måndag 1 juni 2009

HÄR


Vad ligger i detta uttryck egentligen. Nu lever vi och HÄR lever vi. Detta nästan klyschartade uttrycket, här och nu lever vi, vad ligger egentligen i detta uttryck? HÄR är jag. HÄR är du, HÄR är vi osv. Det spelar ingen roll var vi befinner oss för vi är alltid HÄR. Det som är nu är alltid nu. Tidigare var det också nu. Tidigare är konstruerat av oss, precis som sen är konstruerat av oss. HÄR är det enda som existerar. HÄR är viljans kraft. HÄR skapar vi kvädet som är vårt liv. Tanken erkänner en tid som varit och en tid som kommer. Nu länkar lätt till nu osv. Nu längtar efter nu. Tanken talar om en tid som har varit och vi kan längta tillbaka till den tiden. Tänk om det vi längtar till är just känslan av NU och HÄR som vi liksom tappat bort på vägen. Nu tror vi att det var bättre förr. Nu tror vi att kärleken aldrig kommer tillbaka. Nu tror vi att det var bättre förr.


Svaret på varför vi tänker att det var bättre förr tror jag ligger i att vi lägger mer och mer band på oss själva ju äldre vi blir. När vi var unga snavade vi mer därför att vi sprang fortare. När vi var unga levde vi mer därför att kunskapen om den här världen inte var lika stor. Därför vågade vi leva. Därför vågade vi springa fort och trottoarkanter var inget hinder. Skratt och gråt avlöste varandra därför att spring och fall avlöste varandra i en ständig ström av liv HÄR och NU. Det är vad vi saknar. Sedan tog tiden tag i oss och leken kom av sig. Det våra föräldrar sa till oss kunde låta så här. Var försiktig, akta dig för det, ha inte för bråttom, se dig för, spill inte, osv osv. Tur i oturen så älskade våra föräldrar oss förbehållslöst. Tur i oturen så invigde våra föräldrar oss i tidens tand. Så går det när man gör si och så går det när man gör så. Tidens tand eller erfarenhet. HÄR tänker vi inte på hur det går ifall man gör si eller så. HÄR lever vi i stunden.


Tvivelsutan kan man inte leva tror vi men tvivelsutan är det enda sättet att verkligen leva. Tvivelsutan är det enda sättet att befinna sig HÄR. Tvivel är erfarenheten som talar och erfarenhet är lärdomen vi får av bla. våra föräldrar och den här världen. Tvivel är vad som talar till oss tandfeer. Tidens tand talar till oss i form av tvivel. Tidens tand kännetecknas av tvivel och tvekan. Tidens tand överöser oss med tankar om vad vi inte klarar. Tidens tanke är, äter jag inte så dör jag, går jag ut i gatan när det kommer en bil så dör jag, träffar jag inte den rätte så dör jag osv. När erfarenheten vet vad som kommer att hända så skapas inget nytt. Visdom och erfarenhet är två helt olika saker. Visdom är vad erfarenhet borde handla om. Visdom är vad ålderdomen borde handla om. Tvivelsutan kommer visdomen fram Tvivelsutan skvalpar visdomen över. Tvivelsutan sker märkliga saker.


