Människans torsdag är här

Tänk er att livet skapas på sju dagar precis så som Gud skapade världen på sju dagar. Tänk er att tiden det tar att skapa sig själv är sju dagar, eller rättare sagt sex dagar eftersom den sjunde dagen är vilodag. Huset som jag brukar kalla hem ljuva hem och den utbildningsort som kommer att tala om allt vi behöver veta är känslornas centrum och källans ursprung. När jag säger hem ljuva hem kännetecknar det skapelseprocessens torsdag. Hem ljuva hem, den plats i kroppen som lär oss om kreativiteten och som lär oss lyssna till den levande process som pågår. Hem ljuva hem är som en barometer för om vi lever i sanning eller ej. Denna plats är essentiell och tänker vi på skapelseprocessen som veckans sju dagar ser vi att varje dag är livets sätt att skapa sig själv. Tänker vi ärligt på detta lär vi oss lyssna och låta själen känna erkännandet som möter oss i vårt hem.

När jag började skriva min bok "Gud har en plan" i början av 2007, talades det om att människans tisdag är här. Det verkade som om hela mänsklighetens historia fram tills dess var människans måndag. Där vi stod när jag började skriva var på tisdagen och nu har vi kommit till torsdagen. Eller nu är det dags att skapa torsdagens upptäckter. Det är torsdagen som möjliggör för oss att äntligen komma hem. Detta hem så olikt de andra. Torsdagens utbildning kommer att freda oss från lidandet. När torsdagen är lärd så kommer fredagen och kännetecknet för fredagen är att kreativiteten lär oss flyga. När vi lärt oss flyga reser sig medvetandet fort och lördagen talar om för oss att det snart är vilodag. Händer och fötter har lärt sig flyga och kännetecknet för lördagen är att känslan tror på oss. Hämningarna är borta och känslan litar på oss. Tänk om vi blir som barn på nytt, tänk att vi då tror på kraften inom oss så att kraften inom oss litar på oss så mycket att kraften kreerar edens lustgård. Tänk att vi till slut ska leva som lyckliga, spontana och tillitsfulla barn i edens lustgård igen. Därifrån börjar kanske allting om igen. Troligen blir det så. Det eviga livets kretslopp.

Det hem som vi nu är i färd med att hitta påminner mig om en dikt jag skrev för ett antal år sedan. Håll till godo!


På ett papper av guld

Du bygger ditt liv
på ett papper av guld
Du snickrar och lappar
ur hemmets huld

En stuga så ståtlig
jag ser växa fram
Av eke och bambu
murbruk och slam

Där inne finns värme
och kämpande glöd
På gården en lykta
som vittnar om nöd

För stormar de härjar
så flitigt ibland
Och trasar de hem
som byggs utan land

Men murbrukets styrka
och kärlek är klar
Då stugan på tunet
så ståtligt står kvar

Ur detta hem så
olikt de andra
Strömmar ett ljus
på den väg vi bör vandra

Min undran är nu
hur långt ljuset kan nå
Om det någonsin makt
över stormen kan få

Men långt bortom berget
som skymmer min sikt
Står människor i blåsten
och läser min dikt
(1998)