lördag 27 december 2008

Kärleken

Jag tog mig friheten att kopiera mitt eget inlägg från annan ort på internet. Tror inte att Jennyli har något emot det...hi hi...

Det här med att kärleken är opersonlig. Det kanske finns en annan benämning men denna snuddar nog vid det som jag också upplever. Det tror jag är en tanke att ta itu med och här har vi en utmaning att ta itu med i tiden. Människan längtar efter kärlek och kärlek för oss människor handlar om kärleken till en annan människa. Tänk om kärleken egentligen handlar om något helt annat! Nu vill jag inte påstå att kärleken till andra människor inte finns men bara att den är en förlängning av den kärlek som kommunicerar med oss via medvetandet och kommer ur källan som vi bär inom oss. Den som känner kärlek skapar kärlek och känslan av att älska behöver inte ha med en annan människa att göra. Då känslan av att älska infinner sig utan att vi har en viss person i åtanke, kommer källan till uttryck. Urkraften och livets essens inom oss är kärleken. Det finns inget bättre sätt att leva än att leva i kärleken. Då är vi mitt i livet. Det som de flesta av oss känner när vi talar om kärlek är att kärleken kommer och kärleken går och konsten att bevara kärleken är för de flesta en gåta.



Denna gåta måste få ett svar. Denna gåta kommer att få ett svar. Denna gåta talar om tidens tecken. Dessa tecken kanske inte kan tydas alltid om vi inte försöker se och försöker höra det som talar till oss och det som visas oss. Därför känner jag att konsten att älska är den viktigaste lärdomen vi har att möta. Därför känner jag att kanalen kan få vara öppen i denna fråga. Då tror jag att kärleken kan tala för sig själv. Du och jag är vuxna människor som mästrat mycket lidande och källan till kärleken kommer kanske under ytan, den låses in. Därför är kanske det första vi måste göra att låsa upp kanalen till kärlekens källa. Dur och moll har vi pratat om och kanske är det så att lidande och kärlek är polerna emellan vilka denna kanal går. Det som händer när vi stänger av kanalen till lidandet är att vi också stänger av kanalen till kärleken. Det som händer när vi lägger locket på känslor som har med lidande att göra är att vi samtidigt lägger locket på kärlekens källa. Därför är kärleken så jobbig. Det går inte att känna kärlek utan att ha lika nära till hands att känna lidande. Kärleken gör ont är det många som säger. Dock tror jag att till sommaren kommer kanalen till lidandet att försvinna. Då kommer kanalen till kärleken att bli ren. Det visar sig att den som känner lidande kommer att få älska igen, den som möter sitt lidande och känner till att för att komma tillbaka till kärlekens källa så kan kanske krisen vara en väg.



Kärleken finns nämligen på samma väg fast på motsatt sida. Då vi upplever djup sorg har vi som allra närmast till kärleken. De två polerna på varje sida av snöret kommer nära varandra om man knyter snöret till en ring. Därför är lidandet en väg till kärlek. Dock frigörs lidandet först när den som lider förstår detta och kommer ihåg att kärleken kan byta plats med lidandet lika fort som tanken uppkommer som säger; Nu tänker jag känna kärlek och jag ber om hjälp med att få känna kärlek och glädje. Den som tänker så kommer att få känna kärlek. Det är en känsla som kommer inifrån och har inget med omgivningen att göra. Jo på ett sätt, när jag känner denna kärlek inom mig börjar jag visa den till mina närmaste och då visar de kärlek tillbaka. Därför är kärlek mellan människor en förlängning av skaparkraften. Med andra ord är vänner och familj konstruerade för att låta skaparkraften verka i kärlekens namn.



Tro, hopp och kärlek. Dessa tre är vägvisande. De kommer i den ordning som de skrivs. Det handlar om att börja tro först för att finna hopp om den stora kärleken. Då vi börjar tro vaknar hoppet och när hoppet har vaknat känner kärleken kraften inom oss och kommer oss till mötes. Det är kärlekens kraft som möter oss där under handen på hjärtat. När hoppet vaknat kommer kärleken oss till mötes. Då hoppet vaknat finns inget att vara rädd för längre. Den som har hopp den har kraft, den som har tro den har mycket att hoppas på. Tro, hopp och kärlek kreerar liv. Du och jag kisar mot solen därför att kärleken är så stark. Det är verkligheten, det är kärlekens väsen, det är solens kraft. Du och jag kreerar mötesplatser för kärleken inom oss och kärleken tror på oss därför att vi tror på oss själva. Mötesplatsen för kärleken kommer alltid att vara hjärtat och vägen dit är genom halsen. Därför är det så viktigt att tala. Därför är det så viktigt med kommunikation.



