söndag 12 februari 2012

Vänd blicken mot himmelen

En sida ur Evigheternas bok

Du har vandrat den långa vägen, skapande människa. Händer och fötter har skådat mycket och skratt och gråt har ersatt varandra. Du är vägen, sanningen och livet, lika mycket som Jesus en gång var och fortfarande är. Du är sanningen om kraften i uppståndelsen. Det eviga livet uppstår i det ögonblick som torsdagens utbildning manifesteras inom dig. När skutan håller på att sjunka, ser sanningen sådan ut att du lär dig att bli neråtseende. Du ser ner i botten på båten för att se om du kan täta de hål som får båten att sjunka. Du skaffar mer trä och mer spik för att laga båten. Du märker snart att det börjar sippra in vatten igen och du skolar dig i hur du ska täta båten på bästa sätt. Du kärar båten och tätar sprickorna med lämpligt material. Det slutar att läcka och du pustar ut.

Dock talar vi olika språk och så småningom börjar båten läcka igen. Du ser hur hopplös situationen verkar och undrar hur rätt tillvägagångssätt ser ut. När båten läcker som ett såll, lutar du dig tillbaka och tänker: Ja nu finns det inget mer jag kan göra. Skeendet har sin gång, hur mycket jag än kämpar emot. Då ödets väg får medvetandegöra dig om skeendets gång, upptäcker du att din skuta är som en smällkaramell på julafton. Det som sker är att smällkaramellen håller på att brista och alla godsaker som finns inuti börjar bli synliga. Det som du har kämpat så för att hålla instängt, är i själva verket som det bästa godis du kan tänka dig på julafton. Det som du trodde kunde rädda dig från att sjunka, var i själva verket det som fick dig att sjunka. I den stund som du gav upp och lät skutan sjunka, upptäckte du sanningen som låg dold bokom skutans skrov.

Ske din vilja så som i himmelen, så och på Jorden. Din vilja är min vilja och så länge du vill laga skutan, så lagar vi skutan. Så länge du vill skruva och spika för att hålla dig flytande, så skruvar och spikar vi för att hålla dig flytande. Det är du som bestämmer. När du vågar skåda upp mot himmelen, så ser saken helt annorlunda ut. Det du ser när du vänder blicken upp är solen och solen ombesörjer så att träd och grödor växer. Tack vare solen kan du leva. Tack vare solen, ser du. Tack vare solen skapas nytt liv. När du vågar blicka mot himmelen skapas nytt liv. När skutan sjunker ligger godiset kvar på vattenytan och glittrar som ljusreflexer. Det du ser i vattenytan är en spelgelbild av evigheten. En evig bild av dig själv!

2 kommentarer:

  1. Underbara ord strömmar in underifrån, ovanifrån och här finns bara en väg - låt hela världen strömma in genom oss! Låt oss förlösas och följa med den sista sträckan i mayans klor. Nu.

    Tack för dina ord Jenny!

    /kram Fredrik

    SvaraRadera
  2. Tack själv Fredrik... det är som du säger, en sista suck som krävs för att illusionen ska brista och himmelriket ska uppenbara sig. Nu läcker båten in från alla håll och vi har ingen möjlighet att värja oss längre. Vi har inget att sätta emot. Det är dags att överlämna oss i kärlekens stora famn!
    kram

    SvaraRadera