre ska låta barnet växa upp och lära sig kunskapen som tecknas konstfullt mitt framför ögonen. Huset kreerar livskraft och kunskap. Huset återspeglar kunskapen som källan besitter och kunskapens hus är det universitet som själen går i. Hem ljuva hem förvandlas till det universitet som låter själen komma ihåg urkraftens melodi. Tonerna i skalan iscensätts som dur och moll.
Ud återkopplar till evigheten och låter källan komma i kontakt med medvetenhetens lierade. Nu kännetecknas livet av denna spänning och kämpar vi tillräckligt mycket så låter vi tillblivelsens mirakel ske inom oss. Nu återförenas källan i evigheten med källan under oss. Nu återförenas källan ovanför oss med källan nedanför oss. Nu återförenas fader himmel med moder jord. När enhet skapas mellan de två inom oss kommer ett barn till världen. Huset där under handen på solar plexus kommer bli detta barnets hem. När moder jord och fader himmel förenas inom mig tar jag mina första steg som uppstånden igen på den tredje dagen. Hur låter det. Himmel och jord är här, precis här och himmel och jord förenas i kärlek till evigheten. Huset under handen på solar plexus uppstår i evigheten. Minnet av ett äventyr kommer att få detta hus att kännas kyssäkta. Minnet av ett äventyr sår och skördar.
Kyssen kommer att leda oss i rätt riktning. Hågkomsten omsätts under handen på bröstet och lieras med källan. Minnet av ett äventyr kommer att låta kunskapen liera sig med själen. Hem ljuva hem. Hem ljuva hem.
Tiden är kommen när sanningen om Jesus födelse reser sig upp framför våra ögon och kunskapen lär oss känna efter hur denna födelse sker inom oss. Händer och fötter lär sig ud´s svåra uppgift att ta emot emanerandets kraft ifrån evigheten och låta den lotsas fram till källan i vårt inre. Ud´s kännemärke är hudens känsliga reseptorer. Ud återkopplar till evigheten och kommer med ny input till källan.
Skapelseprocessen påskyndas av att medvetandet är med. Helheten medvetandegör oss om tudelningen och kreativiteten. Under ytan omsätts sanningen i de bibliska ceremonierna och berättelserna. Det är dags kära vänner att förstå budskapet i koptiskans alla nedtecknade berättelser. Hemmet är nu redo att ta emot Jesusbarnet i krubban under handen strax under bröstet.
Tack!
det du skriver får mig att bli mer klar över att dualismen inte är "ond" ... och om den är ond så är det en ondska som är av godo!
SvaraRaderaSå mycket inom Nonduality (Advaita, Zen, Taoism m.m.) handlar om hur vi kan genomskåda dualismen och komma hem till enheten. Man spelar oändligt många variationer på temat - se vilket lidande dualismen ger upphov till, och tänk vilken befrielse från lidande det ger att inse att dualismen är en illusion.
Då missar man lätt att det mirakel som den här kroppen är faktiskt är ett resultat av delning. En cell blir två, två blir fyra o.s.v. Våra kroppar är delning.
Det här kanske är lite spekulativt (men ruskigt intressant) men kan det vara därför de kristna talar om att kroppen är "syndig" - om man här talar om synd som ett frånfall från enhetstillståndet. Ett är helt (heligt), två är synd. Det krävs ju två för att synda också. Utanför dualismen existerar ingen synd.
... jag leker med tankar här men det känns som att denna lek kan skapa klarhet i tankevärlden!
Jag försöker inte kommentera dina intressanta bilder av dur och moll och man och kvinna. Dom behöver inte kommenteras, bara sjunka in. Jag delger bara hur dina "symboliska" tankar klargör saker i mina egna tankar om livet.
Fick plötsligt en annan intressant tanke. Jungfrufödsel. Något jag aldrig sett förut. Jesus kropp kom antagligen till ur dualismen - josef och maria - men Jesus kraft, (hans "väsen", allas vårt sanna väsen), kommer ur "enhet". Vad menar jag här? Kanske Maria, oskulden, jungfrun som symbol för något som förblivit orört av dualismen. Har aldrig sett den symboliken förr. Källan är ju oskulden. Skulden eller synden är manifestationen. Nu får jag ihop bitarna här.
Jesus, som alla stora andliga lärare, förkroppsligar källan. Det inom oss som fanns innan vi föddes. Inom Zenbuddhismen talar man om - vårt ansikte innan våra föräldrar fanns - det symboliserar källan i oss. Det vi är. Det rena "I Am".
Jag inser att den här kommentaren kanske var meningsfull endast för mig själv. Jag återgav fragment av en känsla som inte går att klä i ord. Men viktigast var kanske att jag blev ännu mer klar över att livsdansens alla fem turer är meningsfulla. Att gå från källan till manifestationen är ju ett sorts syndafall. Det är att fall ner i lidande. Men det skapar också. Jag har syndafallet som den första turen i dansen. En rörelse vi gör varje dag. Så fort vi tänker syndar vi. Men utan den synden blir det ingen dans.