Nu och här verkar kraften. Här och nu drömmer vi vår sanna dröm. Drömmen känns igen just i ordet Här. Så visdom respekterar sidenbandet i ditt hår eller sneluggen och fräknarna. Nu tvivlar du inte längre på sanningens andedräkt. Du älskar vad du är därför att sanningen är att den du är har du alltid varit. Tiden är en illusion. Tiden är viskningen inom dig som säger att det var bättre förr. Den viskningen är tidens tand som gnager själens boning. Tur i oturen så kallar vi erfarna människor det som var, för den gamla goda tiden. Tur i oturen så lever vi upp när vi tänker på den gamla goda tiden. Tur därför att vi lever upp och otur därför att vi måste tänka på den gamla tiden för att hitta tillbaka till HÄR (vilket är samma som NU).
Särdeles tidlöst tänker vi alltså inte, men tanken som hör tiden till ser till att komma ihåg hur livskraften känns. Då och sen är tankens konglomerat. Tanken åberopar endast då och sen. Tanken kan inte existera HÄR. Tankens konglomerat av då och nu tar oss bort från livet. Tankens konglomerat av då och nu lär sig tyda tecken på liv dock. Tanken lär sig förstå när själen kommer till uttryck HÄR. Tanken lär sig att känna igen smaken av detta uttryck. Därför tycker vi att det var bättre förr. Smak och lukt försämras med åren. Uttrycket kvävs och själen vågar inte springa, för tänk om den ramlar. Skratt och gråt lär oss dock att tyda skådespelets kuvande klurighet. När vi skrattar och gråter kuvas vi inte. Skratt och gråt låter tanken lära sig att stå tillbaka. Tanken är när allt kommer omkring, samlad sinnlig kunskap. Skratt och gråt knäcker koden till visdomens källa och tidens viskning hörs inte längre.


Arbetet med att ta kraften och livet HIT går ut på att våga skratta och gråta och värna om klangen som leken har. Tidens tand umgås med ledsna människor. När vi slutar umgås med tiden sker något. Tidlösheten vinkar och blinkar åt oss och leendet sprider sig i hela ansiktet. Nu lever vi därför att vi blir till HÄR. Tillblivelsens mirakel sker HÄR. Drömmen blir verklighet HÄR. När vi inser detta börjar vi leta på det rätta stället. När vi ser HÄR och upplever HÄR och slutligen är HÄR behöver vi inte tänka på den gamla goda tiden för att påminna oss om hur det var att leva. Tidlösheten inom oss är samma som alltid. Tidlöshetens tvivelsutan lovsjunger skapelsefröet. När skapelsefröet lovsjungs tillkommer det. Tillkommer ditt rike. Sker din vilja så som i himmelen, så och på jorden. Tillblivelsens mirakel är när fröet inom oss kommer till, slår rot och skapar en vacker blomma. Tillbliver. Tillbliver. Tillbliver. Tillbliva HÄR. Den kraft som låter livet fröa av sig är HÄR. Synergieffekter låter fröet växa upp. Synergieffekter kvarstår och lägger sig där vi är som kuddar. Tillstår vi detta behöver vi inte längre vara rädda för att springa för då gör det inte ont ifall vi ramlar. Smärtan sätter sig fort i tanken som ett tidens minne. Tanken kan programmeras om och seendet likaså.


Seendet tittar efter det som erfarenheten lärt det att se. Seendet ser nu äntligen kraften som är HÄR och låter tanken förstå att livet är HÄR, samma liv som alltid. Seendet läser teckenförklaringen HÄR lika läraktigt som själen säger, tidens kvarlåtenskap lämnar du när kroppen dör och då är HÄR det enda som finns. Tanken kommer vinna insikt därför att källan till allt liv erbjuder oss allt vi gått och längtat efter sedan vi föddes. Tanken ser tiden an och kommer veta när det är dags att stå tillbaka. Tidens tanke ämnar ta oss bort från livet för att sedan föra oss tillbaka. Tanken kan inte vara allsmäktig därför att tanken hör tiden till. Tanken kan inte verka. Ta livet lite som ett barn. Skratta och gråt och spring så som du aldrig tidigare har sprungit. Våga leva, våga ramla, frigör dig själv från timglasets kaksmulor. Tidlösheten erbjuder dig kakor i evighet. Nöj dig inte med smulorna på golvet. Det finns mer och det finns så det räcker till alla och blir över. Tack för att ni läser och begrundar vad som ligger i ordet HÄR. Tack för att ni begrundar livstörstens bröd och livshungerns brunn. Skipa rättvisa åt dig själv. HÄR skipas rättvisa. Du är livets källa, skatten vid regnbågens slut.


9 kommentarer:

  1. Tack!
    Språket dansar dualismens dans runt nondualismen. Mycket vackrare än så här kan den dansen inte bli!
    Ju närmare nondualismen vi kommer desto genomskinligare blir språket.