Den ordlösa kärleken känns som kärnkraft i hjärtat. När kärnkraft blir till kommer fusionen att lära oss att det som sker är faktiskt en räddningsaktion från Jesus. Det som du upplever är kraftsammansmältningen mellan Kristus och dig själv. När medvetandet från Kristus kommer in i dig då sker en fusion därför att ditt medvetande sammansmälter med hans. Det treeniga medvetandet är ditt personliga medvetande, Kristus medvetande och det helt nya medvetandet som skapas i denna fusion. Då sammansmältningen har skett kommer få av oss att komma ihåg känslan av att känna lägre känslor och lidande. Dualiteten lämnar oss. Det medvetande som kroppen hade och det medvetande som Kristus hade smälter samman och skapar ett nytt högre medvetande. Du och jag kommer att låta detta nya medvetande upptas i det mänskliga livet. Dualiteten tecknas nu som mänskligt - gudomligt, upp - ner, mitt - ditt osv. Det som sker när sammansmältningen ägt rum är att kunskaper som Kristus haft tas emot av oss alla och mitt och ditt betyder inget längre.



Det gudomliga och det mänskliga möter varandra och blir samma sak - ETT med varandra. Hur ofta har vi inte hört det. Detta ETT är Kristus och människan som har sammansmält. Du och jag möter vår själsvän Kristus och kommer ihåg att för längesedan krossades våra hjärtan då människan lät frigöra sig från Kristus. Du och jag ska återförenas med honom/henne. Du och jag är kyssäkta kärlekspartners till Jesus. Du och jag kommer ur Kristus och kärleken till Kristus utkristalliseras som en stark längtan efter tillhörighet. Drömmen om den rätta/rätte. Du och jag är den rätta/rätte för Kristus och Kristus längtar efter oss lika mycket som vi längtar efter Kristus. Drömmen om Kristus är lika verklig som drömmen efter Jungfru Maria. Umgänget med Kristus låter oss upptäcka kraften i hjärtat. Drömmen om kristus kommer först att upptäckas tillsammans med en annan människa. Drömmen om Jungfru Maria kommer först att upptäckas tillsammans med en annan människa.



Men den teckenförklaring som säger att ensam är stark är verklig. Den som har vaknat förstår att frihet är när vi och dom kommer att låta kraft och kärlek. Människan och gudomligheten kommer att låta de kärleksfulla kommunikatörerna. Nu och sen kommer att låta källan. Människor och gudar är kärlek fast i olika form. Detta räcker egentligen som förklaring. Människor och gudar är kärlek fast i olika form. Den som känner kärlek känner Gud, den gud som upplever kärlek känner människan. Du och jag, du och jag, du och jag. När du och jag lär oss att komma ihåg vem vi är så låter vi återföreningens likamedtecken göra du och jag till kärlekens kraft. När kärlekens kraft kommer ur en återförening mellan du och jag så tar vi steget ut ur kommunikationens tid. Då du och jag blir ett förstår vi varandra och kommunikation blir överfödigt. Du och jag förstår varandra för vi blir ETT. Du och jag känner kraften och kraften är ordlös. Den sanna kommunikationen sker utan ord. Den sanna kommunikationen låter, dunk, dunk, dunk, dunk, dunk, dunk, dunk.



Urkraften – kraften från ett ur. Nu är det, nu har det alltid varit och nu kommer det alltid att vara. Tick, tack, tick, tack kommer att ersättas av dunk, dunk, dunk, dunk. Evigheten känner freden därför att friheten är evig. När viljan att förstå kärlekens treenighet kännetecknar en människa så kommer kärleken att leva. Du och jag blir tre och det tredje tillståndet får sedan råda. Du och jag blir ETT (det tredje tillståndet). På tredje dagen uppstånden igen ifrån de döda. Kristus uppstår igen inom oss på tredje dagen, onsdagen. Där är vi nu. Hem ljuva hem är fjärde dagen, den dag då vi hittar hem igen. Då har vi kommit halvvägs. Tur och otur finns inte och därför kan ingen misslyckas med detta. Tur och otur lär sig att samsas och kämpa ömt sida vid sida tills känslan av tur och otur försvinner och ersätts av kreativitet. När kreativitet kommer att ersätta tur och otur skapar vi kraften inom oss själva. När vi kreerar oss själva erkänner vi att kläderna vi har på kroppen känns Kristuslika och kärleken vi känner i bröstet känns gudomlig.



Tack



Kram Jennyli

2 kommentarer:

  1. Tack Telluselle och tack för svaret på din blogg om jag inte sagt det innan.
    Jennyli

    SvaraRadera