Lite komiskt kanske, men visst är det intressant att religiösa människor ser dans som syndig. Dom har ju rätt. Utan dans ingen synd. Utan dans ingen manifestation. Ingen manifestation inget lidande. Inget lidande inget .... någonting. Plötsligt ser jag glasklart att synden är en välsignelse.
Vi brukar prata om att källan har många namn - Gud, Tao, Nuet, Källan osv i all evighet. Men även manifestationen har många namn. Djävulen, separation, synd, Samsara, illusionen,
Vad vill jag säga här? Jo, låt inte livet vara enkelt. Fly inte till Gud. Fly inte från lidandet. Fly inte till Nuet. Andlighet kommer så lätt att handla om detta.
Se istället balansen. Se dansen.
Tack för ett bra inlägg!
Tack gode Gud för att din kommentar återfanns igen. Jag hann läsa första raden igår innan jag trodde att den försvann. Idag har den kommit tillbaka. När du skriver blir allt så klart för mig. Tack för en mycket tänkvärd reflektion. Ta bara denna mening:
SvaraRadera"Vi brukar prata om att källan har många namn - Gud, Tao, Nuet, Källan osv i all evighet. Men även manifestationen har många namn. Djävulen, separation, synd, Samsara, illusionen"
Detta förklarar mycket om alla tankar om synd, skuld och jävulen. En förutsättning för det fysiska livet är precis som du säger, delning och rörelse och egentligen är detta det som kallas kreativitet - skapelsen som pågår hela tiden. Den skapelse där urkraften iscensätts och känner tudelningens alla mervärden. Dessa mervärden måste vara orsaken till livet. Dessa mervärden kommer troligen lära oss människor att ta vara på tillvarons alla stunder. Hur tar jag reda på vilka mervärden som är orsaken till mitt liv? Hur kommer jag ihåg mervärdeskänslan som såg till att jag först såg dagens ljus?
Detta med mervärde är väldigt subjektivt och kommer alltid att vara det. Hur kommer jag ihåg det eviga devinska mervärdet som talar med mig. Hur skapar jag mervärde i mitt liv?
Detta är det som kommer att sälja när prylar inte längre kan sälja. Hur skapas mervärde och hur ska marknadsekonomin göra för att lära sig detta. Vi vill ha något mer än bara en pryl när vi handlar.
Det här med synd har nog också varit starkt förknippat med att handla, att tillfredställa sina behov genom att handla. Nu kommer mervärdet att lägga källans kraft i och omkring hela den process som handlandet utgör.
Den som köper en lotion eller en badolja tar hem en produkt men också ett minne av en upplevelse, en känsla. Nu räcker det inte att gå till ica och köpa en tvål (där det dessutom finn hundra olika att välja på), nu längtar vi efter livsupplevelser kring den här tvålen. Därför tror jag att spa-branchen omsätter mer än många andra brancher i den ekonomiska krisens tid.
Lusten som är förknippad med den produkt vi köper efter en behaglig behandling eller en upplevelse tillsammans med sin kära är det som skapar mervärde hos dessa produkter och den kommer att stanna kvar hos produkten och därmed hos mig så länge den räcker. Det vi betalar för är förstås kvalitet men även mervärdet som kommer ur upplevelsen kring produkten.
Oj vilken utvikelse det blev. Jag kom in på mitt jobb som spaterapeut plötsligt.
:) Jennyli
Hej!
SvaraRaderaNu kommer vi in på det igen: Dualismen. Vet nån av oss vad det är?
Om inte annat, och det viktigaste kanske: vad är det för fel med dualismen?
Jag har funderat ett tag och ser nu följande:
Den grundläggande tvåsamheten (som kanske inte borde kallas dualism om man med dualism avser nåt som är av ondo) är Alfa och Omega. Universums expanderande kraft, och universums kontraherande kraft. Detta är den grundläggande och nödvändiga (om det ska dansas) polariteten. Den gudomliga polariteten om man så vill.
Men. Ett stort men. Nu finns det också det som kallas det dualistiska sinnestillståndet. Det är inte Alfa och Omega, utan det är en perversion av den gudomliga polariteten! Dualismen är inte samma sak som det dualistiska sinnestillståndet.
Det senare föder fram egot!
Vad gör den rena forman av Alfa. Vad gör den rena formen av Omega?
Vad gör en perverterad form av Alfa? Vad gör en perverterad form av Omega?
Jag låter frågan stå så länge…
/Perra
Nu har jag också märkt att det är nåt knöligt här. Svårt att lägga in kommentarer!
SvaraRaderaJag fick försöka 4 gånger innan ovanstående kommentar gick in.