    Här är en annan dans:
    - Jag kan aldrig vara HÄR.
    - Varför?
    - För att jag ÄR HÄR
    - Åh ...
    Här är jag och jag är här. - Ett - inte två -

    SvaraRadera
  2. Tack själv Björn!
    Jag undrar om språket någonsin kan bli hundra procent nondualism? Troligen inte. Hur genomskinligt kan språket egentligen bli? Allt vi sätter ord på ligger i tiden och tiden är vad vi tänker på som då och sen. I det ögonblick som impulsen till texten kom, innan den så att säga kom på pränt, så kanske den var precis HÄR. Innan texten blev en tanke, nä ofta blir texter jag skriver inte ens en tanke, den går från impuls direkt till kontext. Det värmer mitt tänkande jag att du ser skönheten i den här dansen.
    Jennyli

    SvaraRadera
  3. Vad tycker du föresten om min sons teckning i inledningen av inlägget? Spontant skapande, fritt från begränsande tankar.

    SvaraRadera
  4. Jag tänkte också direkt på den eviga dansen när jag läste detta, samtidigt som jag började formulera ett nytt inlägg, denna gång efter att jag har läst ditt här.

    Språket i sig är väl som det är... det är vad vi lägger i det som skapar dualism; värderingar och definitioner, precis som i verkliga livet.

    Teckning med hjärta och kaos :)
    Kram

    SvaraRadera
  5. Precis Telluselle, språket så som det står på papperet fritt från sändare och mottagare är egentligen helt utan betydelse, men så fort någon läser tyds tecknen och värdering är ofrånkomlig. Så även när någon skriver en text, då finns någon slags värdering bakom. Men texten i sig självt är helt utan värdering och utan innebörd faktiskt. Mycket intressant att iaktta. Det är samma som med tex en doft. Om ingen människa är inne i det rum som någon har stekt fläsk i nyligen då finns det ingen doft. Lukten uppstår i våra hjärnor. Det som finns är bara molekyler och de är i sig ingen lukt.
    Tack för din vinkling. Det är så sant, allt som hör den fysiska världen till är dualism. Vi som fysiska varelser är dualistiska.
    Jennyli

    SvaraRadera
  6. Jennyli!
    Ja hur genomskinligt kan språket bli? Bra fråga. Jag tror att en sak man kan göra är att ärligt talat tillstå att allt man säger om Nondualism är gagaga /blablabla. Språket är ju det som håller dualismen vid liv. Många hävdar att poesi luckrar upp dualismen. Det kan vara så.

    Sonens teckning - mycket fin! Jag gillar den:)

    SvaraRadera
  7. Ja Björn och det kan för min del vara en oerhört skön förklaring till varför min första bok, för en del är oerhört svår att förstå och ta till sig medans andra älskar den. Språket är extremt ovanligt och stannar inte vid poesi. Detta har förbryllat mig många gånger och jag har frågat mig själv, måste det vara så här. Ja det måste det och kunde jag göra något åt det skulle det inte blivit en bok. Men givetvis är det fortfarande dualism. Den bok som är nondualism är "Evigheternas bok" och den står skriven inom oss i källan/solar plexus....
    Jennyli

    SvaraRadera
  8. Jaa, ditt språk är helt unikt! Din senaste kommentar på min blogg är ju bara så otroligt superskön! jag ler. Har du förresten lyssnat på Osho någon gång? Han med den galna blicken?
    Ett litet smakprov:
    http://www.youtube.com/watch?v=6D7rWLzloOI
    Enjoy!

    SvaraRadera
  9. Jag ler också Björn. Det är så skönt att ventilera och få feedback. Tack vare dig och andra här så känner man sig inte så ensam och inte riktigt lika galen. Hi hi.
    Tyvärr har jag inte lyckats ladda hem flashplayer för att kunna se på youtube-klipp. Jag ska göra ett nytt försök annars kollar jag upp det på en annan dator. Det skulle vara kul att höra vad Osho har att säga. Tack!

    SvaraRadera