/Perra
Hej Perra
SvaraRaderaJag tror att det är något fel på sidan för det står ganska ofta - fel på sidan - längst ner. När jag ska skriva ett inlägg finns ingen html-formatering att tillgå. Det går inte att trycka någonstans för att lägga till det heller.
Det här med dualismen ja. Dualismen är inte ond, precis som vi kommit fram till tidigare (Björn). Dualismen i sin rena form är en förutsättning för manifestationen, för livet i den form vi upplever den. Dock finns det troligen mörka och onda krafter. Dessa tror jag inte har något med dualismen att göra. Eller? Egot eller det dualistiska sinnestillståndet kanske är en förlängning av mörkret, inte av den rena dualismen - livets puls.
Vi pratar just nu om detta även på samtal med Gud-forumet. Dualismen är som en vågrörelse, eller en livspuls om man så vill. Dualismen är en förutsättning för liv. Denna våg har en topp och en botten. Ingen topp utan en botten och tvärtom. Det är samma sak med en ton som har en viss svängning.
Upp och ner är inte samma som gott och ont, det är bara upp och ner. Däremot kan topparna upplevas mer spännande och känslorusande än vågdalarna. Där nere mellan två toppar ser man inte särskilt långt. Ebb och flod är ytterligare en sorts vågrörelse. Det som skulle kunna vara Nirvana eller paradiset är det som ligger mitt emellan topp och dal, när vågen så att säga planar ut. När tonen förfinas. Ju närmare en rak kurva vi kommer desto närmare nirvana. En helt rak kurva är omöjlig för då upphör livet att existera. Eller är det då vi upphör att återfödas till jorden kanske.
Men det här med ondskan och mörkret är en något annat och det kanske kräver ett helt nytt inlägg.
När vi tar emot Jesus så tar vi emot ljuset. När vi inte tar emot Jesus så tar vi inte emot ljuset, så enkelt måste det vara. Då behåller vi mörkret. Mörkret är ovissheten och okunskapen. Okunskapen skapar rädsla hos oss och rädslan ursäktar onda handlingar. Den som är rädd har rätt att försvara det som han eller hon är rädd om.
Det tycker i alla fall den som är rädd. Därav alla hot mot USA. Det gäller att skapa rädsla hos befolkningen för att legitimera ett grymt handlande. Ett handlande som har helt andra syften än att försvara landet.
Det som är gott och ont är det som är ljus och mörkt, men ljust och mörkt är inte det som är gott och ont för ljust och mörkt är det som är tydligt och otydligt eller det som är känt och okänt.
På vågens topp ser man klart och i vågdalen ser man nästan ingenting, världen blir osynlig. Därför känns det ibland som om man nyss hade sett allting så klart för att i nästa skede inte förstå någonting osv. Men detta upp och ner har ingenting med gott och ont att göra, så som jag ser det.
Troligen kommer ondskan ur okunskapen som skapar rädslor därför att vi inte ser livet med perspektiv, vi ser inte horisonten.
Det ego som kommer med okunskap är det ego som inte vet, som inte ser att källan är evig och räcker till alla och blir över. När egot lär sig att källan är evig kommer egot att lita på mervärdet. Nu kommer vi till detta magiska ord igen. När egot upptäcker att källan är evig erkänner egot att källan som är evig inte kan samexistera med egot. Då kommer kampen att upphöra. När kampen upphör kan murarna verkligen falla. Där ingen kamp förs behövs inga murar. Talande murar faller därför att ordet befriar. Tigande murar står kvar tills dess att människan talar ur hjärtat. Talande murar faller och öppnar väg för tidens oersättlige människobarn. Du!
Människobarnet som kommer med sanningens ljus.
hej igen
SvaraRaderaJag fick också försöka fyra gånger innan kommentaren gick igenom. Konstigt
Du Perra, detta kanske är samma sak som du är inne på. Ibland ser man det inte innan man har sagt det själv. Precis som du sa om jordgubbarna Björn. En bra liknelse. Det spelar ingen roll hur mycket någon pratar om hur gott jordgubbar smakar, man måste smaka själv... :)
SvaraRaderaJag har en syn på egot som mycket liknar Kim Michaels syn. Kanske även Jesus syn på det.
SvaraRaderaEgot kan inte "lära sig" något. Det handlar däremot om ett jag till, som du kanske förbiser: Det medvetna jaget. Jag märker att många förväxlar egot med det medvetna jaget och vi kan därför inte förstå varandra riktigt.
Det medvetna jaget det är det jag som kan välja. Egot är det jag som alltid måste ha rätt, det ego som söker konflikt, billiga utvägar.
Egot är den del av dig som är rädd!
På min blogg: "Mannen med dossiern" är egot. Ska utveckla detta vidare sedan...
Det medvetna jaget kan lära sig! Det kan lära sig att observera egot, varvid egot upplöses!
Är du